Kategoriarkiv: Förening i fokus

Förening i Fokus: Socialpsykiatriskt Forum

Under 2010 har vi en artikelserie här i ASP bladet som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är föreningen ”Socialpsykiatriskt Forum” i fokus

 

Vad var bakgrunden och hur kom föreningen till? -”Ett tidigt minne som finns dokumenterat från år1992 är ett samtal en försommarkväll, i den finlandssvenska skärgården, om ett behov av en mötesplats för socialpsykiatrisk arbete och forskning”, så skriver Margareta Axelsson-Östman i ”Information inför bildandet av socialpsykiatriskt forum”. Ett socialpsykiatriskt forum skulle kunna stimulera samhällsutvecklingen till att ge de psykiskt sjuka ett bra liv: och genom förebyggande insatser medverka till att så få som möjligt drabbas av svår psykisk sjukdom.

En nationell konferens under rubriken: ”Samling för socialpsykiatri” i november 1992 blev startskottet; kraftfulla röster betonade vikten av ett tvärvetenskapligt forum och förslagen på innehåll var många; här ett axplock:

  • Belysa social etiologi som orsak till sjukdom
  • Verka för samarbete över organisationsgränser och för tvärvetenskaplighet
  • Bevaka de psykiskt långtidssjukas rättigheter inklusive möjligheter till behandling i en föränderlig vårdstruktur med marknadsinslag
  • Granska välfärdsutbudet ur den psykiskt sjukes perspektiv och verka för ett ökat inflytande för vårdtagarna
  • Stödja socialpsykiatriska synsätt i vårdutbildningar och socialpsykiatrisk forskning

Vilket syfte har föreningen idag? Vi vill vara en mötesplats där patienter/ brukare, närstående, professionella och andra intresserade kan utbyta kunskaper och erfarenheter kring socialpsykiatriska frågeställningar. Sådana möten kan stimulera deltagarna att utveckla, sprida och tillämpa socialpsykiatriska synsätt i praktiskt arbete.

Vilka vänder ni er till? Till alla personer och verksamheter som stöder föreningens syften och ändamål. Det unika i föreningen är att den inte är yrkes- eller verksamhetsspecifik; alla med intresse för socialpsykiatriska frågor är välkomna.
Hur är ni organiserade? En nationell styrelse med representanter från olika delar av landet, från olika yrken och verksamheter leder arbetet. Den består av 13 personer; en representant ska finnas från  en brukarorganisation respektive en anhörigorganisation. I år finns dessutom följande yrkesgrupper representerade; mentalskötare, sjuksköterskor, läkare, socionomer, psykolog och en antropolog. Geografisk representation är Skåne, Blekinge, Västra Götaland, Värmland, Jämtland, Örebro och Stockholm.

Styrelsen sammanträder ca 5-7 ggr/år och en del av det löpande arbetet sker i mindre grupper, s k ämnesgrupper där fördjupat arbete fokuseras. Under en arbetshelg varje år fördjupas planeringar. Telefonmöten fungerar som förberedelse till styrelsemöten. Hemsidesansvarig anställd har en viktig roll som nyhetsbevakare och samordnare.

Vilken verksamhet har ni?

  • Hemsidan socialpsykiatrisktforum.se är ett prioriterat område som erbjuder fortlöpande uppdatering av färsk information som berör socialpsykiatriska frågeställningar.
  • Ett nyhetsbrev kommer ut regelbundet och krönikor varvas med olika artiklar.
  • Deltar i utvecklingsarbete, kan vara remissinstans.
  • Exempelvis har indikatorsarbetet  på Socialstyrelsen kring psykosociala insatser för personer ur målgruppen bevakats och kommenterats.
  • Genomför seminarier och konferenser, senast konferenserna ”Med barnets ögon” i Göteborg och  ”Tillställning om inställning”  i Stockholm och Göteborg. Planering pågår nu  för  årskonferensen  i Örebro 24 och 25 mars 2011. Betoningen ligger på ungdomars eget perspektiv på stöd och vårdstruktur. Socialpsykiatri i primärvården kommer likaså att vara ett tema under en av dagarna.
  • Väljer pristagare till God socialpsykiatri årligen. Förra årets pristagare blev Ritva Gough för sina insatser som forsknings- och utvecklingsledare vid Fokus i Kalmar: -”I sitt arbete lyfter hon fram brukarens delaktighet och röst i såväl den skrivna utredningen som i det praktiska arbetet”, står det som en del av motiveringen.
  • Delar ut hedersmedlemskap. Ett första hedersmedlemskap  förärades Filipe Costa psykiater och chef för psykiatrin södra Stockholm 2010, för ett  konsekvent socialpsykiatriskt arbete under decennier.
  • Initierar och genomför olika typer av nätverksträffar. Ett doktorandnätverk har stimulerats och fungerar och nu planeras ett nätverk för de s k BISAM, brukarinflytande-samordnare som är en satsning på samordning för att öka inflytandet för personer med psykiska funktionshinder.
  • Förvaltar Olle Lönnerbergs minnesfond som gör det möjligt för personer med egen erfarenhet av psykiska funktionshinder att delta på föreningens arrangemang utan kostnad.

En stor del av arbetet sker i ämnesgrupper

  • Socialpsykiatri i primärvården
  • Barn/ungdom och familj
  • Redaxarbete med bl a hemsida
  • Hjälpmedelsfrågor
  • Attityder och stigmatisering
  • Internationellt arbete
  • Samverkansfrågor

Arbetet bedrivs av styrelsens ledamöter och med hjälp  av en hemsidesansvarig anställd. Föreningen Steg för Steg sköter olika administrativa uppgifter.

Något mer ni vill lyfta fram? Socialpsykiatrin är en konsekvens av vår människosyn, den är ett sätt att tänka kring vårt relationsarbete och kring hur vi organiserar våra insatser.
Förändringar i våra liv sker både inifrån och ut och utifrån och in. Det är något mycket speciellt att arbeta tillsammans med andra kring angelägna frågor och att få uppleva att förändring är möjlig. Vår vision är att samhället utformas så att uppkomsten av psykisk ohälsa begränsas och att funktionshinder till följd av sådan ohälsa minimeras och att diskrimineringen av funktionshindrade ska upphöra.

Samhällets insatser ska vara lättillgängliga och utformade med förståelse för den enskildes villkor, så att alla får möjlighet till återhämtning och kan leva sitt liv utifrån sina egna behov och önskemål.

Text: Karl-Peter Johansson

HSO – Handikappförbundens samarbetsorgan

Under detta år, 2010, har vi en artikelserie här i ASP bladet som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är organisationen HSO i fokus.

Varför HSO?
Vi har valt att skriva om HSO eftersom de är en viktig resurs i det intressepolitiska arbetet för många brukarorganisationer. På det nationella planet är dessa förbund medlemmar som verkar på det psykiatriska området: Autism- och Aspergerförbundet, Riksförbundet Attention, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, Schizofreniförbundet och Svenska OCD-förbundet Ananke.

Liten historisk tillbakablick
Under andra världskriget rådde stor arbetskraftsbrist i Sverige, samtidigt som det var stor arbetslöshet bland personer med funktionsnedsättningar. Utifrån denna situation bildades 1942 Samarbetskommittén för Partiellt Arbetsföra (SAMPAS) av fyra handikappförbund. Tillsammans ville man verka för en förbättrad arbetsmarknadssituation för sina medlemmar. 1948 bildas en motsvarighet i Värmland.

Diskussioner om stadgar och samarbetsformer ledde till att Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund och De Handikappades Riksförbund 1962 konstituerade sig i en ny organisation, Handikappförbundens Centralkommitté (HCK). Med HCK kom fastare former för samverkan och ett kraftfullare intressepolitiskt arbete. Vid årets slut ingick sju organisationer i HCK. 1967 bildas ett HCK i Värmland.

1972 samlades 400 representanter från 20 handikappförbund i riksdagshuset och antog, efter ett års rådslag, handlingsprogrammet Ett samhälle för alla. Programmet blev basen för både FNs standardregler för människor med funktionsnedsättning och FN-konventionen om rättigheter för människor med funktionsnedsättning.

1981 var FNs internationella handikappår. Under detta år tog handikapprörelsen och de politiska partierna fram Handlingsprogram i Handikappfrågor, som antogs av en enig riksdag 1983. Programmet bar tydliga spår av Ett samhälle för alla.

HCK anordnade detta år (1981) Handikappforum i Göteborg, den största handikappolitiska manifestationen någonsin i Sverige. Inte mindre än 15 000 personer besökte de olika utställningarna och seminarierna. I den avslutande demonstrationen deltog cirka 8 000 personer.

Samma år bildades Disabled Peoples International (DPI) i Singapore som fick stort inflytande över FNs Världsaktionsprogram för Handikappade.

1985 får handikappfrågorna större tyngd i regeringsarbetet genom att Bengt Lindqvist utses till biträdande socialminister.

1993 bildas Handikappförbundens samarbetsorgan. Man betonade samarbetet i det handikappolitiska intressearbetet. Nya stadgar innebar en stark markering av medlemsförbundens ställning. En principiell vetorätt för enskilda förbund infördes i det fall ett beslut i samarbetsorganet skulle gå emot deras egna hjärtefrågor.

Samma år antog FNs general-församling 22 standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.

Tillbakablick ur ett värmländskt perspektiv
Efter att Handikapporganisationernas Centralkommitté i Värmland bildades 1967, anställdes en ombudsman 1969. Fyra år senare, 1973, ändrades stadgarna och föreningsrepresentanterna fick mer inflytande i organisationen.

Under 1970-talet etablerades kontakterna med Länshandikapprådet och i alla kommuner inrättas lokala handikappråd. Sedan växer och utvecklas rörelsen år efter år. Man får mer kontakter med myndigheter av olika slag. Idag är namnet Handikappförbunden Värmland och består av 32 länsorganisationer.

Medlemskap
För att ett handikappförbund ska kunna bli medlem i Handikappförbundens samarbetsorgan måste följande kriterier uppfyllas:

Medlemssökande ska vara ett rikstäckande handikappförbund, samarbetsorgan för små handikappgrupper eller ungdomsorganisationer.
Medlemssökande förbund/samarbetsorgans ändamål ska överensstämma med principprogram och stadgar för Handikappförbundens samarbetsorgan.

Villkoren är bland annat att hälften av ledamöterna i sökande organisation ska ha en funktionsnedsättning eller närstående med funktionshinder, organisationen ska ha en demokratisk uppbyggnad och representera den aktuella handikappgruppen.

Dessa regler gäller i stort även för Handikappförbunden Värmland.

Organisationsstruktur för HSO
Organisationsstruktur för HSO

Handikappförbunden Värmlands syfte och uppgifter
Genom samarbetsorganet arbetar medlemsorganisationer tillsammans och ger varandra stöd. Arbete syftar till att ge människor med funktionsnedsättning full delaktighet och jämlikhet på alla samhällets områden. Till grund för samarbetet ska samarbetsorganets stadgar ligga samt ett gemensamt länsprogram för samhällsförändringar.

Samarbetsorganets uppgifter är…
…att verka för att medlemsorganisationernas intressen i gemensamma och övergripande frågor tas tillvara i länet.
…att underlätta och stödja medlemsorganisationernas arbete genom utrednings-, kontakt-, utbildnings- och informationsverksamhet.
…att stödja medlemsorganisationernas administrativa och ekonomiska utveckling.

Organisation
Ser man på hur HSO-rörelsen är strukturerad (se figur) så skiljer man sig åt i sin organisationsstruktur jämfört med andra förbund. Vanligtvis i ett förbund finns ett ”flöde” till och mellan andra nivåer, såsom olika distrikt och lokalföreningar. Ett sådant flöde finns inte hos HSO, utan är istället horisontellt. Med det menas att HSO på det nationella planet arbetar i dialog med medlemsförbunden, Handikappförbunden Värmland i dialog med länsföreningarna/distrikten och HSO Karlstad i dialog med de lokala medlemsföreningarna.

Handikappförbunden Värmlands organisation
Deras högst beslutande instans är årsmötet. Mellan årsmötena äger ordförandemöten rum med cirka 5-6 mötestillfällen. Det är i detta forum olika handikappolitiska frågor dryftas. Ungefär lika många gånger träffas styrelsen, vars ansvar är ekonomin och att bereda ärenden till ordförandemötena. Vartannat år arrangeras en planeringsdag och vartannat år en planeringshelg.

Deras verksamhet
Vart fjärde år väljer man representanter som sitter med i landstingets handikappråd (LHR). Man finns också representerade i Region Värmland. Vid sidan om dessa viktiga instanser, sitter man också med i olika utredningar och deltar i projekt samt är remissinstans.

Unikt avtal
1997 skrevs ett samverkansavtal med landstinget i Värmland som då var unikt i Sverige, och fortfarande har de flesta distrikt inte något liknande avtal med sitt landsting om samråd. I detta avtal, som ännu gäller, slås det fast att man är skyldig att samverka i frågor som rör exempelvis avgifter, policy, etik, brukarinflytande, med mera.

Aktuellt
Något som står för dörren, är utbildningar för patienter och närstående med erfarna brukare i planering, genomförande och utvärdering. Tanken väcktes ur ett projekt som Handikappförbunden och Landstinget drivit i tre år under namnet Det goda livet. Unikt för dessa utbildningar är att professionen tillsammans med erfarna brukare planerar, genomför och utvärderar dessa utbildningar. Landstinget i Värmland har tagit politiskt beslut att det är enligt denna modell som man ska bedriva patientutbildning.

Det handlar om att när man får en diagnos så blir man erbjuden utbildning i grupp kring detta. Då har personal från den kliniken tillsammans med erfaren brukare lagt upp 3-4 träffar om den typen av diagnos. Stroke, diabetes, epilepsi och MS är några av de diagnosgrupper som fått utbildning hittills.

Text: Karl-Peter Johansson

Föreningen Sandbäcken

Under detta år har vi en artikelserie som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är Föreningen Sandbäcken i fokus.

Några lärare och elever från EBL-Skolan visade glatt upp sig för vår fotograf.

Bakgrund och tillkomst
Föreningen Sandbäckens bakgrund har tre faser kan man säga. Första fasen bestod av den tid då FPS (Föreningen för Psykiatriskt Samarbete) tog initiativet att bilda aktivitetshuset Sandbäcken. Den andra fasen bestod av tiden då aktivitetshuset drevs av Föreningen Sandbäcken, och den tredje pågående fasen består av föreningens främsta uppgift i att driva EBL-skolan.

Syftet
Övergripande mål för föreningen är att genom olika aktiviteter verka för att människor med psykisk funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa ges möjligheter till god livskvalitet och tilltro till de egna resurserna. Man vill också verka för ökad förståelse och kunskap hos allmänheten.

Organisation och målgrupp
Föreningen är organiserad på traditionellt sätt med en föreningsstyrelse och man har regelbundna medlemsmöten med olika teman. Föreningen Sandbäckens ordförande för i år heter AnnCharlott Eskel. Målgruppen är unga vuxna, men man har ingen fast åldersgräns.

Verksamheten
En viktig hörnpelare för föreningens verksamhet är EBL-skolan. Förkortningen EBL står för ”Ett Bättre Liv” och skolans koncept är hämtat från Danmark. Syftet med skolan är att ge en anpassad utbildning till personer med psykisk ohälsa, där den enskildes förutsättningar och behov är utgångspunkten. Skolan fokuserar på att träna kognitiva, sociala och hälsobefrämjande färdigheter så att deltagarna bättre kan ta vara på sig själva, få ett sundare liv och en ökad självtillit.

För driften av skolverksamheten har föreningen personal anställd och undervisningen sker i små grupper med fyra till åtta deltagare. Kursernas längd varierar från 8-20 veckor. Kursverksamhet kan också ske på andra orter om så önskas. Genom åren har EBL-skolan även haft verksamhet i Kil, Filipstad, Munkfors, Kristinehamn, Charlottenberg och Forshaga samt Grums.

Medlemskap
Föreningen Sandbäcken är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening. Medlemskap är individuellt eller kollektivt.

Det finns tre sorters medlemskap:
Enskild medlem
Organisation
Deltagande elev i EBL-skolans verksamhet

– Vi ser gärna fler nya medlemmar i Föreningen Sandbäcken, som kan bidra med nya fräscha idéer och på så sätt utveckla verksamheten, säger AnnCharlott Eskel.

Text: Karl-Peter Johansson Foto: Per Rhönnstad

Kyrkan på stan – socialt fältarbete på kristen grund

Vanligtvis har vi i denna artikelserie satt fokus på föreningar och nätverk som på olika sätt vänder sig till personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är vårt fokus lite annorlunda. Vi har valt att lyfta fram nätverket Kyrkan på Stan.

Nätverket Kyrkan på Stan är inte en förening i traditionell mening, utan är ett ekumeniskt nätverk mellan de kristna kyrkorna i Karlstad. Medlemmarna utgörs av de samverkande församlingarna med Karlstads Baptistförsamling som bas. De som engagerar sig aktivt i Kyrkan på Stans arbete är enskilda församlingsmedlemmar från de olika kyrkorna i nätverket. Att engagera sig aktivt sker antingen genom att följa med ut på stan eller genom att vara förebedjare.

Att vara förebedjare innebär att be för nätverkets verksamhet och för de personer som man möter under en kväll med Kyrkan på Stan.

Idén
Tanken är att gemensamt gå ut från kyrkan och möta sina medmänniskor ute på stan. Möta deras behov av att få samtala och att någon lyssnar till deras frågor. Även om många är berusade då nätverket är ute, så är ändå behovet stort att få dela med sig av sina funderingar.

Man kan säga att det sociala fältarbetet består i att sprida medmänsklig värme och att erbjuda någon som lyssnar. Man skulle kunna kalla det för själavård där det goda aktiva lyssnandet är huvudingrediensen.

Hur en kväll går till
Det är oftast fredagskvällar som man går ut. Ungefär halv tio på kvällen samlas man i Baptistkyrkan för praktiska förberedelser och bön inför kvällen. När klockan har slagit elva går kvällens grupp ut och placerar sig vid Stora Torget i Karlstad. Med sig har de kaffe/te och kakor, ibland pannkakor. Sedan följer själva fältarbetet med fika och samtal. Framåt tvåtiden på natten avslutar man och beger sig tillbaka till Baptistkyrkan. Gruppen summerar kvällen tillsammans och ber för kvällen som gått. En person i kvällens grupp utses, som författar ett ”bönebrev” med förbönsämnen utifrån den gångna kvällen. Brevet förmedlas sedan till förebedjarna.

Text: Karl-Peter Johansson Foto: Robert Olsson

RUS – Riksförbundet Ungdom för Social hälsa

Under detta år, 2010, har vi en artikelserie här i ASP bladet som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är RUS i fokus.

RUS – ett ungdomsförbund
RUS, RSMH:s ungdomsförbund, organiserar på öppen föreningsdemokratisk grund unga med egen erfarenhet av social och psykisk ohälsa; ytterst de med diagnostiserade psykiska funktionsnedsättningar. Vi är i dagsläget den enda större ”horisontella” organisationen som bedriver föreningsarbete med och för vår grupp utan att exkludera någon pga. individuell diagnos. Våra idag drygt 600 medlemmar är mellan 15 och 35 år; från och med 1 januari 2011 sänker vi – i enlighet med beslut vid vår medlemskongress 2009 – maxåldern för medlemskap till 30 år.

Kamratstöd och intressepolitik
I ett kort perspektiv vill vi verka kamratstödjande och genom föreningslivet aktivt motverka individuella ungas väg mot utanförskap och ett liv – i stort som smått – kringskuret av en accelererande social och psykisk ohälsa förstärkt av omgivningens fördomar.

I ett längre perspektiv vill vi – likt handikapprörelsens övriga ungdomsorganisationer – ta till vara våra medlemmars egna erfarenheter och perspektiv och med dem som grund genom informations- och opinionsarbete bidra till nödvändiga samhällsförbättringar.

RUS arbetar därför mycket med bemötande och är aktiva på ett antal olika arenor för att motverka de fördomar som finns i samhället om psykisk ohälsa.

Vi engagerar oss även i andra frågor som rör studier, boende, vård och arbete m.m. där vi vill motverka utanförskapet och öka möjligheterna till återhämtning för den som drabbas av social eller psykisk ohälsa.

Vi kämpar för att unga människor som mår psykiskt dåligt – genom hjälp i ett tidigt skede och under tillräckligt lång tid – ska få möjlighet till personlig utveckling och ett gott liv på sina egna villkor. Respekten för deras egen upplevelse och dessa unga inte ”objektifieras” i ”professionell” metodik utan tillerkänns verkligt inflytande i beslut och insatser som berör dem är en kärnfråga för RUS.

I ovanstående framträder och illustreras tydligt de två grenarna i vår verksamhet; kamratstöd och intressepolitik.

För den medlem som inte känner sig sedd eller delaktig i de insatser och processer som snurrar med en utsatt ung människa som nav ska det finnas andra unga, med egen erfarenhet, inom räckhåll att prata med och få stöd av. Ett kamratstöd som inte bara främjar förståelse och mående utan även stödjer en i en process där man inte initialt orkat hävda sina rättigheter eller tydliggöra relevanta förhållanden för t.ex. socialtjänsten eller myndighetsutövare inom LSS.

Inom intressepolitiken, i kontakter med beslutsfattare och myndigheter likväl som andra, vill vi tydligt framhäva att de utsatta unga inom vår grupp ofta är de mest insatta i sin ”problematik” och att det i slutänden är de som ska leva med konsekvenserna av beslut och insatser och därför måste få reellt inflytande i utformningen av dessa. Vi vill här komma bort från formalism och läpparnas bekännelser och lyfta bilden av individuella unga som konkreta parter att i praktisk verklighet ge möjlighet till inflytande över sin egen situation. Detta även under vård av tvångsnatur och lagenliga frihetsinskränkningar.

RUS – ett stöd i det offentliga
Vi stödjer därför de unga som öppet och offentligt orkar berätta om sin upplevelse av att drabbas av en psykisk funktionsnedsättning och hur de uppfattat reaktion och interaktion från vården, familj, myndigheter och omgivning i övrigt.

Det är därför med stolthet vi noterar att det är en av våra förtroendevalda i Stockholm som med namn och bild vågade framträda i Handisams kampanj 2009-2011 mot stigma och fördomar det s.k. Attityd-uppdraget; www.attityduppdraget.se (numera Hjärnkoll). Vår förhoppning är att detta och andra tillfällen då våra medlemmar i mer offentliga sammanhang orkar framträda ska bidra till ökad tolerans, förståelse och lyhördhet likväl som ett bättre bemötande för unga patienter/klienter från myndigheter, vård och omsorg.

Vi delar gärna med oss av de erfarenheter och kunskaper våra medlemmar som kollektiv bär med sig och är öppna för samarbete med andra seriösa aktörer som också brinner för ”våra” frågor.

Text: Karl Peter Johansson

Autism och Aspergerförbundet

Under detta år, 2010, har vi en artikelserie här i ASP bladet som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är Autism- och Aspergerförbundet i fokus.

ASP Bladet kontaktade Barbro Boomsma, tidigare ordförande i Autism- och Aspergerföreningen Värmland, för att ställa några frågor om deras verksamhet.

Vad var bakgrunden och hur kom föreningen Autism till?
Från början för över 30 år sedan när riksföreningen bildades hette den Riksföreningen för psykotiska barn. Föreningen startades 1973 och bestod från början både av professionellt verksamma personer och föräldrar. Det handlade om att hjälpa barn med autism, vilket samhället inte hade mycket kunskap om. Man trodde att barnen ”vänt sig inåt” och ”tog avstånd” från samhället och mycket skuld lades på föräldrarna. Nu vet man bättre och forskningen har gått längre.

1989 bytte föreningen namn till Riksföreningen Autism och 2010 var det dags igen för namnbyte och nu är namnet Autism- och Aspergerförbundet. Namnändringarna genom åren visar på den kunskapsutveckling som varit. Idag ser vi att det är viktigt att redan i namnet göra tydligt att Asperger syndrom och Autism ingår i samma område. Dessutom är diagnosen Asperger syndrom vanligare och vi har fler medlemmar med den diagnosen och då blir det ju naturligt att det kommer fram redan i namnet.

Nu lika mycket som när föreningen startade har vi ett samhälle som inte är tillgängligt för alla och personer med kognitiva funktionsnedsättningar möter ofta hinder i form av oförståelse och ovilja att t ex göra skola och arbetsplatser tillgängliga. Det kan vara lättare att göra fysiska anpassningar men när det handlar om bemötande och förståelse och individuella lösningar verkar det vara mycket svårare.

Vilka vänder ni er till?
Föreningen hade redan från början både föräldrar och professionellt verksamma personer som medlemmar. Allt eftersom tiden har gått och fler personer har fått diagnosen Asperger syndrom har också föreningen fått fler och fler medlemmar som själva har någon diagnos inom Autism/Aspergerområdet. Det är en naturlig utveckling och kommer att fortsätta. Vi är också glada att vi har många medlemmar som jobbar på arbetsplatser där man möter människor med dessa funktionsnedsättningar.

Hur är ni organiserade?
Autism- och Aspergerförbundet är vår nationella organisation med drygt 10 000 medlemmar i hela landet. I Värmland heter vi Autism- och Aspergerföreningen Värmland och vi har runt 650 medlemmar. I Värmland har vi varit verksamma i dryga 20 år. Vi har kontaktpersoner eller träffgrupper (mest föräldrar som deltar) i 5-7 kommuner. Det varierar lite över tid hur aktiva dessa grupper är.

Vilken verksamhet har ni?
Av tradition har vi alltid haft mycket utbildning, föreläsningar och konferenser. Att försöka se till att fler kan mer om Autism, Asperger syndrom och andra autismliknande tillstånd har varit och är viktigt för vår förening. Vi har träffar för olika delgrupper, t ex Far- och Morföräldrar, mammahelg, pappahelg, föräldrar till ungdomar med Asperger eller föräldrar med barn med autism och utvecklingsstörning. Vi har haft studiecirkel för vuxna med Asperger syndrom. Varje sommar har vi ett föreningsläger i Sälen.

Vi skulle vilja ha mer aktivitet för personer som själva har en funktionsnedsättning men det har varit svårt att få till. Men vi fortsätter att erbjuda och fråga efter förslag i våra föreningsutskick som medlemmarna får 3-4 gånger per år. Om du som läser detta har Asperger syndrom och idéer om hur vi skulle kunna utveckla den delen av vår verksamhet, hör av dig. På www.autism.se/varmland hittar du våra kontaktuppgifter.

Styrelsen jobbar också rätt mycket med de intressepolitiska frågorna. Det handlar om landstingets ansvar i utredningar och habilitering och om kommunernas ansvar i att följa LSS-lagstiftningen med de insatserna. Skolfrågor är andra stora frågor för oss eftersom dessa funktionsnedsättningar är medfödda.

Något mer ni vill lyfta fram?

På riksplan skulle vi kunna nämna två viktiga saker som vi varit med och utvecklat genom åren och som fört positionerna framåt.

”Team Autism”. Redan 1991 fick Riksföreningen medel från Socialdepartementet för att pröva modellen med stödteam i två olika län. Eftersom autism är så sällsynt krävs centraliserade resurser i ett stödteam, för samordning av insatser, kunskapsutveckling, stöd, utbildning och handledning till föräldrar och personal. Detta är nu den vanliga arbetsformen i de flesta landsting.

”Projekt Empowerment”. Detta projekt startades 2001 som en konsekvens av att allt fler vuxna personer med Asperger syndrom sökte sig till föreningen. Det hade blivit tydligt att föreningen behövde skapa medlemsverksamhet och möjlighet till reellt inflytande för den gruppen. Efter projekttidens slut har detta lyfts in i ordinarie verksamhet och det finns personer på rikskansliet som själva har funktionsnedsättning som jobbar med dessa frågor.

Empowerment kan ju översättas med ”Makt över sitt liv” och det vill vi alla ha. Det är ingen skillnad om man har den ena eller andra funktionsnedsättningen. Alla vill vi och behöver vi känna att vi har makt över våra liv. Det vill också Autism- och Aspergerföreningen i Värmland jobba för.

Text: Karl-Peter Johansson

Schizofreniförbundet

Under detta år, 2010, kommer vi i ASP bladet att ha en artikelserie som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är Schizofreniförbundet i fokus.


Förbundets fullständiga namn är ”Intresseförbundet för personer med schizofreni och liknande psykoser, Schizofreniförbundet”. Det bildades 1987 och har idag ca 5 000 medlemmar. Förbundet är rikstäckande och finns på ett 70-tal olika platser i landet.

Medlemmarna består av personer som själva drabbats av schizofreni eller liknande psykossjukdomar, samt anhöriga. Även andra personer som vill stödja förbundets verksamhet är välkomna som medlemmar.

Schizofreniförbundet i vår region
I Värmland finns en länsförening och tre lokala föreningar i Arvika, Karlstad och Kristinehamn. Karlstadsföreningen, vars namn är ”FPS – Föreningen för Psykiatriskt Samarbete”, bildades 31 januari 1995 och har 70 medlemmar, varav 7 stycken är icke-anhöriga. Föreningen FPS Karlstad kom till efter att en grupp anhöriga under en längre tid hade träffats för att ge varandra stöttning.

Anhörigarbete en viktig del
Att stödja anhöriga till personer med schizofreni eller liknande psykossjukdomar är en av Schizofreniförbundets uppgifter. Till de lokala föreningarna kommer anhöriga för att få hjälp och stöd med att gå vidare. Föreningarna fungerar också som en viktig mötesplats där människor kan träffas för att utbyta erfarenheter med varandra.

I Karlstad vill man försöka få igång samtalsgrupper där personer kan bli stöttade av de andra i gruppen.

Arbetar för ökad kunskap
Det är inte bara anhörigarbete som ingår i förbundets verksamhet, utan man strävar också efter ökad kunskap om schizofreni och liknande psykossjukdomar. I Sverige finns ca 35 000 personer som drabbats av schizofren psykossjukdom.

Man vill också öka kunnandet kring de problem som följer med dessa sjukdomar i form av funktionsnedsättningar och handikapp.

Ett mål som Schizofreniförbundet har, är att vården ska ha hög kvalité och att rehabiliteringen ska utgå ifrån varje persons egna behov och förutsättningar.

Påverkan och samarbete
Bland de uppgifter som de lokala föreningarna har är uppgiften att utöva påtryckning på, och att samarbeta med, kommunen samt landstinget. FPS Karlstad bedriver ett sådant utövande i olika forum och föreningen finns därför representerade i Handikappförbundens SamarbetsOrgan, Personligt Ombud och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa. Föreningen har medverkat i Länsstyrelsens nätverksmöten och har regelbunden kontakt med ASP-ANA i Karlstad samt Landstinget i Värmland.

Vill du veta mer?
För ytterligare information kring Schizofreniförbundet, kan man gå till: www.schizofreniforbundet.se
Man kan också kontakta FPS Karlstad per telefon: 054-18 86 95 eller e-post: fps.hso@telia.com

Text: Karl-Peter Johansson