Etikettarkiv: ASP-ANA

Anonyma på avdelningskonferens

I början av december var det avdelningskonferens för ASP-ANA på stadsbiblioteket. Bland annat fanns personer från Anonyma Alkoholister där för att informera om sin verksamhet. ASP Bladet var förstås på plats för att bevaka vad som sades där.

Inledningsvis gavs lite allmän information angående de nationella riktlinjerna för arbetet inom förvaltningen, vilka faktiskt inte skiljer sig nämnvärt från dem som gäller för arbete inom hälso- och sjukvården. Vidare återkom avdelningschef Inger Granhagen till ekonomin som ser fortsatt osäker ut. Ett underskott på nära 7 miljoner är ett faktum, men kommer inte som en överraskning utan har funnits med i beräkningarna sedan tidigare.

Inger Granhagen berättade även lite kring den nya politiska majoritetens ”Tak över huvudet”-garanti, som enligt målet ska leda till en insats under vintern riktad gentemot Karlstads hemlösa. Med det är inte det enda som sker i bostadsfrågorna. Mer långsiktigt kommer Teknik- och fastighetsförvaltningen att vara behjälpliga för Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i fråga om sociala bostadsfrågor.
– De har fått i uppdrag i samband med nya exploateringsavtal med kommande fastighetsägare att lägga in ett antal bostadssociala kontrakt som förutsättning för exploatering. Det är riktigt roligt tycker jag, berättade Inger Granhagen.

Moderna myter
Maria Hammarström jobbar som enhetschef på Djurskydd & vilt som ligger under Länsstyrelsen. Hon hade med sig sin kollega Karin Gullbring som är djurskyddshandläggare. De passade på att informera om sin verksamhet och vad som gäller kring djurskydd för sällskapsdjur. Detta då brukare av sociala insatser från kommunala verksamheter precis som alla andra människor kan ha husdjur.

I sammanhanget finns en del myter, bland annat att människor med psykisk ohälsa eller missbruk inte skulle få ha sällskapsdjur. Men det får de, likväl som alla andra: om djuret sköts och inte lider skada. Ibland kan det dessutom vara så att även om personen har svårigheter att sköta om sig själv på bästa sätt så behöver det inte innebära att djuret inte tas om hand.
– Det händer faktiskt att det är så att djuret är det de sköter om. Vi har haft ärenden där de inte har kunnat ta hand om sig själva, men man ser till att katten har det absolut bästa. Då konstaterar vi enligt djurskyddslagen att katten har det bra, förklarade Karin Gullbring.

Fokus på alkoholism
Avslutningsvis fanns två medlemmar i Anonyma Alkoholister på plats för att informera om sin verksamhet och även kring alkoholismen som sådan. Ulf och Mia berättade engagerande om sina liv, AA och hur alkoholism kan drabba både den enskilda människan och de personer som rör sig i dennes liv.
– Det här är världens mest demokratiska sjukdom. Vem som helst oavsett ålder, bakgrund eller social tillhörighet riskerar att drabbas. Tio procent av befolkningen utvecklar alkoholism. Om vi gör det enkelt för oss och säger att det bor tio miljoner i Sverige så utvecklar alltså en miljon alkoholism, konstaterade Ulf med eftertryck.

Inställningen är att det är en obotlig sjukdom som finns i ”det första glaset”. Man förespråkar alltså total avhållsamhet från alkohol, men kriteriet för medlemskap är endast en önskan att sluta dricka. Avsikten är att man i gemenskap med andra alkoholister kan få stöd och ett nytt sammanhang där man hittar vägen tillbaka till ett liv utan missbruk. Alkoholism har karaktären av en förnekelsesjukdom menar Ulf.
– Kanske man åker fast och polisen tar körkortet för att man har kört rattfull. Kanske börjar man titta på lämpligheten om den här mamman ska få vara mamma. Men man fortsätter ändå. Det här är nämligen vad man kan kalla för förnekelsens sjukdom. Vi ser inte problemet, berättade Ulf för deltagarna.

Alkoholism är en familjesjukdom som skapar medberoende och som tvingar den missbrukande till dubbelliv. Detta kan leda till ångest och självmordstankar. Missbruket blir till en ond cirkel av psykisk besatthet som Ulf sammanfattade i orden ”bårhus, dårhus eller tillfrisknande”. Risken att missbrukaren manipulerar sin omgivning är i sammanhanget också stor.

Det finns dock hopp om nykterhet och ett värdigt liv. Anonyma Alkoholister kan genom sin fokus på kamratstöd vara en sådan väg.

Text: Helene Westling Brautigam & Robert Halvarsson

FAKTA:
Anonyma Alkoholister grundades i USA 1935, där en alkoholiserad läkare tillsammans med en ”bänkalkoholist” fann en väg för tillfrisknande. ”En alkoholist hjälper en annan” ger hjälp genom identifikation. Man har anonymitetsskydd och stöttar varandra i syftet att skapa ödmjukhet, tolerans och ärlighet.

På jobbet: Christine Björkman – Behandlingskonsulent på NEXUS, ASP/ANA

Christine Björkman vill vara ett verktyg i förändringsprocesser för unga med missbruksproblematik och jobbar som behandlingskonsulent på ASP-ANA i Karlstads kommun. Månadens ”På jobbet”-porträtt är en engagerad kvinna som har Motiverande samtal (MI) i fokus.

Vad har du för bakgrund och hur kom det sig att du började arbeta på Nexus och ASP-ANA?
– Jag tog min socionomexamen år 2000. Då började jag jobba här som socialsekreterare en kortare tid och trivdes väldigt bra. Jag förstod då att det var någonting med just missbruk och beroende där jag kände att jag kunde göra en insats. Sen var jag nyfiken på att jobba med yngre så jag ”fältade” ett tag och hade även andra jobb. Det blev allt tydligare att det här med förändring är något jag går igång på.

Kan du berätta för våra läsare lite vad man gör om man ”fältar”?
– För mig handlade det då att finnas på de arenor där unga befinner sig och vara en vuxen person där. Samt även att upptäcka ungdomar som var lite på fel väg och att erbjuda dem stöd. I praktiken var jag ute på kvällar och helger där unga är och tyvärr även mycket alkohol finns. Det var en kort och intensiv tid. En lärdom jag drog var att vuxna behövs ute kring unga. Tyvärr har vi en tendens att lämna barn och ungdomar lite för mycket själva.

Berätta lite för våra läsare vad ditt nuvarande yrke går ut på?
– Jag är behandlingskonsulent och det handlar om att möta unga upp till 26 år som är i missbruk eller beroende. Unga som på något sätt har börjat fundera på om man skulle vilja förändra det här. Det bygger på att jag ser mig som ett verktyg i den unga personens förändringsprocess. För man kan ju aldrig förändra en annan människa, men man kan vara ett bollplank i den processen för att stötta personen.

Du säger att man inte kan förändra någon å dennes vägnar, är detta ett viktigt perspektiv enligt dig?
– Det tror jag absolut. Det gör en stor skillnad om man ser att personen har en egen potential och möjligheter att hitta lösningar. Vi jobbar mycket med ett instrument som heter MI; Motiverande samtal, som går ut just på det här. Där handlar det om att använda sig av ”förändringsprat”, så det ligger väl i linje med detta.

Hur ser ert konkreta stöd ut till unga som vill bort från droger?
– Det ser väldigt olika ut men det vanligaste är att man kommer hit någon gång i veckan för att träffa en behandlingskonsulent. Även det här med drogtester kan vara ett stöd. Det är faktiskt så att det är många unga som vill ha drogprover som ett stöd i behandlingen. Det absolut viktigaste är däremot samtalet. Det finns vissa som har behov av att komma hit flera gånger i veckan och en del mycket mindre.

Ni arbetar bland annat med gruppverksamheter riktade mot unga tjejer, hur ser tjejers behov ut och hur skiljer det sig från unga killar?
– Vi har hittills bara haft en grupp riktade mot unga tjejer. Men framförallt kan jag tycka att tjejer har en annan utsatthet. Det är en ganska överhängande risk om man befinner sig i miljöer där det förekommer missbruk att man som tjej utsätts sexuellt. Det är en tydlig skillnad kan jag känna. Även om det är en grov generalisering kan jag själv också uppleva att det ofta är väldigt mycket känslomässiga problem i fokus när det gäller tjejer. Mer än när det gäller killarna.

Finns det några fördomar om missbruk och tjejer som du vill passa på att ta hål på här i vår diskussion?
– I och för sig kanske det inte bara handlar om tjejer men det finns en tanke om att bara man ser till att må bra blir man drogfri. Det som är viktigt för oss är att hålla fokus på missbruket och beroendet. Sen är människor jättekomplexa och har väldigt mycket som behöver prata om. Men det är alltid missbruks- och beroendefrågorna vi pratar om här och utan den kompetensen tror jag att det kan bli svårt. Om man tänker att tjejer ofta kan ha lite lättare att uttrycka detta kring sin känslomässiga situation så kan man lätt fångas i det. Då kan man nog lätt komma in på lite fel spår tror jag.

Hur hoppas du att Nexus och kommunens arbete kommer att utvecklas i framtiden?
– I behandlingen finns det olika delar men de hör alla ihop. Det är viktigt att man får en sysselsättning och att man har ett tryggt boende. Sen har vi Gemet och det samarbetet hoppas vi kommer att fortsätta utvecklas. Det är på jätteviktigt att känna att man kan få göra nytta och att det finns möjligheter att kunna ta sig ut på arbetsmarknaden eller ut i andra sysselsättningar. Jag tror också att vi kan göra stor nytta och en insats med mindre medel i ett tidigare skede i missbruket. Vi är även sugna på att utveckla gruppverksamheter för de unga.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

”Bättre med lön än försörjningsstöd”

Under 2008 ökade kostnaderna för Arbetsmarknads och socialförvaltningen betydligt kring försörjningsstöd för kommunens medborgare. ASP Bladet har träffat Roger Granat; avdelningschef för IFA, för att prata om ett nytt projekt för att stödja 200 hushåll med långvarigt försörjningsstöd.

I den dagliga verksamheten arbetar IFA med dessa frågor hela tiden. Det är så att säga vardag. Anledningen att man nu startat upp vad man kallar för Projekt 200 är att bättre kunna nå personer som har en avancerad behovsbild och att dessa ska få ett långsiktigt stöd. Tanken är att 90 procent av dessa hushåll ska gå från försörjningsstöd till egen försörjning. Ett väldigt ambitiöst mål.
– Hade jag sagt 50 % som under sjuåringsprojektet som vi hade för några år sedan, är det lätt för chefer och handläggare och sortera ut och ta de lätta ärendena. Även utan att ta de svårare och tyngre går man i mål, så att säga. Ambitionen bör vara väldigt hög, berättar Roger Granat till ASP Bladet.

Roger Granat berättar att tanken är att 90 procent av deltagarna i Projekt 200 ska gå till egen försörjning.

Arbetsgruppen som arbetar med dessa hushåll kommer inte att byta ut dem för nya ärenden när saker och ting ordnar upp sig. Det är också ett sätt för att kunna garantera att de som väl är där kommer att fortsätta att vara i fokus under hela projektets gång. Utöver IFA tar man även in stöd från Familjeenheten och ASPANA för att på så sätt ha ett mer komplett stöd att kunna erbjuda projektets brukare.
– Vi har tidigare försökt minska hushåll som är beroende av försörjningsstöd i fyra år eller mer. Då har vi arbetat på egen hand och det har varit ganska lyckosamt. Med det här projektet tar vi hjälp av andra delar av förvaltningen.  Oftast har ju de som en längre tid söker försörjningsstöd en komplex problematik, berättar Roger Granat.

För att kunna nå det ambitiösa målet att 90 procent inte längre ska behöva försörjningsstöd kommer man att satsa på stöttade anställningsformer. Det finns flera olika typer tillgängliga i dagsläget, som trygghetsanställning, lönebidragsanställning och utvecklingsanställning. Gemensamt är att samhället betalar större delar av lönen som incitament för exempelvis kommun eller privat näringsliv att anställa den enskilde.

Tanken är att arbete inte ska finnas uteslutande för friska och högpresterande individer, utan även för personer som exempelvis har varit sjukskrivna, har funktionshinder eller andra svårigheter att hävda sig på arbetsmarknaden.
– Det är mycket bättre att betala ut lön än att betala ut försörjningsstöd. Inte bara utifrån perspektivet från han eller hon som får lönen utan även rent administrativt, säger Roger Granat.

Projekt 200:s fokus ligger på personer som har funnits i IFA:s system två år eller längre. För många som kommer i kontakt med IFA löser sig deras situation efter ett års tid, men sen finns det en grupp som behöver extra stöd. Ett stöttande motivationsarbete som tenderar att bli långvarigt. Det är här Projekt 200 kommer in.
– Att vi gör det till ett projekt istället för att ha det i vår ordinarie verksamhet gör att vi belyser att detta är viktigt. Av den anledningen tror jag också att vi når bättre resultat, säger Roger Granat.

Roger Granat pratar även med ASP Bladet om bostadslöshet. Att sakna eget boende kan vara en stor pusselbit i det komplexa stödbehov den enskilde har, och problemet kan även finnas för personer som inte ser ut som stereotypen gör gällande. Granat är inne på samma linje som det av ASP Bladet tidigare bevakade perspektivet inom Housing First. Det vill säga, att samhället bör betrakta bostad som rättighet man inte kan diskvalificera sig ifrån. Avslutningsvis hoppas han att Projekt 200 kommer att bli framgångsrikt.
– Jag tycker det är spännande och tror att vi kommer att lyckas även om det är höga målsättningar, säger Roger Granat.

Text: Robert Halvarsson Foto: Henrik Sjöberg

Ny försöksverksamhet: Projekt Viken

Ett nytt förvaltningsövergripande projekt har startats. Det handlar om ett socialt provboende med bas på Rosenbadsgatan 7 i stadsdelen Viken. Vi har träffat Katja Glaas för att få veta mer.

Förvaltningsövergripande
Projekt Viken ligger under Arbetsmarknads- och Socialförvaltningen och är ett samarbete mellan avdelningarna ASP-ANA (Avdelningen för Socialpsykiatri, alkohol och narkotika), FAM (Familjeavdelningen) och IFA (Avdelningen för Integration, försörjning och arbete). Administrativt är projektet lagt på Familjeavdelningen och enhetschef är från den 1 oktober Marita Halvarsson. Projekttiden är på ett år.

Syftet
Verksamhetens syfte är att ge möjlighet till eget boende kompletterat med vardagsstöd till unga vuxna som är i behov av detta, för att komma vidare och att vara ett alternativ till institution. För detta ändamål disponerar man ett trapphus med åtta lägenheter, varav sex lägenheter är avsedda att hyras ut och en lägenhet utgör personallägenhet. Det är dock inte fråga om ett gruppboende.

Personalgruppen består av sex personer, fyra kvinnor och två män, som alla har olika bakgrund. Personalen kommer att vara tillgänglig sju dagar i veckan, men inte nattetid. Däremot kan det hända att någon av de boende har kontakt med nattpatrullen.

Målgruppen
I första hand vänder sig detta boende till unga vuxna i åldern 18-25 år med olika problematik. Det är oklart om man kan vara under 18 år. Prioriterade är de som skall hem från institution, alternativt de som skulle klara sig bra på hemmaplan, men saknar boende och vardagsstöd och därför tänks vara aktuella för institutionsplacering.

Två beslut krävs
För att det ska bli aktuellt för en person att flytta in i denna boendeform, krävs två typer av beslut. Dels ett beslut om socialt provboende och dels ett om bostöd.

Utredning inför beslut om bistånd görs av socialsekreterare på respektive avdelning/enhet i samråd med samordnaren på Viken-projektet under hela utredningstiden innan beslut fattas.

Ekonomi
Den enskilde skall ha egen försörjning alternativt försörjningsstöd. Försörjning skall vara klart innan det kan vara aktuellt med kontraktsskrivning och inflytt. Hyran är 3 500 kr per månad och skall betalas i förskott. Varje boende får en egen hyresavi.

Nätverksmöte
Är det möjligt, hålls ett nätverksmöte innan inflytt, i annat fall så snart som möjligt. Detta för att klargöra och presentera vilka inblandade parter som finns runt personen i fråga, och för att komma fram till uppdrag respektive arbetsplan. Är inte nätverksmöte möjligt så skall alternativet vara samarbetsmöte

Inflytt
Innan inflyttning kan ske skall kontrakt med villkorsbilaga och boplan vara samtyckt och underskrivet av den enskilde. Lägenheterna är enkelt basmöblerade med säng, sängbord, soffa, soffbord, köksbord, stolar och lampor. Egna möbler är tillåtna. Handdukar, lakan, kudde, bestick och matporslin får den boende själv stå för.

Det är inte tillåtet med husdjur och varken vapen eller droger får förekomma. Det är heller inte accepterat med någon form av hot och våld. Detta är regler som gäller alla boende.

Utflytt
Redan vid inflytt bör planering för utflytt påbörjas. Den enskilde behöver fråga sig: ”Hur vill jag ha det och hur når jag dit?” Projekt Viken är tänkt som ett tillfälligt boende, som en sluss för att komma vidare. En fungerande tid på Viken kan ge goda referenser mot den öppna bostadsmarknaden alternativt ge bättre förutsättningar för ett bostadssocialt kontrakt.

Sysselsättning och fritid
Tänkt är att alla som har boende i huset ska ha någon form av sysselsättning. Det kan vara såväl praktik som studier, arbete eller behandling i öppenvård.

På fritiden kan man träna i husets källare där det finns en roddmaskin, hantlar och ett pingisbord. Man kommer också att erbjuda olika fritidsaktiviteter som ett alternativ till att vara själv. Det kan vara matlagning, se på film, åka på utflykter med mera.

Planerar man att resa bort, eller att ha någon nattgäst, så bör personalen få veta om det.

Huvudtanken med projektet
Att vara ett alternativ till institution. Att ge bostöd med inriktningen vardagsstöd med individuell planering. Vardagsstödet är huvudbiten som innebär stöd i vardagliga praktiska saker. Det kan vara hur man använder tvättstugan till hur man skaffar en hemförsäkring.
– Projektet vart snabbt ihopsnickrat, så vi vet inte fullt ut hur det kommer att se ut än. Man kan säga att vi är i en infasningsperiod, och att förändringar får ske efter hand, avslutar Katja Glaas som är samordnare för projekt Viken.

Text: Karl-Peter Johansson

Sociala visioner på Karlstadskonferens

ASP Bladet brukar bevaka ASP-ANA:s konferenser, så också denna oktobereftermiddag. Dagen till ära talade kommunens nya socialdirektör Monica Persson, vilket läsaren fick stifta närmare bekantskap med i förra numret av ASP Bladet.

Foto från ASP Bladets arkiv. Här med vår fotograf och filmare Per Rhönnstad (t.v) och avdelningschef för ASP-ANA, Inger Granhagen (t.h).

Under dagen presenterade Monica Persson en ledningsdeklaration. Vi fick även stifta närmre bekantskap med den centrala Staben genom en film av vår egen mediagrupp och Persson guidade oss genom den vision och värdegrund som också finns dokumenterad i Karlstads kommuns dokument ”Solklart.”
– Kommunledningen i form av dess politiker är de som bestämmer vad vi ska göra. Det finns ingen annan som får bestämma det. Sen är det upp till oss att tänka ut hur vi gör detta på bästa möjliga sätt, säger Monica Persson.

Under konferensdagens gång fick vi som lyssnare också komma Monica Persson lite närmre. Hon hade frågat sin mamma vilka egenskaper hon besatte som skulle vara bra i tjänsten som socialdirektör. Svaret kunde kokas ner till tre ord: självständig, envis och kompromissvillig.
– Sen är det ju så att jag nästan kan ha bestämt mig för något. Då får ni en match att övertyga mig. Men jag tycker inte man ska ge sig förrän man verkligen har sagt sitt och fått mig att lyssna, säger Monica Persson.

Hon talade även om vikten att ibland få göra fel i sitt arbete, för det är på så sätt som man lär sig och kan utveckla sig i sitt arbete. Detta rev ner applåder från åhörarna, för krav på 100 procents felfrihet och strävandet efter en perfektion; som dessutom kanske är ouppnåelig, är inte en väg framåt tror Monica Persson.
– Det viktigaste för mig är medborgarna och då räknar jag in alla som bor i Karlstads kommun. De allra flesta och även jag går till jobbet för att det ska bli lite bättre för andra människor. Det är det jag tror att vi gör. Jag tänker att vi försöker hantera uppkomna situationer så gott det går och lägger ner oss för att alla ska förstå vad som har hänt, säger Monica Persson.

Senare under eftermiddagen återkom hon till den strategiska plan för vision och värdegrund inom Karlstads kommun som heter Solklart. I den står det att läsa om visionen Livskvalitet 100 000 som handlar om att Karlstad ska vara en god plats att leva på för kommunens medborgare. Förvaltningen har under flera år använt det Balanserade styrkortet som verktyg för att få till sin verksamhetsplan. Där blir det tydligt att om man enbart arbetar med ett finansiellt perspektiv på det stora verksamhetsområde som exempelvis Social- och arbetsmarknadsförvaltningen driver, blir man inte lika framgångsrik och framåtsträvande som om man plockar in fler perspektiv i arbetet.

En av de ledstjärnor som visionen omfattar är att Karlstad ska vara en stad för alla. Vilket innebär att Karlstad ska vara en ”bra stad att leva i för människor i livets alla skeden.” Men dokumentet får inte stanna vid idéer som ett fåtal känner till eller bekänner sig till. Värdegrunden måste vara fast förankrad hos de över 500 medarbetarna för att den ska spela någon roll. Man ”måste jobba ner den till den egna verksamheten” i det dagliga mötet med förvaltningens klienter eller brukare.
Det är i mötet med medborgarna som kvaliteten på insatser och bemötande avgörs.
– Den nya tiden ställer högre krav på styrning. Vi har otroligt många komplexa system att förhålla oss till och nu är vi ju en del av Europa och är med i EU. Då måste vi också ta in och förhålla oss till de lagar och regelverk som produceras för att gälla i hela EU, säger Monica Persson.

Text: Robert Halvarsson Foto:Robert Olsson

På jobbet: Rickard Odin – projektansvarig på ASP-ANA

Hammaröbon Rickard Odin är ett nytt tillskott för ASP-ANA och Arbetsmarknads- och socialförvaltningen här i Karlstads kommun. Han blev nyligen klar med sin utbildning till socionom via Karlstads Universitet och intresserar sig för organisationsfrågor och ledarskap, jämsides med ett människointresse som ledde in honom på den bana han nu befinner sig på.

Berätta lite vad ditt yrke går ut på?
– Just nu är jag projektansvarig för införandet av ett nytt dokumentationssystem som heter Viva IFO. Det ska börja användas inom hela förvaltningen och på ASP-ANA kommer det igång sommaren 2011. Jag är ansvarig för detta här på ASP-ANA och ska se till att det hela ska gå smidigt och flyta på som det ska. IFA är dock först och de kör igång under januari 2011.

Kan du beskriva vad Viva IFO är för något?
– Det är ett dokumentationssystem där man sköter all dokumentation kring klienter och brukare. Detta är något som exempelvis handläggare eller personal ute på boenden använder för att dokumentera saker och ting. Det finns ett system idag som heter WM IFO, så detta är egentligen ett byte av system till ett nyare som jag nog vågar påstå är mycket bättre. Jag är lite spindeln i nätet nu så att säga.

Hur kommer det sig att du valde att börja arbeta här på socialförvaltningen?
– Jag studerade till socionom och var klar i juli i år. Jag praktiserade här sedan tidigare och trivdes väldigt bra här då. På den vägen är det. I och med att jag hade varit här tidigare kände jag ju till alla på avdelningen också och visste vad jag kom till.

Är sociala frågor något som har intresserat dig länge?
– Ja, jag har alltid velat jobba med människor i den här sektorn i och med att jag har läst till socionom. Men sedan har jag också ett intresse för organisation, ledarskap och administration. Det finns många olika jobb inom det här fältet och det behöver inte bara vara riktat direkt mot brukare. Men jag vill testa på allt, nu ska jag jobba till siste maj sedan vet man inte vad det blir. Jag ska försöka samla på mig så mycket erfarenhet jag bara kan.

Vad har du för drivkraft i ditt arbete?
– Hade jag jobbat på ett ställe där jag hade direktkontakt med brukare hade det kanske varit enklare att prata om en drivkraft i form av att hjälpa människor och att förbättra situationen för folk. Just nu handlar det mer om att få saker att flyta på så smidigt som möjligt utan krångel den tid jag är här. Det handlar mycket om att göra ett så bra jobb som möjligt.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig så här i inledningsskedet på ditt jobb?
– Just nu är det väldigt mycket lösa frågor kring hur systemet ska vara uppbyggt och vad man har för önskemål på det inom avdelningen, samt vilka funktioner man vill ha och hur man vill använda det i framtiden. Så mycket handlar om att man går igenom med olika arbetsgrupper hur de vill att systemet ska vara uppbyggt. En typisk dag kan exempelvis bestå av att man har ett möte med systemförvaltarna och med projektledare från dataföretaget vi anlitar. Jag är ju ny här också så jag har många frågor om hur saker och ting fungerar. Det finns ingen ”vanlig dag”, utan alla dagar ser olika ut. Det är väl det som är lite roligt också.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden efter att din tjänst går ut i maj?
– Jag vet inte alls vad som kommer att hända då. Men vi får se, allt är så nytt här också. Jag får säkert sommarjobba någonstans. Men nu kör jag på här så får vi se sen vad som händer i framtiden.

Text: Robert Halvarsson Foto: Henrik Sjöberg

På fritiden: Från en till tio

ASP-bladet åkte till Forshaga för att hälsa på Johan Asp. Johan, som till vardags jobbar som enhetschef på ASP-ANA, tävlar på fritiden med att ställa ut sina katter på utställningar, och den välfyllda pokalsamlingen skvallrar om stora framgångar.


Hur började ditt intresse för kattutställningar?
– Det var för 16 år sen. Jag ville ha en långhårig katt, eftersom jag tyckte de var så fina, så jag sökte igenom tidningar och hittade en annons i NWT från en familj i Edsvalla som hade en norsk skogskatt. Jag och min fru Maria beslöt oss för att åka och ta oss en titt. När vi så träffade katten fick vi omedelbart bra kontakt med den. Den följde efter oss överallt och ville gärna sitta i knäet. Uppfödaren frågade oss om vi skulle kunna tänka oss att ställa ut katten i tävlingar, så det gjorde vi, och upptäckte då hur kul det var.

Vad går tävlingarna ut på?
– Varje kattras har en viss standard. En norsk skogskatt ska vara lite längre i bakbenen, ögonen ska vara i en viss form och den ska ha en viss typ av päls. Innan man åker till tävlingen förbereder man sig med att göra kattens päls så fin som möjligt. Vid själva tävlingen kontrollerar en domare om katten håller bra standard för sin ras, och hur den står sig i konkurrensen med andra deltagande katter. En av Johans katter har två gånger lyckats vinna den prestigefyllda Scandinavia Winner-tävlingen, som är en utställning för lite finare katter.

– Och så har vi några som har vunnit Europa Champion och Europa Premium. På utställningarna finns även sidogrenar där man tävlar i vem som har längst svans och vem som har störst tofs på öronen, men dessa är mest på skoj. Röda katter tävlar bara mot röda, men svarta katter kan får också tävla mot helblåa.

Vart äger tävlingarna rum?
– Överallt, men vi håller oss mest i Sverige och Norge. Fast vi har även varit och tävlat i Danmark och Holland.

Hur många katter har ni?
– Vi har tio stycken, vilket inte innebär några större problem. Några ligger ju och sover och andra är bara kelsjuka. För den som funderar så är det inga större problem än att ha fem katter. Det man märker störst skillnad på är väl åtgången på mat och kattsand.

Har ni planer på att skaffa fler katter?
– Det beror på. Vi har en honkatt som vi har parat, och kommer det ut rätt katt med rätt färg – och den ser bra ut – så kan vi tänka oss att behålla en av ungarna. När vi har kattungar så försöker vi ta nya kort av dem varje vecka som vi sedan lägger ut på vår hemsida, besök den gärna så kan ni se alla våra skönheter. Adressen är http://www.magorias.se

Hur kommer katternas namn till ?
Alla uppfödare som väljer att satsa på detta måste ha ett stamnamn eller uppfödarnamn. Det är det första som står i kattens namn, vi har stamnamnet S*Magoria´s. Efter stamnamnet så kommer kattens egna namn och det kan vara lite kivigt att komma på. Man vill ju att namnet skall vara lite tufft och passande.

Vem ska man vända sig till om man vill börja tävla med katter?
– Man kan ringa till en lokal kattklubb. Dessa hittar man på Eniro eller Gula Sidorna. I vårt område finns det två stycken: Värmlands Kattklubb och Karlstads Kattklubb. Klubbarna erbjuder hjälp till den som är intresserad av att köpa katt, bland annat om vilka olika raser som finns och vilken uppfödare man kan vända sig till. Värmlands kattklubb har en sida som alla är välkomna att besöka, adressen är www.vak.cc.

För den som är intresserad kommer det att äga rum en kattutställning i Forshaga ishall den första helgen i juli, upplyser Johan.

Text: Simo Paulakoski Foto: Per Rhönnstad