På jobbet: Hasse Pettersson, Samtalsterapeut, Krismottagningen för män

På jobbet har besökt Hasse Pettersson, en av samtalsterapeuterna på Krismottagningen för män. För ASP Bladet berättade han om sitt arbete med män som söker hjälp i olika krissituationer

Kan du berätta om din yrkesbakgrund?
– Till yrket är jag terapeut och har gått en psykoterapiutbildning i Göteborg. Jag har jobbat 25 år på socialförvaltningen i Karlstads kommun. Mitt första jobb var på Kronoparken, där jag arbetade som barnomsorgsassistent/administrativchef. Under åren på Kronparken jobbade jag också som familjeterapeut och trygghetsutvecklare tillsammans med polisen. Jag var även en del av projektet Kronolyftet. För 16 år sedan började arbeta på SamtalsAkuten och 9 år tillbaka är jag på Krismottagningen för män. Jag var en av initiativtagarna till SamtalsAkuten och Krismottagningen för män.

Vad är Krismottagningen för män?
– Det är en öppen krismottagning där män kan vända sig till i akut livskris. Det kan handla om precis vad som helst, sorgearbete, våld, relationsproblematik osv. Den som besöker Krismottagningen får garanterat träffa en man. Vi är två personer som jobbar här. De som driver verksamheten är Karlstads kommun, Forshaga kommun, Hammarö kommun, Kils kommun, Landstinget i Värmland och Svenska Kyrkan.

Hur fungerar samtalsstödet?
– Männen som söker sig hit har gjort ett aktivt val att de vill söka hjälp. Det börjar med att den som behöver hjälp ringer och ber om en besökstid. Vi har målsättningen att inom en vecka ha det första mötet. Man har möjlighet att gå tio gånger och varje möte är en timme långt. Vi för inga journaler men skriver minnesanteckningar som kastas när det är avslutat. Om personen varit utsatt för våld, eller är själv en förövare kan han få gå längre än tio gånger. 40 procent av de som kommer till oss har använt våld eller varit utsatt för det. Vi har även ickevåldsgrupper sedan ett år tillbaka. Vi träffas tjugofyra gånger i grupp och behandlar åtta olika teman som är kopplat till våld exempelvis: fysiskt och psykiskt våld, vad är våld och vilka konsekvenser våldet får. Ickevåldsgruppen bygger på olika övningar som exempelvis rollspel eller skriftliga och muntliga uppgifter.

Vilka typer av kriser möter du?
– De kriser jag oftast stöter på är relationsrelaterade. Det är oftast i situationer när risken att bli lämnad i en relation som man försöker att göra någonting åt sitt beteende. Då finns motivationen för förändring, man vill ju inte att relationen ska gå om intet. Våld är som sagt också en vanligt förekommande anledning att söka hjälp. Det kan handla om att man är arg, irriterad och har svårt att tygla sitt humör. Andra typer kriser jag möter är olyckor, sjukdom eller nära anhörigas dödsfall.

Vilka män söker sig till krigsmottagningen?
– Det är vanliga män som kommer hit, från de flesta samhällsklasser. Vi har dock få personer med utländsk härkomst. Jag har fyra samtal per dag och har kontinuerlig kontakt med 25 -30 personer.

Vilka förändringar har du sett under de år som du jobbat som terapeut?
– Medvetenheten bland män har ökat, man söker oftare hjälp idag än tidigare. Det är inte så skämmigt längre. Två områden som har ökat under senare år är spel och sexberoende.

Vilka egenskaper behöver en samtalsterapeut?
– Naturligtvis ska man vara lyhörd, stå ganska stadigt själv och vara medveten om sin egen livssituation. Nyfikenhet och humor, det använder jag en hel del. Att man också kan lägga in ett skratt i behandlingen, om det kommer vid rätt tillfälle, vill säga. Det behövs också trygghet och erfarenhet.

Vad är den största utmaningen i ditt arbete?
– Jag älskar nybesök. Det är min utmaning, för då vet jag inte vad som väntar. Då är jag nyfiken och vill utforska. Jag har alltid en del information om personen innan, men ändå frågar jag varje gång vad han vill ha hjälp med. Ibland kan det vara så att det finns ytterligare saker som dyker upp.

Vad i ditt jobb ger dig tillfredsställelse?
– Tillfredsställelse får jag när personen får bättre självkänsla, blir starkare och mår bättre. Det ger en återkoppling till mig, ett kvitto på att vi är på rätt väg. Sedan vet jag, eftersom jag har lång erfarenhet, att alla inte kan bli hundraprocentigt bra, ändå gör man det bästa av situationen. Det är en tillfredsställelse när en person går från offer till att ta aktiva val som gör att individen vågar gå vidare och utvecklas.

Hur ser du på framtiden för Krismottagningen för män?
– Här måste det bli en enorm utveckling, så att vi kan ta emot ännu flera män. Vi har för små resurser idag. Det läggs mycket pengar på kvinnor som mår dåligt, men det finns även många män som inte mår bra. Män ska ha lika stor möjlighet att söka hjälp. Vi måste utöka vår verksamhet och det ganska snart.

Text och foto: Henrik Sjöberg

Korta frågor:
Ålder: 63
Bor: Klara, Karlstad
Familj: Sambon Margith
Senaste lästa bok: Spela lagom, Anton Gustafsson, Adam Svanell
Senaste sedda film: Wallander
Favoritmat: Sushi
Drömresa: São Paulo

På Jobbet: Sofia Engström, Enhetschef, Familjerättsenheten

Vad gör en enhetschef på Familjerättsenheten? ASP Bladet har träffat Sofia Engström i en intervju där hon berättar om sin yrkesbakgrund, arbetsuppgifter och utmaningar.

Kan du berätta för våra läsare om din yrkesbakgrund?
– Till yrket är jag socionom och har arbetat inom olika områden. Jag har bl.a. jobbat med ekonomiskt bistånd, ungdomar och har även arbetat på en SiS- institution. Statens institutionsstyrelse (SiS) har särskilda ungdomshem runt om i Sverige. En kort period var jag på barn- och ungdomspsykiatrin och kom därefter till Familjerättsenheten 2007. Jag jobbade där som familjerättssocionom med arbetsuppgifter som berörde familjerättsfrågor. Det handlade mest om föräldrar som har separerat och kan inte komma överens om sin barn. En arbetsuppgift är att med hjälp av samarbetssamtal försöka finna överenskommelser. Sedan januari 2011 jobbar jag som enhetschef på Familjerättsenheten.

Hur ser din chefsroll ut på Familjerättsenheten?
– Mina arbetsuppgifter handlar t.ex. om att leda och fördela arbetet i de verksamheter jag är chef över. Familjerättsenheten består av tre arbetsgrupper: familjerättsgruppen, kommunala familjerådgivningen och samtalsakuten/krismottagningen för män. Det gäller också att tillsammans med medarbetarna leda verksamhetsutvecklingen. Jag ingår även i Familjeavdelningens ledningsgrupp tillsammans med de andra enhetscheferna, stabspersonal och avdelningschefen. Under en arbetsdag är det mycket möten och det är inget direkt klientarbete. Mitt arbete handlar om planering av verksamheten, i det ingår gruppmöten där vi pratar om specifika ärenden och verksamhetsutveckling. Det är mitt uppdrag att ha det övergripande ansvaret och få möjlighet att tänka framåt.

Vad den största utmaningen i ditt arbete?
– Den största utmaningen är det ökade trycket och behovet av verksamheterna. Mer och mer människor i samhället behöver den hjälp som min enhetspersonal kan bidra med. Att hjälpa alla som behöver hjälp är en stor utmaning. Hur ska vi kunna organisera arbetet för att kunna möta den efterfrågan som finns. En annan viktig aspekt är att följa med i samhället, att verksamheterna ska följa de behov som finns. Vad behöver familjerådgivarna veta just nu till exempel? Vad behöver de för kunskaper idag? Familjens struktur förändras och ser inte likadan ut som för tjugo år sedan.

Vad är din drivkraft?
– Min drivkraft är att kunna bidra till att människor i svåra situationer får stöd. En annan drivkraft är att i chefsrollen förbättra och utveckla verksamheten, att göra det så bra som möjligt för de som behöver vårt stöd.

Du har jobbat med projektet Barn som bevittnat våld. Hur har det arbetet fortlöpt?
– Vi sökte och fick pengar från Socialstyrelsen för att göra en kartläggningen hur vi jobbar med barn som bevittnat våld inom familjen. Tanken med undersökningen var att vi ville förbättra vårt arbete i att uppmärksamma de här barnen, samt att de får det stöd de behöver och har rätt till. Pengarna från Socialstyrelsen gjorde det möjligt att låta Sofia Faivre och Lena Henriksson att jobba med projektet. Jag har varit ett bollplank i deras arbete. Rapporten från kartläggningen kommer att presenteras för ledningsgruppen 31 maj 2013.

Vad har du för tankar om Familjeavdelningens arbete med utsatta människor?
– Vi möter inte alla barn som är utsatta, utan bara där någon har uppmärksammat problem, och visat på att här behöver Socialtjänsten titta lite närmare på hur de här barnen har det, och vilket stöd familjerna kan behöva. I det arbetet strävar Familjeavdelningen att bli bättre och att göra mer rätt.

Hur vill du att Familjeavdelningen ska utvecklas i framtiden?
– Det är ju så att det hela tiden skerett utvecklingsarbete. Under hösten kommer vi t.ex. ha en stor utbildningssatsning för större delen av personalgruppen som kallas Signs of Safety. Den handlar om att tillsammans med familjerna uppmärksamma och söka tecken på säkerhet. Tanken är att involvera föräldrarna och närstående mera, med syftet att göra det tryggare för barnen.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Lotta Tammi

Ålder: 39 år
Bor: Molkom
Familj: Sambo och barn
Film: Gillar ”feel-good filmer”
Bok: Deckare av Lars Keppler
Favoritmat: Grillad mat
Drömresa: New York

På Jobbet med Mats Fackel, Verksamhetsstrateg Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, Karlstads kommun

ASP Bladet har i månadens På jobbet träffat verksamhetsstrategen Mats Fackel som berättar om sitt jobb, och de utmaningar och möjligheter som han stöter på.

Kan du berätta om din bakgrund?
– Jag är uppväxt i Hällefors, en liten bruksort i Bergslagen. Under åren 1987-1991 gick jag socionomutbildning på Örebro högskola. Sedan 1991 har jag jobbat i Karlstads kommun, tolv år av den tiden som socialarbetare, jag arbetade då med personer med missbruksproblem och psykisk problematik. Mitt arbete innefattade insatser och stöd till dessa grupper av människor. Jag har även jobbat med försörjningsstöd och barn som far illa. För tio år sedan påbörjade jag en magisterutbildning i socialt arbete. I samband med det fick jag jobb på FoU-enheten Utvecklings och utvärderingscentrum på Karlstads universitet. Enheten drevs av Arbetsmarknads- och socialförvaltningen. Under sex år arbetade jag på FoU och när den verksamheten lades ner 2008 hamnade jag på Staben i rollen som utvärderingsstrateg, och 2011 började jag arbetet som verksamhetsstrateg.

Vad jobbar en verksamhetsstrateg med?
– Jag jobbar med väldigt många olika uppdrag och det är det som är spännande med mitt arbete. Jag gör många olika saker parallellt. Ibland är det stora uppdrag som sträcker sig över flera år och som berör flera nivåer inom förvaltningen. Mitt arbete kan också handla om att göra en kort utblick och koncentrera sig på en fråga som exempelvis utmanarrätten. Utmanarrätt innebär att privata aktörer ska få möjligheten att utmana kommunal verksamhet, för att i sin tur kunna ta över den. Socialdirektören, Monica Persson, kan be mig att ta reda på mer om det här ämnet, eftersom hon ska på ett möte som behandlar utmanarrätten. Monica hinner inte med allt, en del frågor hanterar hon eller ledningsgruppen själv, men andra saker måste bearbetas, och där kommer jag in i bilden. Jag är också med varje år och förbereder och ansvarar för Erfarenhetsdagen. Sedan jobbar jag med reflektionsarbete, som går ut på att alla anställda får delta i en reflektionsgrupp, där man får tid att tänka över sin arbetssituation.

Hur ser du på din roll inom Arbetsmarknads- och socialförvaltningen?
– Min roll i förvaltningen är att stötta socialdirektören och centrala ledningsgruppen, i de viktiga frågorna, när någon behöver jobba med en fråga. Ibland kan det vara större och mer omfattande frågor som exempelvis förra året, när vi hade fem interna utredningsuppdrag som pågick hela året. Mitt jobb var att sy ihop uppdragen, skapa arbetsgrupper och sköta avstämningen.

Hur fungerar samarbetet mellan staben och förvaltningen?
– Utifrån vilken fråga vi jobbar med skapar vi nätverk mellan delar av staben och delar av förvaltningens avdelningarna. När det gäller Kund och brukarundersökningarna, har vi ett nätverk för undersökningen, där ett par personer från staben och jag ingår, samt representanter från avdelningarna. Det är också viktigt att ha en bra kommunikation med kommunledning och andra förvaltningar samt även internt i förvaltningen. Det är ett viktigt jobb för en verksamhetsstrateg.

Hur ser en arbetsdag ut?
– Jag tillbringar den mesta av min tid på kontoret. Min arbetsdag består av möten med personer enskilt eller i grupp, skriva vid datorn och prata i telefon. Jag träffar inga medborgare, brukare eller klienter. Jag saknar mötet med brukarna. Det är det sämsta med det här jobbet, att jag aldrig får träffa de som använder de tjänster som vi tillhandahåller.

Vad är mest utmanande med ditt arbete?
– En av de saker som är mest utmanande är växlingen mellan korta, mindre uppdrag och längre uppdrag som kräver fokus på ett annat sätt. De kräver mer planering och ett mer strategiskt tänkande. Det är en stor utmaning att hålla detta flytande utan att missa en deadline, ha kollen när de olika uppdragen ska slutföras.

Vad i ditt arbete ger dig tillfredsställelse?
– Det som är mest tillfredsställande med mitt arbete är att jobba tillsammans med andra personer, i eller utanför förvaltningen, och få ett sådant arbete att fungera, när man känner att man har ett flow och att det händer något. Vi sitter inte bara här, utan vi gör någonting som blir bra och har kvalitet. Det häftigaste med det här jobbet är när det uppstår en känsla av samverkan med andra, jag upplever att jag själv har en funktion och de andra fyller sin och tillsammans blir det vi gör någonting mer och större.

Vad motiverar dig i ditt arbete?
– Min motivation är att få samverkan att fungera, att känna det blir något vettigt av det vi gör. Det är därför jag går till jobbet varje dag.

Hur ser du på förvaltningens utveckling och framtid ur ett strategiskt perspektiv?
– En förvaltning som Arbetsmarknads- och socialförvaltningen kommer det alltid finnas ett behov av. Det som är utmaningen är att fånga upp det som människor vill ha av förvaltningen. Vi kan inte vara den stelbenta socialförvaltning som fanns på 1970 och 1980-talen, då man gjorde utredningar och satte in insatser på ett ganska fyrkantigt sätt. Jag tror att vi behöver kommunicera med medborgarna om vad de vill ha av förvaltningen. Det som har skett under senare år, är att vi börjat lyssna mera på brukare och klienter. Idag pratar vi om brukarmedverkan och brukarinflytande och det görs kund och brukarundersökningar. Vi har ambitionen att bli ännu bättre i det här avseendet, det hade man inte för trettio år sedan. I framtiden måste vi bli skickligare på att kommunicera med medborgarna, hur vi kan vara en bra bra service och förvaltning.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Lotta Tammi

Korta frågor:
Ålder: 44
Familj: Fru och fem barn
Bor: Hammarö
Senaste lästa bok: En faktabok
Senaste sedda film: The Descendants
Drömresa: Alaska

På jobbet – Torbjörn Tetzlaff, Alkoholinspektör

På jobbet har träffat Torbjörn Tetzlaff, Karlstads kommuns alkoholinspektör. Han berättar om sitt arbetes utmaningar och sina tankar kring arbetsuppgifter och motivation.

Vad har du för bakgrund?

– Jag har jobbat inom det mesta när det gäller socialförvaltningen förutom familjerätt. Jag är utbildad handledare i Socialstyrelsens regi, har gått familjeterapiutbildningar och har även chefserfarenhet. För ett par år sedan gick jag en magisterutbildning i samhällelig riskhantering. Jag gjorde detta samtidigt som jag i Göteborg läste en mastersutbildning i tillsyn och jobbade heltid. Det var mycket på en gång men jag gjorde det av ren nyfikenhet. Detta har medfört att jag är mer delaktig i förvaltningens riskarbete med bland annat personskydd.

Vad består dina arbetsuppgifter av?

– Det jag och min kollega gör är att utreda ansökningar angående serveringstillstånd. Förutom att utreda är tillsyn en viktig arbetsuppgift. I utredningen försöker vi alltid lägga in en hög grad av service. Det vi gör är att vi hjälper, informerar, utbildar och är tillgängliga för att hjälpa de som ansöker om serveringstillstånd, så allt ska bli så bra och rätt som möjligt. När det gäller tillsyn är det vi som ska se till att restaurangerna och krogarna gör som det är tänkt att de ska göra. Om man följer lagen, då har man aldrig några problem med oss. Om man inte följer lagar och bestämmelser, då ser vi till att de lär sig åtfölja lagen eller så återkallas serveringstillståndet. Erinran, varning och indraget tillstånd är de delar som processen består av. Vi har också utökad tillsyn som består av arvoderade privatpersoner som agerar vanliga gäster. Efter restaurangbesöket fyller de i ett protokoll som bland annat bedömer berusningsnivå. Det innebär att vi har tillsyn nästan varje helg under hela året. Vi får sedan protokollen men vi kan inte ha de som ett underlag för en åtgärd, eftersom de som gör tillsynen är privatpersoner, men vi får nyttig kunskap om restaurangerna.

De uteställen som inte följer lagen ska inte finnas på marknaden. Utan tillsyn är det inte givet att krögarna följer lagstiftningen, men med våra verktyg; erinran, varning och återkallning, som redskap kan det få konsekvenser för krögarna. Sedan är det viktigt att det är lika villkor för alla aktörer i restaurangbranschen, oavsett restaurangernas storlek.

Hur ser du på alkoholsituationen vad gäller Karlstads restaurang och krogliv?

– De sista femton till tjugo åren har antalet restauranger ökat från cirka 45 till närmare 120 stycken. Det vi vill få bukt med idag är överserveringen. Det innebär att folk blir för berusade på serveringsställena. Detta är det största problemet och det måste det göras någonting åt. Det är inte bra för de berusade personerna och dåligt för krogarna, man tjänar inga pengar på en berusad besökare. Uteställena blir inga trevliga miljöer och krogarna förlorar gäster. Om man på ett allmänt plan tittar tillbaka femton år har det blivit oändligt mycket bättre. Idag har det blivit mycket mer ordnat, trevligt och behagligt på restaurangerna. Personal och krögare har fått mer kunskap och det har de fått tack vare våra utbildningar som vi erhåller. Vi har personalutbildningar varje år och det finns krav i lagen på kunskap kring dessa frågor. När det gäller krogarnas öppettider är 01:00 den lagstiftade stängningstiden, allting annat är ett undantag. Jag kan inte personligen se vad som blir roligare klockan 02:00. I mitten av 1980-talet hade vi ett försök med att stänga klockan 04:00. Tretton krogar ansökte om detta, två restauranger använde det, de andra avstod, eftersom det blev för kostsamt. Det blev en ren förlustaffär för uteställena. Med tanke på den nya diskussionen om öppettider, ser jag inga som helst skäl med förlängda öppettider.

Hur ser samarbetet ut med restaurangerna och krogarna?

– Vi pratar mycket med våra krögare och har en dialog med samtliga restauranger. Om krogen vill så kan vi anordna en utbildning utan kostnad. De får kunskap och det ser vi som en vinst. Det förebyggande arbetet är jätteviktigt och medför att krogarna gör ett bättre arbete. Vi samarbetar också mycket med polismyndigheten. Samarbete och kommunikation är honnörsord för mig.

Det sägs på karlstad.se att alkoholserveringen ska ske med omdöme och ansvar. Hur arbetar du för att genomföra det?

– Det genomförs genom utbildning, information och kommunikation med våra krögare. Om en krog vill göra någon förändring när det gäller alkoholfrågor, ser vi att de ringer oss, så vi kan prata om det och hitta en bra lösning som ligger inom lagens gräns.

Vad motiverar dig?

– Jag tycker barn och ungdomar är det viktigaste som finns. Det är de som är vår framtid. Vi lever i ett samhälle, där vi har möjligheter ge barn och ungdomar en bra uppväxt och goda uppväxtvillkor. Detta driver mig och är både en privat och yrkesmässig åsikt. Det är viktigt att de får det bra och inte exempelvis blir försupna eller misshandlade, om det lyckas kan vi fortsätta att ha en bra besökskultur, vilket gynnar Karlstad som helhet. Det blir en god spiral och i detta arbete är det jätteviktigt med våra ungdomar.

Vilka är de största utmaningarna i ditt arbete?

– Att få folk att förstå att människor är viktigare än pengar. Det är den största utmaningen. Ett möte är viktigare än ett mejl. Tekniken kan hindra de personliga mötena och isolerar människan till ett jag-tänkandet istället för ett vi-tänkandet. Mobiltelefoner och datorer ska se som ett komplement, inte istället för det mänskliga mötet. Detta är också en utmaning.

Vad är dina tankar kring framtiden?

– Det här jobbet är ett processarbete och det innebär att det är på ett visst sätt idag, utifrån gällande lagstiftning och normer. Naturligtvis kommer det att förändras med nya trender och lagar. Lev här idag och planera såsom du ska leva för evigt. Man ska inte vara rädd för förändring utan ta den till sig, och tro på att det kan bli ännu bättre.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Korta frågor:

Familj: Fru och fyra barn

Bor: Gustafsberg, Karlstad

Senaste lästa bok: Harry Potter

Senaste sedda film: en barnfilm

Drömresa: Amazonas

Favoritmat: falukorv i alla former