Plåstra om – prata sedan om annat

På Centralsjukhuset Karlstad hölls nyligen psykiatriveckan, där det fanns öppna föreläsningar om psykisk ohälsa och sjukdomar. En av föreläsningarna som hölls av Christina Görsing, Ann-Louise Englund och Victoria Thurfors handlade om självskadebeteende.

Det sorlar i publiken innan dagens sista föreläsning sätter igång, ämnena under dagen har sannolikt berört många. Det är svåra ämnen men viktiga. Föreläsningen som står på tur är av tre personer från DBT-teamet i Karlstad. DBT står för Dialektisk beteendeterapi. Bland annat jobbar man inom DBT med självskador.

VAD ÄR SJÄLVSKADOR?
Definitionen av självskadebeteende är att medvetet förorsaka skador på kroppen utan avsikt att ta sitt liv. Självskadehandlingen ger ofta en omedelbar men tillfällig lättnadskänsla. Självskadebeteende är inte en diagnos i sig, men är dock ett av kriterierna vid emotionellt instabil personlighetsstörning, det som ibland kallas ”borderline”.

– Det är att skära, riva, rispa eller använda annat yttre våld. En annan typ är att använda förskrivna läkemedel, droger, alkohol och annat som skadar kroppen. Man behöver inte ha någon diagnos för att ha självskadebeteende, inleder Ann-Louise.

VARFÖR SJÄLVSKADAR MAN?
Några vanliga orsaker är att få lättnad från outhärdliga känslor, få något som ersätter en upplevd tomhet, undkomma känslor av overklighet eller för att straffa sig själv. Det kan också vara så att man vill påverka andras beteende eller söka hjälp från andra, eller för att undkomma tankar om självmord. Victoria fortsätter:
– Att hota, böna och be hjälper sällan. Det finns ett syfte med beteendet, annars så skulle man inte fortsätta. Att skada sig är känsloreglerande. Känslan av intensiv ångest minskar eller tas helt bort, tillfälligt, fortsätter Ann-Louise.

Man kan uppleva en inre smärta som endast kan lindras av en yttre smärta. Man kan uppleva att man efter självskadandet blir mer närvarande i sin egen kropp. Många har dålig självkänsla och dömer sig själva mycket hårdare än andra. Man kan uppleva skuld och skam, och att man förtjänar att straffas, förtjänar smärtan.

Det är svårt att kommunicera hur det kaosartade känns, berätta hur dåligt man mår för att få hjälp.
– Man kan skada sig för att undvika självmordstankar och -planer, för att få kontroll. Det är viktigt att personerna lär sig andra sätt, påpekar Victoria.

BEMÖTANDE
Ett tips om du möter någon som skadar sig själv är att tala om att du bryr dig och att du vill hjälpa. Försök förstå syftet med självskadan. Samarbeta, försök undvika konfrontation. Lägg minst möjligt fokus på själva skadan. Hjälp till att söka hjälp. Uppmärksamma och ta hand om dina egna reaktioner.
– Det är viktigt att visa att man bryr sig om, säger Christina. Att man vill hjälpa. Det kanske inte tas emot, men folk kan komma ihåg flera år senare vad man sagt.

Det är viktigt att förstå varför det kunde ske, tillsammans. Skrik inte åt personen, även om det är mänskligt att känna ilska. Det är lättare sagt än gjort. Försök att inte skuldbelägga; ”varför gör du såhär mot mig?” ”Slutar du aldrig?” Personen har redan skam och skuld. Plåstra om och prata sedan om annat. Hjälp gärna till att söka professionell hjälp. Det är en djungel med alla telefontider. Man behöver ha tålamod. Läs gärna litteratur, det finns information som ej bara är för professionella.
– Och glöm inte att ta hand om dina egna reaktioner! Spela inte oberörd!

För den som behöver hjälp rekommenderar Ann-Louise att man inte bär sin egen börda ensam. Gällande vård, sök den!
– Man kan själv söka eller bli remitterad om man önskar DBT.

40 procent av alla har någon gång skadat sig avsiktligt. Men det är 12 procent av alla ungdomar och fem procent vuxna, som gjort det mer än fem gånger. Bland killar så är det vanligare att dricka kraftigt för att skada sig själv, så det är viktigt att vara medveten om att självskadebeteende kan vara väldigt olika från person till person.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Stefan Ek

Poliser med (H)järnkoll

Kampanjen Hjärnkoll vars mål är att öka öppenheten och förståelsen kring psykisk ohälsa i Sverige har från 2011 gjort en utbildningsinsatts för blivande poliser vid Umeås universitet.

En ny utredning av utbildningsinsatsen visar att satsningen varit framgångsrik, det märks en stor skillnad på den positiva attityd som de studenter som deltagit i utbildningsmomenten har fått, jämfört med de som inte gjorde det.

– Många personer med psykisk ohälsa blir diskriminerade och polisen har ett viktigt uppdrag att se till att vi är lika inför lagen. Det utbildningsmoment vi varit med och tagit fram ger polisstudenterna möjlighet att få syn på hur deras egna attityder och beteenden påverkar inte bara deras eget bemötande utan också omgivningens bemötande av personer med psykisk ohälsa, säger Rickard Bracken, projektledare för Hjärnkoll i ett pressmeddelande.

Utbildningen kommer fortgå under försök fram tills 2014 och är en del av psykiatridelen av polisutbildningen. Den grundar sig framför allt på att studenterna får möta Hjärnkolls ambassadörer, som har egna erfarenheter av att leva med psykisk ohälsa och har haft kontakt med polisen.
Man använder sig också av från UR:s programserie Inferno.

Andra attityder

– Det går att ändra attityder om man får kunskap och möjlighet att träffa personer som själva har erfarenhet av psykisk ohälsa. Vi ser utbildningsinsatserna som ett långsiktigt arbete mot diskriminering. Alla blivande poliser ska bli bättre rustade för sitt kommande arbete, därför borde den vara ett obligatoriskt inslag i polisutbildningen, säger Rickard Bracken.

ASP Bladet kontaktar Tommy Lind pressinformatör på Polisen i Värmland för att fråga hur man arbetar med att förbereda poliser för möten med personer med psykisk ohälsa.

Tommy berättar att redan under hans utbildning för mer än 10 år sedan, handlade en stor del av utbildningen om att lära sig om psykisk ohälsa och hur man ska bemöta personer med funktionshinder.

Polisen i Värmland har övningar där man både lär sig mer om psykisk ohälsa men iscensätter även situationer som kan uppstå kring målgruppen. För att på bästa sätt lära sig att hantera dem; Tommy tycker att detta är något som är mycket viktigt.

Text: Joanna Halvardsson

Erfarenhetsdagarna 2011

I det nya och fräscha Carlstad Conference Center anordnades Erfarenhetsdagen 2011. Den röda tråden under dagens seminarier var bemötande.

Monica Persson, förvaltningens socialdirektör, inledde dagen med att förklara att utgångspunkten för Erfarenhetsdagen är värdegrundsarbetet utarbetat i Solklart. Utifrån detta fokuserades seminarierna under dagen på bemötande. Monica menade vidare värdegrundsarbetet är vikigt eftersom det sätter fokus på hur vi behandlar varandra i arbetssituationer. Det är väldigt lätt att börja snacka skit om sina kolleger, lättare än man tror. Vi blir då en del av problemet.

Vi behöver diskussioner för att kunna förstå och gå vidare. Seminarieformen är ett bra sätt att få en förståelse, reflektera och sedan ta avstamp mot ett gemensamt mål.

Seminarieteater med reflektion  

För att illustrera de problem som kan dyka upp i mötet mellan brukare och socialtjänst, hade gruppen Seminarieteater bjudits in. Med teatern som hjälp ville de skapa reflektioner och diskussioner.

Skådespelarna Suzanne Enrup och Anders Sundqvist gestaltade på ett träffsäkert sätt tre olika situationer. Scenerna tog upp hur man tar hand om en nedbruten klient, förhållningssätt när socialarbetare känner antipati mot brukaren och hur man använder kommunikationen för att underlätta samspelet mellan brukare och socialtjänst.

Efter varje scen fick åhörarna chansen att ge sin syn utifrån bemötandeperspektiv. Från åhörarplats blir det extra tydligt, när det ligger i teaterns sätt att överdriva och vara övertydlig. Det blir lättare då att visa på problem och hur de kan lösas. Suzanne och Anders tryckte på att reflektion är mycket viktigt för att förstå de problem som klienterna står inför. Frågan är dock, finns det tid för reflektion?

Brukarna i fokus

Per Johansson, enhetschef på Nordby, talade om hur starten av Nordby-boendet har avlöpt. Det som var kärnan i hans framförande var fokus på brukare och deras deltagande.

– Glöm inte att brukarna bor på Nordby, menade han och ville genom detta mena att brukarna är det centrala i verksamheten.

Psykiatri och lågtröskelboendet Nordby drivs i en kreativ anda med brukarna i centrum. De har inflytande över alltifrån vilken mat som ska lagas till möblemang.  Oavsett bakgrund ska det finnas möjlighet till ett värdigt liv. Det gäller att fånga såväl stort som smått som förbättrar livskvaliteten.

Det är viktigt att det finns tid att reflektera med varandra hur vi ska bemöta våra brukare. Per Johannson menar att boendet måste vara något mer än en plats där man äter, sover och får mediciner. Detta är nödvändigt för att uppnå livskvalitet för den enskilde brukaren.

Jobbcenter – navet inom IFA

Titti Falkenhem och Eva Andreis, som båda arbetar vid Jobbcenter, talade om engagemang och att underlätta får den arbetssökande att nå arbetsmarknaden. Målet ska vara sysselsättning, men kan även handla om att en person kan kvalificera sig för A-kassa istället för att uppbära ekonomiskt bistånd.

Vägen mot ett arbete kan vara lång och krånglig, speciellt när fler personer har en komplex problematik som exempelvis missbruk och psykisk ohälsa.

– Vi är till för att ge verktygen som man behöver ha för att nå egen försörjning, säger Eva Andreis.

Det behövs en flexibilitet i bemötandet av den enskilde arbetssökande. Alla har sin egen högst individuella historia och Jobbcenter måste ta hänsyn till den för att göra ett gott arbete. Här pekar Titti och Eva på engagemang med deltagarna, att vara på samma sida och inte bygga murar mellan varandra.

Robert Halvarsson från Mediagruppen Karlstad berättade sin historia, präglad av psykisk ohälsa. Han har tagit sig till en plats i livet som bara för några år sedan han inte trodde var möjlig att nå.

Bemötande och tydlig kommunikation menar han är mycket viktig. En bra dialog kan leda till att man hamnar på samma sida om bordet och inte som två opponenter, som är varandras motparter. Det behövs ett perspektiv från andra sidan. En önskan att brukarens mål och behov står i centrum.

– Det finns något gott i det, viljan att se mig, säger Robert Halvarsson.

Nexus – Vardagshjältar 2011

Nexus arbetar med unga människor 16 – 26 år som har en alkohol- och drogproblematik. Snabba och tidiga stöd och behandlingsinsatser med en hög tillänglighet, kännetecknar Nexus arbete. Nexus med dess fem behandlingskonsulenter vill möta människan där den är.

– Vi har ett väldigt engagemang, vi når goda resultat och vi är till för karlstadborna, menade Sune Holmberg.

Genom ett bra bemötande vill Nexus locka fram förändring. Lyssna, bry sig och skapa en relation som bär sig, med andra ord bygga en allians mellan ungdomen och Nexus.

Tack vare deras stora engagemang fick Nexus också utmärkelsen 2011:års Vardagshjältar av Karlstad kommun. Priset går till verksamheter i Karlstad kommun som gör skillnad och skapar livskvalitet för barn och ungdomar.

Många deltagare som ASP Bladets utsände talade med tyckte att Erfarenhetsdagen var ett fint evenemang. Någon ansåg till och med att det var den bästa upplagan hittills. Det betyder att 2012 har mycket att leva upp till.

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad

HUR VIKTIGA ÄR TÄNDERNA HOS EN PERSON?

Bemöter du en person med en dålig tandstatus annorlunda mot hur du bemöter en person med ett perfekt, jämnt och vitt garnityr? Eller tänker du ett steg längre och funderar på varför personen med den dåliga tandstatusen har hamnat i den situationen?

En orsak kan vara att personen ifråga lider av psykisk ohälsa. Människor med en psykiatrisk problematik får lätt dåliga tänder på grund av många orsaker som jag snart skall redogöra för. När du läst kommande text så kanske du tänker efter både en och två gånger nästa gång du möter en person vars leende inte ser ut som det i tandkrämsreklamen.

Läkemedel: Äter du någon sorts psykofarmaka så kan man nästan garantera att du kommer uppleva muntorrheten från helvetet. Minskad salivproduktion leder i sin tur till en ökad risk för kariesangrepp och tandköttsinflammationer. Att dagens psykiatrikerkår i princip aldrig skriver ut salivstimulerande medel (Xerodent t ex) gör inte saken bättre. Jag tycker att det borde vara en självklarhet för läkarna att samtidigt som de skriver ut psykofarmaka så ska de också skriva ut något medel mot muntorrhet.

Bristande hygienrutiner: Mår du riktigt dåligt psykiskt så är antagligen inte tandborstning och tandtrådsanvändande det primära du tänker på. Det är lätt att strunta i det eller så glöms det helt enkelt bort. Med hjälp av kognitiva hjälpmedel, ställ alarmet på mobiltelefonen!  och/eller hjälp från t ex boendestödjare eller anhöriga är det lättare att återfå borstrutinerna igen.

Olämpliga kostvanor: Ponera att du lider av en depression och ska fixa något att äta. Ställer du dig och lagar en ordentlig och nyttig middag vid spisen eller stoppar du in en färdigrätt i mikron? Oftast sker det senare alternativet hos någon i psykisk obalans. Lägg där till ett oftast ökat intag av godis, läsk och andra onyttigheter, ibland i form av tröstätning. Eller så kanske du lider av bulimi och hetsäter för att sedan kräkas upp maten vilket leder till att den frätande magsyran kommer i kontakt med tandemaljen vilket inte är någon bra kombination.

Undvikande av tandvården: Detta kan bero på flera saker men de vanligaste är nog tandläkarrädsla samt den dåliga ekonomi personer med psykisk ohälsa oftast får leva med. Tandläkarrädsla går dock att göra något åt (lustgasbehandling, lugnande medicin och narkos för att ta några exempel) men för det krävs det där första jobbiga besöket som ofta är fyllt av skam eftersom du skäms över din dåliga tandstatus.

Orkar du dig dock iväg så går det snart upp för dig att tänderna tillhör tydligen inte resten av din kropp eftersom högkostnadsskyddet inte gäller vid tandvård. Det kan med andra ord bli en saftig nota att betala för att göra något åt dina tänder. Just det här är något jag finner väldigt märkligt men jag vet också att det går att få ekonomisk hjälp till tandvård bara man vet var man ska vända sig. Tveka inte att ta upp det här med din läkare!

Nu har jag radat upp några orsaker till varför en viss grupp människor kan ha, och ofta har, en sämre tandstatus än gemene man och jag hoppas att det har fått dig att tänka till lite.

Vem vet, nästa gång kanske du bemöter det där leendet som innehåller en glugg med ett stort leende tillbaka. Och jag hoppas, jag hoppas verkligen, att du bemödar dig att ta reda på vad det är för en människa som finns där bakom gluggen. Nästa gång kan det vara du.

/Kajsa