Öppna dörrar under sommaren

Kom in och fika och känn dig som hemma. Det är så Anna-Greta Wirsén och Vasti Ekholm vill att du ska känna när du kommer till mötesplats Tingvalla, här kan ta en paus eller fika och äta hembakat bröd för självkostnadspris.

Dela vardagsrum
Mötesplats Tingvalla öppnade i september 2012 och folk har börjat hitta hit, men det finns plats för fler. Anna-Greta och Vasti önskar är att flera personer hittar till mötesplatsen, i stället för att sitta ensamma hemma så kan man dela sitt vardagsrum med andra.
– Vi hoppas på att människor vill komma hit för att sitta ner för en liten pratstund, kanske läsa, lyssna på musik eller annat, funderar Vasti.
Det har också startat en diskussionsgrupp som träffas och diskuterar olika ämnen som känns angelägna för dagen. De som är med i den gruppen är måna om att inte missa träffarna. Anna-Greta och Vasti vill att platsen skall formas efter människornas egna behov, önskemål eller intressen. Och vill du delta i köksbestyren möter du inga hinder, allt är upp till den som besöker mötesplatsen.

Hoppas få hjälp av egna förvaltningen
Anna-Greta och Vasti försöker sprida informationsblad om att deras verksamhet finns. Vid start blev de uppmärksammade av pressen och det lockade många besökare. Det sprids även genom mun mot mun-metoden av besökarna som tycker det är ett trivsamt ställe.
De hoppas även på hjälp genom den egna förvaltningen att de ska sprida att mötesplats Tingvalla finns till, att de i sin tur sprider det till brukare, klienter och andra. De hoppas på att personal och kontaktpersoner tar med sig människor för att besöka mötesplatsen för att visa var vi finns. Det hjälper många att ta det första steget, det steget som kan vara så svårt att ta ibland för en del människor.

Knyta vänskapsband
På mötesplatsen Tingvalla finns tillgång till spel, böcker och tidningar. Det går även bra att lyssna på musik, måla, titta på tv eller klinka lite på gitarren om så önskas. Det finns möjlighet till att använda dator och man kan få hjälp med lite datakunskap på onsdagar. Men det viktigaste är att man kan knyta vänskapsbanden med någon som har samma intressen som en själv.
På onsdagar kan det även visas film, eller kanske kommer det någon som pratar om något aktuellt ämne. De onsdagarna kan också hända att det äts en matig sallad tillsammans, som gör det trevligt och gemytligt. Men även om det finns en del aktiviteter så är det samtalet som är viktigast för många, att kunna komma hit och kunna prata med en medmänniska för att få utbyta sina tankar och få höra andras åsikter.
Många kanske lever ensamma och då är det skönt att ha någon att prata med, eller bara få sitta ned och lyssna på andra. Men också möjligheten att sitta själv existerar, för tillgången till flera rum finns och det skapar möjligheter till egentid om så önskas.

Ändrade öppettider
– Under de sju månader som mötesplatsen har varit öppen har vi märkt att det finns ett behov av ändrade öppettider. Detta efter önskemål från våra gäster. Så vi har senarelagt tiderna på onsdagar, säger Anna-Greta.

Dörren står öppen
Vasti och Anna-Greta hoppas att ryktet om mötesplatsen sprids så fler människor ska hitta dit. Nu i sommar ställer de ut bord och stolar, dörren får stå öppen vid fint väder.
– Många frågar oss ”ni blir väl kvar här, ni lägger väl inte ner nu när vi har hittat till er, för vi tycker det är så lugnt och fridfullt här hos er”. Ute på andra kaféer är miljön mycket bullrigare och stimmigare med musik och andra ljud som frestar på, säger Vasti.
Det är många som uttrycker sin uppskattning av enkelheten och lugnet här. Och som menar att det betyder mycket för livskvalitén att kunna komma hit.
– Vi vill att många olika människor ska hitta gemenskap här och få en större förståelse för varandra, avslutar Anna-Greta och Vasti, som önskar nya och gamla besökare välkomna dit.

Text: Lotta Tammi
Foto: Per Rhönnstad

  Kaféet har stängt från mitten av juni till mitten av juli.

Ny träffpunkt: Mötesplats Tingvalla

En ny verksamhet inom Vuxenavdelningen håller på att se dagens ljus. Det handlar om Mötesplats Tingvalla och som hade öppet hus den 17:e och 18:e september. ASP Bladet var där och mötte Anna-Greta Wirsén och Vasti Ekholm som berättade för oss om den nya verksamheten.

Vad är bakgrunden till Mötesplats Tingvalla?

– Inom Vuxenavdelningen finns idag möjligheter till samvaro, sysselsättning och arbetsträning genom Spegeln och Gemet. Men det saknas en öppen kravlös mötesplats dit personer kan komma och gå, och vår erfarenhet är att många har en önskan om en sådan. Det finns de som ”bara” vill ta en fika, läsa tidningen, kanske samtala en stund och känner sig nöjda med det.

Hur kommer verksamheten att se ut?

– På mötesplatsen vill vi ta emot människor i en lugn, avslappnad och välkomnande miljö. Vi tänker att verksamheten kommer att formas av dem som kommer hit, och vi vill så långt det är möjligt tillgodose deras behov och önskemål.

Under uppbyggnaden har brukare/klienter kunnat besöka lokalen med värdefulla synpunkter om utformningen och innehåll, stort som smått. Exempelvis har några uttryckt att det vore bra med någon form av samtalsgrupp, en filmvisning ibland, med mera. Lokalerna är också tänkta att kunna användas till brukarrådens och inflytanderådens träffar. Det är möjligt att andra mindre möten också kan äga rum i lokalerna.

Öppettiderna är inledningsvis tisdagar, onsdagar och torsdagar mellan kl. 10:00-15:00.

Vilka hoppas ni kommer hit?

– Mångfald ger liv och energi. Vi hoppas naturligtvis att många människor, av olika skäl och bakgrund, vill komma hit. Men först och främst vill vi finnas till för personer som upplever att de inte riktigt ”passar in” i de sammanhang som idag erbjuds i samhället. Då kan Mötesplatsen vara en väg ut ur ensamheten och kanske början på något nytt.

Hur ser visionen ut för Mötesplats Tingvalla?

– Vår vision är att möten och samvaro mellan människor från skilda sammanhang ska bryta ner fördomar och motverka stigmatisering. Vi hoppas att atmosfären ska kännas tillåtande och uppmuntrande. Det är tillåtet att vara den jag är utan krav på prestation.

Vi hoppas också att lusten ska väckas till att se möjligheter i livet.

 Text: Karl-Peter Johansson

Foto: Stefan Ek

Vart är alla hjälpande händer?

”Jag vill leva i ett samhälle där, om någon sträcker ut handen, så är det någon annan som fattar den.” – Anna-Greta Wirsén, Personligt ombud.

Jag vill inte tänka på pengar, jag vill leva ett liv obekymrad och lycklig. Vill hitta en stuga i skogen någonstans, ovetande av vad både stugan och skogen kostar. Men utan pengar är du orörlig, fastsurrad med kedjor, fördömd och troligen död inom några månader. För allt kostar. Till och med människans primära behov som mat, vatten och den senaste mobiltelefonen kostar

Sitter jag i min stuga i skogen, kanske vid en spegelblank sjö och tittar ut genom fönstret och finner ett inre lugn – krossas alla tankar med en konstant oro. Lånet på stugan var stort, eftersom det låg vid en spegelblank sjö. Det såg mäklaren till. Jag kommer att ständigt tänka på pengar och på lånet och dör olycklig tillslut. Pengar är ett helvete, skapad av djävulen för att förfölja och krossa de som inte har några; och de som har pengar kan förvisso åka till Thailand, men är ändå uppslukade av ett system av siffror. Och man vill ha fler siffror. Därför blir även de rika dömda till en olycklig död.

Man är som besatt, och inte ens en Thoreau-exorsism får en att blunda för verkligheten. Verkligheten är Djävulen och hans satans påfund. Pengar betyder allt. Därför blir de hurtiga broilereleverna läkare och psykologer. Inte av empati, utan för berömmelse och pengar. Pengar skapar berömmelse. Bill Gates är respekterad och berömd. Han ger dessutom pengar till projekt som rädda blåvalen. Han är generös. Och han är ohyggligt rik.Men lika besatt av pengar är han, som oss andra. Om inte mer, han sitter och tittar på siffror hela dagarna och blir olycklig när några av siffrorna försvinner. Blåvalen får pengar så att den kan överleva, och därav blir även blåvalen besatt av pengar. När pengarna är slut, så dör den tillslut ut. Olycklig som människan.
Vi som har psykiska hinder, eller missbruksproblematik, måste fylla i blanketter till höger och vänster, blanketter som betyder pengar. Inte mycket pengar, men lite, några slantar. När vi fyllt i allt som ska fyllas i, så får vi gå hungriga ändå. Blanketter genererar inte pengar, de genererar olycka och förbannelse. Och de smittar oss med en ekonomisk cancer, som gör oss sjukare och olyckligare. Vi får ångest och vill knarka ihjäl oss. Pengar har förstört så otroligt mycket för oss människor. Ändå är det en mänsklig uppfinning. Djävulen är ett mänskligt system, en speciell ordning som ska göra oss beskedliga, eller försvagade. Då fungerar systemet som bäst.

God man
En del människor orkar tillslut inte med den här stressen att fylla i blanketter och se till att man får den hjälp i samhället som man behöver, eller tillslut inte orkar med allt vad pengar innebär, betala räkningar och hyran till exempel, och tillslut blir halvt uppäten av en av djävulens hundar, det vill säga kronofogdemyndigheten. Då kan man ansöka om att få en God man.
Men vilken hjälp kan man få av en God man? På kommunens hemsida står det i klartext:

Bevaka rätt innebär hjälp/stöd vid ingående av avtal, kontakter med myndigheter, söka annat boende mm.
Sörja för person innebär hjälp/stöd när det gäller att huvudmannen skall få rätt vård och att vården utförs på rätt sätt, vilket inte innebär att omvårdnaden skall skötas av gode mannen. Förvalta egendom innebär hjälp/stöd med att betala räkningar, göra månadsbudget, se till att det finns pengar för huvudmannen på boendet mm.
Detta är vad en God man kan göra, vad en God man ska göra bestäms individuellt innan ett eventuellt beslut.
Det krävs ett tingsrättsbeslut för att få en God man. Vidare finns det något som heter Överförmyndarnämnden som är de som följer upp och granskar den Gode mannens arbete, men ser också till att rätt huvudman (du och jag) får rätt God man, som är införstådd med ens individuella problematik, och kan hjälpa mig på bästa sätt möjligt. Problemet är att i Karlstad, precis som i övriga Sverige, så kan det ta väldigt lång tid att få en God man. 1-2 år kan man få vänta, och under tiden kan ju problemen accelerera till ohyggliga proportioner.
Jag gjorde en intervju med tre Personliga ombud: Anna-Greta Wirsén, Lena Norman och Eva Frykenberger. Ett personligt ombud riktar sig till en målgrupp som har långvariga psykiska funktionshinder, för att verka för att klienten får den bästa hjälp som är möjlig och sedan lotsa en vidare till de insatser i samhället som klienten behöver. En väldigt vanlig sådan insats är just ett Godmanskap. Men där tar det stopp, för köerna är oftast långa. Både du och ditt personliga ombud sitter och trycker på tutan, men köerna minska inte för det. Och Lena menar på: ”Det kanske räcker för en klient att bara få den saken på plats (ekonomin); ska jag då kvarstå som ombud, bara för att vänta med klienten i två år, eller ska jag avsluta? Det blir ju ett dilemma.” Bristen på God man i Karlstad är förvisso stor, men den blir betydligt större om man har ett psykiskt funktionshinder.
Eva: Svårigheten är, för många, att få kunskap om psykisk ohälsa. Och att många inte vågar ta en sådan klient. Det är lättare att ta andra, eftersom man kan anta att uppdraget blir för svårt. Och en del är svåra att arbeta med, men de flesta är ju det inte. Det gäller ju att det finns en tydlighet hur man jobbar, att det blir väl beskrivet för klienten. Och samtidigt att den Gode mannen blir informerad att det är just det här som klienten har problem med. Så att det inte det blir en krock mellan de två parterna.

Begreppet ”God man”
Jag tänkte på vår kära belästa Gustav Fröding. Han blev, efter att ha lyckats spendera alla sina pengar och arv genom sin generositet ochsitt totala ointresse av sånt ytligt trams, omyndigförklarad, och fick en förmyndare som tvingade honom till lydnad. Det hjälpte dock inte. Där någonstans placerar jag begreppet God man. Det är ett gammalt begrepp, som behöver dammas av, nej det behöver inte dammas av, det behöver dammsugas.
Jag undrade vad de personliga ombuden ansåg om begreppet.
Anna-Greta: Det är många som tänker på förmyndare och förvaltare, och att man blir omyndigförklarad. Och som PO så, när man pratar med en klient som uppenbart behöver en God man, så är det ofta att sådana tankar klienten får. Att man blir omyndigförklarad, att man blir i ifråntagen sina rättigheter, och man tänker att ”nej, jag vill ha min frihet kvar”. Man borde kanske hitta något modernare begrepp.

Som vilket?
Ja, jag vet inte. Kanske ”coach” eller nåt som klingar mer modernt.

Lena fortsätter inom samma tema:
Lena: Om man tittar i föräldrabalken, så står det om god man och förvaltare, och där förklarar man mycket om vad en god man är. Och man måste få alla klienter att själva lära sig om vad det innebär med god man. Vad innebär förvaltare? Och de som vi får som klienter, och vår målgrupp, har ofta med sig den där gamla omsorgstolkningen av en God man. Man tänker på institutioner, och alla gamla tanter och farbröder, och att man bli ifråntagen alla sina, rättigheter. Och det är absolut inte så. Man måste göra reklam, för allmänheten, om vad begreppet innebär. Men detta har inte gjorts.

Ja, man kan verkligen undra varför inte man inte satsar på att dammsuga begreppet från föreställningen om God man.
Om man funderar på att byta namn, så tycker jag Anna-Gretas förslag är ypperligt. Kanske ”God coach” funkar. I det här så finns det ytterligare ett problem som Eva kommer säga i kursiv stil: Eva: Det är också extra viktigt att man gör skillnad på God man och Förvaltare. Det gäller alltså att klarlägga skillnaden, som så gärna förväxlas.

Jag frågade om vad en förvaltare är, och om en förvaltare mer kan anses som förmyndare?

Eva: Ja, däri ligger ett visst tvång. Man kan inte göra vad man vill. Och inte ingå avtal. Som god man kan du göra precis vad du vill, du har tillgång till dina pengar. Och fördelen med god man är att man kan ta hand om det ekonomiska, till exempel hjälpa till att betala räkningar, och att det sker i samförstånd.

Lena: Ja, man blir ifråntagen sin rättsliga handlingskraft (om man har en förvaltare), man kan inte ingå ett avtal. Men även här har du rättigheter när det gäller det ekonomiska, en förvaltare kan inte heller gå in hursomhelst när det gäller ekonomin. Däremot kan han stötta en i tillexempel ansökan av sjukersättning, och en del människor blir väldigt impulsstyrda. Jag köper det och det, och hoppsan tjosan, så har man inga pengar kvar till hyra. Men med en förvaltare så kan man tillexempel inte gå in och köpa en ny mobiltelefon.
Att ha en God man innebär alltså inget tvång. Du kan fortfarande slösa och ha dig, precis som du vill. Men du kan också rådgöra med din Gode man om din ekonomi, lägga upp en budget, få strukturer som gör att du klarar av månadens krav på räkningar och hyra.

En God man är alltså som Anna-Greta sa, mer en coach, en rådgivare. Och det är just det många personer med psykisk ohälsa behöver.
En rådgivare, som man kan sätta sig ned och prata med, om diverse problem som dyker upp.

Bristen på Gode man i Karlstad
Hur ser det egentligen ut rent statistiskt i Karlstad? Hur ser situationen ut? Jag ringde Överförmyndarnämnden och fick prata med Bengt Hultsten, överförmyndarsekreterare – ärenden med begynnelsebokstav på M-Ö. Och han var snäll att svara på mina frågor, även om jag hade svårt att hålla mig till begynnelsebokstäverna M-Ö. Men det gick bra.
Jag frågade honom om hur många som står i kö just nu i Karlstad, och att han svarade att det var drygt 60 personer som väntar. Vidare berättade han att ungefär 800 huvudmän hade en God man just nu i Karlstad/Hammarö. Jag blev sedan oerhört förvånad när han sa att det finn 566 Gode man i Karlstad och Hammarös kommun.
Jag tycker inte att det låter som en brist. Men det finns många Gode man som har blivit det till en anhörig som behöver hjälp, och därmed endast har en huvudman att ta hand om. Sedan finns det andra som har tre – fyra stycken, och som inte förut känner huvudmännen. Detta är ju en ädel handling, och man bör betrakta dem med stor respekt.
Av de Personliga ombuden fick jag intrycket av att Karlstad Kommun har anställt fyra Gode man, och att man kringgått lagen på något sätt. Det krävs nämligen en lagändring för att kommuner ska kunna få anställa heltidsanställda Gode man. Men detta stämmer inte, däremot så finns det fyra Gode man i Karlstad som tar hand om de svåraste fallen. Och dessa fyra jobbar i princip heltid, och överförmyndarnämnden har gjort så att de får, istället få arvodet i årsbasis, så får de sina arvoden månadsvis.
De får även ett högre arvode än en valig God man. Därmed kan man se det som ett jobb, men rent juridiskt är det inte så. Dessa fyra tar alltså hand om de svåraste fallen, det vill säga människor, huvudmän, med en svårare psykisk ohälsa.

Sedan frågade jag om den ganska nya intresseföreningen som startats av Gode man i Karlstad/Hammarö. Vad fyller den för funktion? Bengt svarade att den står under Frivilligarbetare i Sverige. Och vad man gör är att dela erfarenheter och har ytterligare utbildningsdagar. Och det låter som en väldigt bra idé. För där kan de oerfarna Gode männen få ett stort utbyte av erfarenhet och kunskap om olika situationer och problem. Det kan också inledas ett samtal och en diskussion till bättre vetande.
Vad tycker då Bengt om att man gör God man till ett yrke, heltidsanställda av kommunen? Det tyckte han var en bra idé. Men Regeringen har skjutit upp och åter skjutit upp utredningen som ska undersöka detta. Nu är det tal om att först 2010 ska den komma igång. Och skulderna bara ökar. Det borde ligga i Regeringens intresse att inte låta folk hamna i en skuldfälla, för att sedan släpas av socialförvaltningen, och kanske slutligen få en skuldsanering. Det måste kosta staten otroligt mycket.

Sen kan man ju undra om kommunerna har råd att anställa den personal som behövs. Det blir ju orättvist när de fattigaste kommunerna inte har råd, och de rika kommunerna klarar det galant. I Finland, berättar Bengt, så är God man ett statligt yrke. Men då handhar den Gode mannen kanske upp till 300 huvudmän. Så där minskar kvaliteten ytterligare.
Jag frågade de personliga ombuden om hur en anställning av Gode man ska gå ihop med den kommunala budgeten, och de menar att det ideella arbetet måste finnas kvar parallellt med en större anställning. Men kommer det inte att ändå bli som i Finland, där trycket på de anställda Gode männen blir för högt, man tar på sig för många människor, eller så tror jag att det kan öka köerna ytterligare. Om kommunen anställer ett antal Gode man, ökar inte trycket på dem? För kvaliteten höjs måhända men kvantiteten sänks. Detta är något som inte de Personliga ombuden tror kommer hända, och heller inte överförmyndarnämnden, men jag tror det fanimej.
För om Kommunen anställer Gode man, så kommer ju anledningarna till att bli en frivillig sådan, med löjligt arvode, minska. Man skjuter bort ansvaret till kommunen, staten.
Min sista fråga till Bengt var om det är så att svåra fall, personer med svår psykisk ohälsa blir kvar i kön, och de somatiskt sjuka kanske har lättare att få en God man? Och han svarade bestämt nej. Eftersom de fyra som får arvode varje månad är kompetenta, och tar hand om de svåraste fallen.
Däremot ser han ett större problem, och det är de unga människorna med en diagnos som Aspergers syndrom, eller Adhd. Den målgruppen är väldigt komplicerad, och hanerkänner att kunskap om att hantera dessa människor är dålig och bör förbättras, och därav kan man se de som extra utsatta. De personliga ombuden konstaterar detta:
Eva: Och det är de yngre som drabbas. Ju yngre klienter vi har, ju svårare är det att få en God man.
AG: Och de unga har svårare att be om hjälp när de konstaterar att de inte klarar det här. Det har mycket med självkänsla att göra. Och föreställningen av en God man som en förmyndare.
Lena: Och de unga kanske behöver en god man kanske bara ett eller några år, för att slippa kronofogden. Telefonlån och mobiltelefoner, och det enkla att hamna i skuld är ett samhällsproblem, och där borde man gå in lite hårdare och ha lite större krav, för annars är det lätt att hamna i en spiral som slutligen leder till kronofogden. Djävulens hund. Men jag tror ändå att de psykiskt funktionshindrade drabbas hårdare än de somatiskt funktionshindrade. För människor som kanske inte är ”de svåraste fallen”, utan lider kanske av ångestsymtom, och en djup depression. Eller missbrukare som inte passar in enligt mallen. Så är det lättare för en God man att välja en person med ett fysiskt handikapp före dem.
Eva: Om man är God man till en äldre människa, kanske dement, då är det kanske inte mycket mer än att se till att räkningarna blir betalda och kanske handla lite kläder. Jämfört med vår målgrupp där det är väldigt många som säger att man kan betala sina egna räkningar, men att man kanske behöver lite coaching i att tillexempel bedöma vilka räkningar man ska prioritera först, att det mer är ett samtal, och en struktur som behövs kring ekonomin. Och det här samtalet är det viktigaste för de här klienterna, mötet med den gode mannen, där man sitter och pratar.

Det gäller för den gode mannen att vara en god människa. En människa som vill hjälpa. Som Anna-Greta uttrycker det:
AG: Jag tror det räcker väldigt långt med att vara en god medmänniska. Men vi kan se att det på vissa områden kan vara bra med lite utbildning. Om vad det handlar om. Så att man på bättre sätt kan bemöta den människa man jobbar tillsammans med. Förstå bättre situationen.
AG: Och det är otroligt viktigt att man som God man styrs av empati och medmänsklighet.
Ja, för arvodet är inte stort i jämförelse med arbetsinsatsen.
AG: Jag vill leva i ett samhälle där, om någon sträcker ut handen, så är det någon annan som fattar den.

Och så är det nog egentligen. Människan vill verkligen hjälpa till. Som ett exempel så förra gången de annonserade ut till allmänheten, så var det otroligt många som svarade. Så folk vill hjälpa till. Det är bara en byråkrati ivägen, och en felaktig föråldrad föreställning. Goda medborgare i Sverige: Bli en god man! Sitt inte sen och sura över arvodet, utan samla ihop all den glädje du fått över att ha hjälpt en annan människa från en katastrof, och samla även ihop den kärlek och tacksamhet du fått från din huvudman; då kan man kalla dig rik. Ge arvodet till en hemlös Siffror har ingenting med detta att göra.

Text: Håkan Kristensson  Foto: Per Rhönnstad