Ditt yrke

Vad är det bästa med ditt jobb?

Kristina Olsson,
florist, Solrosens Blommor
– Jag tycker att kunderna är det bästa med jobbet, samt kreativiteten man får av blommorna.

Den som vill bli florist kan läsa en floristutbildning på gymnasiet, eller gå en kommunal vuxenutbildning med den inriktningen. Vissa arbetsplatser är också öppna för att ta in lärlingar, för att ge en mer handfast väg in i yrket.

 

---

 

Linda Modin Klemner,
fotograf, Klemner Studio
– Jag älskar mitt jobb och håller på med flera olika projekt som fotografering, sminkning och arrangering av olika tillställningar.

Det kräver mycket att driva en egen fotoagentur. Du behöver kunna lite av varje, eftersom du jobbar både som projektledare, fotograf, makeupartist, arrangör, ekonom och personalchef. Man kan utbilda sig till fotograf, men de övriga bitarna får inte glömmas bort. Att driva egen verksamhet är en utmaning.

 

---

 

Ulrika Lidström,
frisör, Companiet Hårsalong
– Allt med mitt jobb är bra, både kunderna och arbetskamraterna. Det är trevligt att få göra människor nöjda, glada och fina i håret.

Om du önskar att bli frisör, tipsar Ulrika dig att söka en gymnasial utbildning i området, eller vända dig till en av de många privata skolor man kan gå på. Går man i en privat skola får man själv bekosta sin utbildning. Förr fordrade den gymnasiala utbildningen höga grundskolebetyg, men nu har antagningskraven sänkts något.

På Jobbet: Fredrik Werling

Våningen under ASP-bladets redaktion jobbar vård och stödsamordnaren Fredrik Werling. Imånadens På jobbet berättar han om sitt arbete och vad det innebär för de brukare han möter.

Kan du berätta för läsarna om din bakgrund?
– Jag jobbade på Gemet i drygt sex år som samordnare med arbetsrehabilitering och psykisk ohälsa innan jag började här. Före det var jag på IFA och Jobbcenter i sex år. Jag har hela tiden arbetat med människor som har behov. Jag har jobbat internt i kommunen och är inte utbildad socionom, utan jag har en praktisk och teoretisk bakgrund inom många olika områden. Nu har jag utbildat mig till vård- och stödsamordnare. Nästa år har jag jobbat 25 år inom kommunal verksamhet.

Vad gör en vård- och stödsamordnare?
– Det handlar om att samordna alla insatser från kommunen och landstinget som den behövande personen behöver, få med det som brukarna vill ha, inte bara det som vi som professionella tycker behövs. Det tror jag gör en stor skillnad, att brukaren själv talar om vad den vill ha. Sedan gäller det att styra, så att det inte blir fel insats vid fel tillfälle, vilket är ett resursslöseri. Insatser kan vara alltifrån bostöd, hjälp med den personliga ekonomin eller kontakten med läkare. Insatserna ska vara grundande i brukarnas behov.

Vi är spindeln i nätet som tillsammans med brukarna ska hålla ordning på alla saker. Tidigare har handläggaren varit den personen som höll i alla trådar. Vi tar inte över deras jobb, eftersom vi inte är myndighetsutövare utan vi enbart tar över samordningsrollen Detta är ett nytt sätt att jobba på. Vi använder också något som kallas tidiga tecken och krisplan. Det går ut på att brukaren själv i ett friskt tillstånd i skrift beskriver tecken på insjuknande och återfall för att vi andra ska kunna se i tid om det går åt fel håll, så att man kan möta brukaren i ett tidigare skede. Det sker även mätningar av tillfredsställelse och hur långa vårdtiderna är. Detta görs för att kunna följa upp brukarens utveckling.

Är det några speciella egenskaper som krävs för att arbeta som en samordnare?
– En egenskap är att kunna hålla igång många saker samtidigt. Framförallt, när det gäller att jobba med människor är lyhördhet och empati viktigt, kan du inte vara på samma nivå som den du jobbar för, så kanske du inte ska jobba med det här. Det gäller att få en allians och känslan att vi är två människor som hjälper varandra framåt. Detta är ett nytt sätt och tänka och det händer något i hela systemet nu. Äntligen börjar vi lyssna till vad folk vill och det i sig är ekonomiskt hållbart. Hur mycket insatser har vi inte slösat bort på sådant som ingen velat ha eller kunnat tillgodose sig?

Hur går det till när en person tar kontakt med dig?
– Om du som brukare känner att din situation är rörig, du missar möten, tycker du har för många människor runt omkring dig. Det kanske gjorts flera insatser som inte slutförts. Då kan du ansöka om en vård- och stödsamordnare. Detta bygger inte på ett myndighetsbeslut, utan det är en öppen insats som betyder att man på egen hand kan söka hjälp, eller via en handläggare på kommunen eller landstinget i Värmland. Det krävs dock en kontakt med psykiatrin och kommunen.

Hur ser samarbetet ut mellan kommunen och landstinget?
– Jag och min kollega, Ulf Fredriksson, kommer från varsitt håll, kommunen och landstinget. Det är unikt att ha ett gemensamt kontor. Eftersom det här är riktlinjer från Socialstyrelsen säger man från myndigheten att detta inte är något test eller projekt, utan att det är så här som kommunen och landstinget ska jobba med de här frågorna.

Vilka utmaningar finns i ditt arbete?
– Den största utmaningen är att min kreativitet sätts på prov, eftersom ingen annan människa är sig lik. Visst har jag en metod att hålla mig efter som med jämna mellanrum utvärderas efter en modell, men det är ju inte säkert att människan passar den. Jag måste också vara beredd att vara flexibel inom modellen. Man har en ram och ska vara programtrogen för det aktuella programmet. Men i programmet krävs en flexibilitet för att kunna tillfredsställa de behov som brukarna har. Just att vara flexibel är också en utmaning. I mitt jobb är ingen dag lik den andra.

Vem kan söka hjälp hos en vård- och stödsamordnare?
– Det kan vara vem som helst från 18 år och uppåt, som upplever sin levnadssituation rörig och har någon form av psykiatrisk och/eller missbruksproblematik. Vi gör en bedömning av brukaren utifrån hur han eller hon har haft det förr, när det gäller tidigare insatser och det som är självupplevt.

Hur ser du på kommunens arbete med utsatta människor?
– Vi har jättemånga bra och kompetenta människor i Karlstads kommun. Men det krävs rätt samordning och rätt insatser för att få det att fungera tillsammans. Det behövs ett större nätverk, så vi vet mer vad andra inom kommunen gör. Då vet jag vart jag kan ringa om jag behöver hjälp.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Ålder: 47 år
Bor: Karlstad
Favoritintresse: Musik
Bok: Facklitteratur
Film: tv-serien Sons of Anarchy
Drömresa: Skottland

På Jobbet med Stefan Utterberg

Vad gör en verksamhetscontroller? ASP bladet har träffat Stefan Utterberg, för att höra vad han gör på jobbet.

Hur hamnande på din nuvarande position inom förvaltningen?
– Jag har tidigare jobbat på Vård- och omsorgsförvaltningen i sex år och kände att jag behövde nya utmaningar, så då sökte jag mig hit till Vuxenavdelningen. Nu har jag jobbat här i två månader. När det gäller utbildning, började jag 1987 att läsa på Högskolan i Karlstad och läste då på Förvaltningslinjen. När jag sedan tog examen 1991 var det svårt att få jobb vilket gjorde att jag fortsatte studera och läste då företagsekonomi i ett och ett halvt år. Jag har sedan dessa arbetat som ekonom både på den privata, statliga och nu kommunala sidan.

Vad gör en controller?
– Mina arbetsuppgifter är att sammanställa avdelningens resultat i en månadsrapport som sedan skickas in till förvaltningens ekonomistab. Förutom den månatliga rapporteringen är det fyramånaders, åttamånaders och helårsbokslut som jag tar fram det siffermässiga underlaget till. Ytterligare arbetsuppgifter är att varje månad göra uppföljningar som även analyseras och redovisas för ledningsgruppen. Jag ansvarar också för en sammanställning av avdelningens budget. Sedan kommer jag framöver även ta fram statistik ur vårt verksamhetssystem. Jag är också behjälplig i alla ekonomiska frågor som kan uppstå på avdelningen.

Den ekonomiska aspekten är alltid viktig. Hur balanserar man den i en organisation som Vuxenavdelningen?
– Den ekonomiska aspekten i både privat och kommunal verksamhet är viktig. Vuxenavdelningen får en ekonomisk ram att följa. Det gäller sedan att sätta denna ramen för ekonomin, så att avdelningen kan göra ett bra jobb. Jag gör detta arbete i nära samarbete med avdelnings- och enhetscheferna. Vi ska ha i åtanke att verksamheten styrs av lagar och regler som sätter sin prägel på ekonomin. Detta kan leda till att förvaltningsrätten tvingar oss att verkställa beslut oavsett om vi har budget eller ej. Det också är viktigt att ha koll på avdelningens resultat och att analysera varför det ser ut som det gör.

Jobbar du med omvärldsanalys?
– Under våren påbörjades det ett arbete med att kartlägga och jämföra oss med andra kommuner vad gäller kostnader för institutionsplaceringar. Sedan tar vi kontakt med dessa kommuner, för att se hur vi ligger till när det gäller kostnader, när det exempelvis gäller interna placeringar, är vi dyra eller inte? Kostnaderna för dessa placeringar har skjutit i höjden. I höst kommer jag och en av våra verksamhetsutvecklare att återuppta detta arbeta med att kartlägga hur vi ligger till kostnadsmässigt. Det vi gör att ge ledningen en förutsättning för att de ska kunna göra ett bra jobb.
Hur ser du på kommunikation i en organisation som Arbets- och socialförvaltningen?
– Jag har en bra kommunikation, både här med mina chefer, arbetskamrater och med den centrala ekonomistaben. Sedan ska vi försöka att få till olika konstellationer, så vi kan kommunicerar med andra verksamhetscontrollers på de andra avdelningarna; att vi lär av varandra och kommer fram till bra idéer. Jag hoppas att detta blir verklighet. Kommunikation är viktigt, och därför är jag med på olika möten, för att lyssna och ta till mig information som rör mig.

Vad motiverar dig på jobbet?
– Det som motiverar mig just nu är att jag får chansen att utforma min roll som controller, samt motiveras jag av att kan utforma ett budgetarbete. Jag kan även själv komma med egna idéer som blir accepterade i arbetsgruppen.
Vad ser du som den största utmaningen vad gäller avdelningens ekonomi?
– Det är att få bukt med de externa placeringarna, alltså brukare som inte kan ta om hand om sig själva, de som hamnar på behandlingshem runt om i länet. Det är den stora utmaningen, att få ner kostnaderna, för att de har skjutit i höjden. För mig själv, är den stora utmaningen att komma igång här, eftersom jag är ny på den här positionen. Jag försöker nu att forma min roll som verksamhetscontroller.

Framtiden, vilka förhoppningen har du inför den?
– Jag hoppas att jag utvecklas åt rätt håll, och att jag får vara med och bidra till Vuxenavdelningens arbete. Sedan har det varit två fantastiskt bra månader och det har varit jättekul att få komma hit. De har verkligen tagit emot mig med öppna armar.

Ålder: 47 år
Bor: Karlstad
Familj: Gift med Lotta och tre barn
Senaste lästa bok: Fjällgraven, Michael Hjort, Hans Rosenfeldt
Mat: Dillkött med kokt potatis
Drömresa: Safari i Tanzania

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Kid Overgaard

På jobbet med Mikael Haster

I höstens första På jobbet-intervju träffar vi Mikael Haster, miljöhandläggare på Rådrummet. Han berättar bland annat om olika projekt som behandlar trafikfrågor.

Kan du berätta om din yrkesbakgrund?
– Jag har varit i arbetslivet i nästan tio år. Jag började faktiskt att jobba som cykelmekaniker. Efter en period på en cykelaffär i Karlstad började jag läsa på Karlstads universitet. När jag gått en tid på ekonomiutbildningen, bytte jag bana till miljövetenskap. Ett år efter utbildningens slut, våren 2012, började jag här på Rådrummet.

Vad är din roll på Rådrummet?
– Jag och min kollega, Linnea Andersson, är projektledare för Pendla grönt. Det har vi varit sedan oktober 2012 och projektet pågår till årsskiftet. Sedan hjälper vi också till med transportrådgivningen. Men vår huvuduppgift är Pendla grönt. Det har tillkommit andra projekt som Cykla till jobbet. Jag jobbar även med den i höst kommande Trafikantveckan.

Vad är Pendla grönt?
– Det är ett arbetspendlings projekt som riktar sig till privatpersoner som pendlade innan kampanjen. De får möjlighet att ändra sin resvanor till och från jobbet. Bakgrunden är att Länsstyrelsen har ur ett regionalt perspektiv sett att det finns goda förutsättningar att cykla och åka kollektivt. Trots detta reser de flesta ensamma i sina bilar när de ska till jobbet och sedan hem igen. Det handlar om beteenden och attityder, ett sätt att vända trenden är låta folk prova på, har man testat det är uppfattningen helt annorlunda. Projektet har 37 deltagare och det var lättare än jag trodde att fylla platserna. Grundprincipen är att alla deltagare arbetspendlar med bil.

Vad innebär det att vara en projektledare?
– Det innebär att jag och Linnea planerar arbetet kring Pendla grönt. Planeringsarbetet handlar om när vi ska göra vad, vilka personer som ska delta, att följa tidsplaner och kommunikationsplaner. Vår roll i projektet Pendla grönt är att se till att genomföra det som står i projektplanen. Sedan följer vi inte den ordagrant, men det finns grundmål och detaljer vi ska uppnå.

Kan du förklara vad cykelkampanjen Cykla till jobbet går ut på?
– Det är ett projekt som varit igång sedan 1999 i Karlstads kommun. Kampanjen vänder sig till anställda inom kommunen. Den är ett beteendeprojekt som uppmuntrar människor att cykla, helt enkelt. Vi sporrar deltagarna med vinster och gör en tävling av kampanjen. På arbetsplatserna i kommunen kan man även utmana varandra. Projektet har fungerat väldigt bra. Varje år i mars och februari börjar frågorna komma: ”Det är väl dags snart nu? När kommer inbjudan?” Cykla till jobbet pågår under maj månad.

Vilket genomslag har kampanjen haft sedan starten 1999?
– Jag har deltagit i arbetet med Cykla till jobbet de senaste två åren. Medvetenheten om det här projekt bland kommuninvånarna har ökat sedan starten. Vi ligger oftast högt när man jämför med svenska kommuner utifrån cykling och cykelvänlighet. I det avseendet har det skett en ökning av medvetenhet bland kommuninvånarna.

Vad har du för relation till cykling?
– Jag är cykelintresserad och gillar att träna. Min pappa är en gammal tävlingscyklist och överfört sitt intresse till mig. Jag cyklar mycket, både till och från jobbet förstås, gillar även att ta längre turer. Det är också roligt titta på cykeltävlingar som exempelvis Tour de France.

Hur arbetar du mot kommuninvånarna?
– Vi har ju inte den direktkontakten med invånarna som andra delar av Karlstads kommun. Det förekommer att vi får frågor till Rådrummet som just gäller transport, cykel, kollektivtrafik och bilar. Den naturliga vägen är att kommuninvånare mejlar, ringer och kommer hit. När det är större kampanjer på gång är vi också ute och möter människor direkt. I våras profilerade vi transportrådgivningen i samband med Pendla grönt. Vi stod då utanför Karlstads universitet och även vid landstingshuset och delade ut cykelkartor och pratade om cykling och transport.

Vad är den största utmaningen i ditt arbete?
– Den största utmaningen är att få fler människor att cykla och åka kollektivt. I början av det här året var det en jättestor utmaning att få personer att delta i Pendla grönt. Det behövdes 40 frivilliga när det var skarpt läge. Vi fick då väldigt stor respons, även det var en stor utmaning att hantera. Det är en stor fördel att vi är två personer som jobbar med samma sak. Vi delar upp arbetsuppgifterna och diskutera väldigt mycket hur vi ska göra

Hur hoppas du ditt arbete kommer att påverka samhället på längre sikt?
– En sak jag hoppas på är att Pendla grönt kan bli ett koncept eller begrepp för hela kommunens cykel- och transportarbete, även att det smittar av sig på kommunens miljöarbete i sin helhet. Sedan hoppas jag att det vi gör, ger mätbara effekter på cykel och kollektivarbetet i Karlstads kommun. Vi märkt att det finns ett intresse för sådana här frågor. Varje gång vi har skickat ut pressmeddelanden och har haft pressträffar är intresset stort.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Ålder: 28 år
Familj: Ensamstående
Bor: Karlstad
Senaste lästa bok: Gryning över Kalahari, Lasse Berg
Senaste sedda film: Seven
Favoritmat: Tacos
Drömresa: en resa till cykeltävlingen Tour de France