Vad händer med de i FAS 3

Penilla Gunther är näringslivspolitisk talesperson för Kristdemokraterna. I Riksdagen har hon ställt en fråga till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson, från regeringen. Gunther frågar sig vad som händer med de sociala företagen när fas 3 avvecklas. ASP Bladet har fått tillstånd att publicera hennes fråga som helhet.

Det rapporteras att avvecklingen av den kritiserade arbetslöshetsinsatsen fas 3 går fortare än vad som förväntats. Det kan ju låta bra om det då finns några planerade aktiviteter och stöd i stället för fas 3, exempelvis de utlovade 20 000 extratjänsterna. Dessa har dock inte kommit upp i fler än cirka 800 i nuläget.

I början av året utsågs också en person att ge förslag på åtgärder för att utveckla och stärka de arbetsintegrerande sociala företagen. En bra tanke och ett gott initiativ från både arbetsmarknadsministern och näringsministern, eftersom det rör personer som har stått långt ifrån ordinarie arbetsmarknad och får en ny chans till arbete genom socialt företagande. Men ej heller där har något presenterats, vilket gör att många i fas 3 som även funnits i arbetsintegrerande sociala företag inte får vara kvar men får inget i stället.

Kristdemokraterna vill se ett samhälle där människor får jobba 100 procent av sin förmåga. Att därför få komma ut i arbete på ett arbetsintegrerande socialt företag eller på arbetsträning där eller i andra företag och verksamheter, med sin befintliga ersättning i botten – oavsett om det är försörjningsstöd, aktivitetsersättning etc – betyder oerhört mycket.

Någonstans måste karriären i arbetslivet börja eller kunna fortsätta om man haft arbetshinder under längre tid av olika skäl. Nu riskerar tusentals personer både sina ersättningar och sina möjligheter att komma vidare i sin strävan efter ett arbete. Om det är på två, fyra, sex eller åtta timmar om dagen spelar ingen roll. Det ska handla om den förmåga varje person har.

Penilla Gunthers fråga till arbetsmarknadsministern är:
Var är det tänkt att de drygt 100 000 långtidsarbetslösa ska få sin arbetsträning, praktik eller anställning om varken löftet om insatser för arbetsintegrerande sociala företag eller extratjänsterna infrias?

Text: Penilla Gunther
Foto: Kristian Pohl, Regeringskansliet

Interpellation:
Är en fråga i riksdagen eller annan folkvald församling från en enskild ledamot till en ansvarig politiker. Ibland leder en interpellation till en debatt mellan den som ställer interpellationen och den ansvariga, som är representant för exempelvis den styrande koalitionen i en kommun, ett landsting eller Sveriges regering.

 

Följ debatten vidare:
Ylva Johanssons svar kommer efter riksdagsmöte att publiceras i september månad på riksdagens hemsida, liksom eventuell debatt, som äger rum på riksdagssammanträdet.

Se den här:
http://www.tinyurl.com/zfe3erg

En testballong för nytt pensionssystem

Ett arbetsliv som kan sträcka sig till 75 års ålder, där man ska vara beredd att byta karriär mitt i arbetslivet.

Det är en linje som statsminister Fredrik Reinfeldt vill se som verklighet. Politiskt sett är dock detta inte en uppfattning som saknar kritiker.

Arbetslinjen. Det anses vara moderaternas grundidé. Det kan också märkas när statsministern diskuterar utvidgad pensionsålder. Han kan tänka sig en utbildningsreform för yrkesmässig omställning för äldre människor, I en intervju för Dagens nyheter berättade Reinfeldt hur han resonerar:

– Att anställa någon som är 55 år som säger ”ja, jag tänker jobba tills jag är 75 år”, det är 20 år, det är en väldigt intressant och långvarig arbetsrelation jämfört med om den här personen ska försöka börja trappa ned om sex-sju år, hävdade Fredrik Reinfeldt.

För TT uppger fackförbundet Kommunals ordförande Annelie Nordström att hon anser att detta inte är en realistisk idé. Många av deras medlemmar har i dagsläget svårt att orka med att jobba tills de blir 60. Arbetslivet kan vara hårt och krävande, framförallt för vissa yrkesgrupper. Tomas Eneroth som är socialdemokratisk talesperson i pensionsfrågor delar Nordströms uppfattning.

Stressiga yrken

– I det här fallet är det tydligt att klass och kön spelar in. Grupper med fysiskt tunga arbeten och ett stressat arbetsliv har svårare att klara ett långt arbetsliv. Därför måste man göra förändringar på arbetsmarknaden så man inte sliter ut folk i förtid, berättar Tomas Eneroth för Aftonbladet.

Dock är socialdemokraterna enligt Eneroth positiva till själva grundidén om förlängt arbetsliv. Men det i sig utan rätt satsningar anser man vore väldigt fel.

– Det är provocerande om man ensidigt tror att en höjd pensionsålder ska trygga pensionerna, berättar han även för tidningen.

Inget nytt under solen

Om Moderaternas testballong skulle resultera i ett skarpt politiskt förslag återstår att se. Men om så är fallet kommer det inte att vara första gången en reformation av pensionssystemet hamnar på tapeten. Förra stora pensionsreformen genomfördes 1994 i en blocköverskridande koalition med samtliga då befintliga riksdagspartier, med undantag för Vänsterpartiet och bortgångna Ny demokrati.

Det innebar ett steg bort ifrån den allmänna tjänstepension (ATP) som under intensiva politiska stridigheter genomfördes med socialdemokratin som fanbärare under slutet av 1950-talet.

När pensionerna återigen diskuteras nämns bland annat en allt friskare befolkning som en orsak. Men att vi alla blir äldre och friskare är en sanning med modifikation, för hälsa är beroende av bland annat klass och utbildningsnivå.

Det skiljer cirka fem år i medellivslängd mellan de som bara har förgymnasial utbildningsnivå och de som har genomgått en eftergymnasial utbildning visar uppgifter från Statistiska centralbyrån. Myndigheten visar dessutom också på tendenser till en dyster utveckling:

”Skillnaderna i medellivslängd mellan olika utbildningsgrupper har ökat något under 2000-talet. Detta gäller för såväl kvinnor som män.”

Text: Robert Halvarsson

Foto: Per Rhönnstad