BrukarInflytande: Rapport från nätverksträff i Skellefteå

Nyligen bjöd Föreningarnas Hus i Skellefteå in till årlig nätverksträff för Bisam –BrukarInflytandeSamordnare. I nätverket finns idag ca tjugotre personer, både brukare och personal, fördelat på elva platser runt om i landet. Från Karlstad åkte vi, Annica Lindfors och Vasti Ekholm.

 

De här nätverksträffarna är mycket viktiga för utvecklingen av inflytandearbetet. Erfarenhetsutbyte och diskussioner skapar nytänkande. Eftersom våra verksamhetsområden och inflytandeaktiviteter skiljer sig åt en del så ger det påfyllning och energi till arbetet på hemmaplan.

På de flesta platser har inflytandesamordnaren sin anställning inom kommun eller landsting, men på några platser är det delat huvudmannaskap.
Speciellt för inflytandesamordnarna i Skellefteå är att de är anställda av flera föreningar som gått samman och bildat en ekonomisk förening och ett socialt företag, Föreningarnas Hus.

”Vi räknar inte frånvarodagar, utan närvarodagar”
Inledningsvis fick vi också en presentation av Föreningarnas Hus och Gränden, ett Bed & Breakfast. Föreningarnas Hus drivs av fem föreningar inom området psykisk ohälsa och är helt föreningsstyrt. Målsättningen är att bl. a skapa rehabiliterande arbetsuppgifter och att stärka föreningarnas samverkan med närsamhällets olika aktörer. Det bedrivs flera verksamheter och aktiviteter i huset och mottot är: ”vi räknar inte frånvarodagar, utan närvarodagar”.
När vi steg innanför dörrarna möttes vi genast av en härlig atmosfär och kom strax in ett stort inbjudande café som är öppet för alla. Dit kommer ensamma som vill känna gemenskap, pensionärer, skolungdomar, en och annan stadsvandrare m. fl.

Gränden invigdes i våras och idén att öppna ett B & B fick de för två år sedan vi hade nätverksträffen här i Karlstad och alla deltagare bodde på Solakoop. De trivdes så bra där och tog med sig konceptet hem till Skellefteå. Roligt! Rummen är inredda i olika teman och bär namn efter sponsorer i Skellefteåbygden.

Vi delade sedan upp oss för att samtala i små grupper och därefter återsamlas och knyta ihop diskussionerna. Prioriterade områden från förra träffen var denna gång:

• Demokratifrågor. Hinder och möjligheter.
• Utbildning, information till verksamheter. Motverka fördomar.
• Marknadsföra arbetet utåt.
• Empowerment – stärka egenmakten.
• Motverka stigmatisering
• Gemensam plattform.
• Vem talar för oss? Paraplyorganisation?

Demokratiutveckling – grunden är allas lika värde. Som demokratifråga togs bl. a upp att man i en del verksamheter ser åldersgränser, olika diagnoser, kulturer och funktionsnedsättningar som hinder för utveckling. Istället kan man tänka att mångfald kan motverka fördomar och öka förståelsen för varandra.
Det är inte alltid enkelt att sprida demokrati- och inflytandefrågor utåt och uppåt. Ibland kan personalen och vissa formalia/regelverk bromsa inflytandearbetet. Attityder och bemötandefrågor är därför alltid viktiga att jobba med. Värderingsövningar kring inflytande och delaktighet får oss att reflektera över våra synsätt. Intresse och aktivt stöd av chefer är avgörande.

Inflytandesamordnarna har en uppgift i att sprida information om arbetet och om möjligt hjälpa andra verksamheter att få igång bisamgrupper. Vi kan också finnas med på olika arrangemang som Kommunen eller Landsting ordnar. På några platser är Bisam med och arrangerar utbildningar och ger information. Karlstad har t. ex haft en dag med kommunikation och bemötande som utgångspunkt för delaktighet. Bisam Jönköping är med och utbildar deltagare på arbetslivsinriktade verksamheter i en modell för demokratiska arbetsplatsträffar.

I Skellefteå har man spelat in en DVD om återhämtning som används som utbildningsmaterial för personal. Där gör Bisam också revisioner på uppdrag av verksamheter även i andra kommuner.
Det är också värdefullt att samverka med bostadsföretag och bovärdar med tanke på de svårigheter det kan innebära för en del personer med psykisk ohälsa att få och/eller behålla ett hyreskontrakt. Karlstad berättade om vikten av öppenhet – öppet hus – när det öppnas nya verksamheter. Genom information och öppenhet motverkar vi fördomar ökar kunskapen om psykisk ohälsa hos allmänheten.
Ett café där olika människor har en mötesplats, som i Skellefteå, är ett exempel på hur man kan motverka fördomar och stigmatisering.  Alla former av demokratiska möten är bra forum för delaktighet och dialog, och att ha hittat forum att verka i och påverka stärker egenmakten.

I år deltog Gävle för första gången, och av egen erfarenhet som brukare poängterade en Bisam därifrån om hur viktigt det är med en välkomnande atmosfär när man kommer på första besöket till en träffpunkt, sysselsättning/arbete eller till ett boende. Att vi utformar och skapar trivsamma miljöer och möter människor med respekt och rätt attityd kan vara helt avgörande för om man kommer tillbaka.

Vi pratade mycket om vår roll som Bisam och att uppdragen kan skilja sig åt. Ju fler vi blir, desto viktigare att hitta gemensamma utgångspunkter. Vi kom överens om följande beskrivning;

BISAM är ett verktyg för utveckling av demokratiska metoder och är en möjliggörare av ökat inflytande för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Samordnarna i landet arbetar på olika sätt utifrån de lokala förutsättningar som finns på orten.

Den gemensamma plattformen är att BISAM

• Arbetar på uppdrag av föreningar, kommuner, landsting eller privata företag.
• Främjar metodutveckling för ökat inflytande genom t.ex. brukarrevision och demokratiska mötesformer.
• Arbetar för utveckling, utbildning och dialog i bemötande- och andra inflytandefrågor.
• Skapar olika forum och förutsättningar att starta processer kring ökat inflytande genom att vara igångsättare och möjliggörare.
• Samverkar med lokala och nationella aktörer på alla nivåer – även den politiska.

En fråga som fanns med redan i Göteborg förra året och som togs upp igen, var om Bisam skulle lyda under en gemensam huvudman, ett organ som talar för oss och marknadsför Bisam. NSPH och Socialpsykiatriskt forum nämndes som möjliga i det avseendet. Kontakter har tagits och diskussionen fortsätter.

Innan vi avslutade våra två dagar i Skellefteå fick vi med oss värdegrunden för arbetet i Föreningarnas hus. En värdegrund som vi alla har som utgångspunkt för arbetet.

Vår värdegrund är att alla människor kan och vill

• Ha en framtidstro – att känna hopp och tro på förändring.
• Utvecklas – att bli uppmuntrad och bekräftad för den man är, fokusera på förmågor och möjligheter utifrån en positiv människosyn.
• Vara delaktiga – att ha rätt att ställa krav på tillgänglighet, att vara delaktig i arbete och social gemenskap utifrån egna behov och önskemål.
• Ha inflytande – att ha möjlighet att vara med och fatta beslut om verksamheten samt om sin egen situation.
• Bli respekterad och respektera andra – att själv få och ge andra ett bra bemötande, känna att det är tillåtet att vara den man är.
• Ta ansvar – att genom stöd och handledning bidra till ansvarstagande för varandra och verksamheten.

Text: Annica Lindfors & Vasti Ekholm.

Förening i Fokus: Socialpsykiatriskt Forum

Under 2010 har vi en artikelserie här i ASP bladet som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är föreningen ”Socialpsykiatriskt Forum” i fokus

 

Vad var bakgrunden och hur kom föreningen till? -”Ett tidigt minne som finns dokumenterat från år1992 är ett samtal en försommarkväll, i den finlandssvenska skärgården, om ett behov av en mötesplats för socialpsykiatrisk arbete och forskning”, så skriver Margareta Axelsson-Östman i ”Information inför bildandet av socialpsykiatriskt forum”. Ett socialpsykiatriskt forum skulle kunna stimulera samhällsutvecklingen till att ge de psykiskt sjuka ett bra liv: och genom förebyggande insatser medverka till att så få som möjligt drabbas av svår psykisk sjukdom.

En nationell konferens under rubriken: ”Samling för socialpsykiatri” i november 1992 blev startskottet; kraftfulla röster betonade vikten av ett tvärvetenskapligt forum och förslagen på innehåll var många; här ett axplock:

• Belysa social etiologi som orsak till sjukdom
• Verka för samarbete över organisationsgränser och för tvärvetenskaplighet
• Bevaka de psykiskt långtidssjukas rättigheter inklusive möjligheter till behandling i en föränderlig vårdstruktur med marknadsinslag
• Granska välfärdsutbudet ur den psykiskt sjukes perspektiv och verka för ett ökat inflytande för vårdtagarna
• Stödja socialpsykiatriska synsätt i vårdutbildningar och socialpsykiatrisk forskning

Vilket syfte har föreningen idag? Vi vill vara en mötesplats där patienter/ brukare, närstående, professionella och andra intresserade kan utbyta kunskaper och erfarenheter kring socialpsykiatriska frågeställningar. Sådana möten kan stimulera deltagarna att utveckla, sprida och tillämpa socialpsykiatriska synsätt i praktiskt arbete.

Vilka vänder ni er till? Till alla personer och verksamheter som stöder föreningens syften och ändamål. Det unika i föreningen är att den inte är yrkes- eller verksamhetsspecifik; alla med intresse för socialpsykiatriska frågor är välkomna.
Hur är ni organiserade? En nationell styrelse med representanter från olika delar av landet, från olika yrken och verksamheter leder arbetet. Den består av 13 personer; en representant ska finnas från  en brukarorganisation respektive en anhörigorganisation. I år finns dessutom följande yrkesgrupper representerade; mentalskötare, sjuksköterskor, läkare, socionomer, psykolog och en antropolog. Geografisk representation är Skåne, Blekinge, Västra Götaland, Värmland, Jämtland, Örebro och Stockholm.

Styrelsen sammanträder ca 5-7 ggr/år och en del av det löpande arbetet sker i mindre grupper, s k ämnesgrupper där fördjupat arbete fokuseras. Under en arbetshelg varje år fördjupas planeringar. Telefonmöten fungerar som förberedelse till styrelsemöten. Hemsidesansvarig anställd har en viktig roll som nyhetsbevakare och samordnare.

Vilken verksamhet har ni?

• Hemsidan socialpsykiatrisktforum.se är ett prioriterat område som erbjuder fortlöpande uppdatering av färsk information som berör socialpsykiatriska frågeställningar.
• Ett nyhetsbrev kommer ut regelbundet och krönikor varvas med olika artiklar.
• Deltar i utvecklingsarbete, kan vara remissinstans.
• Exempelvis har indikatorsarbetet  på Socialstyrelsen kring psykosociala insatser för personer ur målgruppen bevakats och kommenterats.
• Genomför seminarier och konferenser, senast konferenserna ”Med barnets ögon” i Göteborg och  ”Tillställning om inställning”  i Stockholm och Göteborg. Planering pågår nu  för  årskonferensen  i Örebro 24 och 25 mars 2011. Betoningen ligger på ungdomars eget perspektiv på stöd och vårdstruktur. Socialpsykiatri i primärvården kommer likaså att vara ett tema under en av dagarna.
• Väljer pristagare till God socialpsykiatri årligen. Förra årets pristagare blev Ritva Gough för sina insatser som forsknings- och utvecklingsledare vid Fokus i Kalmar: -”I sitt arbete lyfter hon fram brukarens delaktighet och röst i såväl den skrivna utredningen som i det praktiska arbetet”, står det som en del av motiveringen.
• Delar ut hedersmedlemskap. Ett första hedersmedlemskap  förärades Filipe Costa psykiater och chef för psykiatrin södra Stockholm 2010, för ett  konsekvent socialpsykiatriskt arbete under decennier.
• Initierar och genomför olika typer av nätverksträffar. Ett doktorandnätverk har stimulerats och fungerar och nu planeras ett nätverk för de s k BISAM, brukarinflytande-samordnare som är en satsning på samordning för att öka inflytandet för personer med psykiska funktionshinder.
• Förvaltar Olle Lönnerbergs minnesfond som gör det möjligt för personer med egen erfarenhet av psykiska funktionshinder att delta på föreningens arrangemang utan kostnad.

En stor del av arbetet sker i ämnesgrupper

• Socialpsykiatri i primärvården
• Barn/ungdom och familj
• Redaxarbete med bl a hemsida
• Hjälpmedelsfrågor
• Attityder och stigmatisering
• Internationellt arbete
• Samverkansfrågor

Arbetet bedrivs av styrelsens ledamöter och med hjälp  av en hemsidesansvarig anställd. Föreningen Steg för Steg sköter olika administrativa uppgifter.

Något mer ni vill lyfta fram? Socialpsykiatrin är en konsekvens av vår människosyn, den är ett sätt att tänka kring vårt relationsarbete och kring hur vi organiserar våra insatser.
Förändringar i våra liv sker både inifrån och ut och utifrån och in. Det är något mycket speciellt att arbeta tillsammans med andra kring angelägna frågor och att få uppleva att förändring är möjlig. Vår vision är att samhället utformas så att uppkomsten av psykisk ohälsa begränsas och att funktionshinder till följd av sådan ohälsa minimeras och att diskrimineringen av funktionshindrade ska upphöra.

Samhällets insatser ska vara lättillgängliga och utformade med förståelse för den enskildes villkor, så att alla får möjlighet till återhämtning och kan leva sitt liv utifrån sina egna behov och önskemål.

Text: Karl-Peter Johansson

BISAM – Nationell konferens, Göteborg 2009

Den tidiga morgonen var kylig och klar, och när vi äntligen lyckats skrapa bort isen från bilens rutor var vi redan försenade. Vägarbeten och hala vägbanor i den tidiga morgontimman gjorde ju inte saken bättre precis. För andra året i rad anordnades en nationell BISAM-konferens, som den här gången gick av stapeln i Göteborg 29-30 september. Det var dit jag och Vasti var på väg.

Konferensen hölls i Villa Belparc, en stor och fin villa i Slottsskogen, som nu är omgjord till restaurant/bistro/café och konferenscenter. I år var det Mölndals stad och Gunnareds Gård som bjöd in Sveriges brukarinflytandesamordnare för erfarenhetsutbyte och diskussioner om framtiden.

På grund av vår försening missade vi öppnandet av konferensen då Beatrice Toll inledde dagen. I efterhand fick vi höra av de andra att hon hade talat om vardagsmakt och bemötande. Att det krävs både mod och makt att våga släppa ifrån sig makt. Som avslutning hade Beatrice Toll läst upp det som Kristina Pålsson, en kvinna med egen erfarenhet, skrivit angående ämnet i boken ”En väg till återhämtning” (B. Toll & C. Palmer Schale, BeCa Förlag).

Med andan i halsen mötte vi de andra i ett glatt återseende i lagom tid för fikastunden. Under den rundgång vi hade efter kaffet kom det fram att vi alla mer eller mindre står inför samma utmaningar. Vi hade även liknande verksamheter med brukarråd/inflytanderåd/referensgrupp och studiecirklar för brukare och personal. Vår roll som BISAM är i stort sett att vara inspiratör, samordnare och att utgöra en plattform för demokrati genom bl.a. utbildning. Vi ska även förmedla information mellan verksamheter, personal och brukare.

Efter lunch fortsatte utbytet med givande diskussioner som är så viktigt för utvecklingen av arbetet och BISAM-rollen. Birgitta S Öhlund från Föreningarnas hus i Skellefteå berättade att hon blivit så inspirerad av det hon såg förra året, då konferensen hölls i Karlstad, att de startat en egen Mediagrupp och till nästa år hoppas de även öppna ett Bed & Breakfast. Deras arbete med brukarrevisioner är numera permanent. Åtta personer arbetar med det och fyra stycken har redan utförts bara i år.

På några platser samarbetar BISAM med politiker från både kommun och landsting, även om samarbetet mellan sistnämnda parter inte alltid fungerar på ett nöjsamt sätt. Det lyftes fram hur viktigt det är att personalen får rätt verktyg att jobba med samt avsatt tid till inflytandearbete. På en plats berättar BISAM att de ofta känner sig som en missnöjesportal istället för en möjliggörande länk. Ibland ges intryck av att det är mycket prat om inflytande, att det ska se bra ut på papperet men att arbetet går för långsamt.

På kvällen var vi bjudna till Gunnareds gård, ett aktivitetshus i stadsdelen Gunnared i nordöstra Göteborg. Vi var ett gäng som tog spårvagnen ut till Angered, och vi hade tur för tågen hade precis börjat gå igen efter att en urspårning orsakat flera timmars försening. Gunnared och Mölndal bjöd oss alla på fantastiskt god hemlagad mat och en underbar kaka till kaffet, finurlig frågesport och en visning av deras verksamhet. Alla var trötta, men mätta och nöjda, när vi återvände till hotell och vandrarhem.

Dag två inleddes av Per-Anders Olsson, enhetschef för de sex aktivitetshusen i Göteborg, som berättade lite om formerna för verksamheterna. Brukarrevision enligt Göteborgsmodellen var första punkten på dagordningen under dag två. Föreläsare var Henrik Ehrlington som är brukarstödskonsulent på Brukarstödcentrum, HSO Göteborg. Han sitter även med i arbetsutskottet för brukarrevision; Göteborgsmodellen. De utvärderar bl.a. dagliga verksamheter och kollar kvalitetsnivån på desamma genom intervjuer med personal och brukare. Intervjufrågorna togs fram av brukare innan den allra första revisionen och används sedan dess vid varje intervju.

På så sätt blir det jämförbara resultat. Intervjuerna genomförs under en dag, och allt som allt tar hela processen från utbildning av brukarrevisorer till återrapportering ca två veckor.

Akvariemodellen vid återrapportering, tre faser:

Fas ett Inre ring – brukarrevisionsteamet pratar om vad de kommit fram till och yttre ring – brukare, personal och enhetschef lyssnar tysta.

Fas två Inre ring – samordnare och brukare samtalar om första diskussionen, yttre ring – övriga brukarrevisorer, brukare, personal och enhetschef lyssnar

Fas tre Gemensam ring då alla får komma med synpunkter på det som sagts

För mer information kan man söka på: brukarrevision göteborgsmodellen via google.se

Efter en god lunch talade Anette Jansson om Case Management. Hon är enhetschef för träfflokalen Ljuspunkten och boendestöd i Mölndals stad och Västra Göteborgs landsting.
Det är en metod där samarbete mellan instanser står i fokus. Brukaren, psykiatern, kommunala psykiatrin, anhöriga och case managern arbetar tillsammans. Brukaren fyller i uppskattnings- och frågeformulär, mål sätts upp och en krisplan arbetas fram.

Detta ska leda till att ”brukaren lever som aktiv samhällsmedborgare med stöd i sitt sociala nätverk. Case managern och psykiatern fungerar som konsulter i krislägen, medan resten av teamet svarar för trygghet, kontinuitet och insatser i krislägen”, (citat från Arbetsblad Integrerad Psykologi, copyright Stiftelsen Schiszofrenibistånd).

Dagen avslutades med en diskussion om och planering inför framtiden för vårt nationella samarbete. Birgitta S Öhlund från Skellefteå bjöd in oss till Föreningarnas Hus till nästa års konferens.

Text: Sofia Lagerqvist

HUR NÅR VI DELAKTIGHET?

Avdelningen för socialpsykiatri, alkohol och narkotika anordnar en halvdag i Sessionssalen i Karlstad Bibliotek, kring ämnet delaktighet/inflytande. Syftet är att vi skall reflektera över hur vi bemöter varandra i vardagen och skapa nya infallsvinklar kring Brukarinflytandet.

”I Karlstad Kommun arbetar vi efter metoden Terapeutisk Allians/Relationsbaserat arbete, och att ge klienterna empowerment, egenmakt. Jag skulle vilja tillföra att vi borde arbeta mera med MOD som metod. Modet att lita mera på våra Brukare och att ha större tålamod”, säger Inger Granhagen i sin inledning.

Därefter fick vi se en mycket belysande teaterföreställning i tre akter. Tre mycket talande exempel på hur man kan omöjliggöra brukarens inflytande över väsentliga delar av sitt liv, bara genom att vara alltför rationell på jobbet. Föreställningen om ”Bostödet” visade på ett tydligt sätt hur såna ”små” saker går till, och hur otroligt förödande det kan bli; Bostödjarna tyckte det tog för lång tid för brukaren att komma till dörren och öppna…då låser man upp och går rakt in. I stället för att ha tålamod och ta sej tid att låta henne själv avgöra vad hon vill ha handlat…så gör man det åt henne. Man rullar upp persiennerna åt henne…för ”alla vill väl ha lite ljus i sin lägenhet…eller hur”.

Tankarna går genast till uttrycket ”Att bemöta andra som man själv vill bli bemött”. Men är det verkligen så? Vill alla bli bemötta precis som jag, och är det inte lätt att man faktiskt rationaliserar just när det handlar om att själv bemöta andra? Här kan jag se innebörden av Inger Granhagens ord om Mod och Tålamod. Mod att känna förtroende för att brukaren faktiskt själv är förmögen att avgöra om hon vill ha leverpastej eller ost…om persiennerna ska va nere eller uppe.

Tålamodet att det faktiskt får ta en stund tills hon bestämt sej för vad hon vill ha i sitt kylskåp, och att det tar lite längre tid än du själv skulle göra samma sak på, betyder inte att hon är mindre förmögen till adekvata beslut och handling än du. Den lilla Teatergruppen framförde på ett fantastiskt sätt kärnan av problemen. Föreställningen i sin enkla form gav så mycket ”extramaterial” i form av konkret insikt. Att spela samma scen, fast med rätt beteende direkt efter den första, ger dessutom känslan av att man ger rollerna en chans till.

Kanske är det inte bara Brukaren som behöver få en extra chans att göra rätt alla gånger. Kanske är det en väsentlig del av själva brukarinflytandet att tjänstemännen faktiskt vågar backa bandet i sin myndighetsutövning, och göra om. Den som inte får en chans att ”göra om” med någon värdighet i behåll, vågar heller aldrig erkänna sina fel. Under presentationen av gruppdiskussioner framfördes åsikter från flera håll om saker som varit dåligt i bemötandet från myndigheterna, likväl om saker som varit bra, och jag slås av det faktum att dom grupper som har allra mest att säga, är dom som haft en eller flera brukare i grupparbetet.

En person framför att det ständiga bytet av handläggare varit ett stort problem, samt att handläggare helt enkelt glömt bort att ta kontakt. En annan tillägger att man inte får glömma bort att brukare inte alltid mår bra…och ibland kan man helt enkelt inte välja att vara delaktig alla gånger. Det är viktigt att man får en chans till!

Någon tycker det var bra att en handläggare faktiskt ringde och frågade ”hur mår du” utan att ha ett tjänsteärende i bakfickan. ”Det kändes som hon brydde sej om mej, inte bara sina papper”.

Anhörigföreningar uttryckte sina synpunkter om möjligheter till inflytande.  Många anhöriga känner sej avskurna från inflytande pga sekretesslagarna och det uttrycktes önskemål om fler kontaktpersoner.
”Kalle”, med 27 fängelsestraff bakom sej ”seglade runt” i det sociala i över 30 år. Han har sett metoder och program komma och gå, och själv varit föremål för dem, genom åren. Kalle jobbar nu själv som behandlingsassistent på Ullebergsgården och har flera års drogfrihet bakom sej. Han betonar vikten av dom så kallade ”kringverksamheterna”. Kalle var själv med och startade upp KRIS i Karlstad, ansökte om pengar och fick kommunens förtroende att starta verksamhet. Kalle har sett många bli hjälpta till ett bättre liv tack vare den verksamheten. ”Det betyder mycket det vi gör själva…och att vi faktiskt får förtroendet”.

Jag är själv en Brukare och bor i ett av kommunens boenden, och jag tar med mej två stora reflektioner hem från denna förmiddag; Brukare och personal/tjänstemän talar ofta olika språk. Det flyger åtskilliga ord som; evidens, revision, enkät, och återkoppling genom luften. Jag har inte svårt att förstå ordens enskilda betydelser men kan känna att jag ändå lätt förlorar sammanhangen när dom där orden används, och jag undrar…vad döljer det sej för ”hemligheter” bakom ord som evidensbaserad? Återkoppling?

Kanske kan det också vara en viss del av problemet med vårt eget inflytande, att vi inte alla gånger hänger med och förstår vad som egentligen menas. Det krävs lite tålamod att bryta ner facktermer till ”vanlig Svenska”.

Text: Helena Båtman