I år är det 10-årsjubileum för beroendecentret Gökhöjden. Det firade de boende och alla som har boendestöd, från Edsvalla och Vålberg, med tårta och fika. ASP Bladet har träffat Sara Kjellin som är vård- och stödsamordnare samt Eva Gylling som är behandlingsassistent, för att få reda på hur man arbetar där.
Gökhöjden är ett bostadsområde, ett kulturmärkt radhussamhälle utanför Vålberg. Beroendecentret Gökhöjden som finns där, var ett nytt koncept då det bildades 2004. Det fanns inget liknande boende i Karlstads kommun, vilket var anledning att man startade detta. ASP Bladets reporter träffade Sara och Eva på andra våningen, ovanför kontor och samlingslokal.
De berättar att det har hänt mycket hos dem på tio års tid. I början fanns det sysselsättning på området, de boende hade möjlighet att delta i något som hette Götes firma, där de fick greja, måla och fixa med utemiljön. De hade också gemensam mat, frukost, middag och ibland lunch, det ändrades lite eftersom.
Senare försvann vissa måltider och sysselsättningen. Men det fanns möjlighet att på förmiddagen och kvällen dricka kaffe i samlingslokalen. Sedan tre år tillbaka finns numera boendestöd, vilket innebär att personalen åker väldigt mycket ifrån kontoret ut till personer som har egna lägenheter. I de gemensamma lokalerna har de öppet för kaffe på kvällen.
Det är stor skillnad mellan då och nu.
TIDIGARE MODELLKOMMUN
Tidigare var Karlstad en modellkommun. Det innebar i Rehabcenters fall att de fick bidrag för att göra olika aktiviteter, såsom sysselsättning i hantverk för de boende. Resurserna i dag är lägre än de var tidigare, så det finns inte samma möjlighet att genomföra aktiviteter. Tidigare fick några av de boende laga mat i köket som serverades till de boende på Gökhöjden. Det sågs som stärkande och utvecklande att de boende hade sysselsättning och aktiviteter att göra, under dagarna.
Åldern mellan de som bor på Gökhöjden sträcker sig från 25 år till 72 år. De flesta får sin sysselsättning genom kommunen. Alla städar, lagar mat och handlar själva, mer eller mindre som att ha en egen lägenhet. Varje lördag är det handlingsresor för de som bor på området, då åker personalen med eftersom Gökhöjden ligger lite utanför centrala Karlstad.
– Det är väldigt bra att jobba här, det är väldigt kul, säger Sara och Eva. Personalen gör allting mellan himmel och jord. De följer med som stöd med klienternas myndighetskontakter, tandläkare, läkare, kronofogden, skuldsanering, veckoplanering och stödsamtal. Det är anpassat efter varje individ. De som jobbar på Gökhöjden är behandlingsassistenter och Vård- och stödsamordnare.
KLIENTERNAS DAG PÅ GÖKHÖJDEN
Det finns inget tvång för klienterna att delta i de aktiviteter som anordnas. För den som bor där måste man dock lämna urin- och utandningsprov, för att se så inget missbruk förekommer.
En del har sysselsättning, men det är inget tvång. På samma sätt kan den som vill ta en kopp kaffe med de andra gästerna och personalen. Ibland spelas kortspel, och man kan alltid hämta stöd hos varandra eller hos personalen. Att man har haft ett missbruk är själva grundkriteriet för att bo på Gökhöjden, och att man har varit bostadslös. Många har också haft olika former av psykisk ohälsa. De flesta som kommer hit har haft sina missbruk under längre tid.
DET BÄSTA I ATT VARA ANSTÄLLD
Det bästa med att jobba på Gökhöjden är enligt Sara och Eva närheten man får till klienterna. Att man känner att man hjälper någon i deras vardag. Det sämsta är avståndet till Karlstad. Vart de än behöver åka, om det så är möten med handläggare eller annat, så sker det i stan allt som oftast. Boendet har två egna bilar som de delar på. Samarbete kan givetvis alltid förbättras, men personalen tycker att de har bra kontakt med både handläggare och beroendeenheter.
EN ANDRA CHANS
De boende på Gökhöjden har stor frihet, den som vill dricka kan i dag göra det. Personalens arbetstid sträcker sig inte hela dygnet och de har inte möjlighet att i dagsläget ha kontakt med andra varje enskild dag. Men om personalen kommer på någon med alkohol eller droger så blir klienten utelåst; man tar ifrån dem nyckel eller byter låskolv.
Sen får de komma in igen när de visar att de är nyktra, de blir alltså inte utskrivna på en gång. Ofta frågar de anställda om den påverkade har någon vän de kan vara hos, ofta har de det, annars frågar de om det finns platser på Strandgården för kvinnorna. Som på Trossen eller Nordby.
– Vi låser inte ut någon till ingenting, vi ser till att de har någonstans att ta vägen, säger Sara.
ANDRAHANDSKONTRAKT
Kommunen äger husen på Gökhöjden som sedan klienterna disponerar över, så länge som de sköter sig. De har så kallade andrahandskontrakt. De får ha en egen säng om de vill, annars står kommunen för möblerna och husgeråd så som handdukar, lakan, kuddar och så vidare. De behöver bara ha egna pengar till mat, tvål och rengöringsmedel.
I princip ska man kunna flytta in, även om man bara äger de kläder man har på kroppen. Den hemlöse kan oftast betala sin hyra via kommunens försörjningsstöd, eller via pension och sjukersättning.
Det finns ungefär lika många kvinnor och män på boendet och hur länge klienterna bor där är väldigt olika; vissa bor en vecka, andra flera år. På senare år har det bott även barn på Gökhöjden, så den som har familj kan bo tillsammans med dem.
Det är lugnare nu än det har varit tidigare på Gökhöjden. Under tio år har Gökhöjden förvaltat de gamla arbetarbostäderna, som fylls av liv och rörelse. Och faktiskt numera, även hela familjer.
Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi
ASP BLADET 