”Kanske någon behöver hjälp med att träffa doktorn, någon annan som behöver kontakt med en förening. Vi är länken till rätt hjälpinsats.”
FÄLT & UPPSÖKARTEAMET är ett resultat av sammanslagningen mellan ASP och ANA. Vi söker upp folk i deras hem men även ute på fältet, ute på stan. Dom vi söker upp är personer med psykisk ohälsa och/eller missbruk, och har varit verksamma sedan 1:a Februari i år. Vi intervjuade teamet i deras nya lokal på Tingvallagatan. Gruppen består av Pär Johansson, Margareta Sandeback, Jan-Olof Ekström och Linda Lantz.
Vad är Fält & Uppsökarteamet för slags verksamhet? Det är en verksamhet som bygger på en vidareutveckling av ett projekt i fjol som hette ”Möt upp-Sök upp”, samt ”Fältverksamheten” som Margareta Sandeback har jobbat mycket för tidigare. Det är också ett resultat av sammanslagningen mellan ASP och ANA. Vi söker upp folk i deras hem men även ute på fältet, ute på stan. Dom vi söker upp är personer med psykisk ohälsa och/eller missbruk. Vi har varit verksamma sedan 1:a Februari i år, berättar Pär Johansson.
Vad är syftet med det ni gör? Syftet är att upptäcka om någon har problem och att finnas till för dom mest utsatta, dom som ofta rör sej på stan. Vi vill försöka upptäcka problemen i ett tidigt skede, det kan gälla bostaden tillexempel att man riskerar vräkning. Om man har stora behov av stöd så skall vi kunna finnas på plats, och vi vill nå dom som inte söker hjälp på egen hand. Det är själva grundtanken egentligen.
Vad har ni för arbetstider då ni finns tillgängliga? Nu i början så utgår vi från dagtid, 08.00-17.00, men det är sagt så att om vi ser att det finns behov av andra tider som kvällar och helger så får vi ändra oss efter det. Som det ser ut i nuläget så tycker vi att dagtid är bra.
Vilken kategori människor är verksamheten riktad till? Det är personer med psykisk ohälsa och missbruk, men också en speciell grupp som har en samordnad vårdplan med Landstinget och Kommunen. Personer som är dömda enligt LRV och LPT. Den gruppen skall vi finnas särskilt till för eftersom vi är delvis finansierade av socialstyrelsen.
Hur ser fördelningen av klienter ut gällande kvinnor, män och ungdomar? Det har vi egentligen ingen specifik statistik över, men det är nog ganska jämt fördelat, med någon övervikt för män. Sen är det ju så att vi enbart vänder oss till vuxna över 18 år, inte ungdomar. Vad gäller Fältdelen så är det nog större övervikt av män. Det är ju dom som syns mest ute på stan.
Har ni några tankar om vad det beror på? Det är det traditionella beteendet att kvinnor håller sej mera i bakgrunden och missbrukar i det fördolda, säger Margareta Sandeback. Kvinnorna är därmed betydligt svårare att upptäcka.
Finns det mer behov i vissa områden? När det gäller Fältarbetet så handlar det mycket om själva centrum, men det finns planer på att vi ska vidga vårt arbete och försöka hitta dom människorna som finns i sk. problemområden. När det gäller hem och uppsök så är det jämt fördelat överlag i Karlstad. Vi åker även ut till de yttersta områdena som Vålberg, Molkom osv. Vi har ärenden i alla stadsdelar.
Vilken hjälp kan ni erbjuda rent konkret? Vi kan vara en länk till rätt stöd för någon som har problem. Vi tar inte några formella beslut, vi gör inga utredningar utan är enbart till för att träffa människor och se till att dom får rätt hjälp. Det kan vara hjälp och stöd inom Kommunens ramar, eller Landstinget. Kanske någon behöver hjälp med att träffa doktorn, någon annan som behöver kontakt med en förening. Vi är länken till rätt hjälpinsats. Vår främsta uppgift är att försöka motivera personen att själv söka hjälp, antingen att göra det helt själv eller tillsammans med oss. Ibland är motivationsarbetet mycket långt, en annan gång kan det räcka med ett samtal. Det där varierar stort från individ till individ.
Sen kan vi också göra snabba flexibla lösningar om det finns någon som har ett konkret behov och man kanske inte kan vänta på att få saken utredd som exempelvis att få insatser med boendestöd och liknande eller någon kanske blir vräkt i ett visst läge om inget görs snabbt. Då har vi möjligheten att gå in och göra snabba korta insatser. Det kan också gälla att transportera folk dit dom ska i de fall de inte tar sej dit själva. Man kanske har en kontakt på psykiatrin och inte tar sej dit, då finns vi till hands och kan hjälpa till och se till att personen kommer dit den ska.
Text: Helena Båtman
ASP BLADET 