Etikettarkiv: Anders Olsson

Vad är Livsglädje?

5675757En söndag i slutet av oktober hölls den första Livsglädjemässan på Folkets Hus i Skoghall. Arrangemanget samlade femtiofem separata utställare, ett tiotal föreläsare, varav Anders ”Järnmannen” Olsson var populärast. Flera artister uppträdde på scenen. Det var även många mässbesökare och ASP Bladets reporter var en av dem.

Det var en brokig samling utställare; sportföreningar, skolor, jobbcoacher, spådomar, boklådor, smink, massage, kläder, hårvård, fotografer, målare, resebyråer, smyckeförsäljning och mycket annat.

Även föreläsarna var en brokig skara, en tidigare värsting i kretsen runt Paolo Roberto, som missbrukade och sålde narkotika i Stockholm; en kvinna som gått från 150 kilo till 50 kilo, utan hjälp av någon diet eller kirurgiskt ingrepp och flera andra, inspirerande talare. Dessutom presenterade några coacher sin verksamhet och sina idéer. Det var inte bara jobbcoacher, utan även mentala coacher och livsstilscoacher talade.

Den populäraste föreläsaren var Anders ”Järnmannen” Olsson, en av världens främsta simmare med flertalet SM-, EM-, VM- och OS-medaljer i olika valörer och ett stort antal andra tävlingar, från Vansbrosimmet och Vasaloppet till simtävlingen mellan Alcatraz och San Francisco. Inte nog med att han vann tävlingen 2011, han putsade dessutom banrekordet med fem minuter. I somras simmade han 28 mil utefter Klarälven på tolv dagar. Tanken var att samla in pengar till ett sommarläger för rörelsehindrade barn och ungdomar som ska gå av stapeln nästa år.

Alltid gillat idrott
Anders Olsson berättade om sin väg till simningen med både humor och självdistans. Han påstod själv att han inte brukar hålla föreläsningar i vanliga fall, men att han gillade temat ”Livsglädje”, därför tackade han ja till att ställa upp. Han brukar även åka runt till skolor för att tala och inspirera. Efter föreläsningen blev han mer eller mindre omringad av folk som ville tacka för en inspirerande föreläsning, uttrycka sin beundran eller bara säga hej. Dessutom fick ASP Bladets reporter en pratstund med honom.

– Jag har alltid idrottat med någonting och det populäraste var ishockey, fotboll och simning på fritiden. När vi hade gymnastik var jag alltid först in och sist ut.

Det är lätt att fråga sig vilken drivkraft som utlöser sådana prestationer. Måste man inte vara otroligt envis? Varifrån kommer energin? Kanske det var som den föreläsande kvinnan hade, som gick ned 100 kilo, utan hjälp av kirurgi eller dieter. Hon började lite sakta med att röra på sig, och efter hand utökade hon sitt träningsprogram.

– Nja, jag är väl inte speciellt envis, fråga min fru (skrattar), men jag vill tänja mina gränser för att se hur långt jag kan komma innan det tar, eller blir, stopp. Dessutom är jag så less på alla som säger ‘det går inte’, ‘så kan du inte göra’, ‘det klarar du inte’ och det säger både läkare och de som menar att de är välmenande. Då plockar jag fram det allra sista, bara för att visa att de har fel! Att göra det omöjliga möjligt. Hade jag lyssnat på dem, skulle jag ha legat kvar i sängen med ett helt berg av smärtstillande tabletter!

Tar det stopp någon gång?
Trots allt detta, så måste han väl ångrat vad han gett sig in på någon gång? Eller tänkt att det trots all järnvilja och envishet, ändå inte kommer att gå vägen? Ungefär som att bestiga Mount Everest barfota. Det måste finnas en gräns för allt. Eller vad tror Anders Olsson om det?

– När jag skulle simma Vansbrosimningen första gången och som även var min första tävling, satt jag i kallt vatten upp till hakan. Jag insåg att det inte skulle gå, så precis när jag skulle upp ur vattnet gick startskottet. Trots den missade starten, blev jag ändå nia totalt. Annars var Vasaloppet också en sådan tävling, även om jag tog mig runt med viss möda. Jag har både vinnarskalle och tävlingsinstinkt och är van att idrotta sedan jag var ung. Det tror jag har hjälpt till en hel del, det också.

ASP Bladets reporter frågar vilken av prestationerna han gjort, som han varit mest nöjd med? Finns det något han är mindre nöjd med? Precis som andra karriärer, finns det säkert både toppar och dalar. Om det sedan handlar om idrott, musik eller något annat har mindre betydelse.

– Det som var skönast att avsluta, var nu i somras när jag simmade längs Klarälven. Det var inte direkt jobbigt, men kylan och strömmarna var riktigt tuffa emellanåt. Dessutom hade jag fått in pengar till sommarlägret vilket kändes gôtt. Pinsamt nog har jag någon gång blivit diskvalificerad och det är väl ingen höjdare.

På frågan om hur planerna går med sommarlägret, berättar han nöjt att det går helt enligt planerna. – ”Klarälvssimningen” drog in lite mer än 500 000 kronor och det gör det lättare att få fler sponsorer.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Anders Olssons Hemsida

Tidningens reporter bad om några tips för den som vill börja träna/tävla på en blygsam nivå eller hitta/återfå motivationen.
– Våga försök och våga misslyckas, då är chansen att lyckas större!
– Det är bättre att försöka och misslyckas, än att inte försöka alls!
– Var inte rädd för att misslyckas!
– Alla kan inte vinna!

Idrott för handikappade

Värmlands Handikappidrottsförbund (VHIF) arbetar tre personer, en av dessa är Annelie Svärd. Hon berättar att VHIF startades 1970 och att förbundet idag består av 17 föreningar, med idrottsgrenar alltifrån boccia till fotboll. Inom handikappidrotten finns tre klasser: 1) synskadade, 2) personer med utvecklingsstörning, 3) de med fysisk funktionsnedsättning.

Värmlands mest kände handikappidrottare är Anders Olsson från Hagfors. Han är elitsimmare och har vunnit flera guld i både Paralympics och VM. I en intervju med tidningen Idrott i rörelse säger han:

– Det bästa med idrotten är att man mår bra och det ökar det psykiska välbefinnandet. Man får ett bra utbyte med att träffa folk.

Psykiska problem är dock inte ett kriterium för att man ska få delta inom handikappidrotten. Inom handikappsidrottens föreningar är det endast de fysiska problemen som räknas. Det finns alltså ingen tävlingsgrupp för idrottare med enbart psykiska funktionshinder, då de ska kunna delta i vilken förening som helst.

Man ser det på så sätt att psykiska problem växlar i styrka över tid. Ibland är man starkare, och ibland är man svagare, medan ett fysiskt handikapp är mera stabilt.

– De personer som har psykiska problem kan ingå i en vanlig idrottsförning. Vissa unga kan börja i en vanlig förening och när de blir äldre så kan de fortsätta i en handikappförening, säger Annelie Svärd.

VHIF sysslar bara med idrottsutövning, men personer kan rehabiliteras genom sin idrott, men då är det upp till utövarna själva. För att hitta nya idrottsutövare så har de kontakt med rehabiliteringscentra och Fryk Center i Torsby. Det finns nu ca 200 idrottsutövare i Värmland.

Arbetsuppgifterna på VHIF är av administrativ karaktär, som att ordna idrottsläger, tävlingar och föreläsningar om handikappidrott på exempelvis skolor.

Idrotten har en stor betydelse för gruppen handikappade. Den stärker människorna till kropp och själ, ger många ett större socialt umgänge, vilket leder till att individen får ett ökat självförtroende.

Text: Olle Stagnér