Etikettarkiv: boendestöd

Lyckad föreläsningsdag för (H)järnkoll

 (H)järnkolls ambassadörer
(H)järnkolls ambassadörer

En torsdagsmorgon den 17 november träffades (H)järnkolls ambassadörer utanför föreningslokalen på Kungsgatan 1 i Karlstad, för gemensam bussresa till en föreläsningsdag i Torsby.

Föreläsningarna hade (H)järnkoll arrangerat i samarbete med Torsby kommun för Arbetsförmedlingen, boendestöd och anhörigsamordnare, med flera. Sammanlagt var det sex stycken kortare föreläsningar av Mia Carlström, Petra Jonsson, Christina Skagert, Heidi Koivumaa, Elisabet Odalen Bjord och Mikael Brunzell.

Det bjöds på både skratt och tårar, och det kändes i luften att åhörarna uppskattade ambassadörerna.

Publiken ville tala med föreläsarna och frågorna var många, vilket ledde till flera intressanta samtal. Eva Lövåker på (H)järnkoll Värmland berättar för ASP Bladet att intresset för att boka ambassadörer var stort och att man upplevde att dagen var lyckad.

Text: Michel Lillsund
Foto: Joanna Halvardsson

Klara, I’m coming home

34534534534534534534När jag skriver det här är jag sedan ett par veckors tid boende i den harmoniska stadsdelen Klara. Nyheten till trots så känner jag redan att jag stormtrivs. Aldrig kunde jag tro att det skulle sluta så här bra, då, när allt höll på att gå sönder…

Det är en förmiddag i maj och jag sitter tillsammans med min förvaltare, mina boendestödjare och min socialhandläg­gare nere i Vuxenavdelningens lokaler. Uppföljningsmötet är nästan till ända då orden faller.

– Ja, så har vi ju beslutat att lägga ner verksamheten på Fagottgatan och istället öppna ett trapphusboende på Malm­torgsgatan. Det innebär att du kommer få nya boendestödjare.

Där och då kände jag hur hela världen rämnade. Stödet som funnits så nära mig i ett år skulle försvinna. Stödet jag mått så bra av. Ilskan blandades med sorg och käns­lorna blev för många för att jag skulle kunna hantera dem på ett konstruktivt sätt.

– Fan ta er!
Samtidigt som jag skrek de orden rätt ut reste jag mig häftigt, stolen välte bakom mig och jag rusade ut genom dörren och smällde kraftigt igen den bakom mig. Det kan tyckas att jag överreagerade men sanningen är den att just då i det ögonblicket kändes det verkligen som att allt jag byggt upp det senaste året nu raserades.

EXPLOSIONEN LEDDE TILL REFLEK­TION
Ett år tidigare hade jag stöd från en annan boendestödsgrupp, men det fung­erade inte fullt ut för mig. Jag behövde mer stöd och situationen förvärrades dessutom av att jag fick diabetes. Som en lösning på det hela bytte jag till Fagottgatans boendestöd, där jag dels skulle ha stödet rent fysiskt närmre (två hus bort) och ha möjligheten att äta vissa måltider hos dem.

Tiden gick och saker och ting började flyta på. Jag fick snabbt tillit till perso­nalen och vi fick med tiden in rutiner. Jag kände hur tillvaron efter många år äntligen började stabiliseras och falla på plats. Självklart kom det bakslag men överlag fungerade det bra. Fram till det där ödesdigra mötet på Vuxenavdel­ningen.

Känslan av uppgivenhet och frustration började dock så smått mattas av ett par dagar efter mötet. Jag och min kurator har under årens gång flera gånger talat om att det kanske skulle vara bra med ett annat boende för min del, men jag har gått i taket varje gång det förts på tal. Nu kändes det dock lite annorlunda. Känslan av hur bra jag mått senaste året då stödet varit så nära, gjorde att en och annan tanke om att försöka få en lägen­het på Malmtorgsgatan poppade upp. Och de poppade upp allt oftare.

Efter bara några dagar hade jag fattat ett beslut – jag skulle ansöka om en lägen­het. Och det gjorde jag. Beslutsproces­sen gick fort och här är jag nu. Boende centralt och med suverän personal nära inpå, vilka ändå ger mig det utrymme jag vill ha. Ramarna och rutinerna gör mig trygg och harmonisk och jag känner en grundtrygghet som inte riktigt funnits där tidigare.

Så här är jag nu. Här är jag, levande mitt i livet. Levande och trygg.

Text: Kajsa Jansson
Foto: Per Rhönnstad

Gruppboende för personer med psykisk funktionsnedsättning på Fagottgatan 59

Torsdagen den 27 april så besökte jag ett gruppboende med boendestöd på Fagottgatan 59 på Kronoparken i Karlstad. Det blev ett annorlunda möte eftersom knappt någon visste att jag skulle komma.

För det var nämligen så att det var boendestödets tidigare chef som ville att ASP bladet skulle komma dit och göra ett reportage. Men nu hade denna person slutat och det var ingen annan av personalen som var jättesugen på att varken bli intervjuad eller fotad. Men jag fick reda på en del ändå, exempelvis att verksamheten hade funnits där nästan exakt i två år och att det egentligen var först nu som personalen hade hittat formerna.

Jag frågade hur många det var som bodde där, och fick till svar att fyra personer bodde utanför gruppboendet medan det bodde sju stycken på plats. Personerna som bodde där hade alla olika bakgrunder men det de hade gemensamt var att de på ett eller annat sätt behövde hjälp i vardagen, exempelvis sådant som matinköp och städning. De flesta gör sin egen mat, men för de som inte orkar eller klarar av det, finns chansen att äta i personalrummet ihop med personalen, eftersom personalen lagar mat.

Återkommande husmöten

Jag frågar också om det finns någon verksamhet, med det menar jag om det finns något gym, biljardbord eller något annat som de boende kan sysselsätta sig med. Till svar får jag att sådant är det dåligt med. Men varje vecka på torsdagar har de ett husmöte, och där bestäms vad som ska göras inför helgen. Sen frågar jag om hur det funkar med de boendes kontrakt, och vad som händer om någon exempelvis super till. Då berättar en från personalen att de boende har egna kontrakt och då gäller reglerna som för vilken person som helst. Så vill de festa är det upp till dem själva.

Men i personalrummet gäller nolltolerans, där får ingen vara påverkad av något substitut. Sen ställde jag frågan om hur många det var som jobbade på stället. Jag får till svar att det är nio i personalen, sju fasta och två är vikarie. De jobbar aldrig mindre än två åt gången, vissa dagar är de till och med fyra som jobbar. Det är alltid någon av personalen som ligger över. Således är det alltid bemannat på något sätt.

Bra trivsel

Vidare frågade jag om de trivdes ihop, och vad de tyckte om arbetsmiljön. Enligt en kvinna som stod och stekte kotletter så trivs personalen mycket bra med varandra, en anledning var att de alla hade olika bakgrunder, någon kom från psykiatrin, medan någon annan kom från vård och omsorg. Det enda som de klagade på var att boendet där personalen håller till kunde kännas lite litet om alla var där samtidigt. Annars var de nöjda med det mesta. Avslutningsvis så vill jag gratta gruppboendet på Fagottgatan 59 för att de nyligen fyllde två år.

Text och Foto: Christer Adrian

 

Egna funderingar

Stödet till människor med psykisk ohälsa behöver förbättras

Jag har egen erfarenhet av psykisk ohälsa och tycker att psykvården kan förbättras på många sätt. Jag kan även tycka att den i vissa fall är under all kritik. Utan att gå in på detaljer så vet jag folk som har behövt hjälp men blivit avvisade. Ibland för att de helt enkelt har sett för fräscha ut och på grund av det har de inte fått den hjälp de kanske behövt. Meningen borde ju vara att Socialstyrelsen ska jobba med människor som drabbas av psykisk ohälsa och se till att dessa människor får en god vård.

Fakta:

Enligt Socialstyrelsens hemsida kan vi lära oss att Boendestöd är ett stöd som blir allt vanligare. Boendestöd är nu den vanligaste insatsen enligt SoL (Socialtjänstlagen) – för personer med funktionsnedsättning. Den 1 oktober 2011 hade nästan 50 000 personer under 65 års ålder, som har funktionsnedsättning, minst en insats enligt socialtjänstlagen från sin kommun.

Hemtjänst i ordinärt boende har tidigare varit den vanligaste insatsen, men nu är det fler som får boendestöd. Det visar ny statistik från socialstyrelsen som samlats in från kommunen och avser personer under 65 år med funktionsnedsättning som var beviljad någon insats enligt socialtjänstlagen som kom till den 1 oktober 2011. Boendestöd är ett stöd i den dagliga livsföringen riktat till särskilda målgrupper.

Bland annat till personer med psykisk funktionsnedsättning. Stödet kan vara både praktiskt och socialt och syftet är att stärka förmågan att klara vardagen i bostaden och i samhället bättre. Det var 17 500 personer under 65 år som hade boendestöd år 2011. Man ser enligt statistiska undersökningar att detta bara ökar med boendestöd. Som sagt allt fler behandlas för vård av psykisk ohälsa. Indelningen av kvinnor eller män är ganska lika i procent.

Källa: http://www.socialstyrelsen.se

Ny försöksverksamhet: Projekt Viken

Ett nytt förvaltningsövergripande projekt har startats. Det handlar om ett socialt provboende med bas på Rosenbadsgatan 7 i stadsdelen Viken. Vi har träffat Katja Glaas för att få veta mer.

Förvaltningsövergripande
Projekt Viken ligger under Arbetsmarknads- och Socialförvaltningen och är ett samarbete mellan avdelningarna ASP-ANA (Avdelningen för Socialpsykiatri, alkohol och narkotika), FAM (Familjeavdelningen) och IFA (Avdelningen för Integration, försörjning och arbete). Administrativt är projektet lagt på Familjeavdelningen och enhetschef är från den 1 oktober Marita Halvarsson. Projekttiden är på ett år.

Syftet
Verksamhetens syfte är att ge möjlighet till eget boende kompletterat med vardagsstöd till unga vuxna som är i behov av detta, för att komma vidare och att vara ett alternativ till institution. För detta ändamål disponerar man ett trapphus med åtta lägenheter, varav sex lägenheter är avsedda att hyras ut och en lägenhet utgör personallägenhet. Det är dock inte fråga om ett gruppboende.

Personalgruppen består av sex personer, fyra kvinnor och två män, som alla har olika bakgrund. Personalen kommer att vara tillgänglig sju dagar i veckan, men inte nattetid. Däremot kan det hända att någon av de boende har kontakt med nattpatrullen.

Målgruppen
I första hand vänder sig detta boende till unga vuxna i åldern 18-25 år med olika problematik. Det är oklart om man kan vara under 18 år. Prioriterade är de som skall hem från institution, alternativt de som skulle klara sig bra på hemmaplan, men saknar boende och vardagsstöd och därför tänks vara aktuella för institutionsplacering.

Två beslut krävs
För att det ska bli aktuellt för en person att flytta in i denna boendeform, krävs två typer av beslut. Dels ett beslut om socialt provboende och dels ett om bostöd.

Utredning inför beslut om bistånd görs av socialsekreterare på respektive avdelning/enhet i samråd med samordnaren på Viken-projektet under hela utredningstiden innan beslut fattas.

Ekonomi
Den enskilde skall ha egen försörjning alternativt försörjningsstöd. Försörjning skall vara klart innan det kan vara aktuellt med kontraktsskrivning och inflytt. Hyran är 3 500 kr per månad och skall betalas i förskott. Varje boende får en egen hyresavi.

Nätverksmöte
Är det möjligt, hålls ett nätverksmöte innan inflytt, i annat fall så snart som möjligt. Detta för att klargöra och presentera vilka inblandade parter som finns runt personen i fråga, och för att komma fram till uppdrag respektive arbetsplan. Är inte nätverksmöte möjligt så skall alternativet vara samarbetsmöte

Inflytt
Innan inflyttning kan ske skall kontrakt med villkorsbilaga och boplan vara samtyckt och underskrivet av den enskilde. Lägenheterna är enkelt basmöblerade med säng, sängbord, soffa, soffbord, köksbord, stolar och lampor. Egna möbler är tillåtna. Handdukar, lakan, kudde, bestick och matporslin får den boende själv stå för.

Det är inte tillåtet med husdjur och varken vapen eller droger får förekomma. Det är heller inte accepterat med någon form av hot och våld. Detta är regler som gäller alla boende.

Utflytt
Redan vid inflytt bör planering för utflytt påbörjas. Den enskilde behöver fråga sig: ”Hur vill jag ha det och hur når jag dit?” Projekt Viken är tänkt som ett tillfälligt boende, som en sluss för att komma vidare. En fungerande tid på Viken kan ge goda referenser mot den öppna bostadsmarknaden alternativt ge bättre förutsättningar för ett bostadssocialt kontrakt.

Sysselsättning och fritid
Tänkt är att alla som har boende i huset ska ha någon form av sysselsättning. Det kan vara såväl praktik som studier, arbete eller behandling i öppenvård.

På fritiden kan man träna i husets källare där det finns en roddmaskin, hantlar och ett pingisbord. Man kommer också att erbjuda olika fritidsaktiviteter som ett alternativ till att vara själv. Det kan vara matlagning, se på film, åka på utflykter med mera.

Planerar man att resa bort, eller att ha någon nattgäst, så bör personalen få veta om det.

Huvudtanken med projektet
Att vara ett alternativ till institution. Att ge bostöd med inriktningen vardagsstöd med individuell planering. Vardagsstödet är huvudbiten som innebär stöd i vardagliga praktiska saker. Det kan vara hur man använder tvättstugan till hur man skaffar en hemförsäkring.
– Projektet vart snabbt ihopsnickrat, så vi vet inte fullt ut hur det kommer att se ut än. Man kan säga att vi är i en infasningsperiod, och att förändringar får ske efter hand, avslutar Katja Glaas som är samordnare för projekt Viken.

Text: Karl-Peter Johansson

BoRe/Hjorten

ASP Bladet har mött upp med Maria Widén enhetschef på Bore/Hjorten för att veta mer om verksamheten och om henne.Bore webbKan du beskriva dina arbetsuppgifter här på Bore/Hjorten? Jag jobbar som enhetschef här på Bore/Hjorten. Jag är även chef på Gökhöjdens Rehab Center, plus att jag är chef över en nattpatrull. Bore/Hjorten är boendestöd med tre verksamheter i en, som utgår ifrån samma hus, Karlagatan 16 A och B. Bore står för boende rehabilitering och är ett så kallat halvvägshus dit man kommer när man är relativt långt gången i sin drogfrihet. Förhoppningsvis har man sysselsättning dagtid. På dagen är personalen ute på boendestöd hos personer som har egna lägenheter. Hjorten är ett boende för äldre missbrukare med vård och omsorgsbehov, det vill säga hemtjänst, och där finns åtta platser.

När startade ni här på Bore/Hjorten och hur många anställda är ni? Vi flyttade hit 2004 ifrån Norra Allén där vi hade verksamheten tidigare, så vi har varit på Karlagatan i fem år. Det är 7,75 anställda här på Bore/Hjorten, men det är åtta personer.

Hur många lägenheter finns det i huset som är till för Bore?
Det finns nio lägenheter, enrummare, i varierad storlek.

Behöver man uppfylla några kvalifikationer för att få bo på Bore? Eftersom vi inte har personal här på dagtid så vill vi ju gärna att man har sysselsättning. Vi kan inte erbjuda behandling då eftersom personalen är ute på boendestöd. Man ska också vara mogen för att klara av ett eget hushåll, som att laga mat, städa och sköta sin hygien.

Hur länge är det tänkt att man ska bo här?
Det finns ingen ram, det är allt ifrån några månader upp till några år. Efter sex månaders drogfrihet här kan man ansöka om en lägenhet med ett så kallat Bostadssocialt kontrakt. Därefter får man stå i kö för att få en lägenhet.

Finns det någon statistik över klienter som flyttat och sen klarat av att leva nyktert och drogfritt? Nej, det har vi inte, inte på papper. Men målsättningen inom ASP/ANA är att man ska göra en ASI-utredning som täcker olika områden i livet, och den ska följas upp var sjätte månad. Där kan man då se hur det gått. Tyvärr så har sådana uppföljningar ännu inte gjorts.

Hur länge har du varit chef här och vad jobbade du med innan? Jag har jobbat som chef sen 2000 och innan det så arbetade jag som socialsekreterare.

Text: Patrik Andersson Foto: Per Rhönnstad

YTTERGRUPPEN

ASP Bladet träffade Bibbi Ahlzén-Norberg för ett samtal om Yttergruppen. Yttergruppen bildades den 1 februari 2008. Yttergruppen är en sammanslagning av de två tidigare boende-stödteamen “Kronhöjden” och “Hemvägen”. “Gamla Hemvägen” firade 10-års jubileum 2008. Yttergruppen utgår i dag från Hemvägen 13 B, som även är adress för trapphusboende för 7 personer.

bild 1 webbGruppen har gemensamhetslokal på Frödingshöjd,  där även ett trapphusboende finns i anslutning. Dessa båda lokaler erbjuder de boende samt övriga brukare husmöten, fika samt aktiviteter på helgerna tillsammans med personal.

Förutom detta hjälper/stöder personalen personer som bor i egna lägenheter på områdena: Kronoparken, Våxnäs samt Gruvlyckan. Det rör sig omkring 40 personer som har beslut enligt Socialtjänslagen fattade av handläggaren.

bild 2 webbPersonalen hjälper personer med insatser som är frivilliga och som ska utgå från personens önskemål, där personen själv ska delta aktivt i insatserna. Stödet ska planeras så att det ger ökad självständighet, aktivitet och livskvalitet.  Det kan exempelvis handla om att hjälpa/stödja en person med en sund mathållning genom att gemensamt skriva en inköpslista , åka och handla tillsammans, att städa och tvätta tillsammans, sociala besök i syfte att hjälpa en person ut i social samvaro med mera.

Handläggarens uppgifter:
1) Genom mottagningteamet på ASP/ANA får handläggaren ta emot de flesta ny ansökningar, i stort sett är dessa områdesindelat på respektive handläggares område. Handläggaren inleder utredning enligt Socialtjänstlagen enligt  kap 4:1 och har därmed en mydighetsutövningsbefattnig.

Under utredningstiden gör handläggaren hembesök tillsammans med sjuksköterska/och ibland med arbetsterapeut.

Detta för att med flera olika professioners kompetens säkerställa ett beslut.
När handläggaren kommer fram till att det blir att boendestöd, träffas boendestödpersonal tillsammans med handläggare och den enskilde för att planera insatsens utformning.

2) Handläggaren skriver en stödplan till personalen med vilka mål stödet skall innehålla.

3) Personalen skriver en  genomförandeplan med brukaren för hur målen ska se ut i vardagsarbetet.

4) Vi har därefter uppföljningar regelbundet för att följa upp hur boendestödet fungerar, med alla berörda parter närvarande. Vi har ett anhörigperpektiv vilket innebär att anhöriga ofta deltar på möten, bara samtycke har getts av den enskilde.

I mina uppgifter som handläggare är jag även ansvarig  för gruppboendet Allén samt gruppboendet Frödingshöjd I och II. I min tjänst ingår desutom att vara LSS-handläggare (LSS= Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade)

Mina förväntningar på Yttergruppen, liksom på mig själv , är att vi tillsammans i ett team verkar för att ge den enskildde det stöd/hjälp personen har sökt om.

Med all vår kompetens, kunskap och proffessionalitet kan vi ge den enskilde möjligheter till öka självständighet och livskvalieten. Förhoppningsvis kan det innebära förmågan  att kunna stå på egna fötter och återfå självkänsla och självförtoende.

En strävan som för övrigt  de allra flesta människor delar.

bild 3 webbEn pratstund med personal från Yttergruppen

Personalen tycker att det har blivit bättre nu, att det blivit mer kontinuitet i verksamheten och de har inte fått några klagomål från brukarna efter omorganisationen.

Det är tio personer som arbetar på Hemvägen. Där har de fått mer att göra, medan det är ungefär som förut på Kronoparken. De åker till Kronoparken två gånger per dag. Man har öppet alla dagar i veckan, även lördag och söndag, och nattpatrullen har hand om  övriga tider. Yttergruppen har ungefär 40 pesoner som de stödjer i boendet.

Deras verksamhet bygger på självständighet , det vill säga att brukarna skall klara sig själva i så stor utsträckning som möjligt. De hjälper till med att klara av de dagliga behoven, vilka kan variera mycket. Exempelvis medicinutlämning,  läkarbesök och promenader. För vissa kan det räcka med att veta att hjälp finns. Men de har ingen fysisk omvårdnad.

Fördelen med arbetet är att det är väldigt fritt och man arbetar mycket självständigt inom den insatsplan varje brukare har. Det som kan ställa till problem är när inte resurserna finns för brukarna. Man har kvällsöppet varje vardagkväll, och husmöte en gång per månad. Dessa protokollförs, och då kan brukarna till exempel få information om förändringar i verksamheten.

Gabriella har stöd av Yttergruppen
Hon har bott på Våxnäs i sju år och har under denna tid haft hjälp av boendestöd. De hjälper till med att dela ut mediciner som hon hämtar varje dag. Det är bra att de har tillgång till bil, säger hon, för då kan man göra utflykter. Ibland åker de och handlar, och andra gånger kan de åka och bada. Hon tycker att det är bra som det är.

Det är bra att de finns, för hon har kontakt med dem varje dag, så att de vet var hon är någonstans. Hon trivs bra på Våxnäs, säger hon. Hon gillar att titta på filmer och lyssna på musik, och hon har även en del undulater att  ta hand om. Hennes mamma kommer på besök en gång i veckan. Då  brukar de laga middag tillsammans.

Årjäng lär av Karlstad

arjang-webSocialpsykiatrin i Årjängs kommun har varit på utbildningsdagar här i Karlstad, dels för att lära sig mer men också för att få inspiration i sitt arbete.

ASP bladet träffade kursledare Inger Olsson, verksamhets-utvecklare inom avdelningen för socialpsykiatri, alkohol och narkotika samt gruppen från Årjäng.

Vilka är ni? – Vi som är här utgör socialpsykiatrin i Årjäng. Det innebär en kurator, en psykiatrisköterska och tre boendestödjare. Kuratorn jobbar heltid liksom psykiatrisköterskan och boendestödjarna arbetar tillsammans två och en halv heltid.

Hur kom det sig att ni anlitade just Karlstad? – Karlstad är ju en mycket större kommun än vad Årjäng är. I vår kommun är vi cirka 10 000 invånare och i Karlstad ligger väl invånarantalet på knappt 90 000, så resurserna är ju större i er kommun. Ni har också lyckats bygga upp en bra och väl fungerande verksamhet när det gäller socialpsykiatri. Därför tog vi kontakt med Inger Olsson och frågade henne om det var möjligt att anordna en utbildning för oss, vilket hon tackade ja till. Så Årjängs kommun betalar för den här utbildningen.

Vad har ni fått göra? – Vi har gjort studiebesök på Spegeln och Brillianten, där har vi fått idéer kring arbete och sysselsättning. Vi har fått veta hur ett så kallat socialt företag drivs. Inger har gjort en del övningar med oss, både värderingsövningar och övningar i samarbete. Dessutom har vi fått diskutera en hel del. Vi har också tittat på en del hjälpmedel.

Vad har varit positivt? Att få diskutera olika synfallsvinklar och perspektiv på bortaplan. I hemmamiljön är det lätt att man distraheras av annat och att man blir hemmablind. Vi hoppas kunna omvandla det vi har lärt oss så att det blir ”Årjängsmetoden”, ja, att vi anpassar våra lärdomar till vår verksamhet.

Vad ser ni som en utmaning efter dessa dagar? Att lära sig mer och att förkovra sig. Att omsätta vår kunskap och bryta ned den till mindre bitar, till vår nivå. Att utveckla samarbetet i vår grupp.

Vad händer nu? Vi känner oss inte färdiga med detta utan tänker oss en fortsättningsutbildning tillsammans med Inger Olsson lite längre fram.

Text: Karl-Peter Johansson