Kategoriarkiv: Kultur

Liv och död i mytiskt Brügge

i8u7y6543Wermland Opera ger en trogen gestaltning av Erich Wolfgang Korngolds 1920-talsopera Die tote stadt, om sorg, liv och död – samt oförmågan att släppa taget.

Die tote stadt
Originaluppsättning av Erich Wolfgang Korngold, baserad på Georges Rodenbachs roman ”Staden den döda”.

Die tote stadt framstår som ett prestigeprojekt för Wermland Opera. Det har satsats på en rad kringarrangemang, genom vilket den som önskat kunnat lära sig mer om såväl Erich Wolfgang Korngolds bejublade opera från 1920 och nyuppsättningen i Värmland. Denna gång leds vi in i berättelsen av Sophia Jupithers erfarna hand, med tidigare uppsättningar vid bland annat Kungliga Operan i Stockholm i bagaget.

Genom Jupithers regi och under Johannes Gustavssons musikaliska vägledning bjuds publiken till ett på originalspråket intimt sorgedrama, där modernitet möter en mytisk verklighet. Den förvirrade änkemannen Paul (Daniel Frank), har i saknaden av sin tidigare Hustru Marie byggt upp ett minnesrum till hennes ära. Där sörjer han, tills Marie i sin död verkar mer levande än livet självt.

När han möter Marietta, (Ann Louice Lödgund), till utseendet osannolikt lik Pauls före detta hustru, utlöses en kris som kretsar kring liv och död. Dramat utspelas i flera känslostämningar, och affekten mellan Paul och Marietta, mellan ideal och verklighet, liksom drömverkligheten, skapar en starkt känsloladdad gestaltning av dramats huvudkonflikt.

Den skickligt framförda musiken förtätar konflikten. Den präglas av tvära kast och en plötslighet som gestaltar Pauls olika känslovåndor och fördjupade begär. I Korngolds tappning är denna konflikt delvis mytisk. Likt en Orfeus som vandrar ner till dödsriket efter sin döda hustru, accepterar Paul inte sin lott. Men Paul är ingen gud. I den döda staden Brügge äger spänningarna rum inom Paul, som får svårt att skilja mellan dröm och vaket tillstånd.

Marie och Marietta sliter båda i Pauls själ. Dansösen Marietta får sägas representera ett ohämmat eros. Hon går från utsvävande libertin som älskar att ha roligt, kallar Paul för ”kåt dysterkvist”, men blir närmast demonisk då hon till sist utmanar den döda och försöker krossa dess makt över Paul. Just denna karaktärsutveckling gör Lödgund sällsynt kraftfullt!

I artikeln ”Ett samtal om allvar”, vilken återfinns i en för teatern tillhörande skrift, berättar Sophia Jupither att hon velat hålla sig så nära originalet som möjligt. Musiken, liksom föreställningen som sådan är inte tematiskt förutsägbar, utan verkar utgå från olika affekter. Den idealiserade döden utmanas av en motsägelsefull livskraft – som till sist tvingar, med våld, ut Paul ur sitt osunda tillstånd.

För operabesökaren väntar ingen enahanda behaglig upplevelse, men väl en kraftfull sådan. I Jupithers tappning har Die tote stadt onekligen en suggestiv skönhet, även till följd av Lars-Åke Thessmans vackra scenografi. Och Korngold verkar också vilja säga något viktigt till oss. I de häftiga känslostormar vi tänker oss vara kärleken, ryms såväl ljus som mörker.

Det kan spränga oss loss från vårt eget främlingskap för livet. Men, begäret är också i sin tur även bokstavligt talat livsfarligt, i drömmens värld dödar Paul till sist Marietta – för att i vaket tillstånd förlikas med livets villkor. När vi stänger dörren till minnenas tempel, för att också lämna de dödas stad, sjunger Daniel Frank i egenskap av Paul, följande:

”Liv och död ska skiljas åt
Mumlar hjärtats tysta gråt
Vänta på mig där du är
Ett andra liv, det finns ej här”

Text: Robert Halvarsson
Foto: Wermland Opera/Mats Bäcker

Mustigt måleri på Krokstad Herrgård

22345RSMH-Kalstasola besökte Krokstad Herrgård med anledning av en konstutställning, där föreningsbekante medlemmen Margarete Wiberg var huvudperson. I blickfånget stod hennes bildkonst och masker, vilka nu står tillgängliga där för allmänheten.

Efter en i sedvanlig ordning vällagad lunch på RSMH, bär det så iväg. Flera medlemmar slog följe i olika bilar, vilka tog sig från den tidigare så studentikosa Kårgränden i Karlstad, till Krokstad herrgård en bit utanför Säffle tätort.

Till sist möts människor av en nu avskalad trädallé, och då vet vi, att vi nästan är framme vid Duse udde och att konsten inte är långt borta. Dags att göra kameror, mobiler och annan mer eller mindre allvarlig dokumentationsutrustning redo. För här är det vackert!

Väl framme möts sällskapet av Lena-Maria Stigsdotter, som tillsammans med sin man håller i såväl konstutställningar som andra kulturevenemang på Krokstad herrgård.

– Det är alltid roligt när människor vill titta på ens bilder, berättar Margarete ödmjukt inför gruppen som äntrat en mindre byggnad, som förvandlats till ett galleri.

66Där visas flera tavlor upp i anslutning till huvudbyggnaden. Genom Herrgårdens lantliga miljö strosar så besökarna vidare för att avnjuta hennes konst. Den väcker tankar, associationer och frågor som avhandlas gemensamt inför skaparen till akrylmålningarna och de pittoreska maskerna. Det går inte att ta miste på att Lena-Maria Stigsdotter är nöjd över att få visa upp Margaretes verk.

– Formspråket hon har är spännande och fantasifullt, det är lite klurigt och eget tycker jag. Det finns både humor och något ruskigt med dem ibland. De är så himla mustiga, de brända färgerna bidrar till starka bilder, berättar Lena-Maria Stigsdotter.

Det är bara att instämma, visst är det färgstarkt. Motiven kryddas ibland dessutom av oväntade kollagedetaljer, som stundom är så diskreta att de syns främst vid närmare betraktelse. Det bidrar till att ge en intressant touch till de verk som i övrigt domineras av stark kontrast och egensinnighet.

Och med tanke på hur många verk som visas upp, är det kanske inte är så lätt att hålla reda på allihop? Som ett brev på posten kommer Margaretes kommentar:

– Har jag målat den där? utbrister hon. Frågan är inte så underlig, kan tyckas.

3254Tavlorna kommer att hänga vid Krokstad till den 22 maj, men ASP Bladet får veta att några verk kommer att fortsätta att finnas där, eftersom de olika rummen på herrgården kontinuerligt smyckas. Med andra ord; det är god tid att passa på å hälsa på!

Text och foto: Robert Halvarsson

Liv och död i mytiskt Brügge

Wermland Opera ger en trogen gestaltning av Erich Wolfgang Korngolds 1920-talsopera Die tote stadt, om sorg, liv och död – samt oförmågan att släppa taget.

Die tote stadt
Originaluppsättning av Erich Wolfgang Korngold, baserad på Georges Rodenbachs roman ”Staden den döda”.

Die tote stadt framstår som ett prestigeprojekt för Wermland Opera. Det har satsats på en rad kringarrangemang, genom vilket den som önskat kunnat lära sig mer om såväl Erich Wolfgang Korngolds bejublade opera från 1920 och nyuppsättningen i Värmland. Denna gång leds vi in i berättelsen av Sophia Jupithers erfarna hand, med tidigare uppsättningar vid bland annat Kungliga Operan i Stockholm i bagaget.

Genom Jupithers regi och under Johannes Gustavssons musikaliska vägledning bjuds publiken till ett på originalspråket intimt sorgedrama, där modernitet möter en mytisk verklighet. Den förvirrade änkemannen Paul (Daniel Frank), har i saknaden av sin tidigare Hustru Marie byggt upp ett minnesrum till hennes ära. Där sörjer han, tills Marie i sin död verkar mer levande än livet självt.

När han möter Marietta, (Ann Louice Lödgund), till utseendet osannolikt lik Pauls före detta hustru, utlöses en kris som kretsar kring liv och död. Dramat utspelas i flera känslostämningar, och affekten mellan Paul och Marietta, mellan ideal och verklighet, liksom drömverkligheten, skapar en starkt känsloladdad gestaltning av dramats huvudkonflikt.

Mats Bäcker Wermland Opera.jpg

Paul (Daniel Frank) i sorg. Foto: Wermland Opera / Mats Bäcker

Den skickligt framförda musiken förtätar konflikten. Den präglas av tvära kast och en plötslighet som gestaltar Pauls olika känslovåndor och fördjupade begär. I Korngolds tappning är denna konflikt delvis mytisk. Likt en Orfeus som vandrar ner till dödsriket efter sin döda hustru, accepterar Paul inte sin lott. Men Paul är ingen gud. I den döda staden Brügge äger spänningarna rum inom Paul, som får svårt att skilja mellan dröm och vaket tillstånd.

Marie och Marietta sliter båda i Pauls själ. Dansösen Marietta får sägas representera ett ohämmat eros. Hon går från utsvävande libertin som älskar att ha roligt, kallar Paul för ”kåt dysterkvist”, men blir närmast demonisk då hon till sist utmanar den döda och försöker krossa dess makt över Paul. Just denna karaktärsutveckling gör Lödgund sällsynt kraftfullt!

I artikeln ”Ett samtal om allvar”, vilken återfinns i en för teatern tillhörande skrift, berättar Sophia Jupither att hon velat hålla sig så nära originalet som möjligt. Musiken, liksom föreställningen som sådan är inte tematiskt förutsägbar, utan verkar utgå från olika affekter. Den idealiserade döden utmanas av en motsägelsefull livskraft – som till sist tvingar, med våld, ut Paul ur sitt osunda tillstånd.

För operabesökaren väntar ingen enahanda behaglig upplevelse, men väl en kraftfull sådan. I Jupithers tappning har Die tote stadt onekligen en suggestiv skönhet, även till följd av Lars-Åke Thessmans vackra scenografi. Och Korngold verkar också vilja säga något viktigt till oss. I de häftiga känslostormar vi tänker oss vara kärleken, ryms såväl ljus som mörker.

Det kan spränga oss loss från vårt eget främlingskap för livet. Men, begäret är också i sin tur även bokstavligt talat livsfarligt, i drömmens värld dödar Paul till sist Marietta – för att i vaket tillstånd förlikas med livets villkor. När vi stänger dörren till minnenas tempel, för att också lämna de dödas stad, sjunger Daniel Frank i egenskap av Paul, följande:

”Liv och död ska skiljas åt
Mumlar hjärtats tysta gråt
Vänta på mig där du är
Ett andra liv, det finns ej här”

Text: Robert Halvarsson

Medverkande:
Regi: Sofia Jupither
Dirigent:
Johannes Gustavsson
Scenografi:
Lars-Åke Thessman
Koreografi: Roger Lybeck
I rollerna:
Daniel Frank, AnnLouice Lögdlund, Marcus Jupither, Ulrika Tenstam, Anna-Maria Krawe, Rebecca Fjällsby, Jonas Duran, Anders Larsson, Tobias Westman med flera

En Gentlemans Handbok i Kärlek & Mord

I Karlstad visas nu en härlig och välarbetat musikalkomedi som utspelar sig i Downtown Abbys sekelskiftesmiljö och dess överklass. ASP Bladet iakttog både skratt och applåder från den entusiastiska publiken på Wermland Opera.

Handlingen cirkulerar kring en engelsk gentleman som får vetskap om sin rika bakgrund efter sin mors bortgång. Under två timmar får man följa hans många upptåg då han beslutat att ta platsen som lord D`Ysquith.

orignal_Gentlemannen8_Wermland Opera_Foto Mats Bäcker.jpg
Beväpnad middagsbjudning. Foto: Mats Bäcker (Wermland Opera)

Gentlemannen Montague Navarro, skickligt spelad av Jonas Schlyter, beslutar sig för att ta kontakt med den rika släkten för att söka jobb hos dem. Monty, som han kallas av sin älskarinna Sibella Hallward, (Cecilie Nerfont Thorgersen) gifter sig med en rik man för att säkra sin status. Trots detta fortsätter Sibelle och Monty att träffa varandra.

Monty skriver till sina rika släckningar, i brevet blir han avisad, detta på grund av att hans mor gifte sig av kärlek, inte för rikedom. Monty tar efter avvisandet kontakt med sina släktingar för att döda dem en efter en på mycket finurliga och gentlemannamässiga manér.

Som publik blir du bjuden på en påkostad produktion, med färgsprakande scenbyten och smarta lösningar. Sången och musiken är bra, men i bland är det lite svår att höra vad de sjunger, då stråkarna från musikdiket tar överhanden. Scenbytena imponerar, allt går snabbt och lätt utan minsta fadäs, bakgrunden byter skepnad av bilder från en projektor och möbler kommer in på små vagnar, allt fungerar galant utan några missöden under kvällens gång.

Jag kan varmt rekommendera ett besök på denna humoristiska och färgsprakande musikalkomedi. Där dras man med i ett äventyr med en skicklig ensemble, Phoebe D`Ysquith (Anna-Maria Krawe) utmärker sig positivt, men Christer Nerfont, som spelar hela åtta (!) roller förtjänar särskilt att nämnas.

Text: Lotta Tammi
Fotograf: Mats Bäcker

En Gentlemans Handbok i Kärlek & Mord är en musikal som hade premiär i New York 2014, och är baserad på en roman av Roy Horniman. Den spelas på Wermland Opera december ut.