Etikettarkiv: Artist

PÅ FRITIDEN: Magnus Ejnermark

Vägen från hobbexgitarr till Tung Blues

Till vardags är Magnus kommunikatör i Karlstad kommuns regi. På fritiden är han bluesmusiker med både släppta skivor och livespelningar i bagaget. ASP Bladet träffade Magnus Ejnermark och pratade om livet som bluesbiten.  – Gitarr och sång är lite det som är min grej, berättar Magnus.

Magnus Ejnemark jobbar till vardags som kommunikatör på social och  arbetsmarkandsförvaltningen i Karlstads kommun. På fritiden kopplar han av med gitarr och sång i bandet Manco and His Blue Invitation. Ett band som idag bland annat har två egenproducerade skivor under sitt bälte.
– Jag har nog alltid varit intresserad av musik. Min syrra höll på och spelade och sjöng när jag var liten. Mina bröder var också musikintresserade och spelade mycket musik för mig. När jag var nio, tio år gammal var jag inne i en av mina brorsors rum och lyssnade på hans plattor. Jag tyckte de var jättebra, berättar Magnus om hur det en gång började.

Rocken var så småningom också inkörsporten till de uråldriga bluesrötterna. För bakom varje framgångsrikt rockband döljer sig i regel ett antal bluesmusiker som nött sina instrument dagarna i ända. I dagsläget får dock även Jazz, Soul och folkmusik plats i Magnus hjärta.
– Jag lyssnade mycket på rock när jag var yngre. Rock som hade bluesinfluenser. Det fattade jag inte då vart det kom ifrån, men Deep Purple och Led Zeppelin hade lyssnat mycket på bluesgubbar. Ju mer jag lyssnade blev jag också intresserad av deras rötter och varför de lät som de lät, berättar Magnus vidare.

Magnus är mer eller mindre självlärd på sitt instrument. Han fick dock lite hjälp från en syster och några ackordsböcker som han köpte när han var ung. När systern vid ett tillfälle kom på honom när han hade lånat hennes gitarr insåg han att det var dags att skaffa egen.
– I och med att det har varit så kul så har jag velat fortsätta. Det blev mitt stora fritidsintresse där jag satt på min kammare och nötte gitarren. Sen började jag spela med andra vilket gjorde att det blev en helt annan grej. Jag fick även sjunga eftersom ingen annan ville göra det, berättar Magnus.

När vi ändå är inne på ämnet, frågar ASP Bladet honom om han har en liknande speciell relation till sitt instrument som många andra gitarrister.
– Jag har en väldig förkärlek för strator, (Fender Statocaster, reds anm.). Min första Fender köpte jag 1977 på Hagström musik här i Karlstad. Jag tvingade med farsan så han fick skriva på en avbetalningsplan. Jag har ett antal gitarrer nu som jag nog aldrig får nog av, säger Magnus.

När det kommer till vilken gitarrist han håller som sin favorit tystnar Magnus och tänker efter en stund. Till slut finns det dock inga andra alternativ: deltabluesens fader Robert Johnsson är i en klass för sig. – Det gick rykten om att han hade sålt sin själ till djävulen för att bli så duktig. Han spelade in en massa låtar som andra artister senare blev kända genom, berättar Magnus

För närvarande består bandet Manco & His Blue Invitation av tre medlemmar. Gitarr och sång står Magnus för. Per-Arne Pettersson lirar bas och Erik Ramsell står för slagverket. Gruppen har bland annat spelat live på olika bluesföreningar, hunnit med några festivaler och lirat i Norge.
– Per-Arne Pettersson och jag har hållit på och spelat tillsammans i olika konstellationer i över 20 års tid nu. Det var på något sätt givet att han skulle med även i det här sammanhanget. Erik Ramsell träffade jag här på jobbet, säger Magnus.

Vi man se Magnus Live så speler han på Café August den 7 maj.

Relaterade länkar:
mancosblue.comyr.com

Text: Robert Halvarsson/Patrik Andersson Foto: Privat

MÅNADENS TIPS: Brända av Solen, Maffia & Glasvegas

BRÄNDA AV SOLEN

Atlanticfilms

Den ryske skådespelaren Nikita Mikhalkov har både skrivit, regisserat och spelar huvudrollen i filmen ”Brända av solen”. Den utspelas under inledningen av Josef Stalins stora utrensning i Sovjetunionen under mitten av trettiotalet. Filmen visar hur revolutionshjälten överste Kotov (spelad av Mikhalkov) spenderar en ledig söndag med familjen i sin datja, lyckligt ovetande om den annalkande katastrof man som tittare känner närma sig. En oväntad gäst dyker upp och den initiala harmonin  byts mot en känsla av hot. Besökaren är fru Kotovs ungdomskärlek och jobbar för NKVD, Stalins hemliga polis, att ont blod gjutits mellan Kotov och den objudne gästen märks tydligt. Ett olustigt spel inleds.

Filmen är i mitt tycke fantastisk, vackert fotograferad, med starkt bildspråk och skådespelarinsatser på topp. Somliga kan nog anse den för långsam, men jag tycker det lugna tempot blir ett plus när regissören långsamt drar åt snaran om den godtrogne överstens hals och kastar hans och familjens liv över stupkanten.

MAFFIA

Fischer & Co

Den svenske journalisten Tomas Lappalainens bok Maffia handlar om den sicilianska maffians historia, kultur, samt dess betydelse och påverkan på dagens italienska samhälle.

Lappalainen sammanfattar maffians verksamhet som ”våldsbaserad privat beskyddarverksamhet i strid med det statliga våldsmonopolet”. Orsaken till att detta privata våld ”accepterats” av befolkningen, är rädslan för att själv bli utsatt i i kombination med en kultur där misstro mot statens institutioner är näst intill betingad i den sicilianska folksjälen. Orsaken till statens dåliga anseende på Sicilien är att folket genom tiderna ständigt invaderats och förtryckts av andra. En annan betydande faktor i maffians utveckling var öns topografi, den bergiga terrängen isolerade både byar och städer, och då statens representanter oftast verkade i de större städerna, växte en lokal rättsskipning fram där den som tog för sig kunde skapa en maktbas för att dominera den lokala ekonomin.

Boken är intressant och upplysande, även om författaren emellanåt blir något långrandig i filosoferandet runt frågan om statlig kontra privat våldsutövning.

GLAS.12INCH.OUTER.fhdGLASVEGAS

Sony Music Entertainment UK Ltd

Glasvegas självbetitlade debutalbum släpptes i september 2008 och har sedan dess vunnit ett flertal priser. Bandet bildades 2003 i Glasgow, Skottland, och består av fyra medlemmar; James Allan (sång, gitarr), Rab Allan (gitarr), Paul Donoghue (bas) och Caroline McKay (trummor).

Musiken är melodisk pop/rock, inspelad med distad ljudbild som ger ett både smutsigt och vackert sound, där tydligt släktskap med band som The Jesus & Mary Chain och The Smiths framträder. Textmaterialet är mycket starkt, så långt från genrens alla klichéer man komma kan. Här avhandlas kärleksförklaringar till socialsekreterare, destruktiva relationer, frånvarande fäder och en nästintill sakral ballad där en glassbil får symbolisera hoppet om en bättre värld.

Albumets absoluta höjdpunkter utgörs i mitt tycke av låtarna ”Geraldine”, ”Daddy´s  Gone” och ”Flowers & Football Tops”, men faktum är att större delen av de tio spåren håller högsta klass. För att vara ett debutalbum är skivan galet stark. Jag utfärdar hög klassikervarning.

Text: Christer Jansson