ASP Bladet hade en pratsund med Catarina på Ria en tisdag förmiddag, innan hon öppnade för dagen. Efter över 20 år har hon sett många människor passera Ria.
Vilka är Ria?
Hela människan ria heter vi säger Catarina och berättar att det finns på riksnivå ett 100 tal lokala enheter som varje enhet är enskild, dom styrs inte av riksenheten. I Karlstad har dom som alla enheter en egen styrelse och den består av olika representanter från församlingarna som blir valda in i styrelsen. Ria är ett socialt arbete på kristen grund. En gud som vill förmedla hopp och trygghet.
Varje årsmöte är det ombud med från dom olika församlingarna så dom får en insyn i hur arbetet på
Ria ser.
Hur länge har ni funnits i Karlstad?
Det började med interimstyrelse 1973 i Karlstad så det har blivit några års hjälpverksamhet. Ria har alltid haft kafé verksamhet och det var så det började för 35 år sedan, men det har även funnits rum i huset för dom hemlösa och Ria har även drivit härbärget som fanns förr i Karlstad. Sedan fanns det ett kortidsboende som hette Ria-Ro som låg vid busstationen. Så fanns det ett projekt som hette Nya Centrum som drevs tillsammans med kommunen och vårdkedjan, då hade Ria längre öppethållande och det var för människorna som höll till i centrum. Ett sätt att försöka ge dom andra alternativ till att hänga på centrum.
Projektet pågick i tre år och Catarina säger att hon under den tiden märkte av att det var mer människor som rörde sig i Rias lokaler. I dag har Ria ett litet boendeprojekt på Sjöstad där kommunen äger ett hus, och det har varit lite stökigt där men nu är det lugnt och tryggt tycker dom boende, Ria har personal där tre timmar om dagen och det ger dom boende en trygghet och skapar ett lugn, så det arbetet har fallit väl ut. Ria har fått beviljat ekonomiskt stöd för ett år för att bedriva projektet på Sjöstad och man kan ju bara hoppas på att dom får fortsätta efter ett år har gått, för människorna som bor där uppskattar personalen mycket.
Har besökarna ökat i antal under åren?
Svårt att säga säger Catarina, men det har gått upp och ner med antalet besökare under årens lopp. Det var i slutet av 80-talet som hemlösheten blev så mycket större och helt plötsligt blev ett väl synligt problem i samhället. Innan dess så var det inte ett så stort problem men det blev det senare. I samband med att det fanns härbärge så var det mycket folk och rörelse runt och i Ria huset.
Har ni samarbete med kommunen?
Ja det har vi, säger Catarina, mellan individer och assistenter, så det finns ett nätverk av hjälpande händer som alltid gör vad dom kan när någon ber om hjälp. Viktigt att ta vara på den kraften som finns i en människa vid det tillfället som dom ber om hjälp, att stötta och lyssna är mycket värt då. Catarina har även kontakt med kommunen som kan hjälpa till i olika fall när någon vill ha hjälp.
En viktig roll som Catarina har, och med dom små resurser som Ria har så gör dom ett väldigt bra jobb. Sedan ser ju dom människorna på ett annat sätt än vad dom som sitter på socialkontoret gör, så det känns bra att veta att socialens anställda lyssnar på människor som har kontakt med dom som har det svårt i dagens samhälle. Det är ju sådana organisationer som jobbar på fältet och dagligen kommer i kontakt med dom utslagna människorna som vet vad dom pratar om, deras erfarenheter är guld värda. Ett gott samarbete med kommunen är viktigt och det fungerar bra i dag.
Hur ser du på Rias framtida utveckling och roll i Karlstad?
Det är viktigt att vi utvecklas och det är viktigt att vi har flera ben att stå på. Just nu finns boendestödet och vi kan tänka oss att utveckla den biten med flera Bostödjare.
Sen vill vi jobba lite mera utåtriktat och att vi jobbar med individer som vill ta tag i sitt liv. Det är viktigt att få dom unga att tro på att dom behövs i samhället och är viktiga, säger Catarina. Varje människa är unik och alla är lika mycket värda i Rias ögon och det är viktigt att få människorna att känna sig lika mycket värda som andra.
Det finns något som heter ”Ria plus” nu som går ut på att Rias personal går och pratar varje dag med olika människor som är i olika behov av hjälp i sitt liv. Att ha någon som finns till hands varje dag är ju ovärderligt tycker jag, det gör Ria väldigt unikt; att man kan gå till och ha personliga samtal med någon varje dag är ju guld värt, jag kan bara relatera till mej själv då jag gått den långa vägen i livet, och på Ria har man alltid varit välkommen för en stunds omsorg från personalen. Att kunna ta sig en fika och en macka i deras sällskap är något som i dom lägena sätter lite värme i kropp och själ. Det svåra är att ge människor ett litet hopp. Men det är hela samhället som behöver förändra sig anser jag själv som skriver detta, för det är en kall och hård värld som beroende människor lever i och det är en kall och hård värld våra unga ska växa upp i. Att bry sig mer om medmänniskan är ett steg på vägen.
”Ria vill ge människor ett hopp och med kristendom som grundsten är ju omtanke och budskapet om att alla människor är lika mycket värda en guldregel. Som det ska vara.”
Sen bollar vi tanken lite om hur ett natthärbärge skulle kunna se ut i Karlstad, och att ha ett natthärbärge som en bas för att motivera dom som kommer och söker en säng att sova i. Vart kan människor vara mer motiverade till att förändra sitt liv om inte på ett härbärge. Där skulle olika människor från olika enheter kunna jobba som motivatörer samt även kommunen ha sina socialsekreterare som en form av uppsökande motivatörer. Ett center för människor som är utslagna ur samhället, nog mest min egen tanke som fick form där.
Hur får du motivation efter alla år ?
Jag trivs väldigt bra på mitt jobb och tycker fortfarande att det är roligt att gå hit, säger Catarina. Jag tycker det är härligt att träffa människor och kunna ge lite av mitt liv till dem, och det är då jag känner att jag får tillbaka det jag ger. Att känna sig uppskattad är viktigt och det gör Catarina efter alla år på Ria, och hon är väldigt omtyckt av människorna som kommer dit, för hon har alltid en stund över till att prata med dem när de som mest behöver det.
Motivationen kommer från att hon får så mycket tillbaka av människorna som besöker Ria. Alla bär med sig en historia, och att det finns sådana som Catarina med övrig personal på Ria, som tar sig tid att lyssna och stötta, är beundransvärt och något som alla berörda är enormt tacksamma över. Man får hoppas att Ria kommer att finnas kvar i många år för dom fyller en varm och bra funktion i samhället i dag.
Text: Thomas Andersson
ASP BLADET 