Bowling – skruvsport som ger eko

I Sverige har man spelat bowling sedan 1909. Idag har vi cirka 250 bowlinghallar i landet. I USA har man cirka 5000 bowlinghallar. Det är en sport som alla kan delta i, ung som gammal, rullstolsburen som gående.

I spelet Bowling ska man kasta iväg ett klot längs med en 19 meter lång bana, med målsättningen att slå ner så många käglor som möjligt. Det är tio stycken käglor, och om man slår ner allihop, kallas det strike. Om man exempelvis slår ner åtta stycken käglor och direkt i nästa kast slår ner de två kvarvarande, så har man gjort en spärr. En spärr är inte lika fördelaktigt poängmässigt som en strike, men är betydligt bättre än om det står kvar några käglor efter de två kasten.

I en bowlinghall är det vanligt att det finns åtta banor. Det varierar beroende på hur stor lokalen är. Man har en bokningslucka där man beställer tid för spel på en eller flera banor, och får låna skor. Vanligt är också att det finns en cafeteria där man kan köpa smörgåsar, fikabröd eller vissa maträtter och drycker. Det finns en mängd olika bowlingklot att välja bland om man inte har ett eget klot med sig.

Bowlingbanan är rak, och det finns två rännor som fångar upp klotet om man kastar snett. Käglorna är utsatta i andra änden av banan i en triangelform, som en pyramid.

När man kastat sitt första kast tar en maskin upp de resterande käglorna, om man inte har gjort en strike, det vill säga att man slagit ner alla tio käglorna. När maskinen räknat hur många käglor som är kvar, står ens resultat på displayen vid sittplatserna.

Det finns två sittplatser vid displayen med en TV i taket som visar ens resultat och den man spelar med. Banan man kastar klotet på är cirka 1-1,5 meter bred. Musiken som brukar spelas i högtalarna märker man inte av när man koncentrerar sig på spelet. När man kastar ska man vara följsam och smidig och kasta klotet så att det rullar istället för glider längs banan, då får man bättre resultat.

I en serie är det maximala poängtalet 300. Man kan inte få mer poäng än så. För att få 300 poäng måste man göra strike i varje försök. Det innebär strike tolv gånger i rad. Det är oerhört svårt att klara av, men en del spelare har klarat det. I Sverige har över 3 000 spelare klarat det någon gång.

Varje kägla väger ungefär 1,5 kilo och är gjorda av antingen plast eller lönnträd. Ett klot väger ungefär sju kilo. De är gjorda av hårdplast och en gummiblandning. Kloten har två eller tre hål för fingrarna i sig, som gör att man får bättre grepp när man svingar klotet i ansatsen. En del specialbeställda klot har inga hål alls. Man får då hålla i klotet, vilket förmodligen gör det hela betydligt svårare och framförallt annorlunda.

I Sverige har vi seriespel i bowling, då klubbar med oftast åtta spelare per lag möts. Vartannat år avgörs ett världsmästerskap. Damer och herrar tävlar i varsitt mästerskap.

Det finns även discobowling där man spelar hög musik och har specialbelysning för att få till en häftig och kul stämning.

Det är ganska svårt att spela bowling även om det kanske ser lätt ut först, men man bör höra med någon som är duktig på att spela för att kunna lära sig rätt teknik. Det gör att man får bättre kontroll och inte gör så många misstag. De som är riktigt duktiga skruvar klotet. Alltså att det spinner från centrum av banan till ena kanten och sedan träffar käglorna i en perfekt vinkel i centrum, för att få en så bra chans till strike som möjligt. De skapar också ett långsammare klot-tempo.

Framförallt gäller det att bli bra på att göra spärr. De riktigt duktiga spelarna är väldigt säkra på det. Det gäller att öva upp sin förmåga att sikta och att välja rätt strategi.

Fördelarna med bowling är att det går att spela året runt eftersom det är en inomhussport, och då slipper man snö och is, om man inte gillar det. Det är en kul sport, framförallt så här års, och de flesta kan spela. Även om det kan tyckas vara lite dyrt.

Text: David Hellgren
Foto: Stefan Ek

När mer pengar löser dina problem

Det finns ett projekt, som är ganska unikt och det bygger på erfarenheter från USA och Blekinge. Det har bara gjorts en gång på vardera ställe. Projektet bygger på att personer med psykisk funktionsnedsättning under en viss period har fått ett litet extra tillskott med pengar.

I detta fall rörde det sig om att personerna fick 5oo kronor mer under en niomånadersperiod. Därefter så gjorde forskare en analys på huruvida personerna mått bättre som ett resultat av detta. Professor Alain Topor har hållit en föreläsning om detta, och denna föreläsning ligger upplagd av Landstinget i Blekinge på Youtube.

En stor del av Alains föreläsning går ut på att förklara det vissa antagligen förstår instinktivt. Folk mår dåligt när dom har lite pengar att leva av och att folk mår bättre när dom får mer pengar att leva av. För att testa om detta skulle kunna innebära positiva saker för samhället testade Blekinge kommun att genomföra detta något udda projekt. De som hade det sämst ekonomiskt och de som har psykiska problem fick vara delaktiga. De som av vissa anses tillhöra samhällets botten.

Förmodligen anser många att det är bara och rycka upp sig och skaffa ett jobb. Men många förstår inte att detta handlar om personer som helt enkelt mår för dåligt för att jobba. I bästa fall så kanske de kan jobba ett par timmar här eller där. Personer med betydande psykiska funktionshinder är helt klart de som har det sämst när det gäller ekonomin. Inkomsten har dessutom i princip stått stilla under minst en tioårsperiod.

Samhälles klyftor blir därför ännu större. Detta har inneburit ännu sämre ekonomiska resurser för de som redan hade det dåligt innan. Vad som gäller för personer som har psykiska besvär så saknar nästan alla något som kallas för ”kontant marginal”.

En månadslön på banken
För två decennier sedan så hade vi en finansminister som tyckte att alla borde ha minst en månadslön innestående på banken. Utifrån det här utlåtandet var det väldigt många som hade funktionshinder som kände sig mer misslyckade än vanligt. Få personer som är i den här situationen har pengar på banken. Det här med att inte ha kontant marginal får stora konsekvenser. Exempelvis är det inte många i denna grupp som har bil eller körkort. Många har svårigheter med att betala för sin tandvård. Det är inte många som haft möjlighet till en utomlandssemester med mera.

Alain berättar att förmågan att få vänner är svårare, och dessutom färre. Många kan inte ens nämna tre, fyra stycken. Nätverket krymper för dom som är sjuka. Ensamhet och isolering är vanligt för sjuka människor. Sen visar det sig att denna grupp har ett stort beroende av nära och kära.

I motsats med till andra med dålig ekonomi så ser inte den sjuke ljuset i tunneln. En person som utbildar sig och har dåligt ställt kommer med stor sannolikhet att få det bättre. Med detta så så får man helt olika känslor och mående. Om man vet att det aldrig kommer bli bättre så kommer man förmodligen också må sämre psykiskt.

Enligt Alain så vet Socialstyrelsen redan de negativa konsekvenserna av dålig ekonomi. Men det är inte många kommuner som gör den typen av projekt som de gjorde i Blekinge år 2012.

”En stor del av Alains föreläsning går ut på att förklara det vissa antagligen förstår instinktivt. Folk mår dåligt när dom har lite pengar att leva av och att folk mår bättre när dom får mer pengar att leva av. ”

Att vara fattig är så mycket mer än bara ha dåligt ställt. Självklart så får man en begränsad värld av att båda vara sjuk och fattig. Socialstyrelsen säger att man kan kompensera sin ekonomiska situation med att jobba mer. Men vad de kanske inte tänker på, är att denna grupp är de som orkar jobba minst. Enligt Alain så borde bidragen höjas för de som har det sämst. Regeringen tycker annorlunda.

Att ha ett arbete ger dessutom status, det ger återhämtning från psykisk ohälsa, det sociala livet blir större, man får en bättre självbild, arbetet är en naturlig vuxenaktivitet. Alain själv är orolig för att bli gammal, för då har han ingen vuxenaktivitet.

– Vad blir jag då? Bara gammal och gaggig, frågar han sig retoriskt. Det låter hemskt att bli pensionär, säger han i Blekinge läns landstings föreläsningsfilm.

En annan forskare med anknytning till Karlstad, Bengt Starrin, har studerat arbetslöshet och dess följder. Han säger angående hälsan att arbetet är mindre viktigt än inkomsten, framförallt om arbetet ger låg grad av självbestämmande. Alltså, att man som anställd inte är med och bestämmer så mycket över sin arbetssituation.

500 kronor mer gör nytta
Sen fortsätter Alain med en fråga, kan personer med allvarliga psykiska funktionshinder komma igång och börja arbeta? Är det realistiskt idag, i Sverige, att få ut alla på arbetsmarknaden.

– Självklart inte. Många är på tok för sjuka, berättar Alain. Företag är sällan snällt inställda till människor med funktionsnedsättningar. Är ni överraskade? Han ställer denna fråga till publiken, men ingen svarar.

Som avslutning så berättar Alain Topor om de fördelar folk upplevde av att de fick av lite mer pengar på fickan. Han berättar om en man som hade en massa diagnoser och han levde på existensminimum. Tack vare projektet så fick han under en nio niomånadersperiod 500 kronor mer att leva för. Denna person återupptog sitt stora ungdomsintresse, vilket var att spela bowling.

Detta fick honom att må bättre. Han fick han en bättre självbild, han fick en syssla, han träffade människor, han fick status, någon att prata med, han fick en mening med livet och allt det här positiva fick han på grund av att han nu hade råd till att bowla.

Text: Christer Adrian
Foto: Per Rhönnstad