Vad innebär ditt jobb som personalsekreterare? Det innebär att jag ska vara ett stöd för våra chefer i organisationen, med allt som kommer upp vad gäller personalfrågor, arbetskraft, rehabilitering, friskvård, rekrytering, jämställdhet, samverkan, kompetensutveckling, lönesättning, ja, allt möjligt.
Vad har du haft för jobb tidigare? Jag har faktiskt jobbat som tandsköterska i 10 år. Men det blev arbetsbrist, och då tänkte jag att jag måste läsa in min gymnasiekompetens, treårig ekonomisk. Men det var inget jag riktigt ville jobba med, så då fick jag gå vidare till Personal och organisation, som det hette då. Direkt efter den utbildningen så jobbade jag som löneadministratör på centralsjukhuset ett tag. Sedan har jag även arbetat som konsult med arbetsinriktad rehabilitering, där man arbetade mot arbetsgivare och försäkringskassan, och jobbade med människor för att hjälpa dem ut i arbetslivet. Jag har även jobbat på försäkringskassan som arbetsskadehandläggare och efter det har jag har arbetat som personalsekreterare inom Hammarö och Kils kommun.
Vad är det svåraste med ditt jobb? Det svåraste är nog rehabiliteringsdelen. Människor som inte klarar av det jobb som vi har åt dem, att vi tvingas säga upp dem, och att man inte vet vart de tar vägen och hur det ska gå för dem. Det är väl egentligen det svåra, tycker jag. Eller när det blir stora konflikter i arbetsgrupper, det kan jag tycka är lite tufft att få ordning på.
Vilka utmaningar finner du i ditt arbete? Ja, det är att hålla sig ajour med alla arbetssätt, att kunna gå ut med alla nyheter. Det gäller ju att få andra människor att utvecklas också, man måste se till att vi verkligen har rätt kompetens. Det här är en förvaltning som förändras hela tiden. Det kommer olika jobbpaket, och det händer saker hela tiden på arbetsmarknaden, och vi måste möta upp det här, och då gäller det att även vi som personal har rätt kompetens och erfarenheter och hänger med i utvecklingen.
Hur många chefer jobbar ni med? Jag tror vi arbetar med totalt 30 chefer, och det finns ytterligare en personalsekreterare som jag jobbar med, där vi delar hälften var. Men då jobbar vi med alla i förvaltningen. Sen har vi ju olika projekt centralt med andra personalsekreterare i kommunen. Vi har till exempel en rehabiliteringsgrupp, som jobbar med hur rehabiliteringen ska se ut i hela kommunen, och vi jobbar fram olika policydokument. Sen är jag med i en rekryteringsgrupp som ska ta fram hjälpmedel för cheferna vid rekrytering. Vi ska få fram en mall som gäller i hela kommunen. Det är intressant och roligt att både jobba med förvaltningsspecifika områden och kommunövergripande frågor tillsammans med andra personalsekreterare i kommunen. Det är ett brett arbete och det är många olika uppgifter man jobbar med.
Hur är skillnaden med att jobba i Karlstad istället för Kil? I Kils kommun jobbade jag som ensam personalsekreterare för alla förvaltningar i kommunen. Där var jag inne i alla verksamheter och jobbade med alla chefer i kommunen. Här i Karlstad tror jag det finns ungefär nio personalsekreterare totalt. Då har man stöd av varandra. Det är kanske därför jag tog jobbet i Karlstad, för att det är roligt att ha kollegor att jobba och samråda med.
Hur många är anställda i förvaltningen? Ja, det här är ju en jättesvår fråga eftersom vi har så kallade ”jobbpaket”, så det beror ju på hur man räknar. Men jag har hört sägas att det är omkring 500 personer, och sen finns det många därutöver i jobbpaketen.
Hur ska Karlstad fungera för att fungera bäst? Vi håller på med information om ett nytt samverkansavtal just nu, där vi ska se över hur utvecklingssamtal, arbetsplatsträffar och samverkansgrupper fungerar. Tanken är att arbetstagarna ska känna sig delaktiga och vara med och jobba med utveckling på sin arbetsplatsträff. Det är ju så att det inte bara ska vara informationsmöten, utan det är också viktigt att ta vara på personalens kunskaper och idéer. Det är en utmaning att jobba med, och det är en liten del av det vi jobbar med just nu på personalenheten.
Vill du kalla situationen just nu en kris? Ja det är ju många människor som kommer in just nu. Och det har bland annat att göra med uppsägningar och att försäkringskassan har hårdare regeltolkning för sjukersättning, så många människor hamnar i knipa. Då kan man fundera på hur vi kan välja att jobba med alla de som kommer in. Det är ju tufft ute på verksamheterna, att hinna med att ta emot trycket. Det är klart att det även påverkar oss, vi måste försöka vara ett stöd för cheferna, för de har saker som brådskar. Då vi får gå in och hjälpa till med personalfrågor – och försöka finnas ute bland verksamheterna, så att de inte behöver ringa eller komma hit. Detta är något vi ska jobba mer med, att inte bara vara här på personaleneheten, utan även jobba ute på fältet, nära personalen och cheferna.
ASP BLADET 