Etikettarkiv: bjarne olsson

Att praktisera på ASP/ANA – Studenter skriver C-uppsats om sin praktik på enheten

Linn Lagerkvist och Rickard Odin, studerande på Karlstads Universitets socionomlinje, har under hösten/vintern gjort praktik på ASP-ANA, vi mötte upp med dem för ett samtal kring deras upplevelser.

Vad och vart studerar ni? – Socionomlinjen på Karlstads Universitet, med inriktning på administration och ledarskap.

Hur långt gångna är era studier? – Vi tar examen i juni 2010. Om ett halvår.

Hur lång är utbildningen?­ – Tre och ett halvt år.

Vilka yrkeskategorier är aktuella för en socionom? – Man kan jobba med i stort sett allt inom kommunal verksamhet, som att bli handläggare, socialpedagog eller exempelvis vara enhetschef, med mera.

Sökte ni praktiken själva, eller hur går det till?– I våras kom Bjarne Olsson och Sigge Säll till universitetet och informerade om ett samarbetsprojekt som förvaltningen och universitetet har. Genom att låta studenter gå in i verksamheten på praktikantbasis får de insyn i hur verkligheten på golvet ser ut, dessutom skapas förutsättningar för framtida personalförsörjning i förvaltningens verksamheter. Till detta kommer att praktikanterna skriver en C-uppsats där man fokuserar kring ett specifikt tema. Tanken är att detta ska ge universitetets socionomprogram en bredare kunskapsbas, att man genom samarbetet kopplar utbildningen till den praktiska verkligheten.

Ni väljer själva inriktning på C-uppsatsen? – Vårt huvudämne är brukarinflytande, vilket är ramen för detta projekt. Eftersom vi gjort en ledarskapspraktik från organisationens sida vill vi titta på brukarinflytande ur ett organisationsperspektiv (och kanske mer ett personalperspektiv), hur personalen ser på brukarinflytande, men eftersom vi bara är i planerings stadiet än det är svårt att tala om exakt hur uppsatsen kommer att se ut.

Vad har er praktik inneburit? – Vi läser ju inriktningen administration och ledarskap, så vi gör alltså ledarskapspraktik.

Innebär det att ni utbildas till chefer då, eller? – Vi läser som sagt den inriktningen, men det innebär ju inte att man garanterat kommer att bli chef.

Men inriktningen innebär att ni har den möjligheten? – De kurser vi läser handlar mycket om ledarskap, organisationsteori och personalpolitik, och i vår praktik har vi fått göra det mesta som en enhetschef gör.

Hur mycket tid har ni lagt ner på praktiken? – Trettio timmar i veckan, och vi har en dag ledig för studier, för vi har fortfarande studier att sköta på universitetet: skriva tentor, gå på seminarier och sådant.

Blev praktiken vad ni hoppats på, har ni fått ut det ni önskat? – Det har gått bättre än vi kunnat föreställa oss, det finns egentligen ingenting att klaga på, det har funkat jättebra. Vi har mottagits väldigt väl av alla enhetschefer och deras personal, man har fått lära sig otroligt mycket. Sedan är ju detta, i jämförelse med exempelvis VOF (vård och omsorg), en relativt liten avdelning, (cirka 175 anställda inom ASP-ANA), så vi har fått lära känna många människor.

Och vad har ni fått göra? – Vi har till exempel varit ute på arbetsplatsträff (APT), där personalen träffas och tillsammans med chefen diskuterar frågor som kommit upp. Vi har också deltagit i handläggningsärenden, där kan vi ju inte ta några beslut – man är ju praktikant och inte anställd, så man får ju inte det fulla ansvaret – men vi kan ändå vara med och lära och förbereda oss bättre för framtiden. Och det är ju det detta handlar om egentligen, att lära. Man har varit väldigt bra på att släppa fram oss. Dessutom har det ju varit en omorganisation, då ASP och ANA gått ihop, och det har varit intressant att få vara med och se utvecklingen av sammanslagningen.

Vet ni redan idag vad ni vill göra i framtiden, vilken inriktning ni kommer att välja? – Nej, men vi läser ju administration och ledarskap.

Ni avslutar snart era studier, hur ser arbetsmarknaden ut för socionomer? – Behovet finns. Kanske inte just chefsjobb, dem är det väl inte så lätt att få. Innan man blir chef behöver man dessutom samla på sig erfarenhet. Man hoppas ju att det ska lösa sig fram i sommar, att man kan få ett sommarjobb, och gå vidare därifrån.

Blir ni kvar i Karlstad, eller är ni villiga att flytta på er? – Vi blir nog kvar i Karlstad.

Kan ni tänka er att arbeta inom ASP-ANA när ni tagit er examen? – Ja, det kan vi absolut, svarar både Rickard och Linn.

Text: Christer Adrian Bild: Per Rhönnstad

Kunskap till Praktik

Förbättring av missbruksvård i fokus på regional konferens i Kristinehamn.

Värmlands läns vårdförbund och Kunskap till Praktik, Sveriges kommuner och Landsting, arrangerade torsdagen den 4 december en regional konferens som syftade till att förbättra och utveckla missbruksvården och beroendevården i Värmlands län.

Kunskap till praktik är ett utvecklingsarbete inom Sveriges Kommuner och Landsting där målet är att utveckla och förbättra den svenska missbruksvården och beroendevården.

Målet är att alla brukare ska få bästa möjliga vård. Arbetet går ut på att utveckla ett kvalificerat stöd för kommuner och landsting/regioner genom att utbilda och informera praktiker , chefer och politiker om vilka metoder och arbetssätt som har bäst effekt, och att stödja kommuner och landsting i förändringsarbetet samt utveckla en organisatorisk struktur för erfarenhetsutbyte och samverkan mellan kommuner , landsting , lokala FoU-enheter , högskolor och universitet.

gunborg1

Kunskap till praktik var titeln på föredraget som Gunborg Brännström, projektledare på SKL, höll.

Hur går man vidare med den kunskap ni får fram?
Vi har en överenskommelse med regeringen, säger Gunborg Brännström, om att implementera de nationella riktlinjerna d.v.s. att utveckla evidensbaserad praktik. Sedan har vi träffat överenskommelser inom psykiatrin och kommuner från första februari om hur det ska gå till. Vi gör då skriftliga överenskommelser med olika läns lansting och kommunförbundet, vårdförbundet eller regionförbundet där det framgår hur man organiserar sig på länsnivå.

Sedan hjälper vi SKL att stödja utvecklingsarbetet genom att man får ett ekonomiskt stöd av oss, man skriver under en överenskommelse där man åtar sig att bygga upp en struktur för arbetet. Där åtar man sig att på länsplanet stötta utvecklingen på lokalplanet i samverkan mellan kommun och landsting. Vi kräver också att de län som är med ska beskriva vad de ska göra med medföljande plan. Vi tycker det är väldigt viktigt att de utgår ifrån där de är i dag. Att de tittar på hur tillgänglig vården är hos dem, samt att de tittar på vad de gör och vad de inte gör i dag och vilka deras förbättringsområden är. Sedan vill vi hjälpa till kompetensutveckling och stöd, att utveckla det som man bestämmer sig själv för att man saknar.

Är det någon som kommer att kolla upp det som ni genomför?
I den överenskommelse som SKL träffat med regeringen står det att IMS, som är en del av socialstyrelsen, ansvarar för utvärderingen tillsammans med SKL och regeringen. Det är nu klart att det blir Lunds Universitet som kommer att ansvara för att följa det här arbetet under tre år, de ska då titta på vad det är som främjar utveckling av evidensbaserad praktik. De ska också se hur överenskommelsen med SKL och regeringen fungerar totalt sett..

Varför tror du att detta kommer att fungera?
Som grund för detta arbete så har vi gjort en utredning för SKL, intervjuat ett stort antal personer om man känner till riktlinjerna, och på arbetsplatserna diskuterat  samverkan mellan kommuner och landsting. Där såg man en hel del brister, folk som jobbade med de här frågorna visste inte vart de skulle vända sig om de ville fördjupa sin kompetens. Det är brister när det gäller samverkan mellan kommun och landsting och där måste det till strukturer för att de ska få till ett bra samarbete, det är oerhört viktigt att man utgår från hur det är på det lokala planet.

Jag tror att det som gör att vi kommer att komma längre med det här stödet är att vi sätter fokus på frågan, att vi kräver struktur och att vi stödjer en utveckling i samverkan. Vi håller också på med att ta fram utvecklingsplaner för de här yrkesgrupperna, vi har en expertgrupp på 20 personer som håller på att ta fram vad alla yrkesgrupper som jobbar med det här borde få för utbildning.

Vi har ju både en hälso- och sjukvårdslag och en socialtjänstlag som reglerar olika områden och det vi måste göra är att skaffa en gemensam nämnare för dem så att de tillsammans ska kunna utveckla det här. Det är ju det som är målsättningen.

Har ni mycket samarbete med frivillig organisationer och brukarorganisationer?
Vi har ett brukarråd där frivilligorganisationer sitter med, för vi tycker det är väldigt viktigt då vi utvecklar evidensbaserad praktik. Detta har både att göra med de nationella riktlinjerna som måste sammanvägas med brukarnas erfarenheter och önskemål, och sedan med de professionella som arbetar med det då deras erfarenheter och kompetens också läggs in i helhetsbilden.

Är det viktigt med brukarorganisationer?
Definitivt viktigt, inledningsvis redovisar vi att så här säger riktlinjerna och då blev det väldigt tydligt att riktlinjerna bara talade om en liten del av vad man borde göra. Så vi bjöd in till en hearing med brukarorganisationerna och de sa helt andra saker som inte står i riktlinjerna. Bemötandet är ett av de viktigaste ämnena, men det står det inte mycket om i riktlinjerna. Tillgängligheten är också viktig, det står det heller inte så mycket om.

En väldigt viktig del är att det inte bara handlar om missbruket i sig utan att det berör boende och sysselsättning också. Vi hoppas kunna bli en lots i systemet då man ofta inte vet vem man ska vända sig till beträffande riktlinjerna. Så hoppas vi kunna fylla en funktion.

mikael1

Leif Jacobson och Mikael Sandlund från statens offentliga utredningar pratade om sitt uppdrag från regeringen angående utredningen om missbruks- och beroendevård i Sverige.

Vi på ASP bladet fick en möjlighet att prata lite med Mikael Sandlund, sekreterare och leg läkare/docent.

Finns det inte en risk i att alla olika pågående utredningar tappar länken till verkligheten?
Jo, det tror jag tyvärr.

Hur kan ni påverka det?
Genom att ha så bra kontakt med verkligheten som möjligt.

Genom att påskynda utredningarna då?
Ja, men på ett sätt är det nog viktigt att de går långsamt också. De farligaste utredningarna kan vara de som man hetsar igenom för att det finns ett jättestort politiskt tryck. Politiskt tryck kan vara något som skyndar på en utredning åt fel håll, framförallt då det gäller att på kort tid prestera något som tilltalar folket och politikerna, själva grundproblemet kan ju då tappas bort. Själv känner jag mig tillfreds med den svenska modellen då det utreds ordentligt och tar lite tid, för då får man bra genomlysning på problematiken. Under en utredning är det viktigt att låta olika aktörer komma till tals så man får med helheten.

Missbruksvården är ju lite naggad i kanten och är på olika håll i akut behov av hjälp och förändring. Finns det en risk att den havererar innan alla utredningar är klara?
Det tror jag faktiskt, och det vi försöker säga hela tiden är att vi nu är ute efter att lämna förslag, vad som går igenom och vad som inte går igenom är en helt annan sak. Det viktiga är att se det jobbet som vi nu gör som ett sätt att fixa till lagstiftningen så att inte olika berörda inblandade aktörer motverkar varandra.

Sedan gäller det att förtydliga ansvarsbiten inom missbruksvården så att alla vet vem som har ansvaret. Svårigheten ligger ofta i att kommuner har huvudansvaret och sedan ligger en del hos hälso- och sjukvårdmyndigheten. Problem kan ofta uppstå då man inte ser sitt eget ansvar utan individen blir bollad mellan de olika myndigheterna. Det blir både en dyr lösning dåligt för individen.

Jag som skriver måste tillägga att jag fick ett spontant bra förtroende för Mikael Sandlund så jag tror att utredningarna är bra gjorda och kan bara hoppas att politikerna fattar rätt beslut i slutändan.

bjarne1

Bjarne Olsson, Verksamhetschef på Beroendecenter, var den som höll i micken under dagen och var en av dem som anordnade konferensen.

Asp bladet passade på att ställa några frågor.

Vart kommer konferensdeltagarna ifrån?
De flesta tror jag kommer från Värmland, sedan är det lite spritt. Längst bort är Söderhamn, så är det Vingåker, Katrineholm och Eskilstuna mm. Deltagarna kommer från både kommuner och landsting.

Det jobbas i olika områden mellan expertgrupper och brukarråd. Hur ligger Värmland till i den utvecklingen?
Jag tror vi ligger bra till faktiskt, framförallt inom socialpsykiatri och inom missbruksvård tror jag vi har kommit en bra bit på vägen.

Hur ser du på brukarråd?
Brukarmedverkan är viktigt men sedan om man ska organisera det i brukarråd eller inte beror ju på vad man skall ha för verksamhet. Det är viktigt att brukare får komma till tals och det kan ske på olika sätt genom frågeformulär eller annan kontakt. Vi har haft brukare med från beroendecenter här i dag, direkt från avgiftningen.

Har de nationella riktlinjerna fått fäste i Karlstad? Jobbas det aktivt utifrån dem?
Man jobbar med att sprida dem men att säga att de fått fotfäste är att säga för mycket. Alla har nog hört talas om dem men det innebär ju inte att man jobbar konkret efter dem. Men vår målsättning är att alla ska göra det.

Det pratas en del om lagstiftning inom missbruksvård. Är det positivt tycker du?
Ja, det tycker jag, det är ju för att ge kommunen möjligheter, men också för att den enskilde brukaren ska känna rättssäkerhet och veta vad det är för spelregler som gäller.

Kan en klar och tydlig lagstiftning bespara kommun och landsting diskussionen om vem som bär ansvaret?
Ja, det tror jag. Genom en klar lagstiftning blir det klart och tydligt vem som är ansvarig.

Hur tror du det skulle se ut om all missbruksvård gick under en enda enhet i landet?
Man skulle ju slippa tjafset mellan kommun och landsting om det var samma pengapåse, men hur det skulle gå att genomföra rent praktiskt vet jag inte. Det viktigaste är ju att man kan samarbeta.

Tycker du dagen fallit väl ut?
Jag tycker det har varit spännande grejer som kommit fram. Speciellt de praktiska exemplen. Sedan är det intressant att de små kommunerna får chansen att visa upp sig. Så dagen har varit bra för alla parter.

Text: Thomas Andersson