Bokrecension:
Stephen King, 11/22/63
22 november 1963, dagen då John F. Kennedy sköts till döds i Dallas, har för evigt präntas in i det amerikanska medvetandet. Men tänk om historien kunde ändras. Detta är grundtanken i Kings roman. Jake, bokens huvudperson bor i en stad i Maine på USA:s östkust, har av en slump med hjälp av en bekant upptäckt en spricka i tiden. När han kliver in i sprickan förflyttas han till 1958. Jakes uppdrag i det förflutna är att hindra mordet på John F. Kennedy. Det är lättare än sagt än gjort, men vad har hänt med verkligheten när han återvänder till sin verklighet år 2011? Det han gör i det förflutna påverkar 2011 som ringar på vattnet.
11/22/63 är en av de mest intressanta, intrikata och dramatiska berättelser han har skrivit. Det är inte skräck, som han är mest känd för, men det är mycket spännande ändå, och väldigt känsligt och mänskligt skrivet, bäst illustrerad av Jakes minst sagt komplicerade kärlekshistoria med Sadie.
Text: Henrik Sjöberg
Filmrecension:
Mammas pojkar
Mammas pojkar är Ulf Malmros nya biofilm. Malmros filmhistorier spinner sig kring relationer mellan udda figurer, ofta boendes i småstadsidyller på den värmländska landsbygden. Mammas pojkar är inget undantag, utan den förstärker Ulf Malmros som en bra skildrare av den svenska småstaden, med dess för- och nackdelar.
Värmlandsbördiga Björn Starrin och Johan Östling spelar tvillingbröderna Oden och Tor. Grundpremissen är att de säger upp sig, för att de inte vill sitta i kassan i butiken de jobbar i. I processen förlorar de sin bostad och måste därför flytta hem till sin mamma, utmärkt gestaltad av Lotta Telje. Utifrån detta sker den en mängd komiska förvecklingar. En annan värmlandsbekant är Mia Skäringer som spelar tvillingarnas kärleksintresse.
Filmen har sina poänger, det gäller att vara den man är, men det som saknas är de riktiga stora skratten. Ulf Malmros tidigare filmer känns mer spetsiga och rakt på, men Mammas pojkar duger i väntan på nästa filmskapelse av Malmros.
Text: Henrik Sjöberg
ASP BLADET 