Ibland finns inga enkla svar

Många tycker att det är svårt att ta upp problem såsom självskador och ätstörningar. Man vet inte hur man ska bete sig mot de drabbade, så ibland säger de ingenting eller så drar de sig undan. Det viktigaste om man har en person som mår dåligt på något vis är att vara där för dem.

Det är svårt att skriva om en bok, där många personer medverkat med ett kapitel var. Conny Allaskog och Anna Åkesson står som författare till den av SHEDO, Self Harm And Eating Dis­orders Organisation, i denna nyutgivna bok, ”Ibland finns det inga lätta svar” och de har intervjuat ett stort antal människor. Patienter, lärare, psykiatri­personal, barn och partners till personer med dessa beteenden, samt givetvis personerna själva.

Det är många tragiska öden, men i de flesta fall har dessa personer ett ljus i tunneln. Ofta kan dessa beteenden bero på mobbing eller försummelse, men även så kallade ”normala” ungdomar kan utveckla självskadebeteenden och/ eller ätstörningar.

ALLA BEHÖVER INTE MEDICINER
Anna bor med sin pojkvän i ett hus ”mitt ute i skogen, ett jättegulligt som vi håller på att renovera.” Hon var ett ”mellanmjölksbarn” i skolan. Hon var aldrig mobbad, men aldrig hel­ler populär. Hon fick en pojkvän som misshandlade henne; han var extremt svartsjuk och kunde gå bärsärkagång om hon skickat ett sms till en vän han inte ansåg hon skulle umgås med. Detta höll på till han stukade hennes handled i ett klass­rum och en annan klasskamrat kom och frågade honom vad han höll på med. Hon hade bandaget som en symbol i flera veckor.

Nu har hon Hampus och de lever ett bra liv tillsammans. Hampus är nio är äldre vilket ger honom mer livserfarenhet och hon kör en tantbil. Anna påpekar starkt att man måste ta de mildare fallen av självskador på allvar; alla är ju inte Berny Pålsson som har tunga mediciner och diagnoser och äter antidepressiva som godis.

SAMTAL RÄCKER IBLAND
En annan av de som inkluderas i boken är Maria, som är skolsköterska på en gymnasieskola. Hennes huvuduppgift är att upptäcka elever som inte mår bra och slussa dem vidare, antingen till Barn och ungdomspsykiatrin eller Vuxenpsy­kiatrin. För några elever med ätstör­ningar eller självskadebeteende hjälper samtal med skolans kurator, men för de flesta behövs psykiatrin. Hon säger att hon träffar alla elever minst en gång un­der de­ras tid på skolan, ibland flera gånger. Det viktiga är att se ungdomarna, och ju fler som gör detta – desto bättre är det.

INTE STOR SKILLNAD
Jonas Bjärehed är psykolog och filosofie doktor i psykologi och lektor vid Lunds universitet. I sitt kapitel på­pekar han att skillnaden mellan de som skadar sig och de som inte gör det, inte är så stor. Vid intervjutillfället har han en stor bunt av sin doktorsavhandling liggande på skrivbordet. Han säger att han ofta får frågan om det inte är svårt och jobbigt att jobba med ungdomar med självskador och ätstörningar, men det nekar han till; det är intressant att tala med andra människor för att få lära sig hur de tänker, att lära sig nytt är hans drivkraft.

Ibland är det slumpen som avgör om man börjar skada sig själv, eller ej. Det kan dessutom vara svårt att avgöra vad som är självskadebeteende, många har spelat ”Krona” i skolan eller slagit sönder något i fyllan. De flesta menar dock att själv­skadebeteende är när man avsikt­ligt skadar sin kropp på utsidan,
till exempel genom att slå, skära eller bränna sig. En viktig sak som kommit fram på senare tid att inte bara personer med svåra psykiatriska problem har självskadebeteenden. Det är viktigt att komma ihåg, säger Jonas Bjärehed.

DET GÅR ATT BLI FRISK
Hanna är 32 år gammal. Hennes inled­ning börjar starkt; det hörs jämt om tjejer som skadar sig och killar som mår dåligt, men hon betonar starkt; det går att bli frisk! Man måste komma över kulmen att ha sin sjukdom som en identitet, många blir helt friska, det är viktigt att komma ihåg när man känner att man ligger på botten av måendet. Se på mig! Säger hon, jag är frisk, jag har ett normalt liv och arbete. Det enda som syns är ökad behåring på armar och ben. Det går att komma tillbaka och ha ett normalt liv. Hanna har haft självskade­beteende och ätstörningar i över 20 år.

Text: Maria Lundby Bohlin

Den psykiatriska subkulturen

På Internet florerar personer som jag uppfattar tillhöra en psykiatrisk subkultur. Det är farligt att säga, då oskyldiga kan anklagas felaktigt, men det finns många tonårs-emo-jag-vill-också-gå-på-BUP-för-jag-är-så-speciell-och-unik.

Några kännetecken är tiaror, korta kjolar, sexuellt utmanande kläder, hårt smink, zebraränder, leopardmönster, neonrosa, svart och tävlingar i vem som har mest och värst mediciner och värst och mest diagnoser. Detta är personer som ofta benämns med det nedsättande epitetet emo (ej liktydigt med musikstilen emotional hardcore och den därtill hörande subkulturen fashioncore), andra kallas Attention Whores, eftersom de gör utspel om till exempel suicidhot, utan att fullfölja.

Självskadebeteende ingår, ju mer desto bättre, liksom ibland mycket alkohol, droger och sexmissbruk. Frekventa besök på psykjouren förekommer, med och utan inläggningar, där personen vill bli inlagd när hon är ute, och vill ha frigång när hon är inlagd. Flera gör mer eller mindre seriösa självmordsförsök eller gester. Ofta får dessa personer diagnosen borderline.

Fenomenet fick ett starkt uppsving i och med boken ”Vingklippt ängel” skriven av Berny Pålsson som, mot sin uttryckliga vilja, blev en idol för en generation av främst unga flickor med psykiska problem. På hennes föreläsningar kommer personer med tiaror, prinsesstavar, korta tyllkjolar och med håret färgat i svart och vitt liksom Berny; ena sidan av håret svart och det andra vitt, med rakblad i kedjor kring halsen. Några personer har ett plastband kring vristen från inläggningar på psyket och några är uppenbart påverkade av mediciner. Jag upplever att fenomenet lagt sig något efter att tid har gått sedan ”Vingklippt ängel”, men subkulturen finns ändå stark, både före och efter Berny.

Det är viktigt att veta att Berny inte skapade subkulturen, hon råkade bara bli ansiktet utåt. På fristaden Bilddagboken (numera kallas sajten Dayviews) skrivs dikter och deprimerade texter om hur dåligt de mår och näst intill dagliga ”jag klarar inte längre”. Det viktigaste är att visa respekt. Även om en del av dessa ungdomar inte är psykiskt sjuka ”på riktigt” så mår man inte bra om man lever i en sådan värld. Men minst lika viktigt: många av dem är faktiskt psykiskt sjuka. Det svåra är att veta vilka som är suicidbenägna och vilka som bara anammat stilen, ofta tror jag omedvetet.

Text: Maria Lundby Bohlin

Vit jägare – Svart hjärta, Vingklippt Ängel & R.E.M

Vit jägare – Svart hjärta (DVD)

Clint Eastwood spelar den odräglige filmregissören John Wilson som vid Victoriasjön i Afrika spelar in en film. Han är mer intresserad av att skjuta elefanter än att regisera och detta får alla andra iblandade i filmprojektet att bli mer och mer förtvivlade. Filminspelningen är för Wilson ett svepskäl för att jaga storvilt på den afrikanska savannen.

Vit jägare, svart hjärta ser jag som en drift med Hollywood. Den amerikanska filmstaden får stå som symbol för kolonialismens bedrifter. Filmteamet intar inspelningsplatserna som en gång, britter, belgare och fransmän en gång intog Afrika. De vitas dominerande ställning beskrivs med extra tydlighet i flertal scener. Detta är en annorlunda Eastwoodfilm där Clint inte är lika stenhård som man är van vid. Han är mer pratglad, humoristisk och visar upp ett skådespeleri som är mer avslappnat.

Filmen är baserad på en bok om inspelningen av filmen Afrikas Drottning. Eastwoods karaktär bygger på John Huston som regisserade denna klassiska film från 1951 med bl.a. Katherine Hepburn och Humphrey Bogart

Text: Henrik Sjöberg

Berny Pålsson – Vingklippt Ängel

En ängel på jorden. Hon lever i en drömvärld med rosa tyllkjolar, trollstavar, hårt smink, utmanande kläder, sexmissbruk och droger. Halva håret är färgat svart, det andra vitt.

”Vingklippt Ängel” är Berny Pålssons första bok, en självbiografi där hon beskriver sina många år inom psykiatrin. Uppföljaren ”Känn pulsen slå” handlar om droger och utnyttjande.

Bernys liv är kaotiskt. Redan som tidig tonåring gör hon sitt första självmordsförsök. Hon tar av sina föräldrars lugnande mediciner och äter dem, hon plockar fram faderns rakhyvel och skär sig med den. Hon åker in på BUP när hon blir ohanterlig och hon har hittar det falska lugnet i rakbladen och börjar droga. Hon får diagnosen borderline, efter många år av inläggning på psyket, självmordsförsök, psykoser, humörsvängningar och behandlingshem får hon diagnosen schizofreni. Vingklippt ängel är en spännande bok, personligt skriven. Man vill inte lägga den ifrån sig.

Text: Maria Lundby Bohlin

R.E.M – Collapse into now

Trettio år efter debutsingeln Radio Free Europe har R.E.M. släppt sitt femtonde album Collapse Into Now. Skivan är inspelad i Nashville, New Orleans och Berlin. Det bidrar till variation och djup. Platser kan ge inspiration som speglar sig i musiken. Det är just variationen på alla plan som gör Collapse Into Now till en spännande upplevelse. Albumet uppvisar rena rocklåtar till mer lekfulla arrangemang som ofta inte hörs i pop och rockmusik. Texterna är ovanligt fokuserade men som ofta när Michael Stipe skriver finns där en drömsk och dunkel karaktär i hans texter.

Med Collaspe Into Now har R.E.M. hittat rätt efter en snårig musikaliskvandring under femton år. Skivan visar upp olika sidor av R.E.M. men i grund och botten är de samma band som tidigare.

Tre låtar som jag lyfter fram: Überlin, It Happend Today, Discoverer.

Text: Henrik Sjöberg