Etikettarkiv: ASP-ANA

Dyster budget och glädjande samarbeten

En mulen eftermiddag den 6 Maj höll Avdelningen Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika en konferens i för avdelningen aktuella frågor. ASP Bladet var som vanligt på plats under en dag som bjöd på bland annat ett nedslag i avdelningens budgetsituation och flera samarbetsområden.

Det stora ämnet för dagen var i mångt och mycket avdelningens budgetsituation. Verksamheten kommer att övertrassera budgetramarna med flera miljoner kronor såvida inte större omställningar sker. Ett stort område kring i denna fråga är instituationsplacering som kostar mycket. Ett ändrat system som inte är sämre på att ta tillvara på brukarnas intressen anses därför viktigt.
– Om siffran med institutionsplaceringar som vi har idag står kvar över året kommer vi att överskrida våra ramar med tio miljoner kronor. Vi har efter April månad förbrukat över hälften av årets budget, berättar Inger Granhagen.

Inger menar att det är viktigt att ansvariga handläggare utnyttjar de resurser som finns inom avdelningen innan institutionsplaceringar blir aktuella. Där finns exempelvis förstärkt boendestöd och tätare kontakt mellan behandlingsassistenter och brukare som alternativ som bör uttömmas innan nästa steg bör vara aktuellt.  Inger redovisade även andra initiativ från chefer för de olika områdena inom avdelningen som är tänkt ska kunna leda till mindre utgifter. Grundperspektivet är att ett bra stöd också långsiktigt leder till mindre stödbehov.
– Om vi uppfyller grundförutsättningarna för människor i form av boende, sysselsättning och adekvat hälso- och sjukvård så klarar sig alla människor bättre. Missbruket minskar för många och när det gäller psykisk ohälsa och sjukdom är förutsättningarna för återhämtning bättre, berättar Inger Granhagen.

Utöver den diskussion som tog sitt avstamp i en för avdelningen dyster budgetsituation så fanns det även en glädjande fokus på samarbetsfrågor som hela tiden är stadd under utveckling. Bland annat berättade Inger om det samarbete mellan socialtjänst och psykiatri som ingår i det samverkansperspektiv som har blivit så omtalat under senare år. Det finns också en fälla som personer inom socialpsykiatrin inte bör falla i:
– Ibland har vi tendenser i verksamheten att tycka att det är väldigt mycket fel på de andra som inte gör det de ska.  Har man en sådan utgångspunkt så riskerar samarbetet inte bli så bra som man skulle önska, säger Inger Granhagen.

För att lyfta fram det samarbete som faktiskt redan idag sker ute i verksamheten, nämner Inger ett antal exempel på samarbeten som i vissa fall även har blivit permanentade runtom i länet. Däribland den gemensamt ordnade vårdplanering som ska skapas när den enskilde skrivs ut från slutenvården. Där är numera också rättspykiatrin inblandad. Även verksamheten kring personligt ombud är gemensam och beroendecentrum drivs med fler än en huvudman.

Kring de nationella riktlinjerna för schizofreni och schizofreniliknande tillstånd som ASP Bladet har bevakat i tidigare nummer berättar Inger Granhagen lite mer ingående hur hon ser på frågan utifrån ett ASP-ANA-perspektiv.  Inger Granhagen upplevde att hon blev positivt överraskad kring hur riktlinjerna är utformade.
– Ibland tror vi att det enda man tittar på är det som kallas för kostnadseffektivitetsprincipen. Med andra ord: att det vi sätter in som åtgärder ska ge en omedelbar ekonomisk effekt. Så är det inte. Det finns även det vi kallar för människovärdesprincipen och behovs och solidaritetsperpektivet, berättar Inger Granhagen.

Dessa avslutande principer bör givetvis genomsyra hela det socialpsykiatriska området med en målsättning att mänsklig värdighet hamnar i centrum.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

VIKTEN AV EN MENINGSFULL VARDAG

Avdelningen för socialpsykiatrin, alkohol och narkotika, är en del av Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstads kommun. Sysselsättning inom ASP/ANA finns bl.a på spegeln, brillianten och mediagruppen.

Mediagruppen är en kreativ grupp människor som gemensamt skapar en meningsfull sysselsättning. Att jobba med media är en kreativ kanal för personer som tycker om att skriva, fotografera, filma, redigera och arbeta med grafisk formgivning samt layout.

Mediagruppen fungerar som ett komplement till- och är en del av ASP/ANAs, övriga öppna verksamhet, vilket ger ytterligare möjligheter till arbetsträning samt en meningsfull sysselsättning. För en del av deltagarna fungerar mediagruppen som praktik medan andra har det som sysselsättning, lönebidrag eller aktivitetsersättning. Gemensamt för dem alla är att arbetet sker i rehabiliterande syfte, både fysiskt och psykiskt.
Genom att deltagarna dagligen arbetar med utrustning och programvaror som liknar det som används på tidningar, reklambyråer och TV får man värdefull erfarenhet.

En erfarenhet som kan leda vidare till praktikplats, jobb eller fortsatta studier.

Inom mediagruppen finns många olika roller och arbetsuppgifter som tex formgivare, kameraman, redigerare, ljud- och ljus, fotograf och skribent till avdelningens egna tidning, ASP bladet.

I dagsläget är det 14st nöjda och kreativa personer som arbetar med all produktion som produceras av mediagruppen.

Jag ställde tre frågor till olika deltagare från mediagruppen.

Vad fick dig att börja på mediagruppen?

  • Per Jag är utbildad fotograf och vill fortsätta jobba innom detta yrket.
  • Jane (Nyligen börjat på mediagruppen) Jag har tidigare jobbat på en tidning men eftersom jag är pensionär nu så kan jag ju inte skaffa mig ett riktigt jobb, men ända sedan jag hörde att detta stället fanns har jag alltid velat jobba här.
  • Karl-Peter Jag ville ha en regelbunden sysselsättning och struktur på min vardag.
  • Robert Jag var sjukskriven sen 2005 men i slutet av 2007 kom jag i kontakt med Annika Lund min dåvarande handläggare på IFA. Det var hon som hjälpte mig hit. Tidigare hade de försökt få in mig på Gemet och sådana ställen, men det blev aldrig något bestämt. Det var dessutom inte något direkt passade mig och min situation tills jag fick höra om Mediagruppen. Jag har alltid varit intresserad av reklam, film och media så de va en självklarhet att jag vill göra ett försök. Jag har testat att jobba med t.ex photoshop hemma på fritiden, nu fick jag att äntligen chansen att prova på att jobba med det på riktigt, därför börja jag på mediagruppen.
  • Ola Jag var arbetslös just då och blev utskickad på olika insatser inom socialen, kommunen, solareturen, sola-jobb och liknande men det fungerade dåligt. Men eftersom min socialsekreterare visste att jag höll på med film en hel del på fritiden och har ett stort intresse för film, så tipsade hon mig om Mediagruppen och att jag skulle testa att jobba. Det var på den vägen jag kom in.


Vad betyder de för dig att jobba här på mediagruppen?

  • Per Det har betytt jättemycket, jag kan nu använda detta som merit när jag senare skall söka andra jobb.
  • Jane Jag har ju inte varit här så länge men det har redan betytt mycket.
  • Karl-Peter Det betyder en hel del faktiskt, bland annat när folk frågar vad jag jobbar med så kan jag lätt säga att att jag jobbar med media, dessutom har jag lönebidragsanstälning så de känns väldigt bra.
  • Robert Det har betytt väldigt mycket, dels för min personliga reabilitering. Jag har gått från att ha socialfobi mer eller mindre till att bli den jag är idag, en social och öppen person. Det är mycket tack vare att man är ständig kontakt med andra människor och det betyder väldigt mycket för mig. Jag har nu hittat tillbaka till den person jag mer var förut. Sedan just detta med att ha en mening med vardagen har betytt mycket för mig, speciellt det med att möta folk som kanske frågar vad man gör, förut när man har berättat att man är sjukskriven reagerar de flesta mer eller mindre som om det är något fel på en, typ som om man är dum i huvudet. Idag kan jag stolt säga att jag jobbar på mediagruppen något som ofta brukar leda till samtal om vad man gör där osv. Det är skönt att ha en mening med vardagen på så sätt för det betyder mycket för självkänslan och hur man blir uppfattad som person.
  • Ola Jag har utvecklas mycket sedan jag kom hit, jag får jobba med mitt intresse och har fått möjligheten till att utveckla mig själv på olika sätt som t.ex. klippa film och lärt mig de bättre, få rutiner och även att hantera en kamera bättre.

Vad är dina Framtidsplaner?

  • Per Att få fortsätta att jobba som fotograf och inom media.
  • Jane Inget specifikt, att jobba kvar på mediagruppen kanske?
  • Karl-Peter Jag har funderat lite på att försöka stundera och kanske kan starta nått eget någon gång i framtiden.
  • Robert Jobba mer på min egen rehabilitering. Försöka komma på fötterna igen rent mentalt, och på så vis kunna gå vidare vid ett senare tillfälle ut i arbetslivet.
  • Ola Jag vill ju jobba inom media, på fritiden håller jag på mycket med kortfilmer och spelfilmer, så att bli en etablerat långfilms regisör är väl mitt slutgiltiga mål.

Text: Stefan Ek  Foto: Per Rhönnstad & Robert Olsson

Metodcafé – Anhörigverksamheten ASP-ANA

Den 28 september höll ASP-ANA ett metodcafé på temat anhörigcentrum, där tanken är att man i behandlingsarbetet ska låta anhöriga stå i centrum. Metodkaféet är ett kreativt forum som hålls två gånger per termin, där behandlingsgrupperna från ASP-ANAs olika avdelningar turas om att bjuda in varandra till samtal kring olika teman. Målsättningen är att inspirera varandra inom behandlingsarbetet.

När jag först gick in på anhörigcentrum tänkte jag inte på att lokalerna inte längre tillhörde ASF (arbetsmarknads- och socialförvaltningen). Först blev jag överraskad när personal på anhörigcentrum inledde. När de talade om sin verksamhet undrade jag om jag helt missförstått kring innehållet i metodcaféet. När Lennart Björk (från anhörigcentrum) sedan kopplade detta mot ASP-ANAs anhörigverksamhet förstod jag finessen med att vi samlades där. Det måste ju vara en vinst för kommuninvånarna att all verksamhet kring anhörigstöd är samlad på en plats.
Att vara anhörig spänner ju över våra interna organisationsgränser.

På familjeavdelningen arbetar vi med barngrupper till barn med föräldrar med missbruk, psykisk ohälsa eller föräldrar som skilt sig. De är också anhöriga och innehållet i de programmen känns igen i det anhörigprogram Lennart berättade om.

De siffror Lennart presenterade kring antalet missbrukande, riskbrukande och de kostnader de för med sig var tänkvärda. Hans senare koppling till hur många anhöriga det berör gav ett svindlande antal.

Diskussionen i vår grupp kom att handla om var i våra arbeten vi ser dessa anhöriga. Vi såg att till oss, som inte arbetar direkt med missbruk, kommer ofta anhöriga  – som barn eller partner – men vi förstår inte alltid att de är anhöriga till en personer med missbruk. Vi pratade också om antalet anhöriga Lennart nämnt. De siffrorna betyder att alla människor vi möter förmodligen på längre eller närmare håll har en anhörig i risk eller missbruk. Det påminde oss om att det alltid är värt att fråga om, och att vi inför alla människor vi möter ska tala med respekt om människors olika problem.

Som vanligt kändes det som en viktig erfarenhet att få veta mer om de verksamheter vi har och få ansikten på de personer i andra verksamheter som våra klienter ibland träffar.

Text: Peter Johansson    Foto: Per Rhönnstad