Anonyma på avdelningskonferens

I början av december var det avdelningskonferens för ASP-ANA på stadsbiblioteket. Bland annat fanns personer från Anonyma Alkoholister där för att informera om sin verksamhet. ASP Bladet var förstås på plats för att bevaka vad som sades där.

Inledningsvis gavs lite allmän information angående de nationella riktlinjerna för arbetet inom förvaltningen, vilka faktiskt inte skiljer sig nämnvärt från dem som gäller för arbete inom hälso- och sjukvården. Vidare återkom avdelningschef Inger Granhagen till ekonomin som ser fortsatt osäker ut. Ett underskott på nära 7 miljoner är ett faktum, men kommer inte som en överraskning utan har funnits med i beräkningarna sedan tidigare.

Inger Granhagen berättade även lite kring den nya politiska majoritetens ”Tak över huvudet”-garanti, som enligt målet ska leda till en insats under vintern riktad gentemot Karlstads hemlösa. Med det är inte det enda som sker i bostadsfrågorna. Mer långsiktigt kommer Teknik- och fastighetsförvaltningen att vara behjälpliga för Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i fråga om sociala bostadsfrågor.
– De har fått i uppdrag i samband med nya exploateringsavtal med kommande fastighetsägare att lägga in ett antal bostadssociala kontrakt som förutsättning för exploatering. Det är riktigt roligt tycker jag, berättade Inger Granhagen.

Moderna myter
Maria Hammarström jobbar som enhetschef på Djurskydd & vilt som ligger under Länsstyrelsen. Hon hade med sig sin kollega Karin Gullbring som är djurskyddshandläggare. De passade på att informera om sin verksamhet och vad som gäller kring djurskydd för sällskapsdjur. Detta då brukare av sociala insatser från kommunala verksamheter precis som alla andra människor kan ha husdjur.

I sammanhanget finns en del myter, bland annat att människor med psykisk ohälsa eller missbruk inte skulle få ha sällskapsdjur. Men det får de, likväl som alla andra: om djuret sköts och inte lider skada. Ibland kan det dessutom vara så att även om personen har svårigheter att sköta om sig själv på bästa sätt så behöver det inte innebära att djuret inte tas om hand.
– Det händer faktiskt att det är så att djuret är det de sköter om. Vi har haft ärenden där de inte har kunnat ta hand om sig själva, men man ser till att katten har det absolut bästa. Då konstaterar vi enligt djurskyddslagen att katten har det bra, förklarade Karin Gullbring.

Fokus på alkoholism
Avslutningsvis fanns två medlemmar i Anonyma Alkoholister på plats för att informera om sin verksamhet och även kring alkoholismen som sådan. Ulf och Mia berättade engagerande om sina liv, AA och hur alkoholism kan drabba både den enskilda människan och de personer som rör sig i dennes liv.
– Det här är världens mest demokratiska sjukdom. Vem som helst oavsett ålder, bakgrund eller social tillhörighet riskerar att drabbas. Tio procent av befolkningen utvecklar alkoholism. Om vi gör det enkelt för oss och säger att det bor tio miljoner i Sverige så utvecklar alltså en miljon alkoholism, konstaterade Ulf med eftertryck.

Inställningen är att det är en obotlig sjukdom som finns i ”det första glaset”. Man förespråkar alltså total avhållsamhet från alkohol, men kriteriet för medlemskap är endast en önskan att sluta dricka. Avsikten är att man i gemenskap med andra alkoholister kan få stöd och ett nytt sammanhang där man hittar vägen tillbaka till ett liv utan missbruk. Alkoholism har karaktären av en förnekelsesjukdom menar Ulf.
– Kanske man åker fast och polisen tar körkortet för att man har kört rattfull. Kanske börjar man titta på lämpligheten om den här mamman ska få vara mamma. Men man fortsätter ändå. Det här är nämligen vad man kan kalla för förnekelsens sjukdom. Vi ser inte problemet, berättade Ulf för deltagarna.

Alkoholism är en familjesjukdom som skapar medberoende och som tvingar den missbrukande till dubbelliv. Detta kan leda till ångest och självmordstankar. Missbruket blir till en ond cirkel av psykisk besatthet som Ulf sammanfattade i orden ”bårhus, dårhus eller tillfrisknande”. Risken att missbrukaren manipulerar sin omgivning är i sammanhanget också stor.

Det finns dock hopp om nykterhet och ett värdigt liv. Anonyma Alkoholister kan genom sin fokus på kamratstöd vara en sådan väg.

Text: Helene Westling Brautigam & Robert Halvarsson

FAKTA:
Anonyma Alkoholister grundades i USA 1935, där en alkoholiserad läkare tillsammans med en ”bänkalkoholist” fann en väg för tillfrisknande. ”En alkoholist hjälper en annan” ger hjälp genom identifikation. Man har anonymitetsskydd och stöttar varandra i syftet att skapa ödmjukhet, tolerans och ärlighet.

På jobbet: Christine Björkman – Behandlingskonsulent på NEXUS, ASP/ANA

Christine Björkman vill vara ett verktyg i förändringsprocesser för unga med missbruksproblematik och jobbar som behandlingskonsulent på ASP-ANA i Karlstads kommun. Månadens ”På jobbet”-porträtt är en engagerad kvinna som har Motiverande samtal (MI) i fokus.

Vad har du för bakgrund och hur kom det sig att du började arbeta på Nexus och ASP-ANA?
– Jag tog min socionomexamen år 2000. Då började jag jobba här som socialsekreterare en kortare tid och trivdes väldigt bra. Jag förstod då att det var någonting med just missbruk och beroende där jag kände att jag kunde göra en insats. Sen var jag nyfiken på att jobba med yngre så jag ”fältade” ett tag och hade även andra jobb. Det blev allt tydligare att det här med förändring är något jag går igång på.

Kan du berätta för våra läsare lite vad man gör om man ”fältar”?
– För mig handlade det då att finnas på de arenor där unga befinner sig och vara en vuxen person där. Samt även att upptäcka ungdomar som var lite på fel väg och att erbjuda dem stöd. I praktiken var jag ute på kvällar och helger där unga är och tyvärr även mycket alkohol finns. Det var en kort och intensiv tid. En lärdom jag drog var att vuxna behövs ute kring unga. Tyvärr har vi en tendens att lämna barn och ungdomar lite för mycket själva.

Berätta lite för våra läsare vad ditt nuvarande yrke går ut på?
– Jag är behandlingskonsulent och det handlar om att möta unga upp till 26 år som är i missbruk eller beroende. Unga som på något sätt har börjat fundera på om man skulle vilja förändra det här. Det bygger på att jag ser mig som ett verktyg i den unga personens förändringsprocess. För man kan ju aldrig förändra en annan människa, men man kan vara ett bollplank i den processen för att stötta personen.

Du säger att man inte kan förändra någon å dennes vägnar, är detta ett viktigt perspektiv enligt dig?
– Det tror jag absolut. Det gör en stor skillnad om man ser att personen har en egen potential och möjligheter att hitta lösningar. Vi jobbar mycket med ett instrument som heter MI; Motiverande samtal, som går ut just på det här. Där handlar det om att använda sig av ”förändringsprat”, så det ligger väl i linje med detta.

Hur ser ert konkreta stöd ut till unga som vill bort från droger?
– Det ser väldigt olika ut men det vanligaste är att man kommer hit någon gång i veckan för att träffa en behandlingskonsulent. Även det här med drogtester kan vara ett stöd. Det är faktiskt så att det är många unga som vill ha drogprover som ett stöd i behandlingen. Det absolut viktigaste är däremot samtalet. Det finns vissa som har behov av att komma hit flera gånger i veckan och en del mycket mindre.

Ni arbetar bland annat med gruppverksamheter riktade mot unga tjejer, hur ser tjejers behov ut och hur skiljer det sig från unga killar?
– Vi har hittills bara haft en grupp riktade mot unga tjejer. Men framförallt kan jag tycka att tjejer har en annan utsatthet. Det är en ganska överhängande risk om man befinner sig i miljöer där det förekommer missbruk att man som tjej utsätts sexuellt. Det är en tydlig skillnad kan jag känna. Även om det är en grov generalisering kan jag själv också uppleva att det ofta är väldigt mycket känslomässiga problem i fokus när det gäller tjejer. Mer än när det gäller killarna.

Finns det några fördomar om missbruk och tjejer som du vill passa på att ta hål på här i vår diskussion?
– I och för sig kanske det inte bara handlar om tjejer men det finns en tanke om att bara man ser till att må bra blir man drogfri. Det som är viktigt för oss är att hålla fokus på missbruket och beroendet. Sen är människor jättekomplexa och har väldigt mycket som behöver prata om. Men det är alltid missbruks- och beroendefrågorna vi pratar om här och utan den kompetensen tror jag att det kan bli svårt. Om man tänker att tjejer ofta kan ha lite lättare att uttrycka detta kring sin känslomässiga situation så kan man lätt fångas i det. Då kan man nog lätt komma in på lite fel spår tror jag.

Hur hoppas du att Nexus och kommunens arbete kommer att utvecklas i framtiden?
– I behandlingen finns det olika delar men de hör alla ihop. Det är viktigt att man får en sysselsättning och att man har ett tryggt boende. Sen har vi Gemet och det samarbetet hoppas vi kommer att fortsätta utvecklas. Det är på jätteviktigt att känna att man kan få göra nytta och att det finns möjligheter att kunna ta sig ut på arbetsmarknaden eller ut i andra sysselsättningar. Jag tror också att vi kan göra stor nytta och en insats med mindre medel i ett tidigare skede i missbruket. Vi är även sugna på att utveckla gruppverksamheter för de unga.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

”Bättre med lön än försörjningsstöd”

Under 2008 ökade kostnaderna för Arbetsmarknads och socialförvaltningen betydligt kring försörjningsstöd för kommunens medborgare. ASP Bladet har träffat Roger Granat; avdelningschef för IFA, för att prata om ett nytt projekt för att stödja 200 hushåll med långvarigt försörjningsstöd.

I den dagliga verksamheten arbetar IFA med dessa frågor hela tiden. Det är så att säga vardag. Anledningen att man nu startat upp vad man kallar för Projekt 200 är att bättre kunna nå personer som har en avancerad behovsbild och att dessa ska få ett långsiktigt stöd. Tanken är att 90 procent av dessa hushåll ska gå från försörjningsstöd till egen försörjning. Ett väldigt ambitiöst mål.
– Hade jag sagt 50 % som under sjuåringsprojektet som vi hade för några år sedan, är det lätt för chefer och handläggare och sortera ut och ta de lätta ärendena. Även utan att ta de svårare och tyngre går man i mål, så att säga. Ambitionen bör vara väldigt hög, berättar Roger Granat till ASP Bladet.

Roger Granat berättar att tanken är att 90 procent av deltagarna i Projekt 200 ska gå till egen försörjning.

Arbetsgruppen som arbetar med dessa hushåll kommer inte att byta ut dem för nya ärenden när saker och ting ordnar upp sig. Det är också ett sätt för att kunna garantera att de som väl är där kommer att fortsätta att vara i fokus under hela projektets gång. Utöver IFA tar man även in stöd från Familjeenheten och ASPANA för att på så sätt ha ett mer komplett stöd att kunna erbjuda projektets brukare.
– Vi har tidigare försökt minska hushåll som är beroende av försörjningsstöd i fyra år eller mer. Då har vi arbetat på egen hand och det har varit ganska lyckosamt. Med det här projektet tar vi hjälp av andra delar av förvaltningen.  Oftast har ju de som en längre tid söker försörjningsstöd en komplex problematik, berättar Roger Granat.

För att kunna nå det ambitiösa målet att 90 procent inte längre ska behöva försörjningsstöd kommer man att satsa på stöttade anställningsformer. Det finns flera olika typer tillgängliga i dagsläget, som trygghetsanställning, lönebidragsanställning och utvecklingsanställning. Gemensamt är att samhället betalar större delar av lönen som incitament för exempelvis kommun eller privat näringsliv att anställa den enskilde.

Tanken är att arbete inte ska finnas uteslutande för friska och högpresterande individer, utan även för personer som exempelvis har varit sjukskrivna, har funktionshinder eller andra svårigheter att hävda sig på arbetsmarknaden.
– Det är mycket bättre att betala ut lön än att betala ut försörjningsstöd. Inte bara utifrån perspektivet från han eller hon som får lönen utan även rent administrativt, säger Roger Granat.

Projekt 200:s fokus ligger på personer som har funnits i IFA:s system två år eller längre. För många som kommer i kontakt med IFA löser sig deras situation efter ett års tid, men sen finns det en grupp som behöver extra stöd. Ett stöttande motivationsarbete som tenderar att bli långvarigt. Det är här Projekt 200 kommer in.
– Att vi gör det till ett projekt istället för att ha det i vår ordinarie verksamhet gör att vi belyser att detta är viktigt. Av den anledningen tror jag också att vi når bättre resultat, säger Roger Granat.

Roger Granat pratar även med ASP Bladet om bostadslöshet. Att sakna eget boende kan vara en stor pusselbit i det komplexa stödbehov den enskilde har, och problemet kan även finnas för personer som inte ser ut som stereotypen gör gällande. Granat är inne på samma linje som det av ASP Bladet tidigare bevakade perspektivet inom Housing First. Det vill säga, att samhället bör betrakta bostad som rättighet man inte kan diskvalificera sig ifrån. Avslutningsvis hoppas han att Projekt 200 kommer att bli framgångsrikt.
– Jag tycker det är spännande och tror att vi kommer att lyckas även om det är höga målsättningar, säger Roger Granat.

Text: Robert Halvarsson Foto: Henrik Sjöberg

Ny försöksverksamhet: Projekt Viken

Ett nytt förvaltningsövergripande projekt har startats. Det handlar om ett socialt provboende med bas på Rosenbadsgatan 7 i stadsdelen Viken. Vi har träffat Katja Glaas för att få veta mer.

Förvaltningsövergripande
Projekt Viken ligger under Arbetsmarknads- och Socialförvaltningen och är ett samarbete mellan avdelningarna ASP-ANA (Avdelningen för Socialpsykiatri, alkohol och narkotika), FAM (Familjeavdelningen) och IFA (Avdelningen för Integration, försörjning och arbete). Administrativt är projektet lagt på Familjeavdelningen och enhetschef är från den 1 oktober Marita Halvarsson. Projekttiden är på ett år.

Syftet
Verksamhetens syfte är att ge möjlighet till eget boende kompletterat med vardagsstöd till unga vuxna som är i behov av detta, för att komma vidare och att vara ett alternativ till institution. För detta ändamål disponerar man ett trapphus med åtta lägenheter, varav sex lägenheter är avsedda att hyras ut och en lägenhet utgör personallägenhet. Det är dock inte fråga om ett gruppboende.

Personalgruppen består av sex personer, fyra kvinnor och två män, som alla har olika bakgrund. Personalen kommer att vara tillgänglig sju dagar i veckan, men inte nattetid. Däremot kan det hända att någon av de boende har kontakt med nattpatrullen.

Målgruppen
I första hand vänder sig detta boende till unga vuxna i åldern 18-25 år med olika problematik. Det är oklart om man kan vara under 18 år. Prioriterade är de som skall hem från institution, alternativt de som skulle klara sig bra på hemmaplan, men saknar boende och vardagsstöd och därför tänks vara aktuella för institutionsplacering.

Två beslut krävs
För att det ska bli aktuellt för en person att flytta in i denna boendeform, krävs två typer av beslut. Dels ett beslut om socialt provboende och dels ett om bostöd.

Utredning inför beslut om bistånd görs av socialsekreterare på respektive avdelning/enhet i samråd med samordnaren på Viken-projektet under hela utredningstiden innan beslut fattas.

Ekonomi
Den enskilde skall ha egen försörjning alternativt försörjningsstöd. Försörjning skall vara klart innan det kan vara aktuellt med kontraktsskrivning och inflytt. Hyran är 3 500 kr per månad och skall betalas i förskott. Varje boende får en egen hyresavi.

Nätverksmöte
Är det möjligt, hålls ett nätverksmöte innan inflytt, i annat fall så snart som möjligt. Detta för att klargöra och presentera vilka inblandade parter som finns runt personen i fråga, och för att komma fram till uppdrag respektive arbetsplan. Är inte nätverksmöte möjligt så skall alternativet vara samarbetsmöte

Inflytt
Innan inflyttning kan ske skall kontrakt med villkorsbilaga och boplan vara samtyckt och underskrivet av den enskilde. Lägenheterna är enkelt basmöblerade med säng, sängbord, soffa, soffbord, köksbord, stolar och lampor. Egna möbler är tillåtna. Handdukar, lakan, kudde, bestick och matporslin får den boende själv stå för.

Det är inte tillåtet med husdjur och varken vapen eller droger får förekomma. Det är heller inte accepterat med någon form av hot och våld. Detta är regler som gäller alla boende.

Utflytt
Redan vid inflytt bör planering för utflytt påbörjas. Den enskilde behöver fråga sig: ”Hur vill jag ha det och hur når jag dit?” Projekt Viken är tänkt som ett tillfälligt boende, som en sluss för att komma vidare. En fungerande tid på Viken kan ge goda referenser mot den öppna bostadsmarknaden alternativt ge bättre förutsättningar för ett bostadssocialt kontrakt.

Sysselsättning och fritid
Tänkt är att alla som har boende i huset ska ha någon form av sysselsättning. Det kan vara såväl praktik som studier, arbete eller behandling i öppenvård.

På fritiden kan man träna i husets källare där det finns en roddmaskin, hantlar och ett pingisbord. Man kommer också att erbjuda olika fritidsaktiviteter som ett alternativ till att vara själv. Det kan vara matlagning, se på film, åka på utflykter med mera.

Planerar man att resa bort, eller att ha någon nattgäst, så bör personalen få veta om det.

Huvudtanken med projektet
Att vara ett alternativ till institution. Att ge bostöd med inriktningen vardagsstöd med individuell planering. Vardagsstödet är huvudbiten som innebär stöd i vardagliga praktiska saker. Det kan vara hur man använder tvättstugan till hur man skaffar en hemförsäkring.
– Projektet vart snabbt ihopsnickrat, så vi vet inte fullt ut hur det kommer att se ut än. Man kan säga att vi är i en infasningsperiod, och att förändringar får ske efter hand, avslutar Katja Glaas som är samordnare för projekt Viken.

Text: Karl-Peter Johansson