Etikettarkiv: Alfons Åberg

Med Alfons på hal is

654När jag var liten och öppnade mig för min mamma och berättade något jobbigt, exempelvis om en mardröm, så gick jag under av skam om hon dagen efter berättade det för grannfrun, även om hon tyckte det var gulligt.

Hade hela världen plötsligt skämtat, diskuterat och vänt och vridit på om det är okej att jag blev rädd för Alfons Åberg, hade jag inte velat vara kvar på den här planeten.

Men det är på sätt och vis vad som har hänt. Nu var det inte Alfons som jag blev rädd för, men det kunde lika gärna varit det. För ett annat barn var det så, det har blåst upp så sjukt stort och jag tänkte inte diskutera det enskilda fallet, eftersom det i sig är rätt märkligt. Det som intresserar mig och som gör att jag ändå väljer att ta bladet från munnen, är inte för att klanka ned på den specifika föräldern, barnet eller förskolan. Utan för att jag tycker frågan är intressant, principiellt sett.

Det finns flera saker som är spännande i det som har diskuterats. Dels utifrån hur stort detta vuxit sig. Ett barns mardröm är högst personlig, men den är nu på allas läppar. Först så dök den mediala nyheten upp, alla började diskutera den och så småningom började några lustigkurrar dra vitsar om detta barns mardrömmar, som vi glatt delar vidare, känner ni igen mönstret? Är det egentligen inte lite märkligt, så säg?

Vi vuxna bär ett moraliskt ansvar att lära barn hur man beter sig mot varandra. Barn gör som vi gör.
Min första reaktion var inte att varken barnet eller föräldern hade handlat fel, även om jag tycker att det här med att anmäla allt i tid och otid är onödigt i många fall. Jag tror man kan lösa mycket genom att tala med varandra.

Mer intressant är frågan om att titta på film i förskolan överhuvudtaget. Jag visste inte att det var en del av ”undervisningen”. Liksom användandet av surfplattor, så kallade ”paddor”. Men varför ska ett barn titta på film eller sitta framför en surfplatta? Är inte förskolan istället ett ypperligt tillfälle att få öva samspel med andra barn? Titta på film och sitta vid paddan kan väl barnen göra hemma, då kan föräldern, som känner sitt barn bäst, få välja vad barnet skall se och inte se.

Då menar jag film och spel som är åldersadekvata. Tv-spelet Grand theft auto, (GTA vanligen förkortat) har exempelvis 18-års åldersgräns. Det betyder att barn under 18 år ej ska spela GTA, om barnen ändå gör det tycker jag att förskola och skola gör helt rätt i att lägga sig i.

Bland kommentarerna i debatten om Alfons ser jag föräldrar som ojar sig över att vissa föräldrar håller barnen borta från hur verkligheten i dag ser ut, de tycker synd om dem, då de inte rustas för ett liv i vår värld. Är det samma föräldrar som kanske låter sina barn spela GTA månntro? Jag känner igen jargongen sedan mina barn var små.

Tror ni på allvar att barn blir bättre rustade av att skrämmas av nyheter, våldspel och filmer för äldre barn? Min fasta övertygelse är att det skapar rädda barn, barn som sedan har fullt upp med att bearbeta detta på förskola och skola och då får svårt att delta fullt ut i det som sker där.

Jag tror att barn som får öva sig i samspel med andra barn och även får vara nära sina föräldrar, som får öva sig massor i att leka, vara i naturen, klättra och baka kladdiga jord- och sandkakor blir trygga och bättre rustade för den här världen. Allra helst blir de också överösta av kärlek, pussar och kramar. Om jag sedan skulle välja en film att visa för yngre barn, är trots allt Alfons Åberg en favorit även för mig.

Text: Johanna Englund
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Tema Familjen: Läsvanor hos barn och ungdomar

PER_4495_01Enligt den nyligen publicerade PISA rapporten hamnar Sverige långt ner på listan över barn och ungdomars läsande och skrivande. Hur ser då de som arbetar med barn och ungdomars läsande på detta? ASP Bladet fick en pratstund med två bibliotekarier på Karlstads stadsbibliotek.

Enligt en undersökning som Läsrörelsen, barnkulturhuset Junibacken gjort tillsammans med undersökningsföretaget YouGov, så har antalet föräldrar som läser högt för sina barn i åldrarna 0-9 år, minskat med mer än hälften, från åttiofyra (1984) till trettiofem procent (2012). Så sent som 2003 låg siffran på sjuttiofyra procent.

Denna undersökning görs vartannat år och YouGov ringer till ett tusen småbarnsföräldrar. Trettiofem procent av föräldrarna läser varje dag för sina barn och trettio procent någon dag i veckan. Dessutom har lästiden minskat från en halvtimme till en kvart varje vecka.

Dessutom lockar TV, dataspel och film ofta mer än att läsa. En bok tar ett tag att komma in i, och en film har action redan från första början. För att locka fler till läsning har biblioteken ett samarbete med Barnavårdscentralerna i Karlstad. När barnen är tio månader får de en bok, kanske ”De små barnens bok” eller ”Barnens bok” och när de blir lite större får de ”Frippe lagar allt” eller ”Nöff nöff, Benny”. Det stora tappet bland läsare är främst hos tonåringar. Annika och Christina säger att även om läs- och skrivfärdigheterna i Sverige har gått ner, sker ändå utlånen någorlunda konstant.

Vad lånar läsarna då? Astrid Lindgren ligger nästan alltid på topplistan över lånade böcker, precis som bokserierna om Pettson, Mamma Mu och Alfons Åberg. För lite större barn dominerar ”LasseMajas detektivbyrå”, ”Dagbok för sina fans” och spökhistorier utlåningen. Även filmer och TV-serier kan locka till ökad utlåning. Bibliotekarierna nämner böckerna om ”Barna Hedenhös”, ”Hungerspelen” och Twilightserien.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

När ASP Bladets reporter frågar om lästips nämner Annika Järnesund och Christina Neu:

  • ”En hund och hans pojke”, av Eva Ibottson
    ”Spela för livet”, av Michael Williams
    ”Strimmor av hopp”, av Ruth Sepetys och
    ”Vita streck”, av Sara Lundberg.

De tål att tuggas på

2342323545235Böcker för små, äldre och unga vuxna. Böcker är något man inte blir för ung för, och inte för gammal för, då kan man lyssna på ljudbok. Böcker finns för alla smaker. Säger man att man inte gillar böcker, så har man nog inte hittat rätt bok än.

Totte cyklar. Alfons Åberg. Pettsson och Findus av Jan Nordqvist. Bamse världens starkaste björn. Hattstugan. Älskade böcker som fungerar i genera­tion efter generation. Min lille systerson på strax över ett år älskar böcker, men då särskilt böcker med en bild på varje sida; boll, hus, telefon, banan, katt, häst, blomma… De använde jag för snart 29 år sedan. Utsliten? Nej, och de tål att tuggas på. Och läsas, om och om igen.

När jag var liten hade vi en beigefärgad hund, en Staffordshire bullterrier (tänk pitbull fast med kortare ben). Varje gång vi kom fram till bilden av en gris i min pekbok med djur utbrast jag lyckligt ”Kikki!!!” som hunden hette. Inte så konstigt, båda var ljusfärgade och hade liknande form. Nu för tiden finns dessutom många pekböcker med ljud för ko, katt, traktor och så vidare. Min systerson är inte expert på ljuden än; både kor, hästar och får säger ”Muuu!” enligt honom.

Max boll, Max kaka, Max balja och andra Max-böcker är också bra. Och Barbapappa, där de färgglada familje­medlemmarna kan ändra form och bli olika föremål. Babar, som är en kung i elefantform, uppskattade jag också, samt Mamma Mu-böckerna.

BARN
Någonting jag tyckte om när jag var barn, var att leta efter hönor, roliga små­gubbar och ko-tavlor i bilderna i Petts­son och Findusböckerna med min bror. Pannkakstårtan var den bästa av dem tycker jag. Vid ett tillfälle jagas Pettsson av en ilsken tjur och får söka skydd på taket på redskapsboden… Nicke Nyfiken på sjukhuset var ytterligare ett exempel på en humoristisk barnbok, där den lille apan får tag på en rullstol. När jag blev runt fem år gammal började jag läsa lättare texter på egen hand, såsom Bamsetidningar, en tidning med stora bokstäver.

UTVECKLINGEN
Sedan ärvde jag mors gamla böcker om Nancy Drew på norska, de böcker som på svenska kallas Kitty-böcker. Bland mina kamrater så gällde istället Tvillingarna-böckerna. Det fanns också Bröderna Hardy-böcker, Fantomen och Biggles.

Jag själv föredrog istället bokserien kallad Fem; spännande böcker med lite kriminalstuk, men hjältarna var alltid unga pojkar och flickor som löste fallen. Det bästa jag läst av ungdomsböcker, även för vuxna, är de sju böckerna om parallellvärlden Narnia, som fyra barn råkar hitta genom att de lekte kurragöm­ma i ett klädskåp. När man blir äldre kanske man inser att författaren CS Lewis hade tankar bakom sina böcker, till exempel att lejonet Aslan är likt Gud och att denne ber barnen att dricka ur livets källa.

Maria Gripe skrev flera böcker, bland annat När tordyveln flyger i skymning­en. Jag har än idag inte bestämt mig för om de är mest bra eller skrämmande. En serie som på senare år utvecklats från barnböcker till citatböcker för vuxna, är Nalle Puh av AA Milne. Även Askungen och andra Disneyfilmer passar de flesta åldrar, så även Flåklypa Grand Prix.

TONÅRING
I högstadiet och gymnasiet var det populärt bland killarna att läsa fantasy-böcker. Det innebär riddare, magiker, slott och drakar. I ett par år slukade jag två 300-sidiga böcker i veckan. Inom fantasy finns ”dokusåpor” som böck­erna av David Eddings, de är snabba i händelseförloppet och det händer alltid någonting. Motsatsen är JRR Tolkien, där miljön är viktigare än ständiga händelser. En tredje varianten är Robert Jordans serie på många, många böcker.

Sist men inte minst vill jag tipsa om två författare: Tove Jansson som skrivit om Mumintrollen samt Astrid Lindgrens alla böcker om Emil, Lotta, Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket och Pippi Långstrump. Vem gillar inte världens starkaste flicka, oavsett ålder?

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Per Rhönnstad