Att inte orka mer

Jag orkar inte mer

”Skadas du på jobbet sätts en hel apparat igång. Arbetsmiljöverkets inspektörer kommer
och skydd sätts upp på arbetsplatsen. Trasas du sönder av splittring och stress, oklara förväntningar, hot och trakasserier, står arbetsgivare, fack och myndigheter oftast handfallna. När jobbet skadar själen rycker ingen ut. En syndabock får sluta. Kvar finns bristerna i organisationen, en kostsam historia.”

Jag orkar inte mer – när jobbet skadar själen, utdrag från förordet

Elinor Torp skrev 2015 ett reportage i bokform. Efter sin hyllade bok ”Döden på jobbet” från 2013 följde hon upp den med en tung historia om en man i Krokom kommun som tar sitt liv till följd av grava missförhållanden på sin arbetsplats. Änkan och barnens kamp tar efter detta vid, vilket leder dem till mer än en rättegångssal och resultatet blev även en sorts vitbok över händelserna.

Det är en sorglig men viktig bok, och kan kanske betraktas som en manual hur man inte bör göra när en medarbetare befinner sig på gränsen till att kasta in handduken. Den kryddas med forskningsreferenser, utdrag ur rättegångshandlingar och andra viktiga dokument. Tillsammans bidrar det till bilden av att Elinor Torp har presterat ett enormt grävjobb.

Text och foto: Robert Halvarsson

”Jag orkar inte mer – när jobbet skadar själen” finns utgiven på Atlas bokförlag,
vilka är kopplade till Arenagruppen – och går att inhandla via de flesta nätbokhandlare.

Älskade böcker

Att läsa kan innebära olika saker för olika personer. För Anna Pettersson är det en otroligt viktig del för hennes välmående, såväl som i livet i stort. Följ med in i hennes berättelse, som har boken som mål.

Ända sedan jag var ett litet barn då min mamma läste för mig, har jag älskat böcker och sagor av alla slag. Jag älskar fortfarande att läsa om spöken och monster, talande djur och allehanda hjältar. För mig ger böckerna mig en chans att vara nån annan för en stund, och se världen ur någon annans ögon. Kunna vara nånstans där mina problem inte betyder något.

Boken har räddat mig genom många svåra perioder i mitt liv, den fanns där när eleverna på skolan tryckte ner en för att man var annorlunda. När min pappa gick bort gömde jag mig bland en värld med en själsslukande fotograf, romantiserade vampyrer, och de blonda tvillingarna på Sweet Valley High löste mysterier med mig. På raster då vännerna var upptagna, fanns boken där som en gammal vän att omfamna, in i oändliga världar av äventyr. Idag tar den verkliga världen mycket av min tid, men jag försöker fortfarande läsa så ofta som möjligt.

En del har oturen att inte kunna läsa så bra som de kanske skulle vilja, jag har en vän som har det problemet. Han är intresserad av sagor och berättelser i böcker men klarar inte av att läsa mer än korta stycken, vilket är ett problem för honom och andra som kanske faktiskt är genuint intresserade av vad en bok handlar om.

Andra kanske inte riktigt kan sitta ner och njuta av en bra bok, inte riktigt sätta sig in i handlingen. Det finns de som tycker om att hitta en bok att sjunka in i, de som knappt kan vänta på att sätta tänderna i nästa äventyr som böcker kan erbjuda oss.

Bokens bästa egenskaper
På sommaren vill jag helst ligga och sola mig på stranden med mina favoritförfattare, exempelvis Anne Rice. På vinterhalvåret är det gamla klassiker som gäller, som Arthur Conan Doyle och Shakespeare. Jag läser dem gärna hopkurad i fåtöljen under täcke med en varm dryck. När jag blir gammal och inte längre orkar flänga runt längre, då finns böckerna fortfarande där för mig som gamla skatter från min ungdom, som nya bekantskaper att hålla mig sällskap på ålderns höst.

För mig kommer det nog aldrig att finns något bättre än att öppna upp en oläst bok, att känna lukten av bokens sidor med sin tryckta text. Höra det svischande ljudet när man vänder bladet. Ivrig att få läsa mer. Att man bara måste få veta vad som ”händer sen”, till den grad att man glömmer både tid och rum. Ända tills boken är slut och förtrollning bryts. Ingen internetbok eller film kan någonsin ersätta den känslan för mig. Hur mycket mer praktiska de än må vara.

Ja, jag erkänner, även jag använder mig av film ,TV-spel och Internetböcker ibland. De är en modern bekvämlighet och fyller inte upp mitt förråd med lådor av böcker jag bara kommer läsa en gång. Nej, jag sparar pappersböckerna till sådant jag verkligen är intresserad av. Till de gamla klassikerna, storfavoriterna. Klassiska böcker jag vet jag kommer läsa om och om igen. På så sätt får jag ut det bästa av båda världar.

Avslutningsvis
Oavsett vad framtiden bär med sig, så kommer boken alltid finnas kvar att upptäckas av oss. Om vi bara såg till att ta oss tiden att sitta ner och läsa, skulle fler kunna njuta av dem. Även om det endast är en godnattsaga för ett barn, så kan det ge oss ofantligt mycket mer än vad som syns på ytan.

Det är det som jag minns med min mamma bäst. Stunder jag minns med värme än idag, och känner starkast trygghet i. Det är mamma som gett mig lusten att läsa, och det tackar jag henne för. Vore det inte för mitt läsintresse skulle jag nog aldrig klarat min skolgång. Det är tack vare det som jag fortsatte vilja lära mig, när matten och naturkunskapsämnena hopade sig över mig som läskiga jättar. Biologi är inte så svårförstått om det förklaras i en saga, geografi blir roligare om du kan relatera till den. ”Jaha, det är här den där boken utspelar sig, vad intressant!” och så vidare.

Så ta vara på er läslusta och värdesätt böckerna. Det tänker i alla fall jag göra.

Text och foto:
Anna Pettersson

Kan du ditt lands historia?

Vilhelm Mobergs fyra böcker långa romansvit om utvandrarna Karl-Oskar och Kristina är en av Sveriges mest uppskattade kulturskatter. Kan vi närma oss en större förståelse för vad det kan innebära att vara invandrare, om vi utgår ifrån berättelser om vårt eget folk?

Vihelm Mobergs Kristina Johansdotter är typexemplet på den motvilliga invandraren. Hon lämnar sitt land ovilligt, lär sig aldrig språket i det nya landet, känner sig aldrig hemma och upphör aldrig att längta tillbaka.

Hon är tacksam för att familjen inte behöver svälta, men kommer aldrig över förlusten av sina nära och kära eller de svenska vårkvällarna och när hon slutligen accepterar sin livslott, har hon bara en kort tid kvar att leva.

Hon assimileras aldrig, vågar inte tala engelska av rädsla för att det ska bli fel och är under långa tider så isolerad från andra människor än familjen att hon blir folkskygg och får svårt att umgås med de nya landsmän som flyttar till området.

Vilhelm Mobergs böcker och musikalen av Benny Andersson, Björn Ulvaeus och Lars Rudolfsson hör till den svenska kulturens största skatter. Karl-Oskar och Kristina, Ulrika, Danjel, Robert och Arvid lämnade alla Sverige för att de svalt och utsattes för förtryck och förföljelse. Några klarade sig, andra inte. Några assimilerades, andra inte. En fjärdedel av Sveriges befolkning utvandrade.

Nu har vi människor i Sverige som flyr från krig, förföljelse, orimliga arbetsvillkor och åsiktsförtryck. De kan inte, som Karl-Oskar och Kristina, börja hacka i jorden och hugga timmer för att skapa sig ett nytt liv. Villkoren är, på gott och ont, annorlunda. En del kommer att trivas, andra inte. En del assimileras, andra inte.

Vi som aldrig har behövt lämna allt vi känner till, lämna släkt och vänner, hem och minnen bakom oss – kanske döda och utplånade – kan inte föreställa oss hur det känns. Kanske är det därför så många pratar om vikten av anpassning och tacksamhet. Kristina var tacksam för att landet hon kom till kunde föda hennes familj, men assimilerade sig så dåligt att hon inte ens kunde gå till en affär utan tolk. Hon föraktade inte landets språk, seder och bruk – hon kände sig bara aldrig hemma.

Byt ut Kristina mot Aisha, Småland mot Libyen, USA mot Sverige och hungersnöd mot krig. Tänk ”Aisha från Tripoli” istället för ”Kristina från Duvemåla” och visa att du kan ditt eget lands historia.

Text: Julia Gill
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Bokhandlarn & Artisten