Etikettarkiv: Arbetsmarknads- och Socialnämnden

I fokus: Stockfallsboendet

img_0222
Invigning av Stockfallet, Per-Inge Liden klipper bandet

Den 17 november var det dags för invigning av det nya gruppboendet på Stockfallet. De nybyggda husen har utsikt mot skogen men är samtidigt beläget nära ett bostadsområde.

– Alla människor hör till det här samhället som vi vill bygga tillsammans, säger Per-Inge Lidén i sitt invigningstal.

Socialpsykiatrin har genom åren alltid fått ta över gamla och befintliga byggnader eller lokaler. Men nu får man tillgång till lokaler som är helt nya, vilket är en ny situation för förvaltningen. Stockfallsboendet är det första som är helt nybyggt och enbart till för socialpsykiatrin, med avsikten att vara ett gruppboende.

Ett antal brukare har dessutom fått bidra med åsikter om hur huset skulle utformas. De har fått möjlighet att ge sina förslag om färgval och material och har även varit med på anställningsintervjuer. Inflyttningen påbörjas den 21 november.

Per-Inge Lidén, ordförande i arbetsmarknads- och socialnämnden, beskriver i sitt inledningsanförande historien om hur de psykiatriska boendena har utvecklats över tid. Han menar att vi har gått ifrån att människor placerats i samhällets utkant till att de nu har hamnat mitt i samhället.

– De hör till samhället som alla andra. Socialpsykiatri är precis som det låter, ett socialt och samhällsperspektiv. Ett mitt i samhället-tänkande, där alla människor ska få plats. En del behöver stöd i form av boende, aktiviteter och struktur. Det här huset är unikt för det berättar om en människosyn om hur vi vill ha vårt samhälle, säger Per-Inge Lidén.

Boendets form och placering
Boendet består av två hus med sammanlagt 16 lägenheter. Byggnaderna är utformade på så sätt att man alltid måste passera ett gemensamt luftigt vardagsrum för att komma in eller ut ur huset. Varje hus har två korridorer med fyra lägenheter i varje. Korridorerna går ihop i den gemensamma delen för att ingen ska känna sig förbisedd eller kunna isolera sig.

Grundtanken med placeringen av boendet är närheten till naturen men samtidigt vara nära annan bebyggelse. Omgivningen är lugn och stilla, utan brus och mycket människor i rörelse men samtidigt nära till exempel kollektivtrafik.

Johan Asp, Stockfallets enhetschef, är mycket nöjd med hur boendet har förverkligats. Han tycker att byggnaderna är jättefina och säger att han har en jättepositiv känsla nu när det är klart.

– Boendet har blivit som jag hade hoppats på och uppfyllt mina förväntningar, menar Johan Asp.

Endast psykisk funktionsnedsättning
Boendet kommer inte att prioritera någon viss form av funktionsnedsättning. Det enda som gäller är att man ska ha en långvarig psykisk funktionsnedsättning. Personer med beroendeproblematik eller missbruk kommer inte att bo på Stockfallsboendet.

Omgivningens reaktioner
Reaktioner gällande läget av boendet var intensivast i början av 2015. Det fanns en oro i de närliggande bostadsområdet huruvida det var lämpligt att placera ett boende för personer med psykisk funktionsnedsättning på Stockfallet. Det anordnades informationsmöten där grannar och de som bor i området kunde delta och få information om projektet. På dessa möten har kommunen förklarat vilka som ska bo där, samt förmedlat budskapet att man inte behöver vara orolig.

Johan berättar att efter mötena har ingen hört av sig. Det har enbart kommit två samtal från familjer som planerat att köpa tomt i närheten och som hade frågor om boendet.

– Det är ofta okunskap som gör att folk tror att det här är farliga människor, förklarar Johan Asp.

Text: Matilda Eriksson och Henrik Sjöberg
Foto: Matilda Eriksson och Henrik Sjöberg

Migrantens inträdesbiljett i samhället

1111111111Under den senaste tiden har fler migranter anlänt till Karlstad. Hur integrerar Karlstads kommun de nyanlända i samhället? Per-Inge Lidén, ordförande i Arbetsmarknads- och socialnämnden, berättar för ASP Bladet vilka satsningar nämnden har i kikaren när det gäller flyktingarna.

Per-Inge Lidén jobbar bland annat med integrationsfrågor. Han berättar att arbetet med asylboenden är en relativt ny satsning, men att arbetet har resulterat i att flera boenden för asylsökande och ensamkommande flyktingbarn har startats, eller har beslut om startdatum.

– Vi har sagt att vi ska ta emot cirka 200 personer om året, därtill tar vi emot ensamkommande flyktingbarn, säger Lidén.

Det gamla stadshuset som ligger i centrala delarna av Karlstad har mer eller mindre övergetts, eftersom de flesta som hade sin arbetsplats där har flyttat till Karlstad CCC eller det nybyggda Samhällsbyggnadshuset. Med anledning av den akuta bristen på sängplatser för de nyanlända asylsökande så beslutade kommunen att sätta in branddörrar i byggnaden samt anställa personal för att kunna ta emot 100 migranter och 25 ensamkommande flyktingbarn.

Lidén beskriver hur personer som har fått permanent uppehållstillstånd välkomnas och integreras i samhället. Arbetsförmedlingen har ansvaret för introduktionen de första två åren, medan kommunen ansvarar för SFI (Svenska för invandrare) samt skola och dagis under samma tid.

Kommunen har då en organisation för ensamkommande flyktingbarn, där de får riktiga hem med personal eftersom de inte är vuxna. Sedan finns det en organisation där vi tar emot 200 människor (familjer och ensamstående).
– Då gör vi det utifrån när vi får en lägenhet. Då meddelar kommunen Migrationsverket att det nu finns en bostad som skulle passa den här familjen.

Invandrarenssamhällsanpassning
Per-Inge Lidén berättar att den största utmaningen med tanke på den aktuella flyktingströmmen blir jobbfrågan. Han menar att hitta ett arbete åt nyanlända som får uppehållstillstånd kommer bli en utmaning, men det är också något han tycker är viktigt att lyckas hitta en lösning på. Han anser att om en individ hittar en arbetsplats så kan denne enklare komma in i samhället, eftersom personen får arbetskamrater som pratar svenska och lär sig den svenska kulturen på ett smidigare sätt.

– Värmland behöver bli fler människor och vi behöver även människor med olika yrkesbakgrund som kommer hit. Vi behöver också svenska arbetsgivare som även anställer människor som heter Ahmed, Mohammed och Salome liksom Erik, Johan och Stina, säger Per-Inge Lidén.

Kommunen har startat en satsning som kallas ”KLK Jobb” eller ”200 jobb”. I satsningen erbjuds personerna som får uppehållstillstånd i Sverige riktiga arbeten under ett års tid, istället för praktikplatser som varit lösningen innan. Per-Inge Lidén menar att den här metoden är lyckosam, med tanke på att man som individ får en referens när man efter ett år söker nytt arbete. Det visar även de undersökningar som kommunen har låtit göra, enligt dem så har bara tjugo procent som erbjöds jobb istället för praktik, återgått till arbetslöshet efter ett år.

Civilsamhället
Per-Inge Lidén talar om vikten av att frivilliga organisationer, föreningar och personer startar projekt och insatser som ska underlätta för de nyanlända asylsökande, så de ska kunna känna samhörighet med det svenska samhället. Finns det något han skulle vilja förbättra så är det samordningen mellan kommunen och dessa volontärer.
– Vi har funderat på om man skulle organisera det på ett bättre sätt, så att det finns en plats dit alla som ville hjälpa till kan vända sig, för det finns många som vill göra bra saker, menar han.

Exempelvis har Hertzöga BK startat ett projekt på Kronoparken som går ut på att bjuda in utländska flickor till träningar för att inspirera dem att börja spela fotboll. Denna satsningen verkar lovande eftersom de utländska tjejerna upptäcker att även de kan spela fotboll.

Även Röda Korset har startat satsningen #överenkopp. Den går ut på att invandrare uppmuntras att komma till Röda korsets lokal i centrala Karlstad för att ta en fika och umgås med svenskar.

Text: Patrik Eriksson
Foto: Stefan Ek

Unga vuxna önskar mer delaktighet i LVM-vård

Innan semesteruppehållet genomfördes en avrapportering vid Arbetsmarknads- och socialnämnden, om unga vuxna i Karlstads kommun som vårdats enligt Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).

Kostnaderna för LVM har ökat de sista åren, liksom gällande externa placeringar över lag hos Arbetsmarknads- och socialförvaltningen. Denna ökning har varit så betydande att nämnden beviljade pengar föregående år för att göra en särskild kartläggning om de unga vuxna som vårdats enligt lagen.

Målet var att ta reda på hur man i förvaltningen arbetar med vården, samt hur man i framtiden ska kunna planera för hållbara insatser över tid.

Som metod valdes det att granska personakter för perioden 2005-2014, samt sortera ut de mellan 18-25 år som varit aktuella för insatser från Familjeavdelningen. De som valdes var tio personer till antalet. Utöver att läsa handlingarna kompletterade de även med intervjuer och samtal om hur man tänker kring sin vård nu.

Rapporten sammanfattar några av resultaten på följande sätt: ”Resultatet visar på att personerna i urvalet har många riskfaktorer både individuellt samt i sin miljö/socialt. De framför kritik mot bl.a. byten av socialsekreterare samt bristfälliga behandlingshem. I intervjuerna framkommer önskemål om lyhördhet från socialsekreterare och delaktighet i de beslut som fattas kring deras liv. De har alla överlag svårt att beskriva huruvida insatser som de beviljats tidigt varit till gagn för dem.”

Personerna inom kartläggningen har inte haft ett huvudsakligt missbruk av alkohol, utan har varit, och i vissa fall fortfarande är, blandmissbrukare. Det har även funnits en rad så kallade ”riskfaktorer”, såsom problem i skolan, neuropsykiatriska diagnoser, psykisk ohälsa och icke fullgjord skolgång, samt även kriminalitet.

I en absolut majoritet av fallen finns dokumentation om missbruk hos minst en nära anhörig till familjen, som förälder eller styvförälder, nio av tio har växt upp med separerade föräldrar.

Bland så kallade skyddsfaktorer konstaterar de svarande kan ha bestått av en god relation med föräldrar eller syskon, samt starka intressen i musik eller andra hobbies – som gjort att man kunnat sluta med droger en tid eller blivit helt drogfri. På det stora hela visar dock kartläggningen att personerna har få skyddsfaktorer utifrån sina individuella förutsättningar, och i sin omgivande miljö och familj.

I sina slutsatser skriver rapportörerna bland annat:
”Det förefaller finnas ett behov av att arbeta mer flexibelt med dessa personer och att i möjligaste mån anpassa insatser efter individ. I dagsläget anpassas individerna efter insatserna. Det framkommer önskemål och behov avseende fler insatser och boenden utan krav på total drogfrihet.”

De berörda betonar även vikten av långsiktigt relationsskapande med en och samma socialsekreterare, som visar prov på egenskaper som lyhördhet, respekt och acceptans. Chansen ökar då att sekreterare och klient kan bilda en allians, som kan vara minst lika viktig som insatserna i sig.

Personerna betonar också vikten av deras egna vilja, inställning och motivation. Utan rätt inställning är det svårt att bli drogfri. Rapportörerna betonar därför motivationsarbetet som ett viktigt utvecklingsområde.

Text: Robert Halvarsson

”Kartläggning av unga vuxna i Karlstads kommun som vårdats enligt LVM” finns att läsa här: http://tinyurl.com/pfagdqo

I fokus: Arbetsmarknads- och socialnämnden

BildI månadens ”I fokus” får vi stifta bekantskap med socialdemokraten Christian Norlin, förste vice ordförande i Arbetsmarknads- och socialnämnden. Han berättar för ASP bladet hur nämndens arbete fungerar och om de utmaningar som finns.

I Karlstads kommun finns det tretton nämnder och deras politiska sammansättning styrs av majoritetsförhållandet i kommunfullmäktige. Christian Norlin förklarar att det i Karlstad tillämpas målstyrning. Det betyder att nämnden en gång om året antar en strategisk plan. Det är ett måldokument med tillhörande budget som beskriver riktningen för förvaltningens arbete.

– Nu i april behandlade nämnden förslaget från förvaltningen, så nu har samtliga nämnder skickat i sina äskanden eller önskemål om vilken budget man vill ha nästa år. I juni tar kommunfullmäktige beslut om detta, förklarar Christian Norlin.

Efter att beslutet är tagit i fullmäktige, är det upp till varje nämnd att hålla sina budgetar. Arbetsmarknads- och socialförvaltningen har en budget på ungefär 550 miljoner kronor. Pengarna fördelas bland annat på försörjningsstöd som särredovisas och på de olika enheterna i förvaltningen. När det gäller enheterna budgeteras de efter behov.

– Behov tenderar alltid att överstiga tillgångarna, eftersom behov och önskemål är nära besläktade. Nu har vi valt att lägga mer pengar på Vuxenavdelningen, eftersom vi ser väldigt kraftigt växande behov av missbruksvård, säger han.

Arbetsmarknads- socialnämnden har elva sammanträden om året. Inför varje nämndmöte har man alltid ett arbetsutskottsammanträde som bereder ärendena. Ett nämndmöte brukar börja halv nio på morgonen och avslutas vid fyratiden på eftermiddagen. Sammanträdets utformning bestäms av ordföranden och skiljer sig från nämnd till nämnd.

– Vi brukar ofta ha information på förmiddagarna, då kommer antingen personal från vår egen verksamhet och informerar oss om deras verksamhet, eller organisationer utifrån. Under eftermiddagen har vi beslutsärenden, förklarar Norlin.

Förutom de allmänna sammanträdena som alla nämnder i kommunen genomför, har Arbetsmarknads- och socialnämnden även enskilda sammanträden. De här mötena tar upp sekretessbelagda individärenden som rör Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Christian Norlin och nämndens ordförande Johanna Larsson brukar turas om att sitta ordförande.

– Minst varannan vecka om året om har vi ett sammanträde med enskilda ärenden, säger han.

De enskilda ärendena kräver mycket arbete. Det är mycket påfrestande att läsa genom handlingar som beskriver människors utsatta situationer.

– Du får läsa om sånt som du bara kan fantisera om förekommer. Människor lever i misär och det finns ingen samhällsklass som du kan peka ut är värre än den andra. Det finns bakom alla fasader, menar Christian.

Norlin menar att nämnden och förvaltningen är samhällets sista skyddsnät. När det inte finns någon annan hjälp att få ska kommunens hjälpande finnas till hands.

– Om du har trillat igenom andra skyddsnät, så kan du alltid komma till Socialkontoret och be om hjälp, inte utan förpliktelser, men vi är alltid skyldiga att i den utsträckning vi kan att hjälpa dig, menar han.

Christian säger att det ökande utanförskapet är ett mycket stort problem. Det är något som blir påtagligt i arbetet i nämnden.

– Sitter du i Arbetsmarknads- och socialnämnden kommer du mycket närmare utanförskapet. Andra politiker i andra nämnder, de kanske läser i tidningen om hög arbetslöshet. Men vad vet man om konsekvenserna att så oerhört många personer lever i sådana utsatta situationer? säger Norlin.

När det gäller framtiden, hoppas Christian Norlin att hans parti hamnar i styrande position efter valet i höst, och att de tack vare det ska kunna få igenom sin politik. Om man lyfter blicken från det partipolitiska planet menar han att nämndens arbete aldrig blir färdigt.

– Vi kan aldrig säga att vi blir klara, samma stund som vi betar av en punkt, så kommer det en ny punkt på listan. Även om vi skulle klara av att ha en verksamhet som täcker dagens behov, så har vi jättemycket som vi kan göra i förebyggande syfte, menar Norlin

Gällande förberedande arbete pekar han till exempel på de LVU-placeringar som har genomförts. Han tror de hade varit mindre om insatser gjorts i tid. I skolan gäller samma sak, Christian menar att förebyggande åtgärder kunde hjälpt barn med problem i ett tidigare skede. Det handlar om att agera i förväg för att förhindra utanförskapet.

– Det jag hoppas på är att vi kan bryta arbetslösheten så att försörjningsstödet sjunker, det är pengar som vi istället kan använda i verksamheten, avslutar Christian Norlin.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Projekt Horisont blir permanent

Sedan några år tillbaka har Projekt Horisont varit ett samarbete mellan Karlstad och Hammarös gymnasieförvaltningar. Nu ska den tidigare försöksverksamheten permanentas efter ett beslut i kommunfullmäktige.

Tidigare har Projekt Horisont varit ett tillfälligt projekt som blivit finansierat av samspelet och tanken var att projektet skulle avslutas sista juni 2013. Den främsta verksamheten har bestått i att ge stöd till och fånga upp ungdomar som riskerar att hamna snett. Den största målgruppen är i åldrarna 16 till 24 år. Det är de som riskerar att hamna i utanförskap eller redan gjort det och/eller saknar ett fullständigt betyg från gymnasiet.

Horisont har samordnat olika insatser och skapat en samverkan mellan olika myndigheter som kan vara aktuella för att erbjuda dessa ungdomar hjälp på vägen mot egen försörjning, större självkänsla, fortsatta studier och bättre hälsa. Projektet har gett positiva resultat och det har visat sig att behovet av stöd till denna grupp är fortsatt stort.

Å grund av detta har Karlstad-Hammarös gymnasieförvaltning tillsammans med Arbetsmarknads- och socialnämnden tagit upp frågan om en permanent, ordinarie verksamhet i kommunfullmäktige. Beslut har fattats av fullmäktige och verksamheten ska lyda under Gymnasienämndens ansvarsområde.

I och med detta får Gymnasienämnden ett tilläggsanslag på 800,000 kronor så att verksamheten kan fortgå mellan 1 juli och 31 december 2013. Pengarna till detta tas från kommunfullmäktiges anslag för oförutsedda behov.

Framtida ambitionsnivåer och nivåer på fortsatt finansiering kommer att hanteras i kommande budgetärenden för 2014-2016.

Text: Liselotte Frejdig

På jobbet: Gunilla Hjalmarsson, nämndsekreterare, Arbetsmarknads- och socialnämnden

För tre och ett halvt år sedan klev Gunilla Hjalmarsson in i rollen som vikarierande nämndsekreterare. Hon blev så småningom tillsvidare anställd, och arbetar nu mitt i den förändringsvåg som sveper över nämnd och förvaltning till följd av digitaliseringen av deras arbete.

Berätta om din bakgrund, hur kom det sig att du blev nämndsekreterare?
– Jag har jobbat i förvaltningen sedan 1994, och började som assistent på det som vid det tillfället hette Ungdomsenheten. Jag har främst jobbat som assistent i reception. Lars Emanuelsson, som tidigare var nämndsekreterare, skulle också vara jurist, men det gick inte för honom att vara både jurist och sekreterare. Då hoppade Lena Joelsson lite snabbt in, men hon skulle bara vara där tillfälligt. Och då stod de utan nämndsekreterare, och eftersom Monica Persson kände till mig bad hon mig gå in som vikarie för drygt tre år sedan. Det var lite läskigt, eftersom jag tidigare främst jobbat med socialsekreterare och inte riktigt visste vad denna tjänst innebar. Men när tjänsten väl utlystes kände jag att jag ville söka den.

Vad var den största förändringen att gå från förvaltning till nämndsekreterare?
– Bland annat de nya arbetsuppgifterna och att lära sig att det är politiken som styr och bestämmer. Det var också stort att jag fick lära mig skillnaden mellan allmänna och enskilda ärenden. När jag kom hit insåg jag att det är så mycket man faktiskt gör. Det handlar bland annat om budget, att hyra lokaler, kvalitetsredovisningar, det är så många frågor som har med verksamhet och inte direkt med klienter att göra. Det har jag aldrig behövt att bry mig om tidigare. Det är stor skillnad på arbetsuppgifter.

Tycker du att du har lärt dig mycket i växlandet mellan olika tjänster?
– Jag har lärt mig jättemycket, men känner att jag har väldigt mycket kvar att lära.

Vad är det en nämndsekreterare främst har som arbetsområde?
– Jag samlar in material till våra möten, som hålls tre, fyra gånger om månaden. Det gäller både enskilda och allmänna ärenden. Enskilda är de som har med personer att göra, som LVM-ärenden (Lag om vård av missbrukare i vissa fall) eller familjehemsplaceringar. Då skiljer vi på dem, för kring de enskilda ärenden råder sekretess. Jag sammanställer även kallelser eller föredragningslistor, är med på mötet och skriver protokoll.

Det du säger är alltså att politikerna har makt i enskilda ärenden?
– Det är inte ofta det händer, för tjänstemännen gör ett så bra jobb. Man går inte upp till Arbetsutskottet (AU) eller nämnden om man inte har ett genomarbetat förslag till beslut. Men det är politikerna som styr, så om politikerna anser att man inte ska ansöka om LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga), så blir det inte så.

Hur fungerar relationen mellan sekreterare och politikerna?
– Jag är deras hjälp på förvaltningen. Det är antingen mig eller min kollega, Ulla Edin, som man vänder sig till när man behöver hjälp kring ett papper eller något annat. Vi har ju fått varsin iPad nu, då kan det vara en del frågor kring detta. Det är mest mig, ordföranden i nämnden samt Monica Persson de tar kontakt med. Jag har väldigt bra samarbete med ordföranden, vi har god personkemi.

Är det någon skillnad i din roll beroende på vilka partier som styr?
– När jag klev in var det Socialdemokraterna och deras samarbetspartier som satt i majoritet, med Ingela Wretling som ordförande. För mig sker det största arbetet kring det administrativa, när det gäller själva politiken märker vi kanske inte så stor skillnad i vår förvaltning som man gör i andra förvaltningar. Men jag märker att det kanske är lite andra frågor som man tycker är viktiga och trycker på, beroende på vilka som sitter i majoritet.

Vad är den främsta utmaningen kring ditt yrke?
– Det är att få det att flyta på. Det viktigaste för mig är att allting är korrekt, det blir fruktansvärda konsekvenser om jag skulle göra fel i ett protokoll. Det kan få förödande effekter, det kan exempelvis leda till att det kanske inte blir något godkännande kring familjehem. Det är min främsta utmaning, att allt måste bli rätt och riktigt.

Så du kan avliva tanken på att en nämndsekreterare bara är en person som för anteckningar kring möten?
– Jag skriver inte så mycket, jag sammanställer mer vad tjänstemännen i sin tur skriver. Exempelvis kan jag få en skrivelse av ekonomichefen, och jag använder mig av hennes förslag till beslut och hennes sammanfattning. Jag ser till att det är detta som hamnar i protokollet, eventuellt med några justeringar och med rätt svenska.

Tror du att nämndsekreterare som yrke kan komma att förändras i framtiden?
– Det går mot det digitala nu, vi har precis tagit bort papperskallelsen som nämnden ska arbeta med i mars. De senaste månaderna har vi bland annat jobbat med ett nytt ärendehanteringssystem, tjänstemännen skriver sina tjänsteskrivelser direkt i diariesystemet. Samtidigt så jobbar vi med att göra saker digitalt. Så att de som är på möten använder den iPad de har fått, för att läsa handlingarna. Däremot gäller detta än så länge inte de enskilda handlingarna. Om man tänker sig ett antal år framåt i tiden, kan min tjänst utvecklas till att handla om andra saker, jag tror däremot inte att det blir mindre att göra.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Lotta Tammi

Korta frågor:
Ålder: 48 år.
Bor: Sommaro
Familj: Gift med Peter, tre barn.
Favoriträtt: Makaroner, allt med pasta.
Reseönskemål: Nya Zeeland.

Citatet: ”Jag har lärt mig jättemycket, men känner att jag har väldigt mycket kvar att lära.”

Intervju med Johanna Larsson (ny ordförande för Arbetsmarknads- och socialnämnden)

Arbetsmarknads- och socialnämnden fick en ny ordförande den första maj. Hon heter Johanna Larsson  (M).  Asp Bladet träffade henne och ställde tre frågor om hennes jobb som ordförande.

Vilka är dina hjärtefrågor ?

– Eftersom jag är lärare så faller det sig naturligt att det är frågor som gäller barn. Det är framförallt barn som lever under svåra förhållanden. De barn som ofta glöms bort och är extra utsatta är de romska barnen. Denna grupp är vana vid att bli diskriminerade och ställer därför inga krav. En annan hjärtefråga är flickor som är utsatta för hedersrelaterat förtryck. Detta är ett jätteproblem som jag har träffat på i mitt arbete i skolan. Hedersvåld finns över hela världen och är inte knutet till någon speciell religion. I Karlstads kommun arbetar man bra med dessa frågor.

Vad fick dig intresserad av arbetsmarknads- och sociala frågor ?

– Genom mitt  arbete som lärare så kom jag i kontakt med familjer som har det svårt. Detta gjorde att jag blev mer intresserad av arbetsmarknads- och sociala frågor.

Hur ser du på förvaltningens framtid ?

– Jag tycker att det finns stora utmaningar  i förvaltningen. Det är fler människor som behöver stöd av olika slag på grund av att Karlstad blir större. Kommunen kommer att satsa på förebyggande arbete när det gäller barn. Det gäller att stötta och utbilda föräldrar. Arbetet mot alkohol och droger skall ske i samarbete med skola och polis. Jag vill även att samarbetet mellan nämnder och förvaltningar skall utvecklas och bli bättre. Detsamma gäller mellan landsting och kommun.  Jag upplever att det är ett stort och ansvarsfullt uppdrag att vara ordförande i Arbetsmarknads- och socialnämnden.

Text: Olle Stagnér