Kategoriarkiv: Tema

Tema sida

Tema ledarskap: Medlöpare eller följare?

IMG_5596Det är inte fåtalets ondska som är det stora hotet, utan den stora massans tystnad och likgiltighet. Det menar Marléne Lund Kopparklint, som vill uppmuntra människor att ifrågasätta smutskastning, och inte ägna sig åt medlöperi.

Det finns mycket information om utveckling av grupp och ledare och det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. När man kommer till teambildning, gruppdynamik etcetera, finns det flera aspekter som man kan tänka på för att gruppen ska utveckla förtroende och respekt.

En sådan aspekt sak för att en grupp ska fungera bra, berör begreppen medlöpare och följare som används i allt större utsträckning när man talar om ledarskaps-/organisationsutveckling.

Medlöpare är en nedsättande benämning för en person som ”officiellt” håller med gruppen/organisationen utan att själv vara en del av denna när man skrapar på ytan. Denne sympatiserar med en eller flera personer i en grupp som har en annan uppfattning eller andra planer mot vad den övriga gruppen har satt upp.

Ett exempel är följande situation:
”Margareta tycker inte om Madelene. Anita och Gunnar känner båda till Margaretas inställning till Madelene eftersom hon går runt till flera personer och talar illa om Madelene och har gjort det under många år. Även till Anita och Gunnar. När Margareta pratar med dem lyssnar de på henne, blir delaktiga i samtalet genom att: nicka, säga ok, jaha, oj då eller nja-jag vet inte riktigt etcetera. Gunnar reagerar dock på vissa saker som Margareta säger. Han säger till och med till Margareta att han inte riktigt håller med men inte tillräckligt tydligt för att Margareta ska uppfatta att hon inte har något att hämta hos honom. Han står ju ändå kvar och lyssnar på vad hon har att säga. Anita däremot lyssnar helhjärtat och gör det även när Margareta ringer till henne. Däremot visar hon för Margareta att hon känner sig besvärad av vad som sägs eftersom hon egentligen tycker bra om Madelene. Anita fortsätter dock lyssna och avslutar inte samtalet genom att säga att hon inte är intresserad av vad Margareta har att säga. Och Margareta tycker att hon fått gehör och använder både Anita och Gunnar som referenser till andra hon pratar med: Jag har även pratat med Anders och Anna. De håller med mig.”

Anita och Gunnar är tydliga medlöpare – det största hotet i en grupp och den största näringen till mobbning och skitsnack även om de själva kanske inte inser det.
Ärlighet och civilkurage är viktiga ingredienser för att en organisation ska fungera bra. För att ärlighet ska få en stabil grogund ska man motverka medlöpare. Det kan också vara så att en medlöpare omedvetet låter sig utnyttjas. Då kan man ändå tycka att personen i fråga borde veta bättre.

Att vara en följare däremot…
Det är en person som av fri vilja valt begränsad bestämmanderätt och inflytande för att i ett samarbete med en ledare och andra medföljare uppnå ett gemensamt mål (som kan vara god kultur, etik och moral) eller en vision. Man ska alltså inte blanda ihop följare med medlöpare och JA-sägare. Följare är delaktiga i en grupps strävan mot ett gemensamt uppsatt mål och det gör följare ovärderliga för både beslutsfattare och gruppen och dess gruppdynamik. Som ledare, medarbetare, kollega eller vän är detta något man ska eftersträva. Att visa engagemang, respekt, vara aktiv och tydlig med att reagera och agera på när någon blir illa behandlad, när det gemensamt uppsatta målet inte följs – det är att ”följa”. Det är stor skillnad på en följare som faktiskt jobbar för helheten och en god kultur mot en medlöpare som lyssnar och nickar på skitsnacket utan att opponera sig.

Våga ifrågasätta och sätt stopp när du märker att någon försöker smutskasta eller konspirera!

Att skitsnack förekommer mer eller mindre på en arbetsplats, inom en organisation eller kanske inom en vänskapskrets, är tyvärr oundvikligt men man kan faktiskt göra saker för att förebygga det.

Konfrontation bästa sättet!
Medlöpare håller processen vid liv. De behöver inte öppet ta ställning eller visa att de håller med – tvärtom kan de ha motsatt uppfattning. De står ändå och tar emot information – lyssnar på vad den andre säger. De sätter inte aktivt stopp för det som pågår – de bidrar indirekt till den dåliga kulturen. I en organisation är medlöpare en förutsättning för att skitprat/motarbeta andra, ska få näring. Det man ska komma ihåg är att de som lyssnar ger syre till elden. Om ingen lyssnar kvävs den.

– Var inte delaktig i samtalet överhuvudtaget.
– Konfrontera vederbörande med att tydligt säga: Jag håller inte med.
– Berätta i gruppen vad som pågår.

Gott och tydligt ledarskap tillsammans med att vara serviceminded, det vill säga – serva/hjälpa varandra så att de kan göra ett bra arbete motverkar dåliga kulturer och medlöpare. Det bidrar istället till kreativitet. Tänk dig att du har en stafettpinne fylld av positiv energi – du i din tur har kanske fått den av en person som hjälpt dig eller varit en positiv inspirationskälla. Se till att banan är fri från hinder (märker du att någon försöker sabotera banan – se då till att göra klart för denna person att sådant beteende inte är acceptabelt – personen i fråga är då ingen lagspelare). Efter detta ska du på ett respektfullt vis lämna vidare stafettpinnen till någon annan så att ni som ett lag når i mål. Var och en som ska lämna den vidare bär ett ansvar för att den är fylld med positiv energi.

Text: Marléne Lund Kopparklintc.55o.
Författare och kommunalråd för
moderaterna i Karlstads kommun
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Tema Familjen: Att välja bort barn

Inga barnLitteratur, tv, tidningar och radio matar oss med berättelser om moderskap, ofrivillig barnlöshet, livspussel och kärnfamiljsmys. Vi tvångsmatas med dessa normer vare sig vi vill eller ej.

Den senaste tiden har jag dock läst allt fler artiklar i media om kvinnor som väljer att inte skaffa barn. Jag har läst dem med stort intresse då de lika gärna skulle kunna handla om mig själv. Jag tycker att det är en viktig sak att lyfta upp – för alla vill liksom inte ha barn. Jag förstår om man vill ha familj och gemenskap, att se släktträdet förgrena sig vidare, men jag har aldrig haft den längtan.

Det finns flera anledningar till att jag inte vill ha barn, bortsett från uppenbar avsaknad av biologisk klocka. Jag har aldrig varit överförtjust i barn, tycker mest de är jobbiga. Till saken hör också att jag under hela mitt vuxna liv levt med psykisk ohälsa med periodvis stark medicinering som följd – jag vet inte ens om jag skulle kunna fullfölja en graviditet rent medicinskt.

Jag är en person som gillar att kunna leva som jag gör idag och kunna sätta mig själv och mina egna behov i främsta rummet. Ett barn skulle helt enkelt ta för mycket plats och jag värnar om min egoism och att kunna fortsätta göra val i livet enbart utifrån mig själv.

Jag försöker att inte bry mig så mycket om människors motstånd och negativitet kring mitt beslut att inte skaffa barn (negativiteten är alltid något passiv aggressiv och yttrar sig mest i subtila uttryck) och det är faktiskt bara kvinnor som ifrågasätter mig. Jag har aldrig mött en man som undrar hur jag kan välja bort barn. Kvinnor som undrar varför jag inte vill ha barn brukar avsluta sitt resonemang med: “vänta bara, din biologiska klocka kommer nog börja ticka snart ska du se”, men det kommer inte hända. Jag tycker det är lite arrogant att andra ska spå hur ens kropp ska reagera i framtiden och förutsätta att den där biologiska klockan faktiskt kommer att slå för alla kvinnor, sooner or later. Så är det inte.

Några gånger har jag stött på kvinnor som inte kan få barn som besviket tittar på mig och säger: “Jag kan inte förstå hur man inte skulle vilja ha barn om man nu kan bli gravid. Det känns orättvist.” Det gör mig lite ledsen. Dels för att deras bitterhet och sorg inför det som gått förlorat är väldigt ledsamt. Dels för att de lägger både skuldkänslor och ett dåligt samvete på mig för att jag tagit ett beslut som jag trivs med. Jag tänker ju inte skaffa barn för att det ska kännas rättvist eller bra för någon annan liksom. Hur dumt skulle inte det vara?

Min förhoppning är att vi kan se bortom normer och förväntningar. Låt de som vill skaffa barn göra det och låt de som inte vill låta bli. Låt oss också sluta döma människor för deras val i den här frågan genom att sluta komma med kommentarer och tissla och tassla.

Det handlar om att tillåta oss som vill att välja en annan väg i livet än den förväntade och att låta oss bestämma själva. Det handlar om våra liv och det handlar om våra kroppar.

Text: Kajsa Jansson
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Tema Familjen: Läsvanor hos barn och ungdomar

PER_4495_01Enligt den nyligen publicerade PISA rapporten hamnar Sverige långt ner på listan över barn och ungdomars läsande och skrivande. Hur ser då de som arbetar med barn och ungdomars läsande på detta? ASP Bladet fick en pratstund med två bibliotekarier på Karlstads stadsbibliotek.

Enligt en undersökning som Läsrörelsen, barnkulturhuset Junibacken gjort tillsammans med undersökningsföretaget YouGov, så har antalet föräldrar som läser högt för sina barn i åldrarna 0-9 år, minskat med mer än hälften, från åttiofyra (1984) till trettiofem procent (2012). Så sent som 2003 låg siffran på sjuttiofyra procent.

Denna undersökning görs vartannat år och YouGov ringer till ett tusen småbarnsföräldrar. Trettiofem procent av föräldrarna läser varje dag för sina barn och trettio procent någon dag i veckan. Dessutom har lästiden minskat från en halvtimme till en kvart varje vecka.

Dessutom lockar TV, dataspel och film ofta mer än att läsa. En bok tar ett tag att komma in i, och en film har action redan från första början. För att locka fler till läsning har biblioteken ett samarbete med Barnavårdscentralerna i Karlstad. När barnen är tio månader får de en bok, kanske ”De små barnens bok” eller ”Barnens bok” och när de blir lite större får de ”Frippe lagar allt” eller ”Nöff nöff, Benny”. Det stora tappet bland läsare är främst hos tonåringar. Annika och Christina säger att även om läs- och skrivfärdigheterna i Sverige har gått ner, sker ändå utlånen någorlunda konstant.

Vad lånar läsarna då? Astrid Lindgren ligger nästan alltid på topplistan över lånade böcker, precis som bokserierna om Pettson, Mamma Mu och Alfons Åberg. För lite större barn dominerar ”LasseMajas detektivbyrå”, ”Dagbok för sina fans” och spökhistorier utlåningen. Även filmer och TV-serier kan locka till ökad utlåning. Bibliotekarierna nämner böckerna om ”Barna Hedenhös”, ”Hungerspelen” och Twilightserien.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

När ASP Bladets reporter frågar om lästips nämner Annika Järnesund och Christina Neu:

  • ”En hund och hans pojke”, av Eva Ibottson
    ”Spela för livet”, av Michael Williams
    ”Strimmor av hopp”, av Ruth Sepetys och
    ”Vita streck”, av Sara Lundberg.

Tema Familjen: När familjeförhållandena ändras

Föredrag 013I höstas höll Edna Alsterlund, journalist och författare, ett föredrag på bibliotekshuset i Karlstad. Det handlade om att vara anhörig till någon som drabbas av alzheimer. Ednas sambo var boxaren Ingmar Johansson, som insjuknade i just denna sjukdom.

Efter presentationen av sig själv, berättar Edna lite fakta om sjukdomen alzheimer för åhörarna. Det är cirka 180,000 personer som har en demenssjukdom i Sverige. Bland dessa har ungefär hälften av dem utvecklat alzheimer. Det är en sjukdom som skiftar från person till person, beroende på vilken del av hjärnan som har drabbats. Efter hand som sjukdomen framskrider, förändras personligheten.

På grund av att befolkningen uppnår en högre ålder, ökar också demenssjukdomarna. 10,000 av de drabbade är fortfarande i arbetsför ålder, alltså under sextiofem år.

Alzheimer går inte att bota, sjukdomsförloppet varierar beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad. Det pågår forskning hela tiden, där Sverige är ett av de ledande länderna.

Det finns bromsmedicin, den stoppar dock inte sjukdomsförloppet, men fördröjer dess framfart. Den innehåller acetylkolinesterashämmare, som visat sig vara bra för minnet enligt Carina Wattmo, som är biostatistiker och sjuksköterska vid Skånes universitetssjukhus. Carina har undersökt utvecklingen hos ett stort antal alzheimerpatienter, som redan efter sex månader fick positiva resultat på tankeförmåga, skriver Vetenskap & Hälsa.

Edna berättar
Under sitt föredrag talar Edna om sitt liv med Ingemar. Ett liv som innehöll många roliga händelser, men fick ett tragiskt slut. Hon berättar för en lyssnande publik, om det spännande och fantastiska liv hon fick med världsmästaren.

De träffades inledningsvis när Edna skulle göra ett reportage i USA. På den tiden jobbade hon för modetidningen Se. Tidigare hade några kollegor till henne varit över Atlanten för att intervjua Ingmar, de bad henne att ta med sig deras material, till Ingemar. Hon begav sig till hans hem, för att lämna över materialet. Där, på Ingemars motell i Florida, sa det bara klick, när de sågs för första gången. Med stolthet i rösten frågar hon om någon kommer ihåg året 1959, den 26 juni. Den natten Ingemar blev världsmästare och slog en hel värld med häpnad. Han fick många utmärkelse efter det.

Han blev Sportsman of the year. Han fick Hickok Belt Award, (ett bälte med ett spänne som är gjord av ett halvt kilo guld, med infattningar av olika ädelstenar).

I januari 1998 fastställdes det, vilken sort demenssjukdom han hade. Diagnosen löd frontallobsdemens, det är en sjukdom som drabbar främre delen av hjärnan, det vill säga pannloben och främre tinningloben.

Anhörigvårdare
Närstående blir anhörigvårdare, när sjukdomen framskridit, den sjuke blir mer och mer förvirrad och personförändringarna är oftast påtagliga. Personen själv är inte medveten om detta, omgivningen märker av sjukdomen genom att personen upprepar sina frågor gång på gång, för att sedan inte komma ihåg svaren eller tappa bort saker.

Hygienen blir svårare att vidhålla. Den demenssjuke ändrar hela sitt beteende till oigenkännlighet, kan bli ilsken eller maniskt börja samla på prylar. De kan visa stor oro över hur familjen mår och fråga flertalet gånger om ekonomin eller tala om försvunnen tid.

Den sjuke bör inte lämnas ensam, denne kanske har svårt att hitta hem, om han går ut på egen hand. Den demente behöver hjälp med det mesta, för att vardagen ska fungera. Som vårdare blir man lätt isolerad från livet, man blir ett med den sjuke.

Den 30 januari 2009 tog boxaren Ingmars liv slut.

Text & foto: Lotta Tammi

Hur man ser symtomen

  • Det märks om man får
    Problem med minnet, sämre tidsuppfattning, svårt att följa med i sociala sammanhang eller förstå det man läser i tidningen eller att hitta rätt ord.
  • Behandling
    När man fått diagnosen alzheimer finns det bara bromsmedicin som lindrar symtomen, man måste tänka på att läkemedlet inte utgör något botemedel. Det stoppar alltså inte sjukdomen.
  • När bör man söka vård?
    När man märker att minnet sviker, när det blir svårare att komma ihåg saker, eller någon i omgivningen kanske reagerar på att personligheten har förändrats på personen i fråga.
  • Vad händer i kroppen
    Vi har olika områden i hjärnan som har olika uppgifter. Tinningloben styr minnet och hjässloben tar även hand om all information vi får från våra sinnen. Pannloben har vi för att koncentrationsförmåga, omdöme och att talet ska fungera bra. Nackloben styr alla våra synintryck. När man får alzheimer skrumpnar nervcellerna i ett eller flera hjärnområden.

Uppgifter är hämtade från Vårdguiden.