Vi har under detta år en artikelserie som vi kallar ”Vad är?”. Här förklarar vi olika saker. Denna gång ska vi reda ut begreppet elektrokonvulsiv terapi (ECT).
Bakgrund I dagligt tal använder man inte begreppet ”elektrokonvulsiv terapi”, utan säger istället ECT (av engelskans electroconvulsive therapy) eller elbehandling. Förr sa man elchock, men den benämningen är föråldrad och dessutom missvisande. De som kom på metoden med ECT var två italienska professorer, Ugo Cerletti och Lucio Bini. År 1938 kunde de påvisa att ett epileptiskt anfall, framkallat med hjälp av elektricitet, kunde användas som ett sätt att behandla psykiska sjukdomar.
Tillvägagångssätt Behandlingen innebär att en elektrisk ström på ca 0,8 Ampere vid 450 Volt sänds genom patientens hjärna med hjälp av elektroder som placeras på huvudet. Strömmen framkallar ett epileptiskt anfall och detta förändrar balansen i ett flertal signalsubstanser i hjärnan. Patienten är sövd under behandlingen och märker därför inte av det epileptiska anfallet. Även muskelavslappnande medel ges för att patienten inte skall få den muskelvärk som annars är vanlig vid generella krampanfall.
När används ECT? ECT är den mest effektiva behandlingen vid djupa depressioner eller där självmordsrisken bedöms som stor. Den är också ett alternativ när läkemedelsbehandling inte fungerar eller orsakar svåra biverkningar. ECT kan ges vid depressioner med inslag av psykos (med vanföreställningar). Det förekommer också att man ger ECT vid mycket svåra maniska sjukdomstillstånd av livshotande karaktär. Man brukar då ge daglig behandling under tre dagar för att bryta udden av den maniska sjukdomsbilden.
Biverkningar Vissa personer kan få tillfälliga minnesstörningar efter behandlingen på grund av minskad syretillförsel till hjärnan under en kortare tid. Patienten kan då få en minneslucka som täcker behandlingstiden eller få svårigheter att minnas vad som hände strax före, under och efter behandlingen. Även tillfällig förvirring kan uppstå. Såväl minnesstörningen som förvirringen är dock ganska obetydlig eftersom narkosmetoden och tillvägagångssättet vid ECT har moderniserats. Vanlig huvudvärk förekommer hos cirka 30% av alla patienter som behandlas med ECT. Övergående muskelvärk och illamående är mindre vanliga. Ibland händer det att patienten får tandfrakturer om muskelkramperna blivit för starka.
Karl-Peter Johansson
ASP BLADET 