Älskade böcker

Att läsa kan innebära olika saker för olika personer. För Anna Pettersson är det en otroligt viktig del för hennes välmående, såväl som i livet i stort. Följ med in i hennes berättelse, som har boken som mål.

Ända sedan jag var ett litet barn då min mamma läste för mig, har jag älskat böcker och sagor av alla slag. Jag älskar fortfarande att läsa om spöken och monster, talande djur och allehanda hjältar. För mig ger böckerna mig en chans att vara nån annan för en stund, och se världen ur någon annans ögon. Kunna vara nånstans där mina problem inte betyder något.

Boken har räddat mig genom många svåra perioder i mitt liv, den fanns där när eleverna på skolan tryckte ner en för att man var annorlunda. När min pappa gick bort gömde jag mig bland en värld med en själsslukande fotograf, romantiserade vampyrer, och de blonda tvillingarna på Sweet Valley High löste mysterier med mig. På raster då vännerna var upptagna, fanns boken där som en gammal vän att omfamna, in i oändliga världar av äventyr. Idag tar den verkliga världen mycket av min tid, men jag försöker fortfarande läsa så ofta som möjligt.

En del har oturen att inte kunna läsa så bra som de kanske skulle vilja, jag har en vän som har det problemet. Han är intresserad av sagor och berättelser i böcker men klarar inte av att läsa mer än korta stycken, vilket är ett problem för honom och andra som kanske faktiskt är genuint intresserade av vad en bok handlar om.

Andra kanske inte riktigt kan sitta ner och njuta av en bra bok, inte riktigt sätta sig in i handlingen. Det finns de som tycker om att hitta en bok att sjunka in i, de som knappt kan vänta på att sätta tänderna i nästa äventyr som böcker kan erbjuda oss.

Bokens bästa egenskaper
På sommaren vill jag helst ligga och sola mig på stranden med mina favoritförfattare, exempelvis Anne Rice. På vinterhalvåret är det gamla klassiker som gäller, som Arthur Conan Doyle och Shakespeare. Jag läser dem gärna hopkurad i fåtöljen under täcke med en varm dryck. När jag blir gammal och inte längre orkar flänga runt längre, då finns böckerna fortfarande där för mig som gamla skatter från min ungdom, som nya bekantskaper att hålla mig sällskap på ålderns höst.

För mig kommer det nog aldrig att finns något bättre än att öppna upp en oläst bok, att känna lukten av bokens sidor med sin tryckta text. Höra det svischande ljudet när man vänder bladet. Ivrig att få läsa mer. Att man bara måste få veta vad som ”händer sen”, till den grad att man glömmer både tid och rum. Ända tills boken är slut och förtrollning bryts. Ingen internetbok eller film kan någonsin ersätta den känslan för mig. Hur mycket mer praktiska de än må vara.

Ja, jag erkänner, även jag använder mig av film ,TV-spel och Internetböcker ibland. De är en modern bekvämlighet och fyller inte upp mitt förråd med lådor av böcker jag bara kommer läsa en gång. Nej, jag sparar pappersböckerna till sådant jag verkligen är intresserad av. Till de gamla klassikerna, storfavoriterna. Klassiska böcker jag vet jag kommer läsa om och om igen. På så sätt får jag ut det bästa av båda världar.

Avslutningsvis
Oavsett vad framtiden bär med sig, så kommer boken alltid finnas kvar att upptäckas av oss. Om vi bara såg till att ta oss tiden att sitta ner och läsa, skulle fler kunna njuta av dem. Även om det endast är en godnattsaga för ett barn, så kan det ge oss ofantligt mycket mer än vad som syns på ytan.

Det är det som jag minns med min mamma bäst. Stunder jag minns med värme än idag, och känner starkast trygghet i. Det är mamma som gett mig lusten att läsa, och det tackar jag henne för. Vore det inte för mitt läsintresse skulle jag nog aldrig klarat min skolgång. Det är tack vare det som jag fortsatte vilja lära mig, när matten och naturkunskapsämnena hopade sig över mig som läskiga jättar. Biologi är inte så svårförstått om det förklaras i en saga, geografi blir roligare om du kan relatera till den. ”Jaha, det är här den där boken utspelar sig, vad intressant!” och så vidare.

Så ta vara på er läslusta och värdesätt böckerna. Det tänker i alla fall jag göra.

Text och foto:
Anna Pettersson

Betydelsen av vackra ord

Vad betyder vackra ord och dikter för själen? Hur skulle världen se ut utan poesi och lyrik? Vad är egentligen en dikt? Det kan vara en beskrivning av något som berör, eller en glömd känsla från vårt gamla liv. Kanske är det ett utlopp för själen. Vad vore jag utan ordens poetiska flöde?

Många känner nog ofta igen sig i poesins rader, om de bara vill. Vissa texter är lätta att förstå, de handlar om klara budskap och känslor vi alla upplevt. Andra är underhållande; exempelvis limericken. Sen har vi mer diffusa texter. De som kräver ett tränat öga, förståelse och analys för att förstå och uppskatta. Dessa är de jag tycker bäst om, de visar upp poetens skicklighet med ord. De har ofta ett vackert flöde, fantasifulla beskrivningar och symbolik.

Det är när insikten av vad texterna handlar om som vi kan känna igen oss i djupet av dem. Poesi uttrycker känslor som vi annars inte kan beskriva, en frihet att få ner tankar på papper utan att behöva säga för mycket, bara det viktiga. De är som vackra ord som flödar ur oss.

LYRIKEN HJÄLPER MIG
Att jag funnit lyriken har hjälpt mig. Upplevelser och känslor jag annars skulle hållit kvar inombords, som drar ner mig i mörkret, har befriats av att jag kunnat uttrycka dem i dikt. Saker jag inte kunnat sätta ord på har andra diktare skrivit, och när jag läst dem har jag känt: ”ah det finns någon där ute som förstår.” Det hjälper en att hitta de rätta orden att beskriva våra innersta tankar.

På många sätt har det hjälpt mig att komma ut ur mitt skal som jag befunnit mig i under många år. Det är en lättnad att kunna skriva om problemen som hopar sig i livet. Men självfallet gäller det inte bara negativa saker i livet. En dikt kan bevara även vackra ögonblick i livet som man vill spara. Saker vi måste få ur oss innan vi spricker av upprymdhet. När man sedan läser dem målas bilden upp av den där dagen då man var som lyckligast, stunden då allt var perfekt, minnet av den underbart förtrollande soluppgången.

GRAMMATIKENS BEFRIARE
En enkel promenad på stranden kan bli ett nostalgiskt ögonblick med hjälp av lyriken. För att inte tala om allt positivt det tillför språket. Språket idag har mycket att tacka lyriken. För hade det inte varit för lyriken hade språket inte utvecklats till det vi har idag. Till skillnad från böcker och andra texter så är dikten grammatikens befriare. Visst finns det regler även i lyriken. Men de är inte huggna i sten. Allt hänger på hur du vill förmedla ditt budskap, på att hålla den rytm som ger dikten liv.

Tänk på det nästa gång du läser en dikt. Hur hade världen varit utan de stora diktarna? Hade du med ord kunnat beskriva känslan av kärlek med rättvisa? Eller hur förtvivlad du egentligen känner dig? Hur många nya ord och meningar har vi egentligen fått av författare som använt sig av lyrik i sina beskrivningar? Och vad hade musiken varit utan dessa rytmiska texter?

Detta är anledningen till att jag alltid kommer uppskatta diktandet, och använda det när jag rannsakar mig själv under mina svåra stunder. Jag kommer alltid vara djupt tacksam för denna konstform. Så tack till er alla underskattade poeter där ute. Fortsätt i er strävan, ni har fortfarande en publik där ute som uppskattar era verk. Och tack till alla unga sorgsna själar därute som satt ord på känslor som man annars inte kunnat beskriva. Fortsätt ert sökande efter svar, era rop efter förståelse. Och slutligen till er mer skämtsamma poeter där ute, ett gott skratt förlänger livet heter det ju, att kunna underhålla andra är lika viktigt som att kunna förstå andra.

Text: Anna Pettersson
Foto: Ellen Berner