”Det här är en stor del av deras liv”

När någon larmar för brand är Räddningstjänst ofta först på plats. Det är de som äger det första kritiska mötet med elden. Nils Weslin, Räddningschef på Räddningstjänsten, berättar för ASP Bladet om släckningen av Eriksbergsbelägna Solatassens hunddagis.

Det är måndag kväll och SOS Alarm får vetskap om att det brinner vid Solatassen. Räddningstjänsten rycker ut men när de väl är på plats inser man snabbt att den kommunala fastigheten inte går att rädda. Nils Weslin återberättar händelseförloppet:

– Alldeles strax efter åtta på måndag kväll fick vi larm om brand på Hunddagiset. Det här ligger ju ute vid Eriksberg, så det är inte speciellt lång körväg. När vi kommer fram är det totalt övertänt och det sprutar ut eld ur fönster. Det enda vi egentligen gör är att vi försöker tränga in och se om vi kan se något folk, men vi kommer inte längre än till dörren.

Tack och lov fanns varken hundar eller människor där. Arbetsdagen var över och alla var redan hemma. Nästa dag väntade nya hundar, men en särskilt vanlig dag kunde det inte bli, för när Räddningstjänsten Karlstad fick larm om brand var redan fastigheten redan övertänd. Redan under natten började så arbetet att försöka få tag på kooperatörer och kommunala tjänstemän, att berätta den tragiska nyheten.

– Vi har personal ute på plats hela natten. Under natten börjar också arbetet med att försöka få tag på föreståndaren, ganska snart fick vi reda på att det här var just ett hunddagis och att det var kommunens hus.

De lärde sig också snabbt att detta handlade om ett socialt arbetskooperativ, och att detta var en plats för människor som inte alltid har haft det helt lätt i livet.

– Det här är en stor del av deras liv, så det gäller att möta dem på ett bra sätt.

I väntan på undersökning

Dagen efter fanns de på plats för att tillsammans med Solatassen informera om vad som hade hänt för de som kommit till sin arbetsplats. Information som riktade sig mot både kunder och personal. Nya Wermlandstidningen och Värmlands folkblad var snabba att rapportera om vad som hade hänt, men en del läser inte morgontidningen.

– Jag var ute och hade en liten enkel information om vad det var som hade hänt. Hur det kunde brinna så snabbt och att vi inte riktigt visste orsaken. Samt varför det var avspärrat och att polisen skulle komma och göra en undersökning.

– Och föreståndaren var ju också på plats tidigt på tisdag morgon för att möta folk som skulle komma och lämna sina hundar och även personal som man inte lyckats nå.

När ett hus brinner, vare sig det är familjens eller den egna arbetsplatsen, blir de flesta naturligtvis chockade. Man kan uppleva det som en trygghet som ryckts ifrån en. Då gäller det att exempelvis räddningstjänsten anstränger sig för att informera så tydligt och enkelt som möjligt, berättar Weslin. Så gjorde denne också för ASP Bladet, undertecknad tackar honom.

– Vi ska hjälpas åt i samhället, så det är ingen fara, avslutar han vår intervju.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Stefan Ek

Arbetskooperativet Inuti 2 – där konst lyfter folk

Inuti 2 är ett arbetskooperativ i Stockholm som har konstnärligt arbete som inriktning, där exempelvis personer med Aspergers syndrom har daglig verksamhet. ASP Bladet har pratat med Hanna Björklund, kassör för stiftelsen och en person som gillar att jobba med textil.

Fakta: Inuti 2
– 21 stycken deltagare.

– Arbetar med olika typer av konstnärliga projekt.

– Kommuner och stadsdelar i Stockholms län köper platser.
– Styrelseordförande är Kia Gardelius Mårtensson.
– Föreningen har fem handledare, varav en är adjungerad styrelseledamot.

Hur ser kooperativets historia ut?
– Under slutet av 1990-talet startades ett EU-projekt, som ledde till flera konstutställningar. Från det bildades en stiftelse som 2003 startade en satellitateljé till Ateljé Inuti. 2008 skapades så kooperativet Inuti 2.

Hur blev du involverad i företaget?
– Jag jobbade på en ateljé vid Inuti. Efter tre månader fick jag information om kooperativet Inuti 2, och kom ganska omgående med i styrelsen. Nu är jag här på detta kooperativ och jag tycker det är positivt då vi kan göra rätt mycket tillsammans.

Beskriv verksamheten?
– Vi jobbar med en konstnärlig inriktning, bland annat kring målning, broderi och keramik. Det är ganska brett.

Vad gör er unika?
– Det är en daglig verksamhet i botten och det är den enda i Stockholm som har en renodlad konstnärlig inriktning. Vi är även med i ett internationellt nätverk i Europa som heter European outsider arts Association (EOA). Vi är också med i en nordisk undergrupp i organisationen.

Hur ser du på framtiden?
– Det är en väldigt lång kö till vår verksamhet. Vi kan växa, men vill inte bli större. Vi vill bevara småskaligheten och att den inte ska försvinna. Vi är positiva till om det tillkommer fler kooperativ med fokus på konstnärlig verksamhet, då många är intresserade. Men just nu är det svårt att växa, bland annat på grund av våra lokaler.

Vad betyder SKOOPI för er?

– Det innebär kontakt med andra kooperativ. Vi går bland annat på kurser genom dem och på konferenser.

Text: Maria Lundby Bohlin