Etikettarkiv: Arpeggio

Känslan av makt i det mindre formatet

1Er ödmjuke reporter känner ett antal musiker, med olika genrer och instrument. En av dem var villig att låna ut en synth eller synthesizer, som det egentligen heter. Som namnet antyder, skapas ljud och klanger syntetiskt på konstgjord väg.

Det finns olika sätt att arbeta med en synth. Ett sätt är att skapa ett ljud från grunden. En grundläggande term är Envelope. Du anger anslagstiden, alltså hur lång tid det tar innan ljudet når sin topp, hur lång tid ljudet ska vara där, innan det börjar klinga ut och hur länge ljudet ska klinga ut. På Engelska heter det ADSR, Attack, Decay, Sustain och Release. Det är själva grunden för ett ljud. Tänk till exempel på ett piano, ofta klingar tonen långsamt ut, medan en trumpet slutar låta, så fort du slutar blåsa och en trumma slutar hastigt med ett visst efterljud.

Sedan finns det ett antal filter, som ytterligare förändrar ljudet på olika sätt. De vanligaste är lågpass- och högpassfilter. Ibland även för mellanregistret. För den som är musikintresserad, kan undertecknad rekommendera ”Itchycoo Park” med Small Faces. Där hörs det ganska tydligt hur ljudet ändras, även om det i grunden är samma ljud. Det går ofta att använda olika sorters fasförvrängning, för att få ett mer ”spaceat” ljud.

Vissa synthar har färdiginställda ljud/”presets”, till exempel trumpet, piano och olika trumljud. Dessa går att förändra, så att pianot slutar tvärt, trumpeten sakta klingar ut eller att man får ett eko på trumman.

Ett annat sätt att arbeta, är med Sequencer eller Arpeggio. Det är några toner som upprepas, oftast åtta, antingen bara framåt, fram och tillbaka eller slumpvis. Just det här med att de upprepas hela tiden, gör att du kan förändra ”melodin” på ett näst intill oändligt sätt. Du kan ändra oktav, hastighet, frekvens etcetera.

Några som arbetar på sistnämnda sättet är Kraftwerk, Tangerine Dream, Anthony Gonzales, Klaus Schultze och Peter Baumann. De två sistnämnda har även varit medlemmar i gruppen Tangerine Dream. De blir som en väv av ljud, som gradvis förändras och plötsligt är det en helt annan melodi än den som inledde låten.

Att då själv kunna skapa en musikväv på egen hand är mäktigt! Kanske den inte är av samma kaliber som mästarna, men ändå fullt acceptabelt och njutbart för ett amatörmusiköra. Just den här makten att kunna styra ljud är smått magisk. Även om det är i det lilla formatet, ger den här känslan av makt en stor tillfredsställelse. ”Just det här ljudet/melodislingan har lilla jag skapat! Ingen annan!” Det är nästan som att skapa ett nytt liv. Eftersom det inte går att spara ljud eller slingor, så kommer en underfund med hur skört ett liv är. Det finns synthar där ljudet kan sparas, men de är ofta dyra.

Små nyanser, men ändå hörbara, eller ” go wild and crazy”. Ibland spårar det ut, och då gäller det att försöka hitta tillbaka till föregående ljud. Beroende på hur synthen fungerar, så kanske förändringen hörs genast, eller också när signalvägen gått igenom alla parametrar och inställningar.

Just den här känslan av makt och att kunna styra saker och ting för att det överhuvudtaget ska låta något kanske verkar banalt. Men, det ökar både självförtroendet och självkänslan något helt enormt! Undertecknad skrev i ett tidigare nummer om musikterapi (10/2013), och det här är väl också en form av musikterapi, fast på egen hand. Får du chansen, tveka inte att testa! Du kommer att må betydligt bättre!

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Kid Overgaard