Att brinna för sitt arbete

Det var en fin solig dag när ASP Bladets två representanter mötte Annica Lindfors i Stadsträdgården. Då var hon glad och förväntansfull inför sitt nya jobb på Integrationsenheten i Kil, samtidigt som det var ledsamt att sluta från alla kollegor i Karlstads kommun.

Det var 16 år sedan Annica började sin karriär i kommunen, fast då som simlärare. Hon hoppade av den banan och började plugga på universitetet, efter många om och men tog hon en utbildning för att bli behandlingsassistent, den skedde på Forshaga yrkesutbildning.

Det var i samband med det hon började arbeta inom avdelningen för socialpsykiatri i Karlstads kommun. Det var tolv år sedan och sen dess har hon varit kvar. Hon kompletterade sedan sin yrkesutbildning med en högskoleexamen i sociologi. I kommunen har hon gjort flera saker.
– Jag har varit lite överallt på hela förvaltningen kan man säga. Framför allt då på Vuxenavdelningen.

VUXENAVDELNINGEN PÅ EN MINUT
Vuxenavdelningen handlägger och erbjuder insatser för vuxna. Det handlar bland annat om personer med missbruks- eller beroendeproblematik, eller personer med psykisk ohälsa och psykisk funktionsnedsättning. Men även de personerna som har samsjuklighet, alltså, ett missbruk/beroende och en

samtida psykisk ohälsa. Annica arbetade senast i organisationen som verksamhetsutvecklare:
– Jag har arbetat med att utveckla olika system som vi använda oss av på avdelningen. Det kan vara allt ifrån dokumentationssystem till verksamhetssystem som modellerar processer eller enkätverktyg, eller andra typer av system som underlättar vardagen mer eller mindre.

VARIATION
Hon har arbetat mycket med utförandedelen, alltså med personal som erbjuder insatser till deras målgrupper. Hur man ska utveckla arbetet med genomförandeplan samt social dokumentation. Liksom med ledningssystem och hur organisationen är uppbyggd. Vem som gör vad helt enkelt.

– Vi har ju vissa regler och förordningar att rätta oss efter. Det är jag som ska se till att det sköts och att vi gör rätt saker, säger hon.

Hon har också, när hon jobbade i utförararbeten, varit med och startat inflytandeforumet i kommunen.

– Det såg lite annorlunda ut för några år sedan. Då hade jag ett samarbete med Vasti Ekholm och några fler, så det har varit en hjärtefråga för mig i flera år, det där med inflytande.

Kanske just därför har hon också haft ett stort intresse för Kund- och brukarundersökningarna som utförs varje år. Hon tycker att de blivit bättre och bättre, och nämner bland annat Mediagruppen Karlstad som en av parterna som bistått Annica i sitt arbete.

Det har gjort att KBU:n har höjts till en nivå som hon tror att väldigt många är nöjda med, säger hon.
– Så ett stort tack till er, ni gör ett enormt jobb med det! Och med ASP Bladet också då såklart!

KBU:er gör man över hela kommunen. De syftar till att ta reda på hur kunder och brukare upplever skolor och äldreomsorg, hemtjänst och så vidare, de hjälper förvaltningarna att få idéer hur de kan förbättra sina verksamheter. Till syvende och sist är det samma information de vill fånga in:

– Ifall vi erbjuder insatser och stöd åt människor som söker hjälp hos oss, så vill vi veta hur vi utför vårt arbete. Har vi ett gott bemötande? Ger vi det som vi säger att vi ska ge till dem? Har folk tillit till oss och är vi kunniga på det vi gör? Har vi förbättringsområden så vill vi gärna veta det så att vi kan förbättra oss i mötet med brukare och klienter, där de nu befinner sig.

– Det är lite av de saker som jag sysslat med om dagarna. Sedan är det så att vi måste ta fram statistik och redovisa underlag för att fatta rätt beslut. Så en del av min tjänst har också handlat om att arbeta med statistikfrågor och analys av det.

BÄSTA OCH MEST KRÄVANDE
Det är ett enormt intressant och roligt arbete att vara verksamhetsutvecklare, berättar Annica. Det är utmaningar, inte varje dag men näst intill, säger hon. För hon har haft ett yrke med väldigt skilda arbetsuppgifter, vilket gör att hon måste sätta sig in i många frågor och träffa mycket folk.

– Man har kontakt med både utförare, myndighetsutövare, samt till viss del brukare och klientkontakter, beroende på vilket uppdrag man befinner sig i. Man kan påverka och göra saker bättre för personer som söker stöd hos oss. Det är en utmaning att hålla många bollar i luften, men det är samtidigt det som är det roliga med det hela.

PÅ SPÅRET TILL KIL
Nu har hon börjat arbeta i Kils kommun på en nystartad enhet som heter Integrationsenheten. Så hon kommer vara ansvarig för två av Kils totalt fem boenden för ensamkommande unga. Det hela är under uppstart och avdelningen håller på att utformas.
– Jag har kommit in där de är igång och är en bit på väg, men fortfarande har mycket kvar att göra. Det kommer att bli nya utmaningar i min karriär.

GLAD ÖVER ERFARENHETERNA
Det har varit mycket intressant och en stor erfarenhet att arbeta på Vuxenavdelningen i Karlstads kommun, berättar hon.

Hon har kunnat vara i organisationen såväl som praktikant, lärt sig hur en specifik enhet, verksamhet eller ett boende fungerar, till att kliva in som vikarie och få större ansvar, samt fått förmånen att bli fast anställd, jobbat med brukare och brukarfrågor, och sen även administrativt.
– Jag har fått en enorm erfarenhet av att ha varit överallt i organisationen. Det gör att man får en förståelse för hur olika saker fungerar. Det har gjort det spännande och utmanande på många sätt.

Hon samarbetar med enormt duktiga människor som har energi och engagemang för de här frågorna som de jobbar med. Det är lite sorgesamt, säger hon, att ha lämnat Vuxenavdelningen.
– Men jag bär ju med mig den här erfarenheterna till den nya arbetsplatsen.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Shanta Eriksson

På jobbet med Annica Lindfors

Annica Lindfors jobbar på Vuxenavdelning och har träffat ASP Bladet, för att berätta om sitt arbete som utredare. Hon är en engagerad person som brinner för sitt jobb och har gärna många järn i elden.

Kan du berätta om din bakgrund?

– Jag utbildade mig 2004 till behandlingsassistent i Forshaga. I samband med utbildningen praktiserade jag på Vuxenavdelningen inom Karlstad kommun. 2006 fick jag en tillsvidaretjänst på Citygruppen men tog tjänstledigt därifrån för att plugga på Karlstad universitet. Jag studerade PA-programmet (personal och arbetsliv) men tog inte examen i det, utan gjorde det i sociologi. När jag var klar med studierna jobbade som samordnare i boendet på Fagottgatan. Augusti 2011 började jag att arbeta som utredare på Vuxenavdelningen.

Vad gör en utredare?

– En utredare ser till att all statistik granskas, redovisas och lämnas in. Det jag gör skiljer sig från socialsekreterarna som arbetar med personliga utredningar. Jag sysslar istället med interna utredningar. På en viss avdelning kan det finnas saker som behöver förbättras. Det kan vara något som inte fungerar som det ska. Då tar jag reda på vad vi kan göra för att underlätta för personalen som arbetar i verksamheterna. Det gäller att hitta områden som behöver förbättras utifrån vad verksamheterna kräver, med målet att de olika systemen ska fungera. Dokumentationssystemet VIVA är ett exempel på detta. På det hela taget är titeln utredare diffus eftersom det är som mycket som innefattas inom mitt arbetsområde.

Vilka är dina huvudsakliga arbetsuppgifter?

– Först och främst jobbar jag med statistik, dokumentationssystemet VIVA och socialdokumentation. Om det finns behov stöttar jag också verksamheterna när det gäller genomförandeplanen. En stor del av min arbetstid har gått åt till utbildning av personal och vikarier i VIVA-systemet. Under våren har föreberedelserna för KBU:n (kund och brukarundersökningen) varit i full gång, och i höst kommer den att dra igång.

Vad krävs det för egenskaper i rollen som utredare?

– I mitt arbete händer det mycket på en gång och det gillar jag. Jag tycker om när det blir en utmaning som man får jobba med. En utredare bör också vara intresserad av statistik och siffror, samt att ha intresse av att utveckla system som rör verksamheten. Det krävs ett stort engagemang i mitt arbete och man bör kunna ha många bollar i luften. Det låter lite klyschigt, men det är så det är.

Hur tror du att folk i gemen uppfattar vad en utredare gör?

– Det finns många som tror att jag jobbar som socialsekreterare. Utredare är en diffus titel, som sagt, i och med att det täcker ett så brett område. Tack vare det kan man forma den här tjänsten utifrån vilket behov verksamheten har.

Hur ser du på arbetet med utsatta människor?

– Eftersom jag har jobbat ute i verksamheten tidigare, har jag en bra kännedom om hur det fungerar där. Därför kan jag relatera det med mina nuvarande arbetsuppgifter. Jag skulle vilja berömma alla som jobbar i verksamheterna. De gör ett kanonjobb och man märker hur värdefullt Vuxenavdelningens arbete är för alla våra målgrupper. Jag tycker att det är viktigt att man har ett tätt samarbete med alla parter. Det gäller att samarbeta och gå över gränserna mellan olika avdelningar och enheter inom Vuxenavdelningen. Det är ju ändå brukarna som står i centrum. Vi ska samarbeta så gott det går för dem.

Vad motiverar dig i arbetet?

– Det som motiverar mig är att arbeta med de målgrupper som finns i våra verksamheter. Jag tycker också det är otroligt spännande att jobba med organisationens utvecklingsfrågor. Det är väldigt intressant och spännande att jobba med sådana frågor. Jag älskar även att jobba och samarbeta med människor. Att jobba som utredare är ett utvecklande arbete som aldrig är tråkigt.

Vilka utmaningar ser du ditt arbete?

– Den största utmaningen just nu är att få ordning på statistiken som rör dokumentationssystemet VIVA. Det är ett arbete som kräver mycket tid och energi. En annan utmaning är genomförandet av Kund och brukarundersökningen (KBU). Det blir första gången som jag jobbar med den. Att fungera och jobba i en grupp är även det en utmaning. Samarbete, det är A och O för att arbetet ska fungera. Detta är särskilt betydelsefullt när man jobbar på en avdelning som denna, där man måste lyssna av, känna efter och ibland backa tillbaka eller ta ett kliv framåt.

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Stefan Ek

Ålder: 33

Familj: Sambo och schäfer

Bor: Vålberg

Senaste lästa bok: Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Arlander-Sundquist

Senaste sedda film: Battleship

Drömresa: Bilresa i USA

Favoritmat: Asiatisk

BrukarInflytande: Rapport från nätverksträff i Skellefteå

Nyligen bjöd Föreningarnas Hus i Skellefteå in till årlig nätverksträff för Bisam –BrukarInflytandeSamordnare. I nätverket finns idag ca tjugotre personer, både brukare och personal, fördelat på elva platser runt om i landet. Från Karlstad åkte vi, Annica Lindfors och Vasti Ekholm.

 

De här nätverksträffarna är mycket viktiga för utvecklingen av inflytandearbetet. Erfarenhetsutbyte och diskussioner skapar nytänkande. Eftersom våra verksamhetsområden och inflytandeaktiviteter skiljer sig åt en del så ger det påfyllning och energi till arbetet på hemmaplan.

På de flesta platser har inflytandesamordnaren sin anställning inom kommun eller landsting, men på några platser är det delat huvudmannaskap.
Speciellt för inflytandesamordnarna i Skellefteå är att de är anställda av flera föreningar som gått samman och bildat en ekonomisk förening och ett socialt företag, Föreningarnas Hus.

”Vi räknar inte frånvarodagar, utan närvarodagar”
Inledningsvis fick vi också en presentation av Föreningarnas Hus och Gränden, ett Bed & Breakfast. Föreningarnas Hus drivs av fem föreningar inom området psykisk ohälsa och är helt föreningsstyrt. Målsättningen är att bl. a skapa rehabiliterande arbetsuppgifter och att stärka föreningarnas samverkan med närsamhällets olika aktörer. Det bedrivs flera verksamheter och aktiviteter i huset och mottot är: ”vi räknar inte frånvarodagar, utan närvarodagar”.
När vi steg innanför dörrarna möttes vi genast av en härlig atmosfär och kom strax in ett stort inbjudande café som är öppet för alla. Dit kommer ensamma som vill känna gemenskap, pensionärer, skolungdomar, en och annan stadsvandrare m. fl.

Gränden invigdes i våras och idén att öppna ett B & B fick de för två år sedan vi hade nätverksträffen här i Karlstad och alla deltagare bodde på Solakoop. De trivdes så bra där och tog med sig konceptet hem till Skellefteå. Roligt! Rummen är inredda i olika teman och bär namn efter sponsorer i Skellefteåbygden.

Vi delade sedan upp oss för att samtala i små grupper och därefter återsamlas och knyta ihop diskussionerna. Prioriterade områden från förra träffen var denna gång:

• Demokratifrågor. Hinder och möjligheter.
• Utbildning, information till verksamheter. Motverka fördomar.
• Marknadsföra arbetet utåt.
• Empowerment – stärka egenmakten.
• Motverka stigmatisering
• Gemensam plattform.
• Vem talar för oss? Paraplyorganisation?

Demokratiutveckling – grunden är allas lika värde. Som demokratifråga togs bl. a upp att man i en del verksamheter ser åldersgränser, olika diagnoser, kulturer och funktionsnedsättningar som hinder för utveckling. Istället kan man tänka att mångfald kan motverka fördomar och öka förståelsen för varandra.
Det är inte alltid enkelt att sprida demokrati- och inflytandefrågor utåt och uppåt. Ibland kan personalen och vissa formalia/regelverk bromsa inflytandearbetet. Attityder och bemötandefrågor är därför alltid viktiga att jobba med. Värderingsövningar kring inflytande och delaktighet får oss att reflektera över våra synsätt. Intresse och aktivt stöd av chefer är avgörande.

Inflytandesamordnarna har en uppgift i att sprida information om arbetet och om möjligt hjälpa andra verksamheter att få igång bisamgrupper. Vi kan också finnas med på olika arrangemang som Kommunen eller Landsting ordnar. På några platser är Bisam med och arrangerar utbildningar och ger information. Karlstad har t. ex haft en dag med kommunikation och bemötande som utgångspunkt för delaktighet. Bisam Jönköping är med och utbildar deltagare på arbetslivsinriktade verksamheter i en modell för demokratiska arbetsplatsträffar.

I Skellefteå har man spelat in en DVD om återhämtning som används som utbildningsmaterial för personal. Där gör Bisam också revisioner på uppdrag av verksamheter även i andra kommuner.
Det är också värdefullt att samverka med bostadsföretag och bovärdar med tanke på de svårigheter det kan innebära för en del personer med psykisk ohälsa att få och/eller behålla ett hyreskontrakt. Karlstad berättade om vikten av öppenhet – öppet hus – när det öppnas nya verksamheter. Genom information och öppenhet motverkar vi fördomar ökar kunskapen om psykisk ohälsa hos allmänheten.
Ett café där olika människor har en mötesplats, som i Skellefteå, är ett exempel på hur man kan motverka fördomar och stigmatisering.  Alla former av demokratiska möten är bra forum för delaktighet och dialog, och att ha hittat forum att verka i och påverka stärker egenmakten.

I år deltog Gävle för första gången, och av egen erfarenhet som brukare poängterade en Bisam därifrån om hur viktigt det är med en välkomnande atmosfär när man kommer på första besöket till en träffpunkt, sysselsättning/arbete eller till ett boende. Att vi utformar och skapar trivsamma miljöer och möter människor med respekt och rätt attityd kan vara helt avgörande för om man kommer tillbaka.

Vi pratade mycket om vår roll som Bisam och att uppdragen kan skilja sig åt. Ju fler vi blir, desto viktigare att hitta gemensamma utgångspunkter. Vi kom överens om följande beskrivning;

BISAM är ett verktyg för utveckling av demokratiska metoder och är en möjliggörare av ökat inflytande för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Samordnarna i landet arbetar på olika sätt utifrån de lokala förutsättningar som finns på orten.

Den gemensamma plattformen är att BISAM

• Arbetar på uppdrag av föreningar, kommuner, landsting eller privata företag.
• Främjar metodutveckling för ökat inflytande genom t.ex. brukarrevision och demokratiska mötesformer.
• Arbetar för utveckling, utbildning och dialog i bemötande- och andra inflytandefrågor.
• Skapar olika forum och förutsättningar att starta processer kring ökat inflytande genom att vara igångsättare och möjliggörare.
• Samverkar med lokala och nationella aktörer på alla nivåer – även den politiska.

En fråga som fanns med redan i Göteborg förra året och som togs upp igen, var om Bisam skulle lyda under en gemensam huvudman, ett organ som talar för oss och marknadsför Bisam. NSPH och Socialpsykiatriskt forum nämndes som möjliga i det avseendet. Kontakter har tagits och diskussionen fortsätter.

Innan vi avslutade våra två dagar i Skellefteå fick vi med oss värdegrunden för arbetet i Föreningarnas hus. En värdegrund som vi alla har som utgångspunkt för arbetet.

Vår värdegrund är att alla människor kan och vill

• Ha en framtidstro – att känna hopp och tro på förändring.
• Utvecklas – att bli uppmuntrad och bekräftad för den man är, fokusera på förmågor och möjligheter utifrån en positiv människosyn.
• Vara delaktiga – att ha rätt att ställa krav på tillgänglighet, att vara delaktig i arbete och social gemenskap utifrån egna behov och önskemål.
• Ha inflytande – att ha möjlighet att vara med och fatta beslut om verksamheten samt om sin egen situation.
• Bli respekterad och respektera andra – att själv få och ge andra ett bra bemötande, känna att det är tillåtet att vara den man är.
• Ta ansvar – att genom stöd och handledning bidra till ansvarstagande för varandra och verksamheten.

Text: Annica Lindfors & Vasti Ekholm.