Etikettarkiv: Autism

Kronoparksboende kammade hem Solastipendiet 2013

SONY DSCFrödinghöjd 2 öppnade 2004 och är ett LSS-stödboende för personer med psykisk ohälsa. De som bor där är i åldrarna mellan 42 och 65 år.

Solastipendiet 2013 tilldelades Fröding­höjd 2, som ligger beläget på Kronopar­ken. Det var Vuxenavdelningen inom Karlstads Kommun som delade ut priset och det består av pengar, som bland an­nat kan användas för att låta personalen att lära sig mer om sitt yrke. Personalen berättar för ASP Bladet att de tycker att det var roligt att få priset. Motiveringen till priset är att personalens dagliga omsorg och vård av människorna håller en hög kvalité.

– Här på Frödingshöjd 2 bor det per­soner med psykisk ohälsa, människor med Aspbergers Syndrom, autism och schizofreni. Alla som bor här har olika diagnoser, berättar Lena Berggren, som jobbar på gruppboendet.

Det finns åtta brukare på Frödinghöjd 2, varav fem personer även går på daglig verksamhet i centrala Karlstad. Där får de sysselsättningar som utgår ifrån en tydliggörande pedagogik. Detta inne­bär i detta fall att man har någon form av schema, med bilder över vad dom skall göra under dagen och en klocka som hjälper personerna att hålla tiden i förhållande till olika aktiviteter. Klockan kallas för timstock.

För närvarande är de åtta stycken i personalen som arbetar där – dessa personer ser till att Frödingshöjd 2 har bemanning dygnet runt.

– Vi fick Solastipendiet efter att vi blivit nominerade av vår handläggare Bibbi, och Elin som är sjuksköterska. Jag visste inte om priset förrän det var klart och vi fick reda på att vi vunnit, säger Maud Hertzberg, som också hon arbetar på gruppboendet, till ASP Bladet.

Text: Olle Stagnér, Lotta Tammi och Robert Halvarsson
Foto: Lotta Tammi

För fullständig prismotivation, läs ASP Bladet nr 10, 2013.

FAKTA OM SOLASTIPENDIET:
I samband med erfarenhetsdagarna i Karlstads kommun delas Solastipendiet ut till enskilda medarbetare, eller en arbetsgrupp vid Arbetsmarknads-och socialförvaltningen. Stipendiet är till för att uppmuntra och uppmärksamma an­ställda, som har utvecklat eller nyskapat sitt arbete på ett bra sätt, i linje med för­valtningens inriktning och värdegrund. Stipendiet ska användas till att utvecklas inom sitt arbete, studieresor eller utbild­ning eller andra aktiviteter som har med arbetet att göra. Stipendiet är ingen lö­neförmån, utan till för att enbart tillföra nya kunskaper.

Mats Fackel, verksamhetsstrateg på Ar­betsmarknads- och socialförvaltningen berättar för ASP Bladet att förslag på mottagare kan lämnas av anställda vid förvaltningen och förtroendevalda vid Arbetsmarknads- och socialnämnden. Förslag skall senast två veckor före Erfarenhetsdagen lämnas till respektive avdelningschef som utan eget yttrande lämnar det vidare till förvaltningsdi­rektören. Förvaltningsdirektören och nämndens ordförande beslutar om vem/vilka som skall tilldelas stipendiet.

Uppgifter hämtade från Arbets­marknads- och socialförvaltningen i Karlstads kommun.

Var genuint intresserad och le

Vad innebär det att skaffa sig en vän? Och hur gör man det om man dessutom har sociala funktionshinder? ASP Bladet berättar vad som är viktigt när man vill skapa vänskapsrelationer.

För många är det att skaffa och behålla vänner någonting enkelt och roligt, men för andra är det en ständig kamp, det sker inte automatiskt, man måste hela tiden medvetet tänka på vad man säger och hur man agerar. Vänner är beteckning på en relation två eller fler människor emellan där man tycker om varandra och känner tillit och respekt för varandra och önskar det bästa för en annan. Vänner kan också vara ärliga, även när det gäller saker som är svåra att säga, utan att behöva vara rädda för att bli dömda. Man har en förståelse och medkänsla. I en vänskapsrelation är det viktigt med en positiv ömsesidighet, ett givande och tagande mellan två jämlika parter.

HUR, VAR, NÄR?
Vänner kan man få i stort sett varhelst man träffar människor, även om ICA-kön och hissen brukar anses som olämpliga forum för dylikt. På jobbet, i scouterna, i studiecirklar och i föreningar kan man få vänner, både i Sverige och utomlands, så även på krogen. Andra man kan bli vän med är grannar och bekantas bekanta. Internet är också en guldgruva om än med falldörrar, där kan man träffa många, men man får vara beredd på ett ibland hårt klimat på nätforum, då folk inte vågar säga samma sak ansikte till ansikte som bakom en datorskärm. Det är ett bra sätt att skaffa vänner om man har gemensamma intressen att träffas kring.

Isa-Alise har besvarat ASP Bladets fråga: ”Hur får man vänner?”, så här: ”När du träffar en person som du skulle vilja bli vän med möt blicken och le. Ta upp en enkel konversation om ett neutralt ämne som vädret. Undvik att prata om dina problem, diagnos, mediciner, politik, religion eller sex. Var vänlig, tala lugnt, lyssna in vad personen säger och svara med intresse När du träffar en person som du skulle vilja bli vän med möt blicken och le. Var vänlig, tala lugnt, lyssna in vad personen säger och svara med intresse.”

SÄRSKILDA UTMANINGAR
Det finns personer som har svårare att skapa relationer än andra, dessa kan bland annat vara personer med autism eller Aspergers syndrom. Vid dessa tillstånd har man svårt att läsa av och tolka ironi, ansiktsmimik och kroppsspråk bland annat, vilket är viktigt för att förstå de sociala spelreglerna. Några personer är också introverta utan att ha någon diagnos, de har också svårare att skaffa vänner än dem som är mer socialt lagda. Man kan dock träna upp sin färdighet i att umgås, lära sig tekniker såsom att hälsa och småprata.

EN ÄKTA VÄN
En äkta vän kan vara den som ställer upp för dig till 100% och som står dig bi när du har det svårt. Ofta kan man skilja på ”vänner”, de som egentligen är bekanta, och ”vänner” som är dem som står dig närmast, dem har man oftast några få av, som är särskilt nära. Några tycker att det är en fördel att ha många vänner medan andra har få nära.

Magnus är en annan person som undertecknad har talat med. Han vill poängtera att man mår bra av att vara vän med ”hela skapelsen” och Gud, att försöka vara vänlig mot även de människor som man har svårare för, för det kan ibland leda till vänskap i längden. Man ska försöka ha bra umgänge och bra relationer, till sig själv, Gud och sina medmänniskor. Man mår bra av att bejaka kärleken i sitt liv. För varje vunnen vän har man en mindre potentiell fiende.

För att behålla en nära relation med en person bör man höra av sig regelbundet, gärna en gång i veckan. Det kan också vara bra att göra roliga saker tillsammans och att man kommer ihåg att gratulera vännen kring jul och födelsedagen. Viktigt är också att inte försöka pracka på personen ens åsikter utan att man respekterar att man ibland tycker olika.

Text & Illustration: Maria Lundby Bohlin

Du blir inte vad du äter

Att vad vi stoppar i oss för kost har en stor betydelse för hur vi mår är ingen nyhet, och denna insikt är något som är väldigt aktuellt i dagens samhälle. Något som om nu är uppe på tapeten är att man ska kunna bota sitt barns autism eller ADHD genom att ge dem en mjölk- och glutenfri kost.

Den amerikanska fotomodellen och skådespelerskan Jenny McCarthy är en av dem som dragit i gång denna karusell. Hennes son Evan diagnostiserades med Autism 2005 och Jenny gav 2007 ut en bok vid namn Louder than words, som handlar om hennes sons autism. Jenny påstår att vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund skulle ha orsakat sonens symtom, då hon tycker att han gick från att vara en väldigt kramgo pojke till att bli tyst och introvert. Hon saknar dock vetenskapliga rön för sådana påståenden, det hindrar henne dock inte från att påstå att Evan idag är botad från sin autism på grund av ändrad kost.

Jag får ofta kommentarer på min blogg med länkar till artiklar om detta ämne med uppmaningar som: ”kolla in detta, du kan slippa din sjukdom”.

För det första är Aspergers syndrom ingen sjukdom, det är en del av mitt sätt av vara. Och för det andra, varför skulle jag vilja ändra min personlighet? Jag trivs bra som jag är, jag är jag och jag vill fortsätta att vara det.

Jag förstår om föräldrar med barn med svår ADHD/autism vill sitt barns bästa och desperat testar alla metoder som finns, men jag är kritisk mot att man ska testa metoder som inte ens läkarna tror på. Jag kan gå med på att ändrad kost kan dämpa symtom vid ADHD/autsism men jag tror inte att det ska kunna ”bota” ett personlighetsdrag. Det finns i dagsläget inga läkemedel som kan dämpa autistiska symptom. Och även om det finns mediciner mot ADHD så kommer du aldrig att kunna ”bota” det.

Jag är rädd för att denna karusell ska göra så att barn far illa till följd av sina föräldrar, att de plockar bort mediciner som är livsviktiga för att barnen ska fungera bra i samhället och få ett bättre mående. För i dag finns det ingen vetenskap på att koständringar botar dessa neuropsykiatriska funktionshinder.

Och sen känner jag: varför ska vi förändra allt hela tiden? Varför kan vi inte bara få vara som vi är? Alla människor är vi unika oavsett om vi har en diagnos eller ej.

Text: Joanna Halvardsson
Foto: Robert Halvarsson

Från förtvivlan till hopp

Mellan den 22 november och den 1 december anordnade Anhörighetscentrum Anhörighetsveckor. Onsdagen den 24 november hade man bjudit in Jenny Lexhed som föreläsare. Hon är författare till boken ”Det räcker inte med kärlek” som handlar om hennes erfarenheter som mamma till ett autistiskt barn.

Hennes son Oskar var inte som andra barn. Det upptäcktes tidigt att det var något annorlunda med hur han samspelade med sin omgivning. ”Varför tittar han inte på mig?”, frågade sig Jenny Lexhed. Andra små barn härmar sina föräldrar i rörelser och söker ögonkontakt. Det gjorde inte Oskar. Han lekte inte med andra barn utan var mer intresserad av hur saker fungerar. ”Han var som en liten forskare”, berättar Jenny.  Han levde i sin egen lilla bubbla där han lät få komma in.  På utsidan kan allt se bra ut. Men på insidan kan det se mycket annorlunda ut, säger Jenny.

Det som oroade mest var när språket inte kom igång som det skulle. Han hade svårt att komma ihåg ord och han hittade på egna ord. Oskar svarade sällan på tilltal och lystrade inte på sitt namn.

Jenny Lexhed kände en stor sorg. Hon befann sig i ett stort svart hål och det underlättade inte att omgivningen misstrodde henne när hon trodde att hennes son hade autism.  Jenny började läsa om autism och letade på Internet efter information om autism och hittade symptom som passade in på Oskar. Jenny kontaktade mottagningar och sjukhus för att hitta någon som ville göra utredning huruvida Oskar hade autism eller inte.  Det var långa väntetider på många ställen men tillslut fann hon en privatklinik som konstaterade att Oskar hade grava tal- och språkstörningar samt en del autistiska drag.

Samtidigt som utredningen pågick började Jenny att leta efter lämpliga terapier som skulle kunna hjälpa Oskar. Hon begravde sig i forskningsrapporter, fakta och information för att hitta det som passade bäst. Natt efter natt jobbade hon med detta.  Det gick så långt att hon inte förstod att hon mådde allt sämre tills hon kollapsade. Hon blev tvångsintagen på en psykvårdsavdelning och var där i fem veckor. Det konstaterades att hon hade en reaktiv psykos. Det var en mycket jobbig period men i i slutet av sjukhusvistelsen kände hon en frihetskänsla. Hennes vilja att sig vidare blev starkare. När hon blev utskriven tog dock verkligheten utanför sjukhusväggarna vid. Jenny orkade inte lika mycket som tidigare och ta sig tillbaka till normaliteteten var lång och svår.

Idag har Oskar ett språk. Han läser, räknar och går i skolan med hjälp av en resursfröken. Jenny menar att tillgången till ett språk är en livsnödvändighet eftersom autism hämmar kommunikationsutvecklingen.  Kommunikation är viktigt för att klara av livet.  Jenny Lexhed säger vidare att hon lärt sig att det är bättre att göra saker tillsammans. Ibland klarar man inte av det på egen hand.

Text: Henrik Sjöberg Foto: Kajsa Jansson