En inspirationsdag om återhämtning

En inspirationsdag under rubriken ”Återhämtning, inflytande och delaktighet” anordnades 29 maj av FoU Värmland, Inflytanderådet, Brukarrådet och Karlstads kommun. Syftet med föreläsningsdagen var att stimulera och inspirera det framtida arbetet så att det blir mer återhämtningsinriktat.

Inspirationsdagen i Bibliotekshusets sessionssal hade lockat brukare, personal och andra berörda parter till en dialog om återhämtning och brukarinflytande. Inbjudna talare var Mona Noreklint och Lotta Lagneryd, Katarina Grim samt Alain Topor. Topors föredrag behandlas i ASP Bladets skribent Christer Adrians artikeln här bredvid.

Personliga betraktelser
Mona Noreklint och Lotta Lagneryd berättade om sina erfarenheter om återhämtning efter psykoser. Med personliga betraktelser ur livet förklarade de hur psykoserna påverkade deras verklighetsuppfattning och hur återhämtningens olika faser kan se ut.

Mona Noreklint talade om tillfällen när röster i hennes huvud tog över tillvaron. Det började en dag när hon kom hem från jobbet, allt var som vanligt tills Mona såg för sitt inre en liten pinne på golvet. Helt plötsligt gjorde den en snygg parabel eller båge. När hon gick närmare såg hon att pinnen egentligen var henne själv.
– Sedan kommer rösten som säger: så där ska du göra, visst är det snyggt? Gå ut på balkongen och ställ dig på balkongräcket och sedan gör du en lika snygg parabel, berättade Mona.

Rösten fortsatte att dyka upp, men endast när Lotta var ensam, inte i sällskap med andra människor. Den manande henne att hoppa från balkonger både hemma och på jobbet. Vid ett senare tillfälle var det inte bara en röst, utan antalet röster växte och växte, vilka uppmanade henne att hoppa. Men genom att klara av att ignorera rösterna, tystnade dem tillslut.
– Det svåraste för mig är när jag inte kan skilja på vad som är vår gemensamma värld och det som är min alldeles egen värld, sade Mona.

Lotta Lagneryd berättade att hon just nu hade återhämtat sig ganska bra. Återhämtning handlar även om det som sker på längre sikt. Lotta förklarade att den lilla återhämtningsfasen som sker just nu, påminner om den längre återhämtningen fast i mindre skala.

Lagneryd fortsatte sitt resonemang med att hänvisa till en bok om återhämtning. Boken ”Rethinking madness” skriven av Paris Williams behandlar just återhämtning från psykisk ohälsa. Den nämner tre saker som är viktiga i återhämtningsprocessen. Den första är att få kontakt med livskraften. Tillit är den andra viktiga delen som handlar om tilliten till själv, sina nära och kära och personer som man inte känner.
– Den tredje delen är meningen. Att man på något sätt lär sig något, att man får en mening i det. Det här tre delarna påverkar varandra. Om det finns en mening, får man en större tillit och har större tillit till sin kropp. Då känner man sig centrerad i sin kropp och i kontakt med livskraften, förklarade Lotta.

Inflytande, bemötande och återhämtning
Katarina Grim, samordnare för brukarinflytandefrågor på FoU Välfärd Värmland, har också egen erfarenhet av psykisk ohälsa, talade om hur inflytande och delaktighet påverkar den egna återhämtningen.

Inflytande, bemötande och återhämtning är nära inflätade i varandra, sa Katarina Grim. Återhämtning är en personlig process, man kan inte återhämta någon annan.
– Samtidigt är det så att varje möte man har, inte bara de möten man har med läkaren, har betydelse för ens återhämtning. Samtliga möten och interaktioner med alla yrkesroller kan främja eller hämna återhämtningen. Man brukar säga att det går inte lära ut metoder för återhämtning, men man kan ge den en bra grogrund och vårda den som en ömtålig planta, sade Grim.

När det gäller inflytande, så ska alla ha möjligheten att påverka de verksamheter vi använder. Det rådande synsättet är att det är professionen som ska lösa brukarnas problem. Men nu har det skett en förändring mot att individen ska få mer inflytande över sin situation, att denne tar aktiv del i de beslut som rör hans eller hennes liv.
– Brukarinflytande handlar inte om att det ska ske på professionens bekostnad. Att brukarna får mera makt, behöver inte betyda att professionens status ska devalveras, menade Katarina Grim.

– Jag tror att allt beteende och alla beslut som handlar om att ta rodret i sitt eget liv, det aktiverar och stimulerar de friska sidorna i en. Så även om det är små saker man får inflytande över, är det viktigt, menade hon.

Text: Henrik Sjöberg

Återhämtning är möjlig

Mediagruppen var i slutet på september på plats för att dokumentera en föreläsningsdag vid Stadshotellet i Karlstad på temat Återhämtning. Arrangören var Socialpsykiatriskt forum.

Under dagen föreläste ett flertal personer, det hölls paneldiskussioner och karlstads sociala arbetskooperativ presenterades som en konkret väg till återhämtning. Föreläsarna hade olika infallsvinklar kring själva temat, speglat bland annat genom brukarinflytande och kamratstöd.

Ing-Marie Wieselgren, psykiater och överläkare, hade dagens första pass. Hon talade om varför det är så svårt att omsätta återhämtning till praktik inom vården. Återhämtning kan uppfattas lite som en främmande fågel. Tidigare har det funnits en idé om att det är elakt att ge människor falska förhoppningar kring exempelvis sin schizofreni, men denna attityd avfärdas nu alltmer. Potentialen för förbättring är större än vad vi först kan tro.

­­­– Det finns mycket motstånd och förenklingar kring återhämtning. För mig kan det ske på väldigt många olika sätt. Ibland kan det ske med hjälp av medicin, men inte alltid. Det är sällan det bara räcker med sådant, det kan dock vara ett hjälpmedel för att arbeta med sin funktionsförmåga, berättade Ing-Marie Wieselgren.

För åhörarna visade Wieselgren ett bildspel kring personerna ”Ture och Tova”, vilken berättade historien om hur det kan gå för en patient när psykiatrin samt samhället utanför fungerar när den är som bäst.

– Att hjälpa folk till återhämtning är en social investering – man får många gånger tillbaka, sade Ing-Marie med eftertryck.

Men skall man våga vara öppen? Skulle en Kalle eller Malin få behålla sitt jobb om det kom ut att de led av schizofreni? Svåra frågor förvisso, central för Wieselgrens förståelse är dock att personer som arbetar med brukare bör skapa och underhålla människans hopp.

– Man behöver ett hem, gemenskap, delaktighet, stöd och träning för att kunna komma ut i livet. Det är som ett trädgårdsland där man planterar och någon behöver vattna. Vi behöver hopp att någonting skall kunna bli bättre för yttre och inre återhämtning. Vi behöver också tro på att vi duger och att livet kan bli skapligt, sade hon.

En human människosyn 

Dagens andra talare var Hans Nordén, journalist och författare. Han fyllde sin framställning med en del anekdoter, bland annat om hur han tidigare besökt ett mentalsjukhus i Rumänien. På avdelningen blandades personer med schizofreni, utvecklingsstörning, hjärnskador och kanske mer sorgligt, politiska motståndare och regimkritiker.

Metoder som använts inom psykiatrin historiskt har bland annat handlat om att knuffa ner patienter i kallt vatten, åderlåtning och att använda nålar och brännjärn på dem. Även i Sverige finns ett sådant arv, fast vi har kommit en god bit på vägen mot en mer human psykiatri. Nordén betraktar också psykiatrireformen på 90-talet som i grund och botten bra, men även här har snedsteg skett som behöver rättas till.

– Psykiatrireformen hade brister, men den har radikalt förändrat samhällets syn på psykisk ohälsa. Från att ha varit en marginaliserad grupp finns nu psykisk ohälsa på det politiska smörgåsbordet, om än inte bland delikatesserna, berättade Hans Nordén

Nordéns bok ”Nu åker jag slalom” är själva grundstommen för konferensen. Där lyfter han fram tanken på återhämtning som central, men det är viktigt att understryka att det inte nödvändigtvis är detsamma som friskhet. En person kan återhämta sig helt eller delvis fastän han eller hon aldrig blir frisk från sin sjukdom, vägen är individuell och bygger på insikten att psykisk sjukdom inte är ett evighetstillstånd. Den KAN brytas.

100 procent av mig

– Alla har rätt att arbeta 100 procent av sin förmåga! Med det kraftfulla budskapet lanserade Veronica Höijer sin presentation om Karlstad kommuns arbete med sociala arbetskooperativ. Hon arbetar som enhetschef inom Vuxenavdelningen för kommunen, och har ett djupt engagemang för stadens sociala ekonomi.

Konsum Värmland, HSB och tidigare Milko: alla är de exempel på den kooperativa företagsformen. Sociala arbetskooperativ är dock en specifik variant, där brukare i självförvaltning identifierar och tillfredställer sina ekonomiska, sociala och kulturella behov. Kooperativet ska givetvis tjäna pengar för att kunna utvecklas, men det är aldrig hela syftet. Och genom att forma och underhålla band både till det offentliga likväl som det privata, skapar man också rum för meningsfull sysselsättning.

Elisabeth Lidström, som själv är med i ett socialt arbetskooperativ vid namn Grön framtid, berättade passionerat kring sina upplevelser.

– Jag kände tidigare att det inte fanns någon plats för mig i samhället, det blev ett vakuum. Här öppnas allting upp, man får igång hjärnan igen, jag tror alltså att det finns många olika nyttigheter med just kooperativ, berättade Elisabeth Lidström för konferensdeltagarna.

Från frågetecken till utropstecken

En tanke som uttrycktes under dagen var att frågetecknet kring om återhämtning är möjlig måste rätas ut till ett utropstecken. När socialarbetare och brukare drar åt samma håll, med fokus på klientens egenmaktsupplevelse, kan stora saker ske. Här kan en verklig återhämtningsprocess ta sin början.

Text: Robert Halvarsson & Maria Lundby Bohlin

Foto: Per Rhönnstad