Etikettarkiv: beroende

Måste jag ha en sådan medicin?

2345678976543Det är många som samlats i Centralsjukhusets samlingssal när Edvard Smith och Per Olov Kirke ska tala om läkemedelsberoende. Beroende är man när man behöver allt högre doser, man får ett förändrat behov och ett begär efter medlet, och upplever abstinens.

De medel som man oftast blir beroende av är de som är smärtlindrande, mot ångest eller sömnläkemedel. Ett beroende innebär att man får behov av allt högre doser för att få samma effekt. Man känner av ett ändrat behov. Först tar man kanske läkemedlet för en anledning som ångest, men senare så fortsätter man ta läkemedlet även fast den initiala anledningen är borta, det ger någon form av stimulans, ett sug, speciellt om man försöker sluta med läkemedlet, berättar Edvard Smith, överläkare på Psykiatriska Beroendeenheten i Karlstad.

– Det är BRA mediciner, det är läkemedel som vi SKA använda, så länge de används på rätt sätt, under en begränsad tid. Man måste ställa frågan redan i början när du får ett beroendeframkallande läkemedel, hur länge ska du använda den här medicinen, vad ska vi göra sedan?, fortsätter Edvard.

En del patienter tycker de vaknar för tidigt på morgonen. Men om man sover en timme efter lunchen och lägger sig tio på kvällen, så har man fått sina sju timmars sömn redan vid fyra på morgonen.
– Sömnmedel får man i indikationen ha fyra veckor max. Så varför ges medicinen ut i 100-förpackningar? frågar sig Edvard.

VÄRMLAND FÖRSKRIVER MEST
Värmlands landsting har högst förskrivning av opioider, benzo och liknande mediciner i Sverige.

– Vi har glesbygd, arbetslöshet och dåligt med doktorer. Men vem ligger lägst i förskrivning? Västerbotten, Norrbotten, Jämtland och Gotland. De har nog lika hög arbetslöshet och dåligt med doktorer som vi har här. Från år 2006 till nu ligger Värmland stabilt högt i förskrivning. Det är en behandlingstradition vi har i Värmland. Det kan inte vara bra, därför startade vi projektet Individuell läkemedelsnedtrappning (ILN). En patient blir inte alltid hjälpt av mer mediciner, kanske riskerar man att göra patienten en björntjänst.

– Projektet är bättre för patienten. Det ordineras, kommuniceras och ges bättre stöd. Vi måste tala om för patienten när den fått en medicin, att denna kan vara beroendeframkallande. Därför kommer den att användas under en kort tid, och sedan när ångesten har lagt sig så ska vi behandla den på ett annat sätt. Så att det inte blir så att jag som läkare skickar hem en ångestdrabbad patient med en pillerburk, och alltid förutsätter att det räcker.

Personal inom vården, som får höra om läkemedelsberoende, tycker att det är bra att man tagit tag i problemet, fortsätter Edvard.

Som patient är det viktigt att ta medicin enligt ordination, och rådgöra med läkare vid misstanke om beroende, innan nedtrappning och kontakta läkare innan receptförnyelse.

567654MISSBRUK PLUS SJUKDOM
Per Olov Kirke är sjuksköterska och arbetar på beroendeenheten.
– Ibland får patienten bättre hälsa om man tar bort medicinen.

Opioider, benzo, benzoliknande och andra ångestlindrande mediciner är bra om de används rätt.
– Men det är lätt att bli beroende och då har man ingen nytta av medicinen längre.

Några skäl att trappa ned är om man får biverkningar, dålig eller ingen effekt, toleransutveckling eller blir beroende. Mediciner som är menade att hjälpa kan stjälpa om de används fel. Vissa patienter mår bättre om de trappar ned och frågar sig, ”varför har jag tagit denna medicin så länge?” Kirke gör en liknelse med ett annat ”medikament”.
– Kaffe botar inte morgonhuvudont, det ger morgonhuvudont!

Är man beroende kan man lida av exempelvis trötthet, fumlighet, negativt påverkad talförmåga, ökad smärta/ångest och störd sömn.
– Det är som en fläkt som snurrar, man märker det först när den slutar, skjuter Per Olov in.
– Du märker kanske att medicinen inte hjälper, du behöver en högre dos och mår dåligt när du inte tagit din medicin, fortsätter Edvard.

VAR GÖR ILN?
För att få delta i individuell läkemedelsnedtrappning så ska man ha försökt trappa ned men inte klarat det. Som patient i ILN har man en lugn nedtrappning med en stödkontakt, akupunktur och taktil massage. Vid behov får man även mediciner som lindrar utsättningssyndrom.

Beroende i sig är inte farligt på kort sikt, men det kan hindra andra terapier eller träningar. Har man utvecklat ett beroende finns det alltså hopp.
– Åtta av tio klarar att sluta, ler Edvard och Per Olov brett!

De avslutar sitt föredrag med en liknelse. Förr skrev man ut antibiotika till höger och vänster. Nu frågar patienterna ”Är det verkligen nödvändigt, måste jag verkligen ha en sådan medicin?” Dit vill man komma inom psykiatrin.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Stefan Ek

Att spela sig till beroende

Trots att så många som 75 procent varje år förändrar sina spelvanor till det bättre, är spelproblemen konstanta i Sverige. Detta på grund av att nya spelare tillkommer hela tiden, varav en del är återfall. Många personer har problem med spelandet i någon form.

Överdrivet spelande är kort och gott ett folkhälsoproblem som ger allvarliga konsekvenser för hälsa, ekonomin och det sociala livet.

Så började det
Statens folkhälsoinstitut skriver att Sveriges moderna spelhistoria inleddes 1897, i form av att det så kallade Penninglotteriet startades. ”Spel på hästar blev lagligt 1923 och stryktips 1934. Bingo, spelautomater, restaurangkasino och olika lotterier tillkom under decennierna efter andra världskriget. Fram till cirka 1980 följde spelbolag principen att tillgodose allmänhetens spelbehov men inte stimulera det”, skriver Statens folkhälsoinstitut på sin hemsida.

Statens folkhälsoinstitut hänvisar till en undersökning visas det att spel idag är mer lättillgängliga genom Internet och att antalet spelformer har ökat. Marknadsföringen är intensivare och spelen blir snabbare och mer utvecklade. En annan undersökning visar också att män har lättare att fastna i spelproblem än vad kvinnor gör, då de generellt spelar oftare och för högre insatser eller provar mer riskfyllda spelformer. Kvinnor som utvecklar spelproblem, gör ofta det senare i livet. Enligt folkhälsoinstitutet ökar kvinnors spelproblem snabbare i framtiden.

Spel som snabbast framkallar beroende är snabba spel som Jack Vegas, kasinospel och spel som bedrivs över nätet. Exempelvis internetpoker, som är det mest beroendeframkallande spelet.

Behandling
Studier visar att tolvstegsbehandling och kognitiv beteendeterapi (KBT) är effektiv behandling för att minska spelberoendet. Kamratföreningar, anhöriga och vänner är viktigt stöd för en spelberoende som försöker sluta spela.

Text och Foto: Lotta Tammi

Källa: Statens folkhälsoinstitut, FAS (Forskning för arbetsliv och socialvetenskap)

Fakta: Tecken på att du har problem med spelandet:
– Du tänker ständigt på spel.
– Börjar spela för större summor för ökad spänningseffekt.
– Har tappat kontrollen över att begränsa spelandet.
– Blir irriterad vid försök att sluta spela.
– Spelar för att söka lättnad från nedstämdhet.
– Försöker vinna tillbaka pengar som du förlorat på spel.
– Ljuger för anhöriga och andra personer.
– Begår brott för att finansiera ditt spelande.
– Har eller förlorat en relation, anställning på grund av spelandet.

Om du stämmer in på ovanstående beskrivning kan du ringa Stödlinjen för spelare och anhöriga på telefon: 020-81 91 00. Där får du råd och hjälp de ger dig information om vilket stöd som kan passa dig bäst.

Att vara beroende – Min väg till eget boende

Att leva som beroende är ingen dans på rosor. I detta nummer av ASP Bladet berättar signaturen Stig Larsson om vägen ut ur missbruket, mot eget hem och boende.

Den började när tjejen som jag var förlovad med kastade ut mig. Det var inte det att jag inte fick mina varningar, för det fick jag, säkert hundra. Även om jag inte tyckte det då, men så här när det gått många år, så har jag fattat hur mycket hon och familjen led av att jag missbrukade.

Ett citat som jag aldrig glömmer är när flickvännen säger; ”tänk om du ändå hade varit otrogen med en tjej istället för med knarket, som jag aldrig kan konkurera med.” Det uttrycket säger en hel del. Jag var så jävla sjuk under den här perioden att jag väl tyckte att det inte var så farligt att jag drog i mig ett och annat. Skillnaden från en person som går på droger och en som inte gör det är enorm. Med det menar jag att knarkaren inte tycker det är så mycket och så farligt med exempelvis en joint, och så har vi personen som aldrig har varit i kontakt med någon drog kanske tycker den där jointen är jättefarlig. Nu var ju läget inte så att det bara handla om en liten joint då och då för mig, utan det var så illa att det slutade med heroin.

Värre än så kan det väl inte bli. Det var väl ungerfär här början på mitt nya liv började. Jag stod utan lägenhet och höll på med tunga droger. Då är det fan inte lätt att rycka upp sig, men jag lyckades komma med i ett program som var för heroinister. Det kallades på den tiden för Subutexprogrammet. Jag har nämt subutex så många gånger förrut i mina texter att det räcker med en kortare förklaring vad det är. Subutex är helt enkelt en mildare form än metadon, som i sin tur är en opiat, ett smärtstillande preparat som är narkotikaklassat. Subutex skrivs ut av läkare och ingår i ett program där motprestationer ingår, i form av allt från regelbundna kissprover till ingen alkoholkonsumtion.

Programmen finns i hela Sverige, även om det inte är lika överallt, med det menar jag att det kan vara olika mediciner beroende på vart man bor i landet, men grundprinciperna är lika.

Svårare med boende vid missbruk

Jag har haft ett flertal lägenheter även efter att jag började med droger. Som ni säkert förstår så är läget mycket svårare om man missbrukar. Ofta blir saker och ting mycket krångligare och man lägger kanske inte alltid pengarna på det man borde göra. Prioriteten kan bli väldig fel och kostsam. Som narkoman har man svårt att sköta hyror och andra saker som man måste betala.

Men min riktiga väg till eget boende startade för ca åtta år sedan. Det började på Bore/Hjorten, som är ett halvvägs hus och ligger på Karlagatan 16:a på Herrhagen. Bore står för boende och rehabilitering. Det är ett ställe man kommer till, om man har kommit ganska långt med sin drogfrihet. Man bör även ha en syselsättning på dagtid. Det hade jag så det var inga problem.

Det jag inte hade var en längre tids drogfrihet, men jag fick en chans och jag tog den. Jag hade inte ett enda negativt pissprov på nästan tre år. Det var jag jäkligt stolt över. Det som hände senare var att jag fick en liten etta på Karlagatan, ironiskt nog blev jag granne med Bore. Många andra fick dock aldrig egen lägenhet på grund av återfall. Tog man ett återfall så fick man automatiskt vänta ett halvt år extra. Tog man många återfall så åkte man ut från huset.

En del fick flytta till Ulleberg, där det är lite strängare, man har helt enkelt inte samma frihet som på Bore. När jag väl flyttade till min lägenhet så är det under dom tre första åren till något som kallas för socialkontrakt. Det innebar att jag fick hembesök från personalen från Bore, där det också innebar attt jag fick blåsa för att se att jag inte hade druckit och lämna pissprover.

Men jag sköte det galant, så idag är kontraktet mitt. Jag ska inte säga att det alltid varit lätt; för då skulle jag ljuga, utan det har varit ett ständigt kämpande för att stå emot drogerna. Men det går. Drogerna är i slutänden inte värda all skit, och svåra att kombinera med att bli en bra samhälsnyttig person och att må bra. Det kommer ofta en fet backsmälla från allt det negativa från förr. Så tänk er för när ni väljer vilken bana ni vill gå i livet. För det du väljer som ung får konsekvenser under resten av ditt liv. Detta kommer från en som vet. Lycka till med allt och tag en dag i taget.

Text: Bosse Persson

Alkoholismens skugga

I alkoholismens skugga finns det många baksidor. När man står utanför bolaget vid 10-tiden ser man de som varit inne och köpt sig morgonens ranson. De står och tjoar och pratar och ser ut att ha det väldigt trevligt. Strax före öppningsdags ser man inte en själ. Då står de och smyger i väntan på att stället ska slå upp portarna.

Har man egen erfarenhet av alkohol vet man hur det är att under natten vakna genomsvett och bara längta efter att det ska bli morgon, så man kan gå upp och ta sig ett glas. Ofta kan man inte sova, utan det blir bara ett par timmars sömn per natt. När man tagit det första glaset på morgonen väntar man på effekten. Har det gått en längre tid hjälper inte ens ett glas mot svettningarna, och det känns helt meningslöst att duscha. Så man börjar slarva med hygienen och känner sig som en enda stor skithög.

Efter ett tag blir man abstinent, och har man otur åker man på ett epilepsianfall, vilket i sin tur kan leda till allvarliga hjärnskador. Dessa anfall släpper kanske inte förrän man kommer in på akuten och får stensolid intravenöst. Efter ett anfall mår man dåligt, och man kan inte förutspå när de kommer.

Jag har träffat en kille med ett kraftigt alkoholberoende som berättar att han erbjudits hjälp av socialen, men då måste han först ”blåsa noll”, för att sen bli inlagd på Ulleberg. Det har han väldigt svårt för, eftersom han sparar sprit till dagen efter. Han vill hellre komma till en avgiftningsplats först, eftersom han har druckit i tre år och är rädd för att få ett EP-anfall. Det senaste han hörde från socialen var att han skulle få en avgiftningsplats under en vecka, men han tycker mest att de pratar och aldrig kommer till skott. Det är först nu, efter fem månaders väntetid, han fått hjälp.

– Vissa får åka på avgiftning en gång i halvåret, men mig är det precis som att de skiter i. Visserligen har jag blivit handikappad, mycket beroende på alkoholen, men det är väl inte meningen att jag ska straffas för det? Jag vill ju ha hjälp, säger han.

– Man får även problem med inälvorna, och själv känner jag att jag inte har lång tid kvar att leva. Det är många kompisar som har dött på sista tiden, i unga år, och det är något jag tänker på dagligen. Detta i sig är väldigt jobbigt, och själv tar jag en sup för att lugna nerverna fast jag vet att det är fel, fortsätter han.

– Ett positivt bemötande jag fått från socialen är att jag ska få behålla min lägenhet, även när jag åker in på Ulleberg. Först så sa de att jag inte skulle få behålla den, och det i sig gjorde att jag tackade nej till deras hjälp. Jag hoppas att de tar mig på allvar och fixar en plats på ett beroendecenter så snart som möjligt, så jag kan bli frisk och fortsätta mitt liv på ”vanligt” sätt, utan alkohol, säger han.

En tjej jag träffade hade varit på beroendecentra i Kristinehamn i två veckor, strax innan det fick hon ett EP-anfall. Hon behövde inte åka med till sjukhuset, utan for direkt till Kristinehamn på avgiftning. När hon kom hem satte hon omedelbart igång att dricka igen. Efter cirka två månader fick hon två kraftiga epelepsianfall. Hon blev inlagd ett dygn och har sen dess hållit sig nykter.

Hon säger att anfallen fick henne att vakna upp. Hon vill hålla sig nykter eftersom man inte får någon förvarning om när anfallen kan komma. Hon tror själv att de berodde på att hennes alkoholintag den senaste tiden hade ökat, så att hon drack så fort hon var vaken.

– Har man inte pengar till alkohol så lånar man. Det hela blir en enda stor skuldfälla, och när man nyktrar till och tänker på det så mår man så dåligt att man är tvungen att lugna nerverna med ett glas. Men det kommer en dag när man måste ta itu med det hela. Den abstinens man får är knappast rolig och släpper inte, oavsett hur mycket man dricker. Till slut mår man oerhört dåligt och spyr det första man gör efter man tagit sig ett glas. Det blir inte alls som förr, då man blev frisk av att dricka, säger hon.

– Orsakerna till att man dricker är många. Man finner alltid en anledning: vackert väder, man väntar på ett straff, någon har dött, någon fyller år, et cetera. Har man ingen orsak letar man upp en. Det värsta är om man är deprimerad, då blir det bara ännu värre när man nyktrar till, för man får en fruktansvärd ångest efteråt. Det är nästan värre än avtändning efter knark, förklarar hon.

– Är man blandmissbrukare är det heller inte bra. Blir man exempelvis sugen på amfetamin gör man allt för att få tag på det. Man skjuter i sig det och mår bra för stunden, sen kommer ångesten och man tar sig en öl eller grogg för att dämpa det hela. Hjärtat tar mycket stryk, likaså levern, njurarna och hjärnan.

– Det värsta när man är nykter är när helgen kommer, och alla andra tar sig en öl eller grogg. Man sitter där, och det drar i hela kroppen, och man bara väntar på att de ska bjuda på en öl. Då sitter jag och tänker: ”Orkar jag stå emot om frågan kommer?” Som tur är känner de flesta till ens problem och frågar aldrig. Men det är ändå ett helvete att sitta och titta på, säger hon.

– Jag bara väntar på den dag då jag kan sitta i ett drickande sällskap utan att bli sugen. Det kommer att bli väldigt skönt, avslutar hon.

Efter att ha träffat dessa människor och hört deras berättelser om alkoholens baksida känner man sig inte så sugen på att ta sig några öl innan man ska ut på puben. För vem vill dö i förtid?

Text: Jane Alsing Foto: Per Rhönnstad