I maj 2008 hade forumet Bipolarna, en webbsajt om bipolär sjukdom, just startats av Bosse, som själv är bipolär. Han såg det som viktigt att ha en plats där bipolära kan umgås och diskutera sjukdom och medicin och annat som tillhör sjukdomen, med andra som faktiskt förstår vad det innebär.
Jag hör av mig till Bosse som driver sidan. ”Bipolarna är en kunskapsbank och mötesplats för personer med diagnosen bipolär sjukdom och deras anhöriga. I skrivande stund, mars 2011, finns 1961 registrerade medlemmar” säger han. För att vara medlem behöver man inte uppge någon information, därför är han osäker på vilka grupper som är vanligast, män, kvinnor, unga eller gamla. Alla medlemmar med diagnos är bipolära, några har utöver bipolär även samsjuklighet, ofta ångest eller ADHD. Det finns också många anhöriga på forumet.
De vanligaste frågorna i forumet är funderingar kring sjukdomen, för Bosses del är det mest frågor angående tekniska saker på sajten. När jag tittar runt på sidan är det en stor bredd på ämnena som diskuteras. Huvudämnen är förstås depression, hypomani/mani, mixed states/blandtillstånd och psykotiska tillstånd, men även andra saker diskuteras, under rubriken övriga ämnen, som musik och husdjur.
Bipolarna är numera en patientförening som jobbar för att minska lidande och lång rehabilitering för personer som lider av psykisk ohälsa. Det som ger Bosse mest glädje är den spontana responsen han möts av i tackbrev, han berättar också att två personer sagt de är vid liv i dag tack vare Bipolarna ”Det är så stort att det är svårt att ta in”. Sidan har utvecklats mycket. Numera har diskussionsforumet blivit till ett community, ett socialt nätverk, med bloggar, videoklipp, fotoalbum, personliga sidor med mera; ett Facebook för bipolära.
Bosse ber om en hand ekonomiskt. ”Det finns inte så mycket att planera. Medlemskapet är gratis och ingenting på sidan kostar någonting. Bipolarna har därför ingen ekonomi. De donationer som kommer in täcker inte ens de fasta kostnaderna för hemsidan. Utan ekonomi går det inte att utveckla Bipolarna mer.
På sin presentation skriver Bosse ”Att leva i de friskas värld är ju skittråkigt. Hur har de stått ut ett helt liv? Å andra sidan, har du inte fått (rätt) medicin än, kan det vara skönt att veta att det finns folk som fattar vad du går igenom när ditt liv tvärnitat rakt ner i avgrunden.”
Bosse ger också exempel på andra saker som forumet kan hjälpa till med ”om du kommer och tycker att du mår bara bra och säger att ’nu ska jag springa maraton och skriva en bok och regissera en pjäs och utveckla ett nytt flygplan och stoppa världssvälten och…’ Då kan det vara bra att du har folk omkring dig som kan skicka över en virtuell ostmacka välpreparerad med litium och Zyprexa.”
Forumet kan även peppa dem som ligger djupast nere, att bli pushad, att få påminnelse och stöd att det faktiskt finns en ny dag, om inte nu, så såsmåningom. ”Det är viktigt att försöka se de positiva sidorna hos sjukdomen” skriver Bosse. Bipolär innebär en stor risk för självmord, men svängningarna kan också ge mycket i kreativitet, världen får starkare färger. Det är viktigt att stötta varandra när man medicinerats ner till ”normaltillstånd” från mani.
Bosse tackar försynen för att han fått bipolär sjukdom. ”Det spelar ingen roll att jag haft perioder då min högsta önskan var att dö, jag tycker ändå att jag totalt sett har haft ett underbart liv! Ingen frisk har haft episoder i livet som varit så fantastiska som jag haft. Vi bipolära är inget annat än eliten när det gäller att ha levt livet fullt ut!”
Text: Maria Lundby Bohlin
ASP BLADET 