Etikettarkiv: ASP/ANA

ASI – Vad är det?

--REPORTAGE, , , , , , , , , ,

Vi har varit med på en föreläsning om ASI (Addiction Severity Index) som ingick i en tredagarsutbildning för främst personal som arbetar inom Karlstad Kommun, Landstinget eller Kriminalvården. Föreläsaren, Ann-Sofie Nordenberg, är metodutvecklare inom Karlstad Kommun och jobbar på avdelningen för socialpsykiatri och narkotika (ASP/ANA), hon berättade lite om vad ASI betyder och dess betydelse för fortsättningen av vård inom instanserna.

ASI-intervjun utvecklades i början av 1970-talet av missbruksforskaren Tom McLellan och en forskargrupp på universitetet i Philadelphia, USA. De skapade en intervjumodell som även baserade sig på missbruksrelaterade problem för brukaren, modellen kom att få namnet Addiction Severity Index.
Själva intervjun består av 180 frågor samt 150 uppföljningsfrågor och tar cirka en timme att genomföra. Idag används metoden över hela världen och har ett stort värde när det gäller uppföljning av missbrukare och dess framtida vård, man kommer även att använda liknande metoder när man exempelvis ska söka socialbidrag.
De centrala frågorna i intervjun är:

  1. Bakgrund och social situation
  2. Problemdagar
  3. Kritiska objektiva frågor med mera

Vi ställde följande frågor till Ann-Sofie Nordenberg:
Vad betyder ASI?– Addiction Severity Index, kan översättas till att man gör en bedömning av svårighetsgraden av beroende.
Hur kommer man med i en utredning? – Det är om man har behov av hjälp, antingen genom Kriminalvården, Landstingets beroendeenhet eller från vår egen avdelning. Då gör man en ASI-utredning för att se vad man har för problem och vad för slags hjälp man behöver för att kunna fungera.
Hur länge har du arbetat med ASI-metoden? – Första gången jag kom i kontakt med det var 2001, då jag tog initiativ till att hela avdelningen skulle ASI-utbildas, sedan dess har jag arbetat med det från och till. Jag har även varit med och utvecklat det inom vår avdelning.

Ser du en positiv utveckling med den här metoden, är den bättre än andra metoder? – Jag tycker den är bättre för det blir en rättsäkerhet för den enskilde; samma frågor ställs oberoende av vilken myndighet som frågar. Det har gjorts bra utredningar tidigare också, men nu vet vi att alla täcker alla områden, nu kan jag som klient dessutom säga att det är okej att titta på intervjun som jag gjorde på landstinget, och behöver således inte svara på alla frågor ytterligare en gång, hos någon annan instans.

Vad tycker du om utbildningen? – Jag tycker att utbildningen är bra, men det är först när man jobbar i praktiken som man verkligen ser och lär sig hur man ska göra. I vilken utbildning man än går, som den här som bara är på tre dagar, behöver lite träning också; dels för att det skall bli något bra och dels för att man inte ska känna sig osäker över situationen. Men det tycker jag gäller all utbildning och inte bara ASI.
Vad vill ni uppnå med den här utbildningen? – Vi vill att alla ska nås på ett rättssäkert sätt. Att man kan hjälpa brukaren med fler insatser som därigenom leder till ett nyktert liv. Då måste vi ha tillräckligt många intervjuer att ha som referensunderlag, vilket innebär runt 50 stycken, så vi kan se att med den personen gör vi på det här sättet, och kan därigenom hjälpa nästa också.

I det stora hela gav Ann-Sofie ett bra intryck av ASI-utbildningen, och väl på plats var det lätt att förstå begreppet. Ett tiotal personer deltog på kursen, så vi får se hur ASI kommer att vidareutvecklas inom de olika myndigheterna.

Se även: ”Med intervjun som verktyg” – Sammandrag av dagen i videoform

Text: Jane Alsing Bild: Per Rhönnstad

Magnus Albinsson – Handläggare ASP/ANA

På jobbet,

Magnus Albinsson är handläggare i Karlstad kommun för människor med missbruksproblematik. Ett yrke som handlar mycket om människomöten. ”Motivationen är grundläggande”, berättar Magnus apropå vad han tror är viktigt för en väg mot drogfrihet.

Vi kanske kan börja med att du berättar lite för våra läsare vad går ditt arbete ut på? – Jag arbetar i en klassisk handläggarroll kan man säga. Vi träffar en person och brukar då ofta göra en standardiserad intervju med lite ja och nej-frågor. Bland annat frågar vi kring antalet gånger man har använt ett preparat, och så gör man själv en skattning hur stort problemet är. Sedan pratar vi om vilket stöd och hjälp man behöver ha. Man träffas sen regelbundet för att se hur det fungerar och huruvida det är rätt insats eller om någonting annat behövs.
Hur kom det sig att du började arbeta som handläggare för människor med missbruksproblematik? – Innan jag började här i augusti förra året arbetade jag sju år på Barn och Familj. Där jobbade jag ganska länge tills jag kände att jag ville prova och lära mig något nytt. Det känns som att det här är den andra stora delen inom socialt arbete, bredvid barnavården.
Vilka egenskaper tror du är viktiga för en person med ditt yrke? – Jag tycker att man måste vara lyhörd. Att ha en ambition att lyssna på vad personen framför en tycker och vad den vill. Man ska inte ha förutfattade meningar när man går in och man ska vara nyfiken och undrande. Det är ju spännande att träffa en ny människa och höra hur den tänker. Ingen är på sätt och vis hjälpt av att höra mina tankar. Man får träna sig i att vara där klienten är.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut för din del? – Ofta har man besök. Vid nybesök så gör man ASI-intervjuer, eller så gör man en uppföljning. Ibland åker man ut till Ullebergsgården, så har man träffar med beroendeenheten. Sedan ringer det väldigt mycket, mycket mer än det gjorde på Barn och Familj, man har mycket mer klienter som handläggare här. Trots att man tycker att man har allting planerat, så händer det alltid någonting som man inte har räknat med. Det är spännande!
Vad tror du är de viktiga faktorer som behövs för att en person ska gå från missbruk till en tillvaro i drogfrihet? – Det är en svår och komplicerad fråga. Allas vägar är olika. En del kanske går på en behandling, sedan är de klara, medans andra behöver gå på väldigt många. Människor är ju komplexa varelser och det är många saker som spelar in: som vad det är för människor som finns omkring en och vilka resurser man har. Har man något som man är duktig på hjälper det säkert till också.
Motivation tror jag däremot är grundläggande. Det är där någonstans det börjar tror jag, en vilja till någonting annat. Även med vilja kan det vara olika svårt, men det är där någonstans det börjar tror jag. Ibland kanske det sker små steg i rätt riktning, men det behöver inte alltid vara ett tvärt kast och så är allting bra. Klienten ska själv känna att det är någonting man själv vill.
Hur anser du att samhället kan förbättra sitt sätt att hantera människor med ett aktivt missbruk? – Vi jobbar väldigt mycket med landstinget, och de med oss. Men vi har två helt olika strukturer med olika chefer och organisationer, vilket gör att det blir svårt att samarbeta ibland. Så jag tror att vi skulle vara hjälpta av ett gemensamt system. Det skulle också hindra att folk skulle hamna emellan tror jag.
Det du beskriver låter lite som diskussionen om människor som ramlar ”mellan stolarna” – Ja. Dels har jag hunnit märka det lite själv, sedan har jag pratat med mina kollegor om detta. Ibland blir det diskussioner om vems ansvar det är, om det är landstinget eller kommunen. Vi pratar väldigt mycket om samverkan. Det måste vi kämpa med hela tiden.
Vilka fördomar har du stött på i din omgivning om de människor du har valt att arbeta med? – En del kan ha den förutfattade meningen att det handlar att skärpa sig. Att det bara är ”att lägga av”. Jag tror att man ibland inte tänker på hur komplexa problemen kan vara. Allmänheten ser inte alltid att det inte är en homogen grupp, utan att det kan skilja sig väldigt mycket mellan olika personer. Att det är olika preparat och människor i alla åldrar, där vissa har fast arbete och andra som saknar bostad och försörjning.
Kan du nämna ett specifikt ögonblick då du kände att ”Ja, det är den här som gör att jag jobbar med det jag gör”.
– Ganska tidigt fick jag en kille som ville komma hit och komma iväg på behandling. Det ringde på fredagen och han ville komma hit. Redan dagen efter åkte vi iväg på studiebesök. Sedan har det gått spikrakt. Vid första uppföljningen så märktes det att han var inställd på att det här skulle gå. Han hade en otrolig vilja. Det kändes väldigt häftigt faktiskt.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

VIKTEN AV EN MENINGSFULL VARDAG

--REPORTAGE, , , , , , , , , , , , , , ,

Avdelningen för socialpsykiatrin, alkohol och narkotika, är en del av Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstads kommun. Sysselsättning inom ASP/ANA finns bl.a på spegeln, brillianten och mediagruppen.

Mediagruppen är en kreativ grupp människor som gemensamt skapar en meningsfull sysselsättning. Att jobba med media är en kreativ kanal för personer som tycker om att skriva, fotografera, filma, redigera och arbeta med grafisk formgivning samt layout.

Mediagruppen fungerar som ett komplement till- och är en del av ASP/ANAs, övriga öppna verksamhet, vilket ger ytterligare möjligheter till arbetsträning samt en meningsfull sysselsättning. För en del av deltagarna fungerar mediagruppen som praktik medan andra har det som sysselsättning, lönebidrag eller aktivitetsersättning. Gemensamt för dem alla är att arbetet sker i rehabiliterande syfte, både fysiskt och psykiskt.
Genom att deltagarna dagligen arbetar med utrustning och programvaror som liknar det som används på tidningar, reklambyråer och TV får man värdefull erfarenhet.

En erfarenhet som kan leda vidare till praktikplats, jobb eller fortsatta studier.

Inom mediagruppen finns många olika roller och arbetsuppgifter som tex formgivare, kameraman, redigerare, ljud- och ljus, fotograf och skribent till avdelningens egna tidning, ASP bladet.

I dagsläget är det 14st nöjda och kreativa personer som arbetar med all produktion som produceras av mediagruppen.

Jag ställde tre frågor till olika deltagare från mediagruppen.

Vad fick dig att börja på mediagruppen?

  • Per Jag är utbildad fotograf och vill fortsätta jobba innom detta yrket.
  • Jane (Nyligen börjat på mediagruppen) Jag har tidigare jobbat på en tidning men eftersom jag är pensionär nu så kan jag ju inte skaffa mig ett riktigt jobb, men ända sedan jag hörde att detta stället fanns har jag alltid velat jobba här.
  • Karl-Peter Jag ville ha en regelbunden sysselsättning och struktur på min vardag.
  • Robert Jag var sjukskriven sen 2005 men i slutet av 2007 kom jag i kontakt med Annika Lund min dåvarande handläggare på IFA. Det var hon som hjälpte mig hit. Tidigare hade de försökt få in mig på Gemet och sådana ställen, men det blev aldrig något bestämt. Det var dessutom inte något direkt passade mig och min situation tills jag fick höra om Mediagruppen. Jag har alltid varit intresserad av reklam, film och media så de va en självklarhet att jag vill göra ett försök. Jag har testat att jobba med t.ex photoshop hemma på fritiden, nu fick jag att äntligen chansen att prova på att jobba med det på riktigt, därför börja jag på mediagruppen.
  • Ola Jag var arbetslös just då och blev utskickad på olika insatser inom socialen, kommunen, solareturen, sola-jobb och liknande men det fungerade dåligt. Men eftersom min socialsekreterare visste att jag höll på med film en hel del på fritiden och har ett stort intresse för film, så tipsade hon mig om Mediagruppen och att jag skulle testa att jobba. Det var på den vägen jag kom in.


Vad betyder de för dig att jobba här på mediagruppen?

  • Per Det har betytt jättemycket, jag kan nu använda detta som merit när jag senare skall söka andra jobb.
  • Jane Jag har ju inte varit här så länge men det har redan betytt mycket.
  • Karl-Peter Det betyder en hel del faktiskt, bland annat när folk frågar vad jag jobbar med så kan jag lätt säga att att jag jobbar med media, dessutom har jag lönebidragsanstälning så de känns väldigt bra.
  • Robert Det har betytt väldigt mycket, dels för min personliga reabilitering. Jag har gått från att ha socialfobi mer eller mindre till att bli den jag är idag, en social och öppen person. Det är mycket tack vare att man är ständig kontakt med andra människor och det betyder väldigt mycket för mig. Jag har nu hittat tillbaka till den person jag mer var förut. Sedan just detta med att ha en mening med vardagen har betytt mycket för mig, speciellt det med att möta folk som kanske frågar vad man gör, förut när man har berättat att man är sjukskriven reagerar de flesta mer eller mindre som om det är något fel på en, typ som om man är dum i huvudet. Idag kan jag stolt säga att jag jobbar på mediagruppen något som ofta brukar leda till samtal om vad man gör där osv. Det är skönt att ha en mening med vardagen på så sätt för det betyder mycket för självkänslan och hur man blir uppfattad som person.
  • Ola Jag har utvecklas mycket sedan jag kom hit, jag får jobba med mitt intresse och har fått möjligheten till att utveckla mig själv på olika sätt som t.ex. klippa film och lärt mig de bättre, få rutiner och även att hantera en kamera bättre.

Vad är dina Framtidsplaner?

  • Per Att få fortsätta att jobba som fotograf och inom media.
  • Jane Inget specifikt, att jobba kvar på mediagruppen kanske?
  • Karl-Peter Jag har funderat lite på att försöka stundera och kanske kan starta nått eget någon gång i framtiden.
  • Robert Jobba mer på min egen rehabilitering. Försöka komma på fötterna igen rent mentalt, och på så vis kunna gå vidare vid ett senare tillfälle ut i arbetslivet.
  • Ola Jag vill ju jobba inom media, på fritiden håller jag på mycket med kortfilmer och spelfilmer, så att bli en etablerat långfilms regisör är väl mitt slutgiltiga mål.

Text: Stefan Ek  Foto: Per Rhönnstad & Robert Olsson