”JAG BEHÖVER HJÄLP!”

Veckan innan riksdagsvalet pågick en grupputställning med politisk konst och satir på Galleri Konstgruvan i Karlstad. En av utställarna var Magnus Mellgren, eller ”Art Spectaculo”, som är hans artistnamn. Magnus både målar och gör performanceföreställningar, ibland i kombination. En konstnär med många uttryck i arsenalen. ASP Bladet har bevittnat hans uppträdande och även tagit reda på varför han gör det han gör.

Idag, onsdagen den 10:e september, uppträder han i konstgruvans lokaler med sin performance ”Jag behöver hjälp”. I det lilla källargalleriet har de andra konstverken tillfälligt flyttats åt sidan för att ge plats åt Art Spectaculo, publikplatser samt tilltugg och vin.

Publiktillströmningen denna dag är sparsam, men de som finns på plats kommer få uppleva en kort, intensiv och känsloladdad performance. En avskalad och naken föreställning utan krusiduller som sätter Magnus, människan, i totalt fokus. Vad är det han har varit med om?
Uppträdandet är igång…

I ett relativt samlat lugn upprepar han: ”Jag behöver hjälp. Kan jag få hjälp? Jag kan inte sjunka mycket lägre nu. Snart ska du få hjälp. Det är nu jag behöver hjälp. Det finns ingen hjälp”.

Publiken är med, invaggad i mantrat. Plötsligt kommer avgrundsvrålet:
”JAG BEHÖVER HJÄLP!”

Samtliga i publiken rycker till, blir nästan rädda. Det finns en hopplöshet, en desperation och ilska i Magnus fram-trädande som är omöjlig att missa.

Plötsligt är allt över. Det blir tyst i lokalen. En känsla av allvar sprider sig. Men det dröjer inte länge innan någon yppar de första orden av vad som kommer bli en lång diskussion om samhället och hur det är att drabbas av dess kalla hand.

Efter flera diskussioner och samtal, smuttande på kaffe och vin, fick undertecknad en pratstund med Magnus i trädgården utanför galleriet.

VAD ÄR SYFTET BAKOM PROJEKTET ”JAG BEHÖVER HJÄLP”?
– Syftet är att visa det mottagande jag fick den gången jag gick till socialen i Karlstad. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring till varför jag blev behandlad som jag blev när jag verkligen behövde hjälp. När jag vände ut och in på ekonomin och verkligen bevisade att jag var i nöd, och att jag skötte praktikplatser och allt. De brydde sig inte om mig helt enkelt, vare sig med pengar, mat eller medicin. Hur tänkte de? Hur kan man behandla en människa på det sättet? Jag vill påvisa hur illa det kan vara i Sverige idag.

Magnus berättar vidare med stort enga-gemang om hur han vill ha en rimlig förklaring från de ansvariga, samt att synliggöra sin upplevelse för dem och alla som inte förstår hur det kan vara.

NÄR STARTADE DU PROJEKTET?
– Det var för ett år sedan ungefär, efter att jag hade varit med om detta. Jag startade projektet på en workshop vi hade på Värmlands konstnärsförbund. Jag mådde väldigt dåligt då, och hade inte ens de 200 kronor som behövdes för att få medverka. Men jag hade en vän som insisterade på att jag skulle vara med, och erbjöd sig att betala.
Den andra dagen jag var där så var det en konstnär som sa till mig: – ”Du ska tänka på socialkontoret och göra ett projekt av detta”. Nästa gång jag kom tillbaka gjorde jag min performance ”Jag behöver hjälp”. Alla blev väldigt berörda, och tyckte att jag skulle starta igång ett konstprojekt och göra någonting av ilskan.

VAD HAR DU MER GJORT INOM RAMEN FÖR DETTA?
– Jag har bl.a gjort en tavla med det här slagordet ”Jag behöver hjälp”, som jag ställde utanför dörren hos socialen. Sedan startade jag en facebook-grupp med samma namn, som fortfarande är aktiv. Där fick jag väldigt snabbt sympatier och beröm av människor från hela Sverige, helt enkelt för att jag lyfte den här frågan. Sedan har jag haft bande-
roller med detta uppe vid västra in-farten. Jag har även hängt upp figurer vid rudsberget som blev nedplockade. Alltså, bara med budskapet ”Jag behöver hjälp”. Det är det enda jag har skrivit.

HUR HAR MOTTAGANDET VARIT?
– Väldigt positivt. Många känner igen sig och uppskattar att någon vill lyfta den här känsliga frågan.

BERÄTTA OM DAGENS PERFORMANCE
– Jo, jag tyckte det gick bra. Jag kände att publiken blev väldigt berörd efteråt. Det ledde också till en bra diskussion om hur läget ser ut idag, om hur det är att hamna utanför så att säga.

VAD HOPPAS DU FOLK TAR MED SIG EFTER DETTA?
– Att man ska förstå hur det är att hamna utanför. Jag trodde ju att det verkligen fanns en hjälp, ett skyddsnät, när man fallit ner och nått botten. Men det fanns inte det, inte för mig i alla fall.

Han berättar om hur illa det är när man når botten. När man in i det sista försökt hålla näsan över vattenytan och klara sig själv, men till sist inte klarar mer. När en så basal sak som att äta inte längre är självklart. ”Ska jag äta idag, eller lägga pengarna på räkningar?” Hur alla delar i livet tar skada, och förtvivlan över ett samhälle man trodde skulle
finnas där som en sista utväg till hjälp.

HUR SER DIN SITUATION UT IDAG?
– Idag ser den helt annorlunda ut. Jag har halvtidsjobb och mår mycket bättre. Men jag glömmer inte det som hände. Det känns så viktigt att berätta om vad jag råkade ut för.

FICK DU ÄNDÅ HJÄLP TILL SLUT?
– Nej, det var min pappa som fick rycka in och ta av sina pensionspengar för att hjälpa mig. Det är ju inte särskilt roligt att vara 43 år och behöva be sin pappa om hjälp på det viset. Så nej, det är inte samhället som har hjälpt mig.

VAD BLIR NÄSTA STEG I PROJEKTET?
– Ja, det här är ju inget jag glömmer, så jag kommer fortsätta jobba för att den här frågan ska uppmärksammas. Alltså, just det här mottagandet som jag fick. Hur kan man behandla en människa på det här viset, som verkligen behöver hjälp? Jag tycker det här är så viktigt, för så här ska det inte vara. När människor som är utsatta för sjukdom, arbetslöshet, osv, kommer och ber om hjälp och får ett sådant bemötande.

Nästkommande lördag (13/9) gör Magnus (Art Spectaculo) en repris på sin performance där kommunalråd Linda Larsson (S) är inbjuden för att ta del av Magnus berättelse, och även berätta vad Socialdemokraterna i Värmland vill göra.

Undertecknad fick i efterhand höra att Magnus kände sig nöjd med lördagens uppträdande och efterkommande samtal med både Linda och besökare.

Det återstår att se om människor i Magnus situation och det som hände kommer upp på agendan, och in i medvetandet hos allmänheten.

Text: Martin Bäckström-Ledin
Foto: Lotta Tammi

Serier

Jobbcoaching under förändring

Arbetsförmedlingen har beslutat att avsluta sin nationella verksamhet som de kallar ”Jobbcoachning i ett valfrihetssystem”, coachinginsatsen avslutas under januari nästa år. AF låter meddela att inga nya beslut får fattas om den standardtid på tre månader som nyarbetslösa kan skrivas in på.

– Vår tolkning av budgetpropositionen är att regeringen inte prioriterar att fortsätta den satsning som tidigare gjorts på coachning för nyarbetslösa. Resurserna ska koncentreras på att stötta de personer som är i störst behov av insatser. Vi avslutar därför jobbcoachningstjänsten för nyarbetslösa, säger Clas Olsson, tillförordnad generaldirektör i ett pressmeddelande.

Som bakgrund ligger att regeringen i sin budgetproposition för nästa år har minskat anslagen för Arbetsförmedlingen att använda när det gäller jobbcoaching. Detta för de som nyligen gått ut i öppen arbetslöshet. AF berättar att detta ligger bakom deras beslut att upphöra med jobbcoachning, i just denna form, med externa aktörer.

Övriga förändringar uteblir
Man understryker att denna avslutning inte kommer att innebära några övriga förändringar när det gäller hur man arbetar kring upphandlade tjänster inom bland annat etableringslots, delar inom det som kallas för jobb- och utvecklingsgarantin, samt rehabiliteringstjänster för unga arbetslösa.
Under framtiden menar Arbetsförmedlingen att prioritet kommer att ligga på att arbeta för att minska och bryta långtidsarbetslösheten. Bland långtidsarbetslösa räknas bland annat de som ingår i Arbetsförmedlingens tredje fas, (FAS 3), inom Jobb och utvecklingsgarantin.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Per Rhönnstad

Fler hyresrätter skapar en bättre arbetsmarknad

Ju fler som äger sin bostad desto högre blir arbetslösheten. Detta är den enkla summeringen av forskning gjord av David G. Blanchflower och Andrew J. Oswald, rapporterat av Hem och Hyra samt The Independent.

Det visar sig nämligen finnas ett samband mellan ifall man hyr eller äger bostad samt hur hög arbetslösheten kommer att bli. Forskningen har tidigare fokuserat sådan saker som fackföreningar, arbetsskydd i form av lagar och a-kassa i ett försök att förklara hur svår arbetslösheten blir. Forskningen som Blanchflower och Oswald presenterar ger dock en helt annat förklaring till arbetslösheten och det är en oväntad förklaring, som går stick i stäv med rådande politik och forskning.

Forskningen är gjord på USA och 28 av EU:s medlemsländer, den är inte specifik för Sverige så det kan tänkas att det förkommer lokala variationer.

Hyra eller äga? Det avgör arbetslösheten
Forskarna har kikat på en väldigt lång tidsperiod från 1900 till 2010, vilket ger dem en stor provyta.

Bor man i villa eller på annat sätt äger sin bostad så blir man mindre benägen att röra på sig. Detta orsakar att arbetsmarknaden förlorar rörlig arbetskraft. Bostadsägare är även villiga att pendla längre till arbetet än personer i hyresrätter. Detta leder till att bilismen ökar och där med även utsläppen.
Konstigt nog så tenderar bostadsägare att minska eller hindra möjligheten att starta nya företag. Man vill oftast inte att det öppnar nya företag i närheten av bostäderna.

Spanien, tillsammans med Grekland, är ett av de länderna i Europa som har högst andel som äger sina bostäder, närmare 80%. Där är arbetslösheten runt 20% nu. Jämföra man detta med Tyskland eller ännu mer med Schweiz där andel som bor i hyresrätter eller andra lånade bostäder är mycket högre så är arbetslösheten betydligt lägre.

Effekterna tar tid
Det tar dock tid för effekten att synas, I delstater i USA som hade en hög andel av befolkningen som skaffade bostäder de ägde själva tog det runt 5 år innan effekterna bli påtagliga. Detta i form av en arbetslöshet som steg kraftigt jämfört med stater med liten ökning av bostads ägande.

De politiska beslut som främja att människor köper sin bostad, i form av villor bostadsrätter och ägarlägenheter kan där med vissa sig har högst påtagliga och mycket negativa effekter på hur svår arbetslösheten blir. Men det tar dock omkring 5 år innan man ser dessa effekter.
Det är kanske dags att tänka om och satsa på hyresrätter för att sänka arbetslösheten?

Text: Johan Holst
Foto: Henrik Sjöberg

Källor:
Hem och Hyra, 16 maj 2013
http://tinyurl.com/otyser5

The Independent, 12 maj 2013
http://tinyurl.com/cx58ttc