Etikettarkiv: asperger syndrom

Hobbydiagnoser

EinsteinHitler hade Asperger syndrom, Einstein och Putin likaså. I alla fall om vi ska lyssna på de som vill sätta hobbydiagnoser på folk. Det behöver inte ens handla om en känd person, utan det kan lika gärna gälla mannen på gatan. ”Är inte han en psykopat?”, kanske du tänker.

”Ditt jävla DAMP-barn”. Hur ofta hördes inte det så fort jag inte tystnade på direkten, när jag inte gjorde exakt som jag blev tillsagd? Jag talar från egen erfarenhet, och jag fick höra det fler gånger än vad jag vill minnas. Men minns, det gör jag. Vem var det som tog sig friheten att diagnostisera mig?

Neuropsykiatriska diagnoser är bra. De kan ge människor en ökad förståelse för hur man själv fungerar, om de används rätt och om de ges av en person som vet vad denne pratar om. Inte av tolvåriga Johannes, som bara känner att han vill trycka ner mig för att jag inte passar in.

Det verkar bli allt vanligare att folk diagnostiserar varandra. Gråter jag inte till en känslomässig film, så har jag Asperger. Jag har ingen empati tydligen, för att jag inte grät till påhittade människors öde. Är det verkligen bara det som behövs för att placera mig i ett autismspektrum, att jag inte grät?

Men jag gråter till Terminator 2, då Arnold sänks ner till sin ”död” och sakta men säkert firas ner i elden. Gör det mig till en psykopat? Givetvis inte, det krävs mer än så. Om mina reaktioner på kulturskildringar skulle vara skäl för att jag, eller andra med mig, ska få en hobbydiagnos – kanske vi kan sätta etiketter på påhittade personer. Och det är vad som sker.

Diagnoser på fiktiva personer
Vilken diagnos skulle vi ge till Emil i Lönneberga? Eller Darth Vader? Folk har spekulerat flitigt när det gäller Sheldon Cooper från The Big Bang Theory, att han är tydligt ”aspig” för att han uppför sig på ett annat sätt än vad som är brukligt. Men han ska bete sig så, det är hans karaktärsdrag. Hans manus säger till honom att vara på det viset. Men det nämns ingen diagnos, behöver han en? Nej, han är blott en skapelse och därför så är han inget annat än den manusförfattaren säger till honom att vara.

Till slut

Jag har själv en diagnos, och det är ingenting jag skäms för eller försöker dölja. Men folk har aldrig gissat rätt när jag bett dem att gissa vilken jag har. Många har gissat på Asperger, och en del har gissat på Borderline eller Bipolaritet. Jag har ADD. Det tog många år att få diagnosen eftersom jag enligt psykologer inte visar tydliga tecken för den.

Det kunde vara min sociala bakgrund som gjort att jag haft det svårt, vilket kan stämma, men oavsett så är jag nöjd att jag till slut fick min diagnos. Den har hjälpt mig att förstå hur jag fungerar som bäst. Men, det är enbart för att det kom från en yrkesmänniska som den blev sann, inte för något som du sa, Johannes

Text: Per Fäldt
Foto: Public domain

Asperger tas bort i ny manual

IMG_5596I den nya upplagan av Diagnostic and Statistical manual of Mental Disorders (DSM-5) försvinner diagnosen Asperger syndrom och några förändringar görs i kriterierna för ADHD. Sorgeundantaget vid depression tas också bort, rapporterar Psykologiförbundet i sin tidning.

Det är den amerikanska psykologföreningen, American psychological association (APA) som ger ut DSM-5. I Sverige används rent formellt ett annat system (kallat ICD), men i praktiken kommer förändringar i DSM leda till ändringar även i hur svenska läkare ställer diagnoser, skriver Psykologtidningen.

Asperger syndrom kommer istället att hittas inom diagnosen autismspektrumtillstånd, detta eftersom forskare funnit att det är svårt att tydligt skilja dessa tillstånd från varandra.
Man har då istället sagt att svårighetsgraden av de besvär som individen upplever ska beaktas mer.

– Aspergers syndrom är kanske mer identitetsskapande än någon annan diagnos och försvinner den från manualen så förlorar man upplevelsen av den identiteten, säger psykologen Rickard Ahlberg i Psykologtidningen.
Attention, en förening för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, skriver på sin hemsida att de som tidigare fått diagnosen Asperger syndrom kommer att få behålla den. Därför kommer de en tid att använda benämningen Asperger parallellt med den nya beteckningen Autismspektrumtillstånd.

När det gäller ADHD så höjs åldern för när symtomen ska ha debuterat, från sju år till tolv år. Farhågor fanns att det skulle göra att fler personer fick diagnosen. Studier har dock endast visat på en marginell ökning.

– Vuxna med ADHD har svårt att minnas symtom före sju års ålder, därför är det en positiv förändring. Det fanns heller inget vetenskapligt stöd för en sjuårsgräns. I DSM-5 kommer det dessutom att särskilt uttryckas krav på fler än en informant, vilket de flesta kliniker redan nu kräver, säger Rickard Ahlberg i Psykologtidningen.

Enligt DSM-5 ska även personer som befinner sig i en sorgeprocess kunna diagnostiseras med det som kallas för egentlig depression. Detta för att kunna ta hand om de personer vars sorg faktiskt övergår i en depression. Vissa oroar sig för att det här ska leda till att normal sorg medicineras.

– Det är förvisso en sund farhåga, men i dag finns god evidens för psykologisk behandling vid depression. Nu kanske fler kliniker får upp ögonen för att en vanlig sorgereaktion kan övergå till en ”ovanlig”, det vill säga till en depression, säger Rickard Ahlberg.

Text: Therese Nilsson
Foto: Stefan Ek

Med intresset som motor

12345Michael Jackson, förhörsteknik och psykiatri. Vad har det gemensamt? Alla saker har varit specialintressen för Maria Lundby Bohlin, och bildat guldklimpar i hennes vardag. Många personer med Asperger syndrom har specialintressen, som Maria.

Specialintressen är en stor del av Marias liv. Det är intressen som under en lång tid blir väldigt intensiva.

– Michael Jackson, förhörsteknik och politik är några av de specialintressen jag har haft, framförallt intresset för Michael Jackson var tidigare extremt, berättar hon. Tack vare att Maria lyssnat, läst och skrivit om Michael Jackson så har hon lärt sig mycket engelska.

– Jag satt hemma framför datorn, när jag var arbetslös, och upptäckte Aspergerforum.se, det var det enskilt viktigaste stället för att lära mig om Aspergers syndrom. Och lära känna andra med samma diagnos. Dessutom finns ju Vuxenhabiliteringen, där man kan få hjälp med olika slags kognitiva hjälpmedel och hjälp med att planera och strukturera sin vardag, säger hon.

Om hemsidan aspergerforum.se tillägger hon:

– Det är ett väldigt bra hjälpmedel ifall man vill lära sig mer om Aspergers syndrom.

Intresset kan ändras
Personer i Marias omgivning kan ibland ha svårt att förstå hennes intressen. Vad är så spännande med Michael Jackson, exempelvis? Men man kan lika gärna se det så här: varför vill man inte lära sig mer om kungen av pop?

– Jag njuter av att läsa om min favoritsysselsättning, ifall man hittar rätt vinkel så lär man sig mer. Jag tror att man kan ha väldigt stor nytta av sina intressen.

Maria tror att de flesta personer på liknande sätt använder sin tid till att via datorn lära sig mycket engelska.

Text: Ellen Berner Foto: Per Rhönnstad

Aspergers syndrom – En viktig del av livet

Under flera år har Maria vetat att hon har Aspergers. Hon har hunnit att fundera mycket på vad det kan ha för betydelse för hennes personlighet.

– November 2007 fick jag veta att jag hade Aspergers syndrom och ADHD, när det gått så lång tid så kändes det bra. Jag visste nånstans att jag skulle få de diagnoserna, för jag kände igen mig i många av de egenskaper som hör till diagnoskriterierna.

Det finns flera teorier om att Aspergers syndrom skulle kunna vara en del av personligheten. Maria tror att det kan stämma.
– Det har hänt flera gånger att jag gått fram till folk på stan och sagt, ”Hej, jag har Aspergers syndrom och det tror jag att du också har!”. Då har de svarat, ”Va? Hur vet du det?”

Maria funderar liksom många andra över situationen med ny diagnosmanual.
– Jag skulle gärna se att Aspergers syndrom finns kvar som diagnos, även i framtiden.

Att få diagnosen Autismspektrumtillstånd kan vara jobbigt för en del, Maria tror att man kan bli stämplad och misstas för att ha en utvecklingsstörning. Asperger förutsätter dock att man är normalbegåvad eller mer.
– I och med att 75 procent av de med autism har en utvecklingsstörning, kommer jag att fortsätta kalla mig ”aspie”.

Källor:
Wikipedia.se
1177.se
autism.com

Du blir inte vad du äter

Att vad vi stoppar i oss för kost har en stor betydelse för hur vi mår är ingen nyhet, och denna insikt är något som är väldigt aktuellt i dagens samhälle. Något som om nu är uppe på tapeten är att man ska kunna bota sitt barns autism eller ADHD genom att ge dem en mjölk- och glutenfri kost.

Den amerikanska fotomodellen och skådespelerskan Jenny McCarthy är en av dem som dragit i gång denna karusell. Hennes son Evan diagnostiserades med Autism 2005 och Jenny gav 2007 ut en bok vid namn Louder than words, som handlar om hennes sons autism. Jenny påstår att vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund skulle ha orsakat sonens symtom, då hon tycker att han gick från att vara en väldigt kramgo pojke till att bli tyst och introvert. Hon saknar dock vetenskapliga rön för sådana påståenden, det hindrar henne dock inte från att påstå att Evan idag är botad från sin autism på grund av ändrad kost.

Jag får ofta kommentarer på min blogg med länkar till artiklar om detta ämne med uppmaningar som: ”kolla in detta, du kan slippa din sjukdom”.

För det första är Aspergers syndrom ingen sjukdom, det är en del av mitt sätt av vara. Och för det andra, varför skulle jag vilja ändra min personlighet? Jag trivs bra som jag är, jag är jag och jag vill fortsätta att vara det.

Jag förstår om föräldrar med barn med svår ADHD/autism vill sitt barns bästa och desperat testar alla metoder som finns, men jag är kritisk mot att man ska testa metoder som inte ens läkarna tror på. Jag kan gå med på att ändrad kost kan dämpa symtom vid ADHD/autsism men jag tror inte att det ska kunna ”bota” ett personlighetsdrag. Det finns i dagsläget inga läkemedel som kan dämpa autistiska symptom. Och även om det finns mediciner mot ADHD så kommer du aldrig att kunna ”bota” det.

Jag är rädd för att denna karusell ska göra så att barn far illa till följd av sina föräldrar, att de plockar bort mediciner som är livsviktiga för att barnen ska fungera bra i samhället och få ett bättre mående. För i dag finns det ingen vetenskap på att koständringar botar dessa neuropsykiatriska funktionshinder.

Och sen känner jag: varför ska vi förändra allt hela tiden? Varför kan vi inte bara få vara som vi är? Alla människor är vi unika oavsett om vi har en diagnos eller ej.

Text: Joanna Halvardsson
Foto: Robert Halvarsson