Bagaget bjuder upp till dans

Mannen tittade med desperation i blicken ned på det tomma papperet. Arket hånade honom, skapade ymnig ångest och han hatade faktumet att det var hans ansvar att fylla det med innehåll.

Han upplevde det inte som en stimulerande utmaning, utan blev snarare provocerad av blotta tanken. Smaken av själslig kräkning fyllde snabbt hans mun och allt han önskade var att fly undan situationen.

Den fyrkantige vitingen hade knappast tett sig mer hotfull om den så attackerat mannen med en dolk. ”Bäst att få in första smällen”, tänkte han, greppade sin blyerts och gick till häftigt anfall mot det snövita papperet. Offerkoftan låg kvar hemma på kammaren.

En ohygglig batalj utbröt, där det verkade som att ingen av parterna riktigt kunde få överhanden. Mannen pinade arkets yta med sin vassa penna, men papperet som tycktes besitta övernaturliga förmågor, utlöste en armé av inre demoner i mannens psyke, vilka han tvingades bekämpa. Den ena besten hiskligare än den andra angrep hans sinne.

Så snart mannen etsat in en brännande mening i arkets bleka yta, konfronterades han av en ny helvetesdemon anstormandes från insidan. Ena stunden ifrågasatte mannen sin egen förmåga, nästa ställdes han öga mot öga med fruktansvärda barndomsminnen.

Demonerna öppnade mannens hela bagage och vägrade att stänga det innan han skådat i dess mörkaste djup. De manipulativa odjuren stred fult, och angrep där det gjorde som mest ont. Mannen skrev och skrev men mådde allt sämre av arkets onda motstrategi. ”Jag kommer aldrig bli klar med mitt cv”, tänkte han och vacklade för en sekund.

Arket såg sin chans att besegra mannen en gång för alla, och åkallade med blodisande illvilja en vedervärdig satansbest, vilken fick honom att känna sig värdelös, oduglig och hatad. Allt tedde sig meningslöst och mannen kunde inte förmå sig att fortsätta skriva. Arket avlossade en häcklande skrattsalva, knycklade ihop sig självt och rullade av skrivbordet, ned i papperskorgen.

Mannen blev sittandes ensam kvar med upprivna gamla sår. Med en smärtande ångestklump i halsen och skamplågat bröst erkände han sig besegrad och besökte aldrig arbetsförmedlingen igen.

Text: Peter Sundström
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

En hyllning till hunden – människans bästa vän

Det enda hon önskar är att få vara med, bli klappad och älskad av dig. Hon älskar dig ännu mer tillbaka. En hund är nog grunden för uttrycket: kravlös kärlek.

Begreppet ”människans bästa vän” användes först av Fredrick II, kung av Preussen, vilket syftade på sin italienska greyhound. Sannolikt blev uttalandet populariserat av en dikt skriven av Ogden Nash och visar  hundars nära relation, lojalitet och kamratskap med människan.

Alla som har haft hund känner igen dagens höjdpunkt, när man kliver in genom dörren och möts av ett par pigga bruna ögon, fyllda av kärlek och lycka, en svans som sopar golvet farligt nära blomvaserna och ett piggt uttryck; MATTE ÄR HEMMA! Det syns i hela henne att hon väntat hela dagen på just detta ögonblick; att träffa dig igen. Du är bäst i hela världen. Hon hoppar upp och ner, cirklar runt dig, slickar dina händer och gnyr. Det finns ingen bättre än just du.

Förr i tiden
Hunden har sällskapat med människan i minst 15 000 år, sedan den var varg, och sökte sig till människan som erbjöd matrester. Hundens fenomenala egenskap att läsa av människan har med tiden gett den många uppgifter i människans närhet. Hundar används inom polisen, militären, räddningstjänsten, inom vården som diabeteshundar, demenshundar och hundar som sällskap till autistiska barn. Hunden är full av kärlek, ömhet och är en trogen kompanjon.

Hunden bryr sig inte om ifall du har snygga kläder eller ett perfekt hem. Hon vill bara gå en promenad med dig. Hunden är den mest lojala vän du kan ha.  Hunden är ärlig, ändrar sig inte dagen efter och är lätt att förstå. Den förlåter dig om du är arg, tröstar dig om du är ledsen, hoppar upp i ditt knä eller lägger sitt stora huvud på dina ben i soffan. Hunden vet när du är ledsen och gör vad som helst för att få dig på bättre humör. Vem kan motstå en vädjande blick och ett huvud på sin fot som förlåt efter en snodd korvbit?

Det hjälper hunden i sin psykiska och intellektuella utveckling att vistas så mycket som möjligt tillsammans med sin människa. Detta skapar också ett starkare band mellan hund och människa. En hund ökar livskvalitén och är din trogne följeslagare som inte viker hur tufft det än blir!

Historia
Hunden började hålla till kring mänskliga boplatser under den Europeiska istiden för 15-30 000 år sedan. De vargar som höll sig till människorna överlevde, medan de som höll sig undan dog ut. Steg för steg blev vargarna allt tamare. Hunden och människan började senare jaga ihop som jaktkamrater. Hunden var den bästa jägaren, medan människan var duktigare på själva dödandet. När ett djur fångats gav människan en del av bytet till vargarna. Detta ledde till utvecklingen av hunden. Exakt hur det gick till råder det dock en viss osäkerhet kring.

Före 1800-talet var hundar, bortsett från knähundar, arbetsdjur. De användes för jakt och bevakning. Beskrivningen av hundar var negativ. När man 1869 fann ett vaccin mot rabies, som även drabbade hundar, blev det bättre. Det finns idag familjehundar, jakthundar, brukshundar, utställningshundar och Nordamerikas indianer använde tidigt hunden som dragdjur.

I Sverige finns cirka 800 000 hundar fördelade på cirka 600 000 hushåll. Om man inte passar ihop, kan hunden må dåligt i sin miljö, bli omplacerad eller i värsta fall behöva avlivas. De flesta vill ha en familjehund, men det finns även dem som vill hålla på med uppvisning och avel eller annat. Man bör välja en hund som överensstämmer med ens liv. Är man ute i skogen mycket passar en annan hund än om man bor i en liten etta i Stockholm city.

Att välja en ras
Om man vill skaffa en hund, så är det viktigt att veta att det krävs mycket arbete, hunden kan inte lämnas ensam en längre tid och behöver mycket motion och rastning. Vad hunden behöver utöver de grundläggande sakerna beror på ras och personlighet. En Bordercollie och Schäfer behöver jobba mycket med hjärnan och kroppen.

Chihuahua behöver inte lika mycket fysiskt arbete. Vissa hundraser har behov av krävande pälsvård. Om hunden blir sjuk eller skadad så den behöver veterinärvård, då är det bra om hunden är försäkrad.

Kärlek till sin hund
1870 sköts en hund till döds i Missouri, och det blev stämning som påföljd. I stämningstalet fanns dessa ord: ”Den absolut mest osjälviska vän som en man kan ha i denna själviska värld, den som aldrig överger honom och en som aldrig visar sig otacksam eller förrädiskt är hans hund.” 1958 restes en staty efter ”Old Drum”, som hunden hette, på rättssalens gräsmatta, med orden ”människans bästa vän är hans hund”.

Mycket tidigare skrev dock Voltaire såhär i filosofiska ordboken, 1764: ”HUND. Det verkar som om naturen har gett hunden till människan för sitt försvar och för sin glädje. Av alla djur är den det mest trogna. Den bästa vän man kan ha.”

Text och foto:
Maria Lundby Bohlin

Hälsa som image eller som realitet?

Tidningarna trängs i butikernas hyllor, ”Gå ner i vikt med den nya superträningen”, ”Två veckors smalmat”, ”Sockerfällorna – så undviker du dem”, rubrikerna ropar ut sitt budskap mot bakgrund av foton på leende, vältränade människor.

I det moderna västerländska samhället anses det ofta socialt meriterande att ha en vältränad kropp och sunda matvanor. Du ska bry dig om din hälsa och ditt utseende. Något jag inte tycker är fel i sig, tvärtom följer vällevnadssjukdomar i spåren av övervikt och en allmänt inaktiv livsstil. Detta är ett växande problem i Sverige och övriga västvärlden, men när blir egentligen det som betraktas som hälsosamt, ohälsosamt?

I flera år tränade jag tre pass om dagen, styrka, högintensiv konditionsträning och mer lågintensiva fettförbrännande konditionspass. Jag åt tre huvudmål som var proteinrika och fettsnåla, samt två mellanmål rika på vitaminer och mineraler. Mitt BMI var normalt, och jag fick generöst med komplimanger både för min livsstil och för mitt utseende, allt borde varit frid och fröjd, men inombords växte ångesten och fixeringen vid vad jag ansåg var hälsosamt.

Snart började jag dra mig undan släkt och vänner, jag var ju tvungen att prioritera träningen och ville inte ställas inför situationer då jag skulle lockas att äta onyttiga saker som fikabröd, godis eller glass. Musklerna värkte, lederna värkte och jag blev allt tröttare.

Jag tycker att det behövs en radikal förändring i vårt sätt att se på ätande och vad som motiverar oss till att röra på oss.

Ska träningen vara ännu ett måste eller något lustfyllt och stärkande? Och hur ser vi egentligen på ätande? Ska det vara något fyllt av skuld och pekpinnar eller ska vi se det som det grundläggande behov det faktiskt är, och låta matglädje och naturliga mättnadskänslor styra?

Hälsotrenderna som florerar idag, innefattande diverse dieter och snabba träningsprogram, anser jag fokuserar på fel saker. Det finns enligt min mening inga snabba, enkla lösningar. Hälsa är så mycket mer än ett fräscht yttre.

Vi människor har ju också behov av vila och social kontakt med andra människor, precis som det är viktigt att få ge uttryck för sin kreativitet och att umgås med sig själv. Vi är inte bara kropp och inte bara själ, vi är både och, det inre och yttre påverkar ömsesidigt varandra.
Jag tror inte att det på något sätt är en slump att den psykiska ohälsan ökar parallellt med att sjukdomar i hjärta och kärl blir allt vanligare. Någonstans på vägen har vi tappat bort oss själva och den inre kompassen som hjälper oss att göra val som främjar vår hälsa.

Jag är själv utbildad hälsoterapeut och har därför fått förmånen att titta på hälsa ur flera olika perspektiv, det som slår mig är hur olika hälsoinsatser kan se ut beroende på var personen i fråga befinner sig i sitt liv just då, och vilka individuella resurser hon eller han har. Därför tror jag inte på universallösningar.

Jag tror istället att det är viktigt för var och en av oss att lyssna inåt och att, med eller utan hjälp, hitta just den balans mellan olika hälsofaktorer som får oss att må bra. Något som är lätt att säga, men betydligt svårare att göra. Jag tycker definitivt att det är värt ett försök.

Text: Therese Nilsson
Foto: Stefan Ek

Bygdens samlingspunkt

Annelie Thuressons loppis lockar besökare från nordens alla hörn sedan starten för 20 år sedan. Hennes loppis har sedan dess genomgått både stängning och nyöppning. ASP Bladet får här ta del av hennes berättelse.

När loppis-verksamheten startade 1995 hade Annelie Thuresson två lokaler. I den ena hade hon klädbutik med inlämnade och begagnade kläder, som låg i en gammal handelsbod, med bostad bredvid.
– Jag var både nervös och glad. Man visste ju inte vad man skulle få för reaktioner, om det skulle komma några besökare eller ej, säger Anneli.
– Det kom kunder från alla Sveriges hörn, men även turister hittade hit, och de gjorde reklam till sina vänner och bekanta.

Den andra butiken låg ett par hundra meter bort längs med samma gata i ett gammalt missionshus i närheten av Sutterhöjden. Det var inte bara kläder, husgeråd och möbler som man kunde få tag i. Det såldes också cyklar, bildäck, reservdelar till bilar, mopeder och även någon bil ibland. När hon öppnade hade hon hjälp av sin mor och far som jobbade i missionshuset medan hon själv arbetade i klädbutiken.

Resten av familjen och släkten hjälpte också till. Det kunde handla om att bära tunga saker åt kunder eller att växla pengar. I början sålde Annelie även glass på sommaren, godis på vintern och kaffe såklart. Reaktionerna lät inte vänta på sig.
– Jag fick jättepositiva reaktioner från både kunder och bygdens invånare. Premiären blev en succé, med många besökare och vi fick jättemycket sålt.

Efter en tid tog Annelie tjänstledigt från jobbet på Konsum, för att kunna satsa på loppisen fullt ut. Hon tog en liten procent för att kunna leva på det och för att det skulle gå runt. Hon berättar också att en del av alla saker köps in på andra loppisar och aktioner.

Gamla saker som man lämnar in till en loppis betraktas som en gåva, och om det sedan säljs ska detta beskattas enligt Skatteverket.
– Det kom en regeländring om att loppis-verksamheter var tvungna att betala moms på allt begagnat, som dessutom momsen redan var betald på. Sedan skulle jag även behöva köpa in en kassaapparat som registrerade alla köp. Det blev för dyrt och för krångligt.

En jobbig period
Verksamheten lades på is 2001, men har nu 14 år senare börjat att ha öppet igen ibland.
– Jag tyckte inte att det var värt att fortsätta när man inte kunde leva på det längre, eftersom man gick plus minus noll vissa månader. Sedan tyckte jag att det var löjligt att beskatta saker med moms och skatt som redan hade avbetalats. Skulle vi fått in helt nya saker, då hade jag förstått och gått med på det.

När Sutterhöjdens loppis lades ner, återgick Annelie till sitt gamla jobb på Konsum.
– Jag fick många frågor om varför jag lade ner verksamheten. Stammisarna som jag hade blev ledsna. Det kom frågor varje dag om när jag skulle öppna igen, men samtidigt förstod de vilken situation jag befann mig i.

Våren 2015 öppnades alltså dörrarna igen, men bara ibland när det finns tid. Trots detta kommer många kunder dit.
– När jag började att ha öppet igen så kom kunderna tillbaka. Ja, de fick komma tillbaka och få en nostalgirunda, prata gamla minnen, umgås med personer man kanske inte ser eller pratar med så ofta. Njuta av gemenskapen, hitta något som de vill ha och dricka lite kaffe. När jag öppnade var parkeringen full med bilar. Än idag så är det kö långt innan man ska öppna och försäljningen är fortfarande stor.

Allt i ett
Idag har hon all verksamhet i missionshuset, där det finns allt från kläder till möbler och porslin. Även utställare ringer och frågar om de får stå utanför och sälja. De som hade lämnat in saker fick hämta tillbaka dem om de ville, vilket i stort sett ingen har gjort, och Annelie får behålla pengarna som hon säljer för idag. Familjen hjälper fortfarande till med att stå i kassan, och bär tunga saker åt de kunder som är äldre.

Värt ett besök
Tycker man om historia och vill ha sig lite nostalgi till livs, är Sveriges loppisar en guldgruva. Som samlare kan man kanske finna det man söker för en billig peng. Varför slänga gamla saker som man inte behöver? Donera istället det du inte vill ha, för det finns alltid någon som behöver. Har man tur kan man köpa något billigt för att sedan upptäcka att den är värd mycket mer.

Missa inte chansen att finna en dyrgrip för en billig peng. Prova ett besök på loppisarna som finns i Värmland och Karlstad.

Text: Jimmy Thuresson
Foto: Theresia Axelgård