Månadens tips: Catfish, JFK and the Unspeakble & Unknown Pleasures

Catfish

(DVD & BluRay)

En dokumentär som till huvudsak utspelar sig på Facebook? Låter det tråkigt? Knappast! Nev, en 24 år gammal fotograf från New York blir kontaktad av en 8-årig tjej från andra sidan USA.

Fram växer en vänskap och snart börjar vänförfrågningar strömma in från övriga familjemedlemmar. Men något står inte rätt till, och Nev och hans vänner bestämmer sig för att gå till botten med det hela. Resultatet? En känslosam och smärtsam uppgörelse med hur vi presenterar oss på Internet.

Frågan har även rests om dokumentärens i sig är äkta, vilket är passande med tanke på att äkthet just är filmens huvudsakliga tema.

Text: Robert Halvarsson

JFK and the Uspeakable

(Pocket, Inbunden & ljudbok)

Teorierna om Kennedy-mordet är många och vi vet inte fortfarande helt och hållet vad som hände i Dallas november 1963. I boken JFK and the Unspeakable försöker författaren James W. Douglass reda ut händelseförloppet.

Boken visar på spelet bakom kulisserna vid ett antal stora händelser däribland kubakrisen och den militära upptrappningen i Sydostasien. Kennedy var en visionär och sökte samförstånd med ryssarna och det var något som stack i ögonen på den militära delen av administrationen.  Deras mål var att utrota kommunismen och då fick inget stå i vägen, inte ens ett atomkrig som i så fall skulle förinta stora delar av mänskligheten.

Douglass beskriver en spännande bit av historien på ett effektivt och spännande sätt.  Om du är på minsta sätt intresserad av historia är denna bok en intressant och fascinerande läsning.

Text: Henrik Sjöberg

Joy Division – Unkown Pleasures

(LP, CD)

Unknown Pleasures från 1979 är det brittiska bandets Joy Divisions första album. Bandet bildades i Manchester 1976 när punken hade sin högkonjunktur.  De var mycket inspirerade av punkens energi och kraft men skapade något eget av den.

Man ska inte lura sig av den inledande låten Disorder, där basen flyktigt och nästan glättigt far fram, för detta är ingen lättsam musik.  Ian Curtis, sångare och textförfattare, behandlar tunga ämnen som alienation och psykisk ohälsa. Teman som är djupt rotade i ett arbetslöshet förtärt Manschester under sent 1970–tal.

Martin Hannett, producent och ljudkreatör var medansvarig för ett högst karaktäristiskt och klaustrofobiskt ljudlandskap som är mörkt och har en stor rymd. Tillsammans med Joy Divsion skapade Hannett en ljudbild som många musikartister fram till dags datum försökt att efterlikna men få har lyckats med.

Text: Henrik Sjöberg

Ponyo, Brukare säger sitt och Bad Loop

PONYO PÅ KLIPPAN VID HAVET

Har du barn eller vill du känna dig ung på nytt? Japanska animeringsmästaren Hayao Miyazaki har under flera decennier skapat film som riktar sig till en bred publik, med stort öga till de unga eller unga i sinnet. Genom att dessutom lyckas med konststycket att aldrig bli för sentimentalt smetig finns det något Astrid Lingrenskt över denna regissör, som bland annat har gett oss moderna klassiker som Spirited Away of Howl’s Moving Castle.

I denna fria tolkning på H. C Andersens Den lille Havfrue får vi stifta bekantskap med fisken Ponyo. Hon vill bryta sig loss från sin överbeskyddande pappa och bli människa. Efter att ha rymt från sin far träffar hon den femårige pojken Sosuko. Här tar en underbar kärlekssaga sin början, inramad i en kamp mot ett hav i uppror. Det hela skildras med en stor dos patenterad filmmagi. Stor omsorg läggs som vanligt i Miyazakis värld ner på detaljerna, som hur barnens rörelsemönster är och hur de talar.

Jag sitter efteråt helt trollbunden och tycker att även du bör ges den möjligheten. Med andra ord: se den!

BRUKARE SÄGER SITT

Det finns en alldeles särskild sorts styrka att hämta i att formulera sina egna ord. Att finna sig själv genom det egna språket och därmed kanske även skapa en ny självkänsla. Genom den rad olika författare som denna antologi innehåller, läggs tyngdpunkt större del på dikt och poesi. Humor är granne med svärta, frihet med ofrihet. Författarna är härligt olika varandra.
Här finns allt från Jimmy Åhrmans religiöst färgade prosa till Kiellas starka deklaration om sin egen självständighet. En dikt av Karl-Peter Johansson upplever jag som humoristisk. Kanske som en träffande beskrivning av vad som skulle kunna vara en urspårad näringslivsrepresentant eller politiker, som på ett möte utbrister: ”Utvecklande Utvecklar Utvecklaren Utvecklingen.” En filosoferande sköldpadda susar också förbi i en mer berättande text skriven av Larry Eriksson.

Just Kiellas diktning blev dock något av en favorit för mig, eftersom dennes ord är skrivna med sådan självklarhet att jag vill riva ut orden och sätta upp dem på något ställe där jag kan se och läsa dem. Ofta.

BAD LOOP – FRAGMENTS

Ett vinterlandskap av eufori. Den fria musikdistributionen på Internet har gett upphov till en kreativ explosion. Aldrig som förr släpps det musik, samtidigt som öronen som anställs inom den traditionella musikindustrin inte verkar vilja släppa in den. Istället skapas rum utanför industrins trygga fålla, där lyssnare kan gå och släcka sin musikaliska törst – om man nu har haft turen att höra talas om dessa törstsläckande producenter och musiker det vill säga.
Till denna grupp nya artister hör den oerhört talangfulle finländaren tillika electronica-producenten Petteri Karjalainen. En man som har skapat musik sedan tidigt 90-tal och skänkt bort större delar gratis under Creative Commons-licens.

Jag minns första gången jag hörde honom. Genom en stark känsla för lite udda trumarrangemang och starka melodier öppnade sig en dörr och svepte mig iväg. Skivan Fragments är inget undantag. Musiken är starkt visuell, extatisk, medryckande, suggestiv och går att beskrivas med fler starka adjektiv än jag förmår att hitta på. Den är dock något mer intensiv i sin ljudbild än tidigare verk och ackompanjeras av ett högre tempo och kantighet som tidigare brukade lysa med sin frånvaro. Fast den blir aldrig dyster och mörk. Lyssna extra mycket på remixen på Sometimes och Sinner. Där har Bad Loop likt dåtidens alkemister skapat guld.

Text: Robert Halvarsson

Public Enemies, Terrorismens Historia & Under the Skin

PUBLIC ENEMIES

Nu har Michael Mann (Heat, Collateral) kommit med en ny film, på DVD från 2009.Under J Edgar Hoovers styre över FBI får man följa deras jakt på John Dillinger (Johnny Depp, bl. a. känd från Pirates of the Caribbean) , en ökänd amerikansk bankrånare. Filmen är bra klippt och skådespeleriet från Depp och Cotillard sviktar inte en sekund. Inledningsvis gör filmen ett rörigt intryck – då man har svårt att hänga med i alla de olika identiteterna – den lugnar dock ner sig under sin andra halva.

Man får följa Dillinger och hans flickvän Billie Frechette (Marion Cotillard – Oscar för bästa kvinnliga huvudroll i La vie en rose) till slutet, och i slutändan blir den riktigt bra. Filmen utspelar sig under den stora depressionen och är verklighetsbaserad, den är 2 timmar och 14 minuter lång.

Text: Jane Alsing

TERRORISMENS HISTORIA

Björn Kumm

Terrorismen pockar allt som oftast på vår uppmärksamhet nu för tiden, och för den som önskar sätta sig in i ämnets orsaker och problematik rekommenderas den svenske journalisten Björn Kumms bok Terrorismens historia. Den utgör främst en exposé över terrorismen under kalla kriget fram till nutid, dock visar författaren att fenomenet sträcker sig långt tillbaks i historien.
I boken sätts tidigare eller befintliga terrororganisationers bevekelsegrunder in i sitt orsakssammanhang, men Kumm vidgar också på själva begreppet terrorism. Det är inte endast olagliga politiska organisationer som brukar utomrättsligt massvåld, även demokratiska stater har tagit till dessa metoder för att utnyttja terrorvapnets främsta aspekt: att sprida skräck bland sina fiender.

Boken belyser den definitionsmässiga gråzon som existerar om vad som är moraliskt försvarbar våldsanvändning, och svårigheten att skilja en god revolutionshjälte från en ond terrorist. Sanningen verkar ligga i betraktarens öga. Man kan beakta den tidigare brittiska premiärministern Margaret Thatchers ord: ”Jag talar inte med terrorister, åtminstone inte förrän de blivit premiärministrar.”

Text: Christer Jansson

UNDER THE SKIN – Lindsey Buckingham

Under the skin är Lindsey Buckinghams (Fleetwood Mac´s kreative motor) fjärde soloalbum. Skivan präglas av ett akustiskt singer/songwritersound, där Buckingham kompar sin sång med sedvanlig briljant gitarrteknik, kryddat med stämsång. Albumet har huvudsakligen spelats in i hemmet, med undantag av två studiospår där Mick Fleetwood och John McVie gästar på trummor och bas.

Två av låtarna är covers från ett par av 60-talets stora: Rolling Stones I am waiting samt Donovans To try for the sun. Man kan konstatera att Buckingham ger dessa original en helt ny (och enastående) dräkt. Bara dessa covers i sig motiverar ett inköp.

Ytterligare ett knippe pärlor förtjänar omnämnas från detta elva spår starka album: Not too late, Down on Rodeo, fantastiska Someone´s gotta change your mind samt Flying down Juniper är urstarka sånger som hjälper till att lyfta denna skiva till fyra välförtjänta Aspblad.

Text: Christer Jansson

MÅNADENS TIPS: Public Enemy no 1, Tre Sekunder & Green day

PUBLIC ENEMY No1

Public Enemy No 1 är den sanna historien om den franske gangstern Jacques Mesrines liv (1936-1979). Mesrine var en charmig, karismatisk narcissist, både förälskad i sin kriminella livsstil och inmålad i ett hörn av densamma. Att han kom från en stabil medelklassbakgrund, var välutbildad och utrustad med ett knivskarpt intellekt gör hans karriärval och öde desto mer fascinerande. Född med den oförvägnes längtan bort från trygghetens stiltje, bejakade han det de friaste andarna ofta tillåter sig mer än andra, nämligen att finna på det ena  fanstyget värre än det andra. Och trivdes förträffligt med det.
Ovillig, eller oförmögen, att finna en plats inom de ramar samhället erbjöd var hans motto att leva hårt och leva nu, för imorgon kunde det vara försent.
I huvudrollen gör Vincent Cassel stordåd. 60- och 70-talsatmosfären doftar äkta. Filmen, uppdelad i två delar, går lös på strax under fyra timmar och lämnar ingen träsmak. Våldsamt underhållande.

TRE SEKUNDER

Han lever ett dubbelliv. Ett med en älskad fru och två små pojkar, en familj han vill skydda till varje pris. Och ett annat, hemligt, där han varje dag riskerar att förlora allt.

Han tvingas ta makten på ett av Sveriges tyngsta fängelser. På uppdrag av polisen. På uppdrag av maffian. Han inser att han från och med nu är ensam, inte kan lita på någon och att han i det ögonblick han avslöjas blir lika farlig för båda sidor. Han kallar sig Paula och vet att det tar exakt tre sekunder att dö.
Tre Sekunder är en intensivt spännande thriller där människor i alla positioner sätts på prov. Jag ger boken tre aspblad av fem.

GREEN DAY – 21st Century Breakdown

Green day slog igenom med succèn ”Dookie” 1994 som blev en av nittiotalets mest sålda album, 15 miljoner exemplar än så länge. Sedan följde ett par lama släpp och det blev ganska tyst om bandet, ända tills de 2004 återkom med dunder och brak med rockoperan ”American Idiot”, vilken så här långt är ett av decenniets bäst säljande i dessa kristider för skivindustrin.

Så förväntningarna är höga när de släpper en ny fullängdare, den här gången kallad ”21st century breakdown”. Även denna gång är skivan uppbyggd som en rockopera, i tre akter, med två karaktärer vid namn Gloria och Christian.

Även om den inte lever upp till föregångarens helhetskvalitéte, så är det inte långt borta. Det är för mycket med 69 minuter, man hade kunnat skala bort några av de arton spåren då alla inte håller måttet, men det är mestadels ypperligt sköna powerpopdängor varvat med underbar punkrock. Titelspåret ”21st century breakdown” och ”Last night on earth” är oerhört vackra och välkomponerade spår, där man kan höra influenser från Beatles, vilket man kanske inte hade förväntat sig av slynglarna som för 15 år sen sjöng om paranoia i punkrökaren ”Basket case”.

Det är genomtänkt och välproducerat med bitska samhällskritiska texter, ett riktigt bra album. Rekommenderas!