Etikettarkiv: Arbetsmiljöverkets författningssamling

Kränkande särbehandling på jobbet

4444Enligt Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter uppmanas den som är utsatt för mobbing eller kränkande särbehandling på sitt arbete att ta kontakt med sin chef. Om det är chefen som mobbar är rådet att ta kontakt med en högre chef.

När någon är utsatt för mobbing eller kränkande särbehandling på sin arbetsplats krävs det ganska mycket för att individen ska våga berätta om sin upplevelse. Det fordras ännu mer om chefen är den som mobbar. Den utsatte skuldbelägger ofta sig själv och är rädd för att förlora arbetet. Den som mobbas mår ofta dåligt både psykiskt och fysiskt. Ångest, sömnsvårigheter och magproblem är bland annat mycket vanligt.

Arbetsmiljöverket råder också till att man tar kontakt med företagshälsovården. Om chefen är den som mobbar bör arbetstagaren ha i åtanke vem det är som betalar företagshälsovården! Det gör arbetsgivaren, det vill säga chefen! Företagshälsovårdens intresse ligger i att arbetstagaren ska kunna utföra sitt arbete. De kan ge förslag till arbetsgivaren om arbetsplatsanpassningar, omplacering med mera men det är arbetsgivaren eller chefen som avgör om detta är möjligt.

De nya föreskrifterna från arbetsmiljöverket om organisatorisk- och social arbetsmiljö innebär att det ska finnas rutiner och kunskap om hur man förebygger och hanterar kränkande särbehandling på en arbetsplats. Till vem arbetstagaren ska vända sig, vad mottagaren ska göra med informationen och hur den utsatte snabbt ska kunna få hjälp och stöd. Opartiskhet är ett viktigt begrepp när man utreder kränkande särbehandling. Detta gäller särskilt på en liten arbetsplats och det kompliceras om chefen är delaktig i mobbingen. Mottagaren ska hantera informationen och situationen opartiskt men kan också uppleva rädsla för att bli av med arbetet eller själv bli utsatt om mobbaren är chefen.

Även om föreskrifterna följs och mobbingen upphör kan den drabbade må dåligt långt efteråt. I allvarligare fall av kränkande särbehandling går känslan av otrygghet aldrig över och möjligheten att fortsätta arbeta försvåras. Det är heller inte ovanligt med utmattningssymtom långt efter hos den som drabbats. Det kräver resurser, bakgrundsinformation och inte minst empati av arbetsgivaren, för att den utsatte ska kunna arbeta kvar och bygga upp förtroende och känna trygghet i sitt arbete igen.

Källa: Arbetsmiljöverkets författningssamling
Text: Ylva Alsterlind
Foto: Stefan Ek