Body Dysmorphic Disorder, på svenska kallad Dysmorfofobi (ibland kallar man det även för ”inbillad fulhet”) är en psykiatrisk sjukdom som kan räknas till gruppen OCD spektrum syndrom (tvångssyndrom) och innefattar:
- En överdriven upptagenhet av en inbillad eller minimal fysisk defekt.
- Upptagenheten orsakar signifikant lidande eller funktionsnedsättning. Detta gäller det sociala livet, arbete och/eller studier samt andra aktiviteter.
Vad i utseendet brukar man bekymra sig för? Vanligast förekommande är hår, hud och näsa men man kan vara orolig över vilka kroppsdelar som helst. Det man kan uppleva som fel är att området är ärrigt, ojämnt, asymmetriskt, oproportionerligt, missfärgat, för stort, för litet, osv. Varianterna är oändliga och det är egentligen bara den drabbades egna fantasi som sätter begränsningarna.
Beteenden Den som drabbas upplever stor ångest i många för andra, vanliga situationer och för att lindra den läggs mycket tid och möda på att dölja eller kontrollera den upplevda defekten.
Vanligt förekommande är:
- Speglingskontroller eller undvikande av speglar (för att slippa fastna framför dem).
- Överdriven kroppsvård och användande av hudvårdsprodukter (sminkning, krämer, brun-utan-sol osv.).
- Söker försäkringar om det egna utseendet från omgivningen.
- Korrigering/petande i huden (ofta kallat skin-picking).
- Söker vård i form av plastikkirurgi, hudspecialist och dylikt.
- Kamouflage, försök att dölja ”defekten” med hjälp av t.ex. mössa, halsduk och andra kläder.
Konsekvenser för den drabbade Att uppleva denna ångest kring sitt utseende och hela tiden försöka kontrollera den med olika strategier, även kallat säkerhetsbeteenden, leder naturligtvis till oerhörda konsekvenser. Orken tar slut och det leder istället till att man undviker en massa situationer, vilket i sin tur leder till stora begränsningar i vardagen, både känslomässigt och praktiskt. Obehagskänslor och oro är framträdande.
Den drabbades tillvaro kan karakteriseras av följande:
- Att inte våga umgås med andra människor.
- Isolering och ensamhet.
- Liten eller ingen tid till aktiviteter man tycker om.
- Depression och hopplöshetstankar som kan leda till självmordstankar.
- Nedvärdering av sitt eget utseende och övervärdering gällande hur attraktiva människor i omgivningen är.
- Att inte känna sig förstådd av sin familj och omgivning.
- Destruktiva beteenden i form av att självskador, som en naturlig följd av kraftig ångest. Anorexi, bulimi, överdriven träning etc kan vara exempel på sätt att styra sin ångest.
Vem? Att svar på vem som kommer att få BDD, kan vara svårt. Forskning pågår och man håller så sakta på att försöka bena ut det hela. Vad man framförallt förstått att är att det inte finns bara en orsak utan att flera orsaker bidrar. De kan vara biologiska, man kan se vissa mönster att en överkänslighet kan vara ärftlig. Orsakerna kan även vara psykologiska och eventuellt kulturella. En del forskning tyder på att sjukdomen finns spridd i hela världen, men av naturliga och ekonomiska skäl bedrivs mer forskning i västvärlden. Just nu har både England och USA kommit långt i sin forskning, därav övervikten av information på engelska. Man anser att ca 1% av befolkningen lider av BDD, en hög siffra för en så pass ”okänd” sjukdom. Det är precis lika vanligt bland kvinnor som bland män.
Hur och varför? Oftast debuterar sjukdomen gradvis och kan ibland upplevas som överdriven men till viss del åldersadekvat utseendeoro.
Omskakande livshändelser eller förändringar i livet som upplevs som stressfulla kan bidra till att sätta igång symptomen och få sjukdomen att bryta ut.
När? Genomsnittsåldern för insjuknande är 16 år, men diagnos och behandling brukar tyvärr oftast komma i vuxen ålder. Skälen kan vara den skam som är en del av problematiken. Den drabbade kan ha sökt psykiatrisk hjälp men dolt eller låtit bli att tala om utseendeproblematiken. Det kan också bero på att den sjuke faktiskt inte ser sin upplevda fulhet som en sjukdom utan ett faktum. Vad man söker för kan istället vara sin ångest eller depression.
Behandling Tack vare den forskning som ändå har bedrivits, har man upptäckt att det finns behandling med god effekt. Problemet är att det också är en krävande sådan som för den sjuke innebär ett aktivt deltagande. Receptet är psykofarmaka, framför allt i form av antidepressiva medel i kombination med psykoterapi, KBT (kognitiv beteendeterapi).
Text: Kajsa Jansson
ASP BLADET 