Upprop för en skälig sjukersättning

Solrosuppropet, Välfärdsmanifestationen och Social Aktion har slagit sina påsar ihop och agerar nu för en förbättring för alla de som lever på sjukersättning. Dagens ersättningsnivå anser de är för låg och ej gå att leva på utan bidrag, vilket gör att alla med sjukersättning i princip även blir bidragsberoende.

Det finns personer som bara får ut 6500 kr efter skatt. Detta ska räcka till hyra, mat, kläder, transporter, medicin och vård. Helt orimligt i ett välfärdsland som Sverige. Genom att göra personer som har sjukersättning (tidigare kallat sjukpension) lika medellösa som fattigpensionärer så ökar man effektivt klyftorna i samhället.

Vårt mål är att få upp en diskussion kring ersättningsnivåerna i sjukersättningen så att det hamnar på den politiska agendan. Vi vill synliggöra fattiggörandet av svårt sjuka och funktionsnedsatta människor. Sjukersättning kan man söka efter en längre tids sjukdom när möjligheterna till rehabilitering är uttömda.

De som idag beviljas sjukersättning har varit sjukskrivna i många år och upplevt en eller ett par utföräkringar (tid om minst tre månader när man ej har rätt till sjukpenning utan lämnas över till Arbetsförmedlingen, oavsett hälsotillstånd).

Sjukersättningen beräknas på inkomsterna de senaste åren och sedan får man 64% av ett genomsnittstal. Men eftersom de senaste årens inkomst varit sjukpenning blir slutsumman mycket låg. Man bör påminna om att sjukersättning i sig inte är ett bidrag utan en försäkring.

Genom våra sociala avgifter som vi betalat in genom åren som yrkesverksamma har vi tecknat en försäkring hos försäkringskassan som gör att vi, om dagen uppstår att vi drabbas av långvarig och svår sjukdom eller funktionsnedsättning, kan kvittera ut en skälig ersättning. Men i realiteten fungerar det dåligt. Ersättningen blir helt enkelt för låg och måste kompletteras med bostadstillägg (en form av bidrag).

Bättre vore att höja beloppet så att det går att leva på sin sjukersättning. Då minskar klassklyftorna och människor i vårt land tvingas inte ut i misär på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning.

Det hela handlar om solidaritet mellan olika grupper i samhället. Så länge vi arbetar behöver vi stötta de som är för sjuka eller skadade för att kunna delta i yrkeslivet. Men för att känna en motivation att betala sociala avgifter måste man också veta att det finns ett socialt skyddsnät som fångar upp en om olyckan skulle vara framme i form av skada eller sjukdom. Utan en rimlig sjukersättning lever vi alla otryggt.

Text: Monica Armini
Solrosuppropet samt Social Aktion & AnnKatrin Persson
Therese Rajaniemi
Välfärdsmanifestationen

En presentation av Alla Kvinnors Hus I Karlstad

 ASP Bladet fick oss en pratstund med Marianne Dahlberg, som är ordförande och presstaleskvinna på Alla Kvinnors Hus i Karlstad. Verksamheten har funnits i 31 år och de har ett nära samarbete med Karlstads Tjejjour som ingår i föreningen.

 

Hur har verksamheten förändrats under åren? Kommer det fler eller färre kvinnor?

– Alla Kvinnors Hus startades 1982 av ideella jourkvinnor och i dag är det fyra anställda och 57 Kvinno- och Tjejjourare. Tyvärr kommer det allt fler kvinnor. I fjol hade vi en ökning på 21 % jämfört med år 2011.

Hur tror du att verksamheten kommer att förändras i framtiden? Finns det någon trend?

– Jag tror inte att själva arbetet kommer att förändras, men som jag sa kommer allt fler kvinnor hit.

Hur finansieras verksamheten? Får ni donationer, kommunala bidrag?

– Vi får kommunala bidrag, landstingsbidrag, kranskommunerna hjälper också till och så får vi några donationer. Vi får även presenter och julklappar.

Betalar kvinnorna för sitt boende?

– Kommer de hit på egen hand betalar de 20 kronor per dygn. Kommer de via socialtjänsten står de för kostnaden.

Tar ni även emot kvinnor som misshandlats i en samkönad relation?

– Vi tar emot alla kvinnor för samtal som misshandlats, våldtagits eller farit illa. Dessutom går vi kurser i hur vi ska bemöta kvinnor som lever i en samkönad relation. Dessa kurser hålls av RFSL och är obligatoriska.

Ställer ni upp med sjukvård? Eller följer med till sjukhus/vårdcentral?

– Det börjar med att vi har ett samtal, så får vi se vilket hjälpbehov kvinnan har, alla behöver inte sjukvård. Ibland följer vi med till polisen och/eller socialtjänsten.

Vad har kvinnorna råkat ut för när de kommer? Ringer de först? Hur bemöter ni dem?

– Ja, de ringer först. Vi har ju hemlig adress, så vi träffas i vår öppna verksamhet till att börja med där vi har det samtal jag nämnde. Sedan, utifrån det, bestämmer vi hur vi går vidare. Det är också viktigt att framhålla att vi inte tar emot kvinnor med drogproblem eller svåra psykiska problem på boendet. Detta dels eftersom det finns barn där och dels för att vi inte har nattpersonal.

Har ni något samarbete med Karlstads Tjejjour?                                                                 

– Ja, vi har ett väldigt nära samarbete och delar lokaler. De ingår i föreningen. Dessutom sitter en representant från Tjejjouren med i styrelsen.

Tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor. Det är bra att ni finns, men synd att ni behövs.

– Tack själv, jag tycker snarare det är en skam att vi behöver finnas.

Text och foto: Liselotte Frejdig