Aldrig ensam i ångestmolnet

4565456Till sist har du panik. Torget ”krymper” snabbt, alla människor kommer närmre dig. Går in i dig.

Du blir utelämnad i en situation som du i slutändan inte begriper. Varför ska detta hända just dig? Du har dessutom kanske sluppit dessa känslor en tid. Nu mår du ju bra, vill njuta av vädret med en kopp kaffe eller lite dricka. Tidigare talade du i telefon med familj och vänner, och det gick ju bra.

Men helt plötsligt, som en blixt från en klar himmel, är den där – din gamle ovän. När du tittar ut, bland folkmassorna, ser du inte din gamle plågoandes välbekanta ansikte? Hemskt! Du vill hem så fort som möjligt, dra för gardinerna, låsa dörren och stänga av din mobil.

Du vill fly, du vill springa, men stannar förstenat kvar. Hjärtat slår fortare och fortare, och svetten rinner mer och mer. Men du lyckas. Du vet inte hur, men du har tagit dig ifrån platsen, står nu på parkeringen vid din bil, låser upp den och sätter dig ner. Trots att dörren är stängd kan du inte pusta ut.

Med torget i backspegeln så önskar du se din ångest vinka adjö. Men riktigt så enkelt är det förstås inte.

När du befinner dig på arbetsplatsen, gör du som vanligt det du ska, och lite till. Du vill ju visa vad du kan. Det är ofta så det fungerar för oss som lider av olika sociala besvär – Vi känner att vi ska göra mer än vi klarar av både fysiskt och mentalt. Men det är lätt att bli stressad. Vi sätter oss ner på en stol för att vila. In kommer kollegor och ger oss en undrande blick: ”Varför sitter du här?”. Sådana frågor tenderar att etsa sig fast i skallen.

Olustkänslorna tar vid, ger ångest, smärtor i bröstet och svetten forsar. Vi ville ju bara vila en liten stund, men nu skyndar vi oss tillbaka till arbetsstationen. Kollegorna ser detta! Panik!

Väl på plats arbetar vi nästan ihjäl oss, vi vill ju komma ikapp, fast vi egentligen redan är det. Skamkänslorna är inte begripliga, eftersom vi någonstans innerst inne vet att vi är skickliga på det vi gör.

Och i skammen blir det lätt att göra fel. Chefen säger att det är lugnt, ”Det ordnar sig, vi rättar till det imorgon”. Så skönt om vi kunde tro på dessa ord. Men det är svårt. Även om vi långt senare kan förstå att det finns en god vilja, är det i stunden svårt att se det så.

Ibland undviker vi platser med mycket människor i omlopp, för att slippa hjärtklappningar, yrsel och domningar. Anledningen kan vara att vi inte kan hantera synintrycken, surret och de isolerade världarna som människorna representerar.

Men även att utesluta det som är svårt ger ringa tröst. Vi tänker att vi hamnar utanför, långt där borta, i utkanten av den gemenskap vi fantiserar att andra människor måste uppleva som inte känner som vi.

Många av oss kämpar varje dag med dessa känslor, vissa får dem lite då och då – för andra är det en livsfråga. Vi tröstar oss ibland med att hjälp finns att få, lindring. Vi mår lite bättre då vi gläntar på dörren till vårt inre hos en vän, eller släkting vi tycker om. Kanske talar vi med en diakon i kyrkan, eller bokar tid hos en kurator eller psykolog.

Känner du igen dig i beskrivningen av känslorna? Du är inte ensam. Det är väldigt många som lider i det tysta, av det man i dag väljer att kalla för social fobi, panikångest eller klä i andra psykiatriska begrepp. Den danske filosofen Sören Kierkegaard valde att kalla denna flytande känsla av mer eller mindre intensiv oro för angst.

Stöd finns att få. Vi kan börja genom att öppna dörren. Det är så ljuset kommer in.

Text: Jimmy Thuresson
och Robert Halvarsson
Foto: Stefan Ek

Om aspbladet

Tidningen ASP Bladet, utgiven av Kooperativet Mediagruppen Karlstad med fokus på sociala frågor i solstaden. Chefredaktör är Robert Halvarsson. Frågor? Maila: kontakt@mediagruppen-karlstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s