PÅ JOBBET: Maths Bergendahl

Maths Bergendahl. Personalchef, Arbetsmarknads- och socialförvaltningen

Ålder: Snart 52 år
Bor: Hagalund.
Familj: Fru och fyra barn
Intressen: Idrott, mycket fotboll och volleyboll både som ledare och aktiv har det varit genom åren. Numer tränar jag för motionens skull, promenader och lite styrketräning.
Favoritmat: Gillar det mesta, men fisk är riktigt gott.
Favoritminne: svårt att peka ut nåt specifikt, har många privata och personliga minnen med mina barn i både medgång och motgång. Sen har jag idrottsliga minnen samt en del minnen av mer privat karaktär men det är jättesvårt att peka ut något.
Vem/vilka skulle du ta med dig till en öde ö? Min fru.

Vad innebär ditt jobb ?
Mitt jobb kommer mycket att handla om att försöka ge stöd till de chefer som finns i förvaltningen i personalfrågor av olika slag. Jobbet innebär också att jag samordnar olika saker, förmedlar och informerar. Informationsbärare i hög grad. Eftersom jag tillhör socialdirektörens stab blir jag även socialdirektörens förlängda arm ut i förvaltningen i vissa frågor.

Hur länge har du jobbat med det här?
I förvaltningen började jag den 14 augusti, så dom första 7-8 veckorna har bestått mycket i att träffa olika människor på olika nivåer i organisationen och ta emot information av olika slag. Mina egentliga arbetsuppgifter har påbörjats under dom senaste veckorna. Till exempel kan det innebära att informera om vad som finns i avtalet vad gäller t ex färdtidsersättning, flextid etc.

Det kan också vara att planera en halvdag med program för alla enhetschefer. Träffa medarbetare tillsammans med fackförbund och diskutera olika avtalsfrågor. På den enhet som jag är chef över finns olika verksamheter som jag ansvarar för men jag litar till 100% på de medarbetare som finns där, annars skulle det inte fungera. Jag är inte specialist i t ex löneadministration, nämndadministration, arkiv, kommunikation etc.

Hur känner du att du har funnits som stöd till dina medarbetare på enheten?
Jag är fortfarande ny i min roll så jag vet egentligen inte. Det är ganska specifika områden som de jobbar med och de kan inte jag fullt ut men jag har en aning om vad det handlar om. Jag tror jag kan vara ett stöd i vissa frågor som man kanske inte riktigt vet hur man skall gå vidare med, jag är mer ett bollplank och samtalsstöd för det är ju de som kan jobbet. Sen har vi vissa inplanerade träffar där vi diskuterar olika frågeställningar.

Vad har du för bakgrund?
Jag är förskollärare sedan 1978, sen utbildade jag mig på personal- och arbetslivsfrågor i början på 90-talet. Sedan har jag läst en del poäng i sociologi och psykologi. Jag jobbade som förskollärare ett tiotal år, och sen jobbade jag med ungdomar på ett familjehemskollektiv.

Har jobbat med personalfrågor i 15 år och har även arbetat på arbetsförmedlingen i 4-5 år. I arbetet som personalchef på arbetsmarknads- och socialförvaltningen tycker jag att det är en fördel att ha en så pass bred erfarenhet i arbete med barn och vuxna som jag har. Jag tror mig ha lite förförståelse i åtminstone en del av de situationer som man ställs inför som medarbetare i den här förvaltningen tack vare min utbildning och arbetslivserfarenhet. Tror jag kan ha en fördel av att ha jobbat med lite av varje samt att jag hela tiden har arbetat med människor.

Vilka utmaningar ser du framför dig?
En utmaning är att föra ut personalfrågorna i verksamheten så att man använder sig av det stöd som personalenheten kan ge, både av mig och mina medarbetare. Vi ska utveckla stödet på ett förhoppningsvis mer strukturerat sätt än vad som finns i dagsläget.

Vi på personalenheten kan vara till stöd för enhetscheferna vid t ex en rekrytering, rehabilitering, lönefrågor, avtalsfrågor osv.  Om en lång sjukskrivning finns med i bilden så kan det vara bra att veta vilket stöd som finns att erbjuda. Företagshälsovården är ju ett jätteviktigt stöd, sen finns det ju avtal om andra stödinsatser och företag som man kan använda sig av.

Vad har du för mål i jobbet?
Det finns flera olika områden som man kan utveckla. En sak som har stor inverkan är ju hur man kommunicerar med varandra på arbetsplatsen. Ett mål är att teckna ett kollektivavtal om samverkan som gäller vår förvaltning på ett sätt så att kommunikationen blir tillitsfull och tydlig. Arbetet ska påbörjas i höst och vara färdigt i vår. Jag tror det är jätteviktigt att avtalet blir format på ett sätt så att dialog mellan medarbetare, medarbetare-chef och arbetsgivare-fackföreningar underlättas.

Tar du med arbetet hem?
Delvis gör jag det, det är lite olika beroende på vad det rör sig om och vilka tidsperspektiv det finns. Saker och ting som måste lösa sig snabbt blir ju svårare att hålla ifrån sig. Men än så länge har det vart ganska bra. Men de 5-6 första veckorna så funderade jag väldigt mycket för jag träffade så mycket människor och fick väldigt mycket information så då blev det att jag funderade lite även efter jobbet för att få ihop det hela.

Hur skulle du vilja beskriva dej själv?
Jag är lugn av mej och har lätt till skratt. Sedan säger Maths att han har lätt för att få kontakt med människor.

EN RAPPORT FRÅN BISAM’S FÖRSTA NATIONELLA NÄTVERKSMÖTE

För två år sedan valde vissa kommuner och landsting i Sverige att delta i ett projekt som handlade om brukarinflytande. Under 8 månaders tid gick de personer som anställdes en distansutbildning, som handlade om att utveckla brukarinflytande för människor med psykiska funktionshinder. I Värmland var det Karlstads kommun, Avd. för Socialpsykiatri som deltog i projektet.

På morgonen den 10 september ankom 20 brukarinflytandesamordnare från olika delar av landet till Karlstad för det första nationella BISAM-nätverksmöte. Det var BISAM ASP som bjöd in till en möjlighet att utbyta erfarenheter och få inspiration av varandra. Övernattningen var på Le Mat B&B som drivs av Solakoop.

Något alla brukarinflytandesamordnare hade gemensamt var att de hållit i olika kurser, från kursboken Ta makten över ditt liv till personalutbildningsdagar, och de har alla brukarråd regelbundet.

På en del platser har brukarna sagt ifrån att de inte vill kallas Brukarråd utan har bytt namn till Inflytanderåd, Kontaktråd och Referensgrupp.

Ny chef och omorganisationer har lett till att några har fått det svårare att utföra inflytandearbete. Vilket är något som BISAM i Karlstad har haft turen med eftersom avdelningschefen Inger Granhagen är mycket angelägen om brukarinflytande.

Under första dagen berättade alla om sina erfarenheter som var både positiva och negativa. Därefter delade de upp sig i mindre grupper för diskussion om det som varit, nutid och framtiden. Alla hade mycket att prata om och intressanta frågeställningar kom upp exempelvis angående hur svårt det kan vara att möta motstånd från personal, som man kanske även arbetar tillsammans med utöver sitt uppdrag som BISAM. Även att det är viktigt att ha med personer med egen erfarenhet och personal i arbetet.

På kvällen samlades alla deltagare på Ristorante Alfie i centrala Karlstad för att, förutom god mat, fortsätta samtalen på ett mer improviserat sätt och nya BISAM fick möjlighet att lära känna alla. Diskussionerna såväl som glada skratt var i full gång hela kvällen tills tröttheten till slut tog överhanden.

Andra dagen fortsatte idéerna att hagla och det kändes självklart att fortsätta med nationella träffar en gång om året. Varje stad ska turas om att anordna träffen, och står för lokal och mat. Resa och logi får de andra Bisamrespresentanterna själva lägga ut för. Som en deltagare uttryckte det: ”Det är svårt att överträffa Karlstads helpension.” Nästa möte kommer att ske i februari/mars 2009.

Vid slutet av dag två var arbetsgrupper utformade som ska arbeta med varsitt uppdrag. Det första är att arbeta fram ett utkast till en gemensam grundstruktur för BISAM. Ett nätforum ska skapas som ska agera som kunskapsbank, informationsutbyte, dokumentation m.m. En vecka senare hade Vasti Ekholm, BISAM Karlstad, sammanställt utvärderingarna som alla deltagare fick fylla i. Alla var jättenöjda och gav i genomsnitt betyget 9 av 10.

ANA:s mobila team/uppsökandeteamet

”Det finns ett stort behov av den här sortens boendestöd.”

– Kristina Hedin, mobila teamet

Det är en solig dag när ASP BLADET möter Maria Widén, enhetschef för boendestöd/mobila teamet, samt Kristina Hedin och Fredrik Jonasson som utgör ANA:s mobila team.

Anledningen till att det mobila teamet kom till var att det boendestöd som redan fanns inte räckte till. Många klienter hade blivit vräkta från sina lägenheter. Socialnämnden såg att utökat stöd behövdes och gav ANA projektpengar för att kunna starta upp det mobila teamet.

Projekttiden är mellan maj och oktober 2008. Därefter går projektpengarna över till IFA: s (Integration, Försörjning, Arbete) nya bostadsenhet.

När en klient får ett bostadssocialt-kontrakt arbetar ANA utifrån en s.k. Boplan som klienten måste godkänna och skriva under. Det betyder bl.a. att klienten måste genomgå drogtester, vilka sker i hemmet eller på BoRe. De flesta klienter väljer att inte göra testen hemma eftersom de inte vill förknippa sin lägenhet med det. Det finns en väldigt tydlig plan, som bostadsbolaget informeras om, där man lovar att ha extra koll i början men som successivt trappas ned om allt går bra.

Det mobila teamets uppdrag är detsamma som BoRe: s boendestöd förutom att det ska gå lättare och snabbare att få hjälp. Hjälpen ska vara mer intensiv och pågå i kortare perioder.

Uppdragen får de av socialsekreterarna på ANA när dessa tycker att en klient behöver utökat boendestöd. Det anordnas ett möte mellan klienten, socialsekreteraren och det mobila teamet. Stödet ser olika ut beroende på vad de tillsammans kommer fram till.

Ofta, när en klient har uttryckt en önskan om att sluta med alkohol och droger, så handlar det om motivationsarbete. Att hjälpa till i den processen med att t.ex. kontakta familjeläkaren, motivera till avgiftning och bryta abstinens. Deras klienter är ofta väldigt isolerade och då gör teamet sociala besök; att sitta ner och prata en stund. Många gånger kan det i sig vara en motivation till att gå vidare. Det mobila teamet hjälper klienten att kontakta socialsekreterarna för att få plats på ett boende, eller med transport till och från ett behandlingshem.

Fredrik Jonasson och Christina Hesselbom, som utgör det mobila teamet, säger att de är ute efter att frigöra klienternas egna resurser, att hjälpa till självhjälp. De är utbildade socionomer med erfarenhet av socialt arbete vilket betyder att de kan ge klienten tips på vilka olika vägar man kan ta. I slutändan är det meningen att man ska bli oberoende av socialtjänsten. Sedan teamet började har de sett flera personer som inte varit på avgiftning på många år åka iväg för att få hjälp.

Det händer att en handläggare är orolig för sin klient p.g.a. olika anledningar; det går inte att få tag på honom/henne. Då går det mobila teamet in och åker hem till klienten för att göra ett s.k. tillsynsbesök för att kolla läget. Vissa dagar har teamet endast ett uppdrag, andra dagar kan de ha sex tillsynsbesök.

Det mobila teamet finns tillgängligt dagtid och varannan lördag fram till kl. 21.00. Den nattpersonal som finns inom ANA jobbar på Ulleberg, och får inte lämna huset. Så de brukare som bor i eget boende får vända sig till Socialjouren om de behöver hjälp nattetid.

Kristina och Fredrik berättar att de har varit fullbokade och att de ser att det finns ett väldigt stort behov av den här sortens boendestöd.

Teamet kan följa med till ett läkarbesök och, om klienten vill, så följer de med in till doktorn. En del försöker att dölja hur långt det har gått i missbruket. När man är svag kan det många gånger vara mycket lättare om någon kan hjälpa till och föra deras talan.

Mår klienten dåligt och blir tvungen att sitta i timmar på akuten eller psykakuten orkar personen inte alltid stå ut med väntan, och går utan att få den hjälp han/hon behöver. Men har man någon med sig är det lättare att stå ut.

”Ett exempel på hur vi kan vara till hjälp, ” berättar Fredrik Jonasson,” var när vi satt på akuten och väntade tillsammans med en klient som var mycket berusad. Under tiden talade han om för oss vad han hade för fysiska problem. Ont i magen, dåliga leder och problem med ett ben. Väl inne hos läkaren hade han svårt att förklara sina problem, men då kunde vi sammanfatta det han sagt till oss i väntrummet. Annars är risken stor att klienten blir hemskickad igen.”

Det mobila teamet avlastar socialsekreterarna med att göra sådant de inte hinner med, och fungerar som deras länk utåt så att de får en mer nyanserad bild av hur klienterna egentligen har det. Teamet ser ju bakom den fasad som klienterna många gånger sätter upp. Hittills har de alltid fått komma hem till klienterna, även om de själva beklagat att det är stökigt i lägenheten. Det har inte funnits någon motvilja utan det mobila teamet är mycket uppskattat.

”När jag jobbade som socialsekreterare kände jag mig lite distanserad från klienterna, vilket kan vara en nödvändighet i det arbetet, men personligen trivs jag bättre med att få en närmare och mer verklighetsbaserad kontakt med klienten, ”säger Fredrik.

Maria Widén; enhetschef för boendestöd/mobila teamet, ANA fortsätter på samma spår:

”Jag tror att som boendestödjare så får man en mer sann bild av personen. Om man går till en socialsekreterare på kontoret så kan man förställa sig och vara en annan person, men när man möter en boendestödjare eller annan behandlingspersonal så kommer ens riktiga jag fram.”

I vissa fall vill klienten kanske inte ta emot stöd men det behövs en viss tillsyn för att missbruket inte blir värre. Det är alltså inte alltid frivilligt, men det är viktigt gentemot hyresvärd och grannar att kunna garantera att det hålls koll från ANA. Det är en trygghet för alla, även klienten.

Det finns tillfällen när det mobila teamet känner att de inte kan göra något mer för personen, att de inte kommer vidare och att de har gjort allt de kan.

Fredrik berättar att han märkt att det är en konst att veta hur man ska förhålla sig till klienten när han befinner sig i personens hemmiljö:

”Det kan ju vara väldigt integritetskränkande ifall man bara stövlar in och inte tänker sig för. Kristina och jag har funderat en hel del på hur vi förhåller oss till klienten och hur vi talar till personen vi är där för att hjälpa. Vi måste vara lyhörda för vad personen själv vill och visa respekt för individen.”

Som avslutning säger de alla tre att det känns tråkigt att inte kunna arbeta på det här sättet längre, men hoppas på att det stora behov av detta stöd som finns ska kunna täckas upp av den nya bostadsenheten på IFA.

Text: Sofia Lagerkvist

På Jobbet – Kenneth Johansson

Vi passade på att fråga Kenneth Johansson (c), i samband med konferansen ang Socialföretagande i Borlänge, vad det innebär att vara ordförande i Socialutskottet

VAD INNEBÄR DITT ARBETE SOM SOCIALUTSKOTTETS ORDFÖRANDE?
Under alla mina år i riksdagen har jag varit ledamot i Socialutskottet, och efter det senaste valet blev jag ordförande. Det betyder att jag har ett ansvar för att lotsa regeringens frågor, och att få till stånd bra beslut i riksdagen när det gäller sociala frågor.

VILKA UTMANINGAR MÖTER DU?
Det är ett svårt och viktigt arbete med att försöka ena många olika intressen att använda resurser på ett så bra vis som det någonsin går. Och även förklara de beslut vi tar i riksdagen.

VAD ÄR DET SVÅRASTE MED DITT JOBB?
Det är att det finns så många välfärdsområden som resurserna inte räcker till, att man måste prioritera och ibland kan det vara väldigt svårt

APROPÅ DITT BESÖK I BORLÄNGE PÅ SEMINARIET OM SOCIALT FÖRETAGANDE;
HUR SER REGERINGEN PÅ SOCIALA ARBETSKOOPERATIV?
Regeringen anser att socialt företagande är mycket angeläget och lägger ni många olika förslag för att underlätta.  Vi anser att det finns så många mervärden med att personer känner sig delaktiga och att man kan ordna sysselsättning och många andra verksamheter där personer som annars har svårt att få jobb kommer med i arbetet. Så vi är väldigt måna om att sociala företag ska få bra förutsättningar

HUR SER DIN YRKESBAKGRUND UT?
Jag är utbildad socionom, sedan har jag arbetat i landstinget i Dalarna med administrativa uppgifter. Sedan 1991 är jag heltidspolitiker.

TAR DU MED DIG JOBBET HEM?
Som riksdagsman så jobbar man i princip jämt så det betyder tyvärr att jag tar jobbet med mig hem. Folk ringer mig hemma och jag har ju dator…

HUR SKULLE DU BESKRIVA DIG SJÄLV?
Jag är en målmedveten, ganska jordnära person som vill göra sitt bästa för att förbättra samhället för mina medmänniskor.

VAD SER DU I FRAMTIDEN?
Jag är ganska optimistisk, jag tror på mina medmänniskor och att vi har en ljus framtid. Personligen hoppas jag att jag får ha hälsan i behåll och att jag ska få fortsätta arbeta med samhällsfrågor som är mitt stora intresse.