Etikettarkiv: Arbetsmarknads- och Socialförvaltningen

I fokus: Stockfallsboendet

img_0222
Invigning av Stockfallet, Per-Inge Liden klipper bandet

Den 17 november var det dags för invigning av det nya gruppboendet på Stockfallet. De nybyggda husen har utsikt mot skogen men är samtidigt beläget nära ett bostadsområde.

– Alla människor hör till det här samhället som vi vill bygga tillsammans, säger Per-Inge Lidén i sitt invigningstal.

Socialpsykiatrin har genom åren alltid fått ta över gamla och befintliga byggnader eller lokaler. Men nu får man tillgång till lokaler som är helt nya, vilket är en ny situation för förvaltningen. Stockfallsboendet är det första som är helt nybyggt och enbart till för socialpsykiatrin, med avsikten att vara ett gruppboende.

Ett antal brukare har dessutom fått bidra med åsikter om hur huset skulle utformas. De har fått möjlighet att ge sina förslag om färgval och material och har även varit med på anställningsintervjuer. Inflyttningen påbörjas den 21 november.

Per-Inge Lidén, ordförande i arbetsmarknads- och socialnämnden, beskriver i sitt inledningsanförande historien om hur de psykiatriska boendena har utvecklats över tid. Han menar att vi har gått ifrån att människor placerats i samhällets utkant till att de nu har hamnat mitt i samhället.

– De hör till samhället som alla andra. Socialpsykiatri är precis som det låter, ett socialt och samhällsperspektiv. Ett mitt i samhället-tänkande, där alla människor ska få plats. En del behöver stöd i form av boende, aktiviteter och struktur. Det här huset är unikt för det berättar om en människosyn om hur vi vill ha vårt samhälle, säger Per-Inge Lidén.

Boendets form och placering
Boendet består av två hus med sammanlagt 16 lägenheter. Byggnaderna är utformade på så sätt att man alltid måste passera ett gemensamt luftigt vardagsrum för att komma in eller ut ur huset. Varje hus har två korridorer med fyra lägenheter i varje. Korridorerna går ihop i den gemensamma delen för att ingen ska känna sig förbisedd eller kunna isolera sig.

Grundtanken med placeringen av boendet är närheten till naturen men samtidigt vara nära annan bebyggelse. Omgivningen är lugn och stilla, utan brus och mycket människor i rörelse men samtidigt nära till exempel kollektivtrafik.

Johan Asp, Stockfallets enhetschef, är mycket nöjd med hur boendet har förverkligats. Han tycker att byggnaderna är jättefina och säger att han har en jättepositiv känsla nu när det är klart.

– Boendet har blivit som jag hade hoppats på och uppfyllt mina förväntningar, menar Johan Asp.

Endast psykisk funktionsnedsättning
Boendet kommer inte att prioritera någon viss form av funktionsnedsättning. Det enda som gäller är att man ska ha en långvarig psykisk funktionsnedsättning. Personer med beroendeproblematik eller missbruk kommer inte att bo på Stockfallsboendet.

Omgivningens reaktioner
Reaktioner gällande läget av boendet var intensivast i början av 2015. Det fanns en oro i de närliggande bostadsområdet huruvida det var lämpligt att placera ett boende för personer med psykisk funktionsnedsättning på Stockfallet. Det anordnades informationsmöten där grannar och de som bor i området kunde delta och få information om projektet. På dessa möten har kommunen förklarat vilka som ska bo där, samt förmedlat budskapet att man inte behöver vara orolig.

Johan berättar att efter mötena har ingen hört av sig. Det har enbart kommit två samtal från familjer som planerat att köpa tomt i närheten och som hade frågor om boendet.

– Det är ofta okunskap som gör att folk tror att det här är farliga människor, förklarar Johan Asp.

Text: Matilda Eriksson och Henrik Sjöberg
Foto: Matilda Eriksson och Henrik Sjöberg

Ändrade regler för underhållsstöd

underhåll

Från och med den första april 2016 gäller nya regler kring underhållsstöd till barn med ensamstående föräldrar. ASP Bladet har tagit del av lagändringarna och synpunkter från bland andra Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstads kommun.

När ett barn efter en separation bor endast hos en av föräldrarna (boförälder), ska den andra föräldern betala underhållsbidrag tills dess att barnet fyllt 18 år, eller längst till och med 21 år på grund av skolgång. Hur mycket den ena föräldern ska betala till boföräldern är något de själva kan räkna ut och komma överens om. Minimibeloppet är 1573 kr/månad, en summa som är fastställt i socialförsäkringslagen.

Föräldrarna kan sköta detta helt utan inblandning om reglerna följs och båda parter är nöjda. Om den underhållsskyldige föräldern inte har ekonomiska förutsättningar att betala hela eller delar av underhållsbidraget, så ersätter Försäkringskassan, efter godkänd ansökan, med underhållsstöd eller utfyllnadsstöd upp till minimibeloppet till boföräldern.

Ökat ansvar till föräldrar
I höstas överlämnade regeringen en proposition till riksdagen gällande förändringar kring underhållsbidrag och underhållsstöd. Propositionens huvudsakliga innehåll var att ändra reglerna kring underhållsstöd, och att ge Försäkringskassan och kommuner ett utökat uppdrag med att hjälpa föräldrar att komma överens genom samtal och webbaserade verktyg.

Syftet med de ändrade reglerna är att spara pengar för administration kring underhållsstöd/utfyllnadsstöd samt inte minst förtydliga att det är föräldrarna som är försörjningsansvariga för sina barn och inte staten.

En månad
Innan lagändringen den första april i år kunde boföräldern, utan att först ha försökt komma överens med den underhållsskyldiga föräldern, direkt ansöka om underhållsstöd hos Försäkringskassan. De nya reglerna innebär att boföräldern inte kan ansöka om underhållsstöd förrän det gått en månad efter separationen. Staten avser med denna förändring att ge föräldrarna ökade förutsättningar för att tillsammans lösa sitt eller sina barns försörjning. Om den underhållsskyldige och boföräldern efter en månad inte kommit överens, kan boföräldern ansöka om underhållsstöd hos Försäkringskassan, som sedan kräver in pengar från den underhållsskyldige föräldern.

Hela ansvaret efter sex månader
De nya reglerna innebär även att om den underhållsskyldige, under sex månader skött återbetalningarna på underhållsstöd till Försäkringskassan, så upphör rätten till stödet och föräldrarna får hela ansvaret att sköta pengatransaktionerna utan Försäkringskassan som mellanhand.

Undantaget är boföräldrar och barn som har skyddad identitet eller lever med en tydlig hotbild. Med denna förändring sparas många miljoner kronor för administrativt arbete inom statlig verksamhet. Om betalningarna inte sköts efter sex månader kan boföräldern göra en ny ansökan, men får då betala en expeditionsavgift för den nya ansökan, förutsatt att den beviljas.

Trampa inte på ensamma mammor
Linn Hjort, Jurist och klimataktivist,  skriver ledaren i tidningen Dagens ETC varannan tisdag, och i hennes artikel ”Trampa inte ensamma mammor på tårna” ger hon sin syn på de förändrade reglerna;

– Allting framstår som så väldigt enkelt och siffrigt när man läser regeringens förslag och uttalanden. Som om det bara handlade om betalningsförmåga.

En skilsmässa är sällan enkel och inblandade parter kan ofta ha skilda åsikter både gällande pengar och praktiska detaljer.

Linn Hjort menar att många ensamstående föräldrar med låg inkomst nu lever i rädsla för att deras ekonomi kommer att krascha efter dessa sex månader.

– Underhållsstödet kan utgöra skillnaden mellan att kunna betala hyran och inte, kunna handla käk eller inte. Skapa ett system som uppmuntrar frivilliga överenskommelser men som aldrig riskerar att sätta ensamstående låginkomsttagare och deras ungar i skiten.

Remissvar från Karlstad Kommun
Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstad kommun har lämnat ett remissvar på förslagen som trädde i kraft den första april i år.

Förvaltningen var i huvudsak positiv till lagförändringarna, de tycker att det är bra med ett tydliggörande att det är föräldrarna som är primärt ansvariga för sitt eller sina barns försörjning. De ansåg också att de nya reglerna skulle bidra till att barn i större utsträckning får det underhåll de är berättigade till.

Drabbar barnen
Förvaltningen ansåg att sex månader är för kort tid innan underhållsstödet dras in. Socialtjänstens erfarenhet är att konflikter brukar bestå längre tid än sex månader, och att det ur ett barnperspektiv är viktigt att inte skapa nya konfliktområden mellan föräldrarna.

Förvaltningen ansåg inte heller att det finns någon rimlig anledning till en expeditionsavgift vid en nyansökan om underhållsstöd. De menade att i gruppen med ensamstående föräldrar finns en stor andel låginkomsttagare som saknar ekonomiska marginaler. Linn Hjort uttrycker i sin ledare att underhållsstödet kan utgöra skillnaden mellan att kunna betala hyran eller inte.

Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstad kommun ser också detta som en risk och att det i förlängningen drabbar barnen. Hur det blir kan ingen veta förrän tidigast i höst då det har gått sex månader efter lagändringarna.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Stefan Ek

I fokus: Första spadtaget

432ASP Bladet var med när det första spadtaget togs för det nya gruppboendet i Stockfallet. Per-Inge Lidén, ordförande i arbetsmarknads- och socialförvaltningen, och Skanskas ansvarige Daniel Lindén höll i spadarna när bygget officiellt startades.

I slutet av december kommer två byggnader och ett förrådshus stå klara för inflyttning. Boendeområdet är omgivet av skog, och tanken är att den natursköna omgivningen ska bidra till en lugn och rofylld miljö. Intill byggs ett nytt område med radhus och villor som blir boendets närmaste grannar. Tanken är att brukarna ska bo integrerat med resten av samhället; i närhet med annan bebyggelse.

Själva spadtagen utfördes av Per-Inge Lidén och byggentreprenören Daniel Lindén. Beslutsamt tog de tag i spadarna och satte dem i marken. Trots novemberkylan var stämningen god bland de samlade.

Nya lokaler gjorda för socialpsykiatrin
Per-Inge talade till de församlade och förklarade att detta boende blir det första i Karlstad som är enkom byggt för ändamålet. Tidigare har kommunen använt befintliga lokaler, så det är extra speciellt att förvaltningen nu får ett nytt och fräscht boende.
– Jag tycker det är roligt att vi för första gången bygger nya lokaler, som är gjorda för socialpsykiatrin. Vi har alltid fått ärva och tagit hand om andras lokaler förut, säger han.

Boendet som tillhör arbetsmarknads- och socialförvaltningens Vuxenavdelning kommer att ge plats åt 16 personer uppdelat på två avdelningar. Alla boende på Stockfallets gruppboende kommer få egna lägenheter, och kan även ta del av gemensamma utrymmen. Målgruppen som prioriteras är personer med en psykisk funktionsnedsättning. Elva personer kommer att jobba i varje hus och bemanningen kommer att vara dygnet runt.
– Vi har ännu inte bestämt vilka som ska bo här men det kan bli personer som bor på externa HVB-hem som Gylleby i Sunne där vi nu köper platser, säger Johan Asp, ansvarig chef för Stockfallsboendet.

Svävande hus
Husen kommer att ligga i ett sluttande skogsparti norr om Stockfallet.
– Jag har fått mig beskrivet att husen kommer sväva här borta i skogen. Husen kommer att stå på stolpar och man kan se in under byggnaderna, säger Per-Inge Lidén.

Byggnaderna byggs i trä på en betongplatta. Grundtanken var att bygga i trä för att harmonisera med skogen och det finns även ett miljötänk. Kommunen vill ha en miljöprofil i sina byggprojekt.
– Det är hårda miljökrav, det är viktigt, och det är så vi vill bygga, säger Lidén.

Det är byggföretaget Skanska som står för byggandet. Det som sker nu är en uppröjning av platsen så att bygget kan starta ordentligt.
– Det är ett fantastiskt projekt att få vara med i, bland annat för att det är en miljöbyggnad och det gör oss extra stolta att vara delaktiga i det här projektet, säger Daniel Lindén.

Närvarande vid det första spadtaget var också Vuxenavdelningens avdelningschef Marita Halvarsson. Hon tycker att det känns väldigt roligt att få vara med om det här ögonblicket.
– Planeringsarbetet har varit väldigt bra, och vi har haft en bra dialog med teknik- och fastighetskontoret. Det har varit många samverkansmöten som har varit mycket givande och tagande.

Text och foto:
Henrik Sjöberg

Tryckfrihet är förutsättning för yttrandefriheten

danTryckfrihetsförordningen är en av våra fyra grundlagar. Offentlighetsprincipen som är en del av tryckfrihetsförordningen skall värna om yttrandefriheten i samhället, vilket syftar till allmänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar från myndigheter.

– Offentlighetsprincipen genomsyrar all verksamhet inom kommunen, alla förväntas känna till den, säger Dan Tågmark, som arbetar som stadsjurist på kommunen.

Förvaltningslagen påverkar kommunernas verksamhet på så sätt att det råder en serviceskyldighet för alla myndigheter. Det innebär att kommunen skall ge vägledning och informera i olika frågor till medborgarna.

55Kommunens verksamhet skall så långt det är möjligt ske under öppna former, alla kan komma och titta på handlingar som inte är hemliga, man behöver inte tala om varför eller vem man är. Detta regleras i tryckfrihetsförordningen.

– En handling är något som bär ett budskap, exempelvis ett pappersbrev, e-post, SMS och kassettband. En allmän handling uppstår när den skickas från- eller inkommer till myndigheten. En allmän handling kan antingen vara offentlig eller hemlig.
Varje dag kommer det in vanliga pappersbrev till Kommunledningskontoret, samt e-post som skall registreras hos registratorn. Stadsjuristen har utbildningar för personalen på kommunen om hur offentlighetsprincipen påverkar dessa.

– Det kan vara svårt att avgöra om en handling är allmän och om den skall vara offentlig eller hemlig, menar Dan Tågmark.

– Kommunens anställda har stor frihet att berätta vad de vet om ett ärende för massmedia och andra utomstående. Man har rätt att vara anonym och myndigheten får inte efterforska vem man är, detta kallas meddelarfrihet, säger Conny Karlsson som arbetar som förvaltningsjurist på Arbetsmarknads- och socialförvaltningen.

Text: Olle Stagnér
Foto: Lotta Tammi

Växtplats Viken

123123123Charlotta Hedström, diakon i Vikenkyrkan, önskar alla varmt välkomna till en gemenskap som ska vara öppen för alla. – Idag öppnar vi dörrarna och bjuder in till vårt gemensamma vardagsrum och kök.

Invigningstalet fortsätter med Monica Persson, socialdirektör på arbetsmarknads- och socialförvaltningen, hon önskar alla varmt välkomna. Hon har med sig Per-Inge Liden, ordförande för arbetsmarknaden och socialnämnden samt Marita Halvarsson, avdelningschef på vuxenavdelningen.

I talet berättar Monica hur idén föddes. Hon satt på sitt kontor vid Kungsgatan och funderade på hur man kan lösa olika frågor angående människor som har problem eller någon form av utanförskap i samhället.

– Som socialdirektör företräder jag arbetsmarknads- och socialförvaltningen. Där ansvarar jag för sociala frågor som gäller olika svårigheter för människor, berättar Monica.

Funderingar
På samma gång funderade diakon Charlotta Hedström på hur man ska kunna hjälpa. Ingemar, som har haft ett långvarigt missbruk bakom sig, satt även han på sitt håll och funderade på hur man ska lösa situationen. Det var många olika frågor som dök upp och behövde besvaras. Ingemar som i dag har varit nykter och drogfri i ett par år ville göra något för att hjälpa andra. Han jobbar nu för att stötta sina medmänniskor i Vikenkyrkan.

– Jag satt på min kammare och tänkte, medan Ingmar och hans bror satt på sin och tänkte, och i dag inviger vi Växtplats Viken, säger Charlotta.

Växa fram
Genom Ria blev Ingemar tipsad om Charlotta, varpå han och hans bror Tommy tog kontakt med henne. Där kom de fram till att alla tre hade haft liknande tankar. Från detta möte där de började samarbeta tillsammans, tog det cirka ett år från planering till slutresultat. Det är utifrån Charlottas verksamhetsplan de har jobbat.

Ingemar och Tommy hade också varit i kontakt med kommunen för att berätta att något behöver göras för missbrukare. Där träffade de Per Johansson som tände på idén. Monica Persson blev kontaktad, och efter några möten bjöds också Charlotta med varpå allt knöts samman och föll på plats.

123213

Tanken
Charlotta har jobbat som diakon både inom Ria och Stadsmissionen. Hon berättar att det finns många människor som tycker att de inte passar in någonstans. Det var under dessa förhållanden som tanken växte fram att man skulle öppna en drogfri verksamhet dit alla människor är välkomna.

– Det finns så många ensamma människor, som är långtidssjukskrivna, ensamma eller lever i någon form av missbruk, berättar Charlotta.

Hjälpa
Ingemars dotter Sandra, som är beteendevetare i psykologi, har stöttat sin pappa i hans idé om att hjälpa andra människor. Hon säger att man måste våga sätta ned foten.
– Den drabbade måste nå botten innan det vänder tillbaka för att bli bättre, berättar hon.

Plan
– Under behandlingstiden bör man besöka personerna för att göra en planering. Att ha en plan att erbjuda när personen kommer ut underlättar och är ett steg i rätt riktning. Det är viktigt att vara med från början så inte personerna faller tillbaka i sina dåliga vanor, tillägger Ingemar.

Idén fick han efter att ha varit på behandlingshem ett antal gånger. Om det inte finns något att gå till eller inget att göra, då är det lätt att falla tillbaka.

Detta kan nu Växtplats Vikenkyrkan hjälpa till med, är tanken. Alla ska vara välkomna, gammal som ung, ensam eller tillsammans.

– En mötesplats där man känner sig välkommen, en plats där man kan vara med för att påverka från början, säger en nöjd Marita Halvarsson.

Kristina Traulsen, som är präst i Vikenkyrkan, hoppas att det kommer att växa och bli stort.

– Jag finns till om någon vill prata, jag har mitt rum här bredvid, avslutar Kristina.

Text och foto:
Lotta Tammi

MI och våld i nära relationer

repotage2Inom Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstads kommun har medarbetarna i uppgift att ge stöd till personer som utsatts för våld i nära relationer. Därför erbjuds utbildning i hur man motiverar personer att ta viktiga beslut att förändra sin livssituation, för att på så sätt få ett liv fritt från våld och kränkningar.

Ett av de verktyg som stor del av personalen i förvaltningen har är MI, vilket står för Motiverande Intervju/samtal. Genom att kombinera kunskap om våldets mekanismer och MI kan personalen bättre erbjuda motiverande samtal till de personer som lever i våldsamma förhållanden. ASP Bladet har träffat två av Vuxenavdelningens medarbetare som fått gå utbildningen under våren.

De två, Lena Olofsson och Maria Ohlson-Björlin, var på en utbildning i Stockholm under ett par dagar för att fördjupa sig. Kursledare var Liria Ortiz, leg psykolog och leg psykoterapeut och som arbetar som handledare, författare och är verksam inom motiverande samtal (MI) och kognitiv beteendeterapi (KBT). Till vardags är hon verksam i Klara kyrka i Stockholm.

Lena hade hört talas om henne innan, vilket inte Maria hade. När de sedan fick inbjudan till kursen, tvekade de inte, utan gick direkt till chefen och bad att få delta. Något de inte ångrar i dag.

– Ortiz var otroligt inspirerande, engagerad och kunnig i det hon talade om. Hon frågade varje deltagare hur de upplevde kursen. Härom veckan fick jag ett vykort som jag skrev till mig själv när jag gick kursen för ungefär ett halvår sedan och vad jag skulle ta med mig, berättar Lena.

Människan i centrum
MI går i korthet ut på att klienten sätts i centrum. I stället för att sätta in en hjälpinsats, så ställs frågorna: Vad vill du? Varför vill du ha hjälp? Och tanken är att klienten själv ska formulera sitt problem och föreslå en lösning. Det handlar om att försöka hitta ett samarbete där båda möts på samma nivå och att visa empati.

– Det primära är att lyssna på vad personen har att säga! Det är också viktigt att behärska ”rättningsreflexen”, att inte gå in och hjälpa till eller komma med goda råd. Lika lite går vi in och styr samtalet, utan allt sker efter personens egna behov och önskemål. Det är även angeläget att inte ställa direkta frågor, utan kanske att linda in dem. Men för den sakens skull, är det är ändå viktigt att våga fråga och bli uppmärksam på olika signaler, säger Lena och Maria.

– Vi fick veta att den här metoden går att tillämpa inom andra områden, inte bara kring våld, avslutar Maria.

Kursen gav mersmak, och de kommer att fortsätta med MI-övningar och gå fler kurser i fortsättningen.

För de inom förvaltningen som är intresserade, så kommer Liria Ortiz att hålla kursen två gånger under nästa år.

Text: Liselotte Frejdig

På Jobbet med Mats Fackel, Verksamhetsstrateg Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, Karlstads kommun

ASP Bladet har i månadens På jobbet träffat verksamhetsstrategen Mats Fackel som berättar om sitt jobb, och de utmaningar och möjligheter som han stöter på.

Kan du berätta om din bakgrund?
– Jag är uppväxt i Hällefors, en liten bruksort i Bergslagen. Under åren 1987-1991 gick jag socionomutbildning på Örebro högskola. Sedan 1991 har jag jobbat i Karlstads kommun, tolv år av den tiden som socialarbetare, jag arbetade då med personer med missbruksproblem och psykisk problematik. Mitt arbete innefattade insatser och stöd till dessa grupper av människor. Jag har även jobbat med försörjningsstöd och barn som far illa. För tio år sedan påbörjade jag en magisterutbildning i socialt arbete. I samband med det fick jag jobb på FoU-enheten Utvecklings och utvärderingscentrum på Karlstads universitet. Enheten drevs av Arbetsmarknads- och socialförvaltningen. Under sex år arbetade jag på FoU och när den verksamheten lades ner 2008 hamnade jag på Staben i rollen som utvärderingsstrateg, och 2011 började jag arbetet som verksamhetsstrateg.

Vad jobbar en verksamhetsstrateg med?
– Jag jobbar med väldigt många olika uppdrag och det är det som är spännande med mitt arbete. Jag gör många olika saker parallellt. Ibland är det stora uppdrag som sträcker sig över flera år och som berör flera nivåer inom förvaltningen. Mitt arbete kan också handla om att göra en kort utblick och koncentrera sig på en fråga som exempelvis utmanarrätten. Utmanarrätt innebär att privata aktörer ska få möjligheten att utmana kommunal verksamhet, för att i sin tur kunna ta över den. Socialdirektören, Monica Persson, kan be mig att ta reda på mer om det här ämnet, eftersom hon ska på ett möte som behandlar utmanarrätten. Monica hinner inte med allt, en del frågor hanterar hon eller ledningsgruppen själv, men andra saker måste bearbetas, och där kommer jag in i bilden. Jag är också med varje år och förbereder och ansvarar för Erfarenhetsdagen. Sedan jobbar jag med reflektionsarbete, som går ut på att alla anställda får delta i en reflektionsgrupp, där man får tid att tänka över sin arbetssituation.

Hur ser du på din roll inom Arbetsmarknads- och socialförvaltningen?
– Min roll i förvaltningen är att stötta socialdirektören och centrala ledningsgruppen, i de viktiga frågorna, när någon behöver jobba med en fråga. Ibland kan det vara större och mer omfattande frågor som exempelvis förra året, när vi hade fem interna utredningsuppdrag som pågick hela året. Mitt jobb var att sy ihop uppdragen, skapa arbetsgrupper och sköta avstämningen.

Hur fungerar samarbetet mellan staben och förvaltningen?
– Utifrån vilken fråga vi jobbar med skapar vi nätverk mellan delar av staben och delar av förvaltningens avdelningarna. När det gäller Kund och brukarundersökningarna, har vi ett nätverk för undersökningen, där ett par personer från staben och jag ingår, samt representanter från avdelningarna. Det är också viktigt att ha en bra kommunikation med kommunledning och andra förvaltningar samt även internt i förvaltningen. Det är ett viktigt jobb för en verksamhetsstrateg.

Hur ser en arbetsdag ut?
– Jag tillbringar den mesta av min tid på kontoret. Min arbetsdag består av möten med personer enskilt eller i grupp, skriva vid datorn och prata i telefon. Jag träffar inga medborgare, brukare eller klienter. Jag saknar mötet med brukarna. Det är det sämsta med det här jobbet, att jag aldrig får träffa de som använder de tjänster som vi tillhandahåller.

Vad är mest utmanande med ditt arbete?
– En av de saker som är mest utmanande är växlingen mellan korta, mindre uppdrag och längre uppdrag som kräver fokus på ett annat sätt. De kräver mer planering och ett mer strategiskt tänkande. Det är en stor utmaning att hålla detta flytande utan att missa en deadline, ha kollen när de olika uppdragen ska slutföras.

Vad i ditt arbete ger dig tillfredsställelse?
– Det som är mest tillfredsställande med mitt arbete är att jobba tillsammans med andra personer, i eller utanför förvaltningen, och få ett sådant arbete att fungera, när man känner att man har ett flow och att det händer något. Vi sitter inte bara här, utan vi gör någonting som blir bra och har kvalitet. Det häftigaste med det här jobbet är när det uppstår en känsla av samverkan med andra, jag upplever att jag själv har en funktion och de andra fyller sin och tillsammans blir det vi gör någonting mer och större.

Vad motiverar dig i ditt arbete?
– Min motivation är att få samverkan att fungera, att känna det blir något vettigt av det vi gör. Det är därför jag går till jobbet varje dag.

Hur ser du på förvaltningens utveckling och framtid ur ett strategiskt perspektiv?
– En förvaltning som Arbetsmarknads- och socialförvaltningen kommer det alltid finnas ett behov av. Det som är utmaningen är att fånga upp det som människor vill ha av förvaltningen. Vi kan inte vara den stelbenta socialförvaltning som fanns på 1970 och 1980-talen, då man gjorde utredningar och satte in insatser på ett ganska fyrkantigt sätt. Jag tror att vi behöver kommunicera med medborgarna om vad de vill ha av förvaltningen. Det som har skett under senare år, är att vi börjat lyssna mera på brukare och klienter. Idag pratar vi om brukarmedverkan och brukarinflytande och det görs kund och brukarundersökningar. Vi har ambitionen att bli ännu bättre i det här avseendet, det hade man inte för trettio år sedan. I framtiden måste vi bli skickligare på att kommunicera med medborgarna, hur vi kan vara en bra bra service och förvaltning.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Lotta Tammi

Korta frågor:
Ålder: 44
Familj: Fru och fem barn
Bor: Hammarö
Senaste lästa bok: En faktabok
Senaste sedda film: The Descendants
Drömresa: Alaska