Efter avgiftningen väntar fallgroparna

Fällorna som gör att Du riskerar återfall

Är det så smart att ta sig ett återfall när man väl har nyktrat till? All den tid man har varit på avgiftning, eller avgiftat dig själv i hemmet, är helt bortkastade. Är man alkoholist gäller det att tänka efter två gånger innan man tar sig en sup.

Vad är det då som gör att man är så dum att man tar till alkoholen igen? Är det för att man har så mycket problem i privatlivet att dessa endast känns hanterbara om man dricker?

Kanske har du en sambo eller partner som också är alkoholist – då kan det kännas som fördömt att lyckas. För att klara av en nykterhetsperiod kan man inte umgås med folk som dricker – det är bara att klargöra det för partnern.

Det finns många anledningar till att återfallen kommer, och de är inte det lättaste att ta sig ur. Man är riktigt illa ute om man skapar sig anledningar till att ta till alkoholen/narkotikan – och det finns mycket att skylla på. Det kan börja krypa i hela kroppen och man känner sig helt sjuk tills dess att man har fått i sig den första ölen/supen. När man kommer hem från arbetet är det många som tar sig ett glas för att kunna slappna av.  Till slut blir det så att du mår illa när du dricker istället för att må bra.

Jag har träffat en tjej som varit på avgiftning och fått ett återfall. Nu säger hon att hon inte kan sluta själv, utan behöver köpa mediciner – så kallade ”benzo” – för att kunna sluta.

Hon kan inte gå till socialen heller, för att fråga om en ny avgiftning, för de kommer antagligen att säga nej. Sen måste man även tampas med skammen för att man trillat dit igen efter en avgiftning.

Ett annat bekymmer är att det märks i kroppen – den mår helt enkelt inte bra. Sömnen blir lidande, man vaknar upp sjöblöt av svett, får sämre kondition och man fungerar inte lika bra i samhället som tidigare eller under den tid man har varit nykter. Ändå sträcker man sig gärna efter det första glaset …

En annan tjej berättade att hon hade tagit amfetamin under en tid i sin ungdom. Hon slutade men fick ett återfall när hon träffade en kille som sysslade med amfetamin. Hon berättade att han inte ville träffa henne i ”nyktert” tillstånd, och kär som hon var tog hon amfetamin för att han skulle trivas.

Till slut gick nästan alla hennes pengar till knarket, och hon mådde mycket dåligt psykiskt. När hon ser tillbaka tycker hon inte det har varit värt besväret och kommer inte att göra om samma tabbe.

Vad ska man då göra för att inte hamna i återfall igen? Ja, en lösning är att flytta och att starta om på annan ort. Vill man inte det kan man försöka gå på AA-möten, motionera, samt skaffa sig en samtalsterapeut som man kan tala med regelbundet. Engagera gärna släkt och vänner så de kan hjälpa till när det suger som mest.

Text: Jane Alsing

Brittisk forskare varnar: Alkohol farligare än tunga droger

Brittiska drogforskaren David Nutt publicerade nyligen en studie som jämför alkohol med heroin och andra droger i fråga om skadeverkningar i den brittiska medicinska tidskriften The Lancet. Om enbart personliga skador tas hänsyn till är heroin, crack och metaamfetamin farligare än alkohol. Men vägt tillsammans med skador för andra är alkohol farligare.

Enligt studien är alkohol mer farligt när individuella och samhälleliga skador vägs samman än heroin och crack. Dessa kommer på första, andra respektive tredje plats i en ranking över mest farliga droger, rapporterar brittiska tidningen The Guardian. Den låga alkoholbeskattningen anser han är ”helt orimlig” och argumenterar att samhället borde rikta sin fokus mot bland annat billig alkoläsk som marknadsförs mot unga människor .

”Våra upptäckter stödjer det föregående arbetet i Storbritannien och Nederländerna, som bekräftar att drogklassifikationssystemet har väldigt liten relation till den evidens som finns för skador. De bekräftar också slutsatsen från tidigare experter att en aggressiv målsättning mot alkoholskador är en giltig och nödvändig folkhälsostrategi.”, skriver David Nutt i sin artikel.

Nutt genomförde en liknande undersökning 2007, som fick kritik för att den inte vägde in tillräckligt många områden i livet som drogen i fråga påverkar. Den nya undersökningen innehåller därför fler delar som drogen kan skada individen på, “från död till skada av mentala funktioner och relationsförluster” och sju typer av skador för andra människor.

I en skala mellan noll och 100 i en skadeskala för den enskilde och omgivningen fick alkohol 72, jämfört med heroin på 55 och 54 för crack. När man enbart tar hänsyn till de enskilda skadorna är dock fortfarande tyngre drogerna farligare.

Nutt blev en kontroversiell figur efter att han som ordförande för en rådgivande kommitté i drogfrågor till regeringen hävdade att Storbritanniens drogklassifikationssystem borde reformeras. Exempelvis menade han att ecstasy inte borde klassas som lika farligt som andra tunga droger. Han fick inget gehör för detta och tvingades att lämna sin post och grundade då en oberoende kommitté för forskning om droger. De brittiska liberaldemokraterna stödde då David Nutt.

Två Holländska experter vände sig i en kommentar på The Lancet mot att undersökningen inte tog hänsyn till missbruk av fler än en drog, men erkände att detta heller inte var fokus för studien. Slutligen så hoppas förespråkare för en reform av drogklassifikationen på att den nya brittiska regeringen kommer inta en mer evidensbaserad inställning till droger än den förra gjorde.

Text: Robert Halvarsson

Hur man upptäcker och hjälper en missbrukare?

Av Sveriges 4,2 miljoner yrkesverksamma personer har cirka 400 000 en alkoholkonsumtion som är skadlig. Vad kan vänner eller arbetsgivare göra – och vilka metoder är effektiva – om man vill hjälpa den som har alkohol- eller drogproblem?

Hur vet man att någon tar narkotika eller dricker för mycket alkohol eller går på andra olagliga substitut?

Det är inte lätt, speciellt om den som tar narkotika är i början av sin drogkarriär. De flesta människor som håller på kommer inte att be om hjälp, utan snarare förneka allt du påstår. Jag kommer ihåg vad jag själv gjorde. Om någon påstod att de hade hört att jag exempelvis rökt hasch, så ljög jag så mycket jag någonsin kunde. Man ville helt enkelt inte umgås med såna som inte var likasinnade. Brist på vänner var det inte. Vi var nästan tjugo stycken som umgicks och rökte hasch i många år.

Men vad gör man? Och hur ser man att ens vänner håller på med olagliga droger?

Ta varningssignaler på allvar
Var uppmärksam på om din vän eller älskade uppvisar ett eller flera av följande tecken: blir hög på droger; blir full mycket oftare än vad andra blir; dricker mycket mer än alla andra; har ofta slut på pengar; byter vänner; ojämnt humör; slarvar med läxor; börjar ändra på gamla vanor; hoppar över sånt som tidigare varit viktigt eller roligt; svårigheter med att få jobb och börjar få problem med lagen. Dessa kan vara tecken på ett begynnande missbruk.

Om du känner någon med ovanstående problem undrar du säkert vad du ska göra och vart du kan vända dig för att kunna hjälpa din vän. Jag vet att det är långt ifrån lätt att få hjälp, särskilt när det är bråttom. Är man med i ett drogprogram går det oftast fortare än om man är utanför. I alla större städer kan man vända sig öppenvården.

I övrigt kan man vända sig till psykiatriska akutmottagningen. Det stället har jag ingen bra erfarenhet av. Har själv bara varit där en gång, men känner många som varit där. Tyvärr säger nästan alla samma sak: ”Där fick jag ingen hjälp.” Kommer man dit och ser normal ut, med ett vårdat yttre, så blir nästan alla hemskickade utan någon hjälp alls. Jag begriper inte varför vissa hjälpsökande tas på mindre allvar än andra som kommer till en psykklinik.

Insparade slantar kostar pengar
Jag inser att allt har med ekonomi att göra, men vore det inte bättre för samhället om kunder och patienter får hjälp i ett tidigt skede? Minskar man på missbruket minskar man ju det allmännas kostnader för polis och brottslighet. Ännu viktigare borde det vara att folk får må bättre, så att nära och kära får vardagen att funka. Jag önskar att samhället inte snålade när det kommer till människors hälsa.

För kom ihåg: alla kan må uruselt någon gång. Ibland kan jag fundera på om det är slumpen som avgör hur vi mår. Tänk bara vilka små tillfälligheter det är som styr, ibland går allt vår väg, ibland är det emot. Om du inte hade gått dit just då så hade du aldrig träffat henne som du fick dina två barn med. Ja, ni förstår vad jag menar. Hade du gått åt vänster när du var elva år istället för höger så kanske du hade varit en annan person idag.

Se, lyssna, ta dig tid
En viktig komponent om man vill hjälpa någon är empati; att aktivt och reflekterande lyssna. Och sedan få individen att själv ta ett beslut. Motivation är kanske den viktigaste ingrediensen i att bli nykter eller drogfri. Ibland kan ett kort samtal betyda stor skillnad för framtiden. Jag är helt emot tvångshjälp, även om det finns undantag.

Dessutom måste den som vill hjälpa inse att det inte finns något facit. Det finns olika grader av missbruk, ett spektrum, och det är inom detta en missbrukare rör sig. Ibland är man en lågriskkonsument, ibland en högriskkonsument. Man går alltså inte alltid på samma drog, och tar inte alltid lika mycket.

Missbruk och beroende – inte samma sak
Ordet ”missbruka” används ofta som synonym till beroende. Men missbruk är mer kopplat till bestämda situationer eller perioder i livet som till exempel ökat drickande vid en livskris. Det är ett upprepat bruk som leder till att individen misslyckas med att fullgöra sina skyldigheter, i skola, jobb eller hemmet.

Detta kan leda till situationer som medför betydande risk för fysiken, till exempel rattfylla. Fortsätter missbruket under lång tid är dock risken stor att det utvecklas till ett beroende. Beroende är du när du inte längre har förmåga att styra ditt drogintag. Man kan också bli beroende utan att missbruka.

Man har ett bestående beroende, om minst tre av följande kriterier uppfylls under ett år:

• man får ökad tolerans för drogen
• man upplever abstinens
• man blandmissbrukar ofta
• man lägger ner mycket tid på att återhämta sig från effekten
• man överger viktiga aktiviteter
• man fortsätter missbruket trots psykiska och fysiska besvär

Resan till nykterhet har ingen genväg
Om man kallar det för missbruk eller beroende spelar kanske mindre roll.
Om du har bestämt dig för att konfrontera en person med liknande problem är det betydligt viktigare att du uppträder schysst. Att du inte går för hårt fram, för då finns risken att personen bara försvinner, och det blir ingen lyckligare av.

Försök få personen att inse att han eller hon har ett problem och att du finns där för dem, oavsett hur det går. Har du väl fått personen att förstå att de har ett problem har man kommit en bra bit på väg. Kom också ihåg att vi alla är olika, med det menar jag att en del behöver mer hjälp än andra. Tro inte heller att allt kommer att gå friktionsfritt, för det gör det sällan.

Jag har träffat många som försökt byta liv. Men att gå från ett liv som drogberoende till nykterhet är ingen dans på rosor. Den vägen är oftast krokig, så det gäller att ha tålamod. Lycka till!

Text: Christer Adrian