I fokus: Stockfallsboendet

Invigning av Stockfallet, Per-Inge Liden klipper bandet

Den 17 november var det dags för invigning av det nya gruppboendet på Stockfallet. De nybyggda husen har utsikt mot skogen men är samtidigt beläget nära ett bostadsområde.

– Alla människor hör till det här samhället som vi vill bygga tillsammans, säger Per-Inge Lidén i sitt invigningstal.

Socialpsykiatrin har genom åren alltid fått ta över gamla och befintliga byggnader eller lokaler. Men nu får man tillgång till lokaler som är helt nya, vilket är en ny situation för förvaltningen. Stockfallsboendet är det första som är helt nybyggt och enbart till för socialpsykiatrin, med avsikten att vara ett gruppboende.

Ett antal brukare har dessutom fått bidra med åsikter om hur huset skulle utformas. De har fått möjlighet att ge sina förslag om färgval och material och har även varit med på anställningsintervjuer. Inflyttningen påbörjas den 21 november.

Per-Inge Lidén, ordförande i arbetsmarknads- och socialnämnden, beskriver i sitt inledningsanförande historien om hur de psykiatriska boendena har utvecklats över tid. Han menar att vi har gått ifrån att människor placerats i samhällets utkant till att de nu har hamnat mitt i samhället.

– De hör till samhället som alla andra. Socialpsykiatri är precis som det låter, ett socialt och samhällsperspektiv. Ett mitt i samhället-tänkande, där alla människor ska få plats. En del behöver stöd i form av boende, aktiviteter och struktur. Det här huset är unikt för det berättar om en människosyn om hur vi vill ha vårt samhälle, säger Per-Inge Lidén.

Boendets form och placering
Boendet består av två hus med sammanlagt 16 lägenheter. Byggnaderna är utformade på så sätt att man alltid måste passera ett gemensamt luftigt vardagsrum för att komma in eller ut ur huset. Varje hus har två korridorer med fyra lägenheter i varje. Korridorerna går ihop i den gemensamma delen för att ingen ska känna sig förbisedd eller kunna isolera sig.

Grundtanken med placeringen av boendet är närheten till naturen men samtidigt vara nära annan bebyggelse. Omgivningen är lugn och stilla, utan brus och mycket människor i rörelse men samtidigt nära till exempel kollektivtrafik.

Johan Asp, Stockfallets enhetschef, är mycket nöjd med hur boendet har förverkligats. Han tycker att byggnaderna är jättefina och säger att han har en jättepositiv känsla nu när det är klart.

– Boendet har blivit som jag hade hoppats på och uppfyllt mina förväntningar, menar Johan Asp.

Endast psykisk funktionsnedsättning
Boendet kommer inte att prioritera någon viss form av funktionsnedsättning. Det enda som gäller är att man ska ha en långvarig psykisk funktionsnedsättning. Personer med beroendeproblematik eller missbruk kommer inte att bo på Stockfallsboendet.

Omgivningens reaktioner
Reaktioner gällande läget av boendet var intensivast i början av 2015. Det fanns en oro i de närliggande bostadsområdet huruvida det var lämpligt att placera ett boende för personer med psykisk funktionsnedsättning på Stockfallet. Det anordnades informationsmöten där grannar och de som bor i området kunde delta och få information om projektet. På dessa möten har kommunen förklarat vilka som ska bo där, samt förmedlat budskapet att man inte behöver vara orolig.

Johan berättar att efter mötena har ingen hört av sig. Det har enbart kommit två samtal från familjer som planerat att köpa tomt i närheten och som hade frågor om boendet.

– Det är ofta okunskap som gör att folk tror att det här är farliga människor, förklarar Johan Asp.

Text: Matilda Eriksson och Henrik Sjöberg
Foto: Matilda Eriksson och Henrik Sjöberg

Nyinvigning på psykiatrihuset

Förgätmigej

Alla är välkomna hit, är orden som kan sammanfatta invigningen av det nya ”Förgätmigej-rummet” för brukare och anhöriga på Psykiatrihuset. Många hade sökt sig till öppningen, där det hölls tal och minglades. En glad Mona Noreklint talade och möttes av frågor.

Mona Noreklint är anställd av Landstinget i Värmland, för att samordna aktiviteter runt och i Förgätmigej.

– Det här är min arbetsplats. Här sitter jag måndag, tisdag och onsdag förmiddag, sen är det beroendecentrum som sitter här på torsdagar. På onsdagar mellan fyra och sju på kvällen, bemannas rummet främst av personer från föreningarna.

De som bemannar är allihopa personer som har en erfarenhet av psykisk ohälsa, antingen en egen brukarerfarenhet eller som anhörig eller vän. Alla är välkomna, om man själv har erfarenhet och att man känner sig så långt kommen i sin återhämtning att man känner sig stadig, eller som anhörig.

– De samtal som mest uppkommer är med personer som är inneliggande och vill berätta. Vi ska vara två öron, och säga så lite som möjligt, säger Mona.

Önskar ännu mer verksamhet
De förmedlar också information om föreningar och om hur det är att komma tillbaka hem efter en period när man har legat inne.

– Det här är exponerat, här syns vi! Det gillar jag! Det är ju vårat hus alltihopa, det är ju våran vård. Vi ska synas också även när vi är återhämtade, det tycker jag är jätteviktigt, säger Mona.

– Jag önskar att det ska bli ett aktivt rum, att man verkligen vågar komma hit och fråga om man undrar över något, och även komma med idéer om vad man vill göra i det här rummet. Jag tycker det vore fantastiskt om rummet var befolkat åtta timmar om dagen eller mer, fortsätter Mona.

Brukare och ambassadör
Karin Skov, som är Hjärnkollsambassadör, och själv brukare, är ibland på Förgätmigej-rummet. Hon är mycket nöjd med det nya rummet.

– Jag tycker det är ljust och fräscht. Det kommer in ljus utifrån och jag tror att folk är lite mer bekväma med att de kan se vilka som sitter där inne. Jag tror det spelar roll.

Anhörigkonsulent  och nyfiken
Maria Schnelzer jobbar som anhörigkonsulent inom socialpsykiatrin i Karlstad. Hon tycker att det är spännande med invigningen av Förgätmigej-rummet, eftersom hon själv varit delaktig.

– Det är bra att vara i olika sammanhang, så att man kan visa att man kan ge ett anhörigstöd.

Det är viktigt att rummet känns tillgängligt för personer som behöver det, menar hon. Att anhöriga också kan känna att de har någonstans att ställa frågor, och se att det finns hopp. Även om man har det kämpigt hemma, så finns det faktiskt hopp.

Maria har pratat med många som anhörigkonsulent och tipsat om Förgätmigej, och det är många som har gått dit efteråt. Så det är ett slags samarbete mellan kommun och landsting.

– Jag önskar dem lycka till nu och rummet är ju jättevackert. Jag tror på det här!

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Public Domain

Bingo med inflytande

Inflytanderådet hade inbjudit både brukare och personal till en gemsam tillställning på Gemet vid Sandbäcken. En god stämning, gott kaffe med hembakade bullar, varmkorv och tre omgångar bingo var receptet för en lyckad eftermiddag. 

Tanken med inflytandedagen är att dela med sig av sina erfarenheter, både brukare och personal, på ett enkelt och avslappnat sätt och träffas över en kaffe för att umgås.

– När man går härifrån ska man veta lite mer om inflytandefrågor. Det ska vara lättillängligt och positivt, säger Sven Larsson Ullebergsgården som höll i trådarna under dagen.

Ett tjugotal personer hade samlats i Gemets hemtrevliga matsal för att delta på den första Inflytandedagen. Det stora dragplåstret för dagen var bingo med flera fina priser i potten. Undertecknad hade inte spelat bingo sedan barn, men efter att ha kommit över den inledande skepsisen infann sig spänningen. Tillslut satt alla i lokalen på helspänn i väntan på att just deras bricka skulle fyllas på rätt sätt.

Stämningen var god och det kändes som alla var med verkligen trivdes.  Det var en öppen atmosfär som smittade av sig.

– Det var väldigt bra och alla verkade ha det trevligt, och det kom en hel del människor också, säger Ingela Gillberg, medlem i Inflytanderådet.

Det var Inflytanderådet som hade tagit initiativet till Inflytandedagen. Rådet har funnits i ett år och består av brukare och anställda inom Vuxenavdelningen. Rådets funktion är att ta vara på erfarenheter som brukare och personal har av psykisk ohälsa.

 Delaktighet och påverkan

Inflytandedagen är ett exempel på vad Inflytanderådet kan vara, ett forum som tar upp inflytandefrågor, delaktighet och påverkan.

– Jag är väldigt glad att få varit med från början i Inflytanderådet. Från början arbetade vi mycket med värderingsövningar och vi har varit med olika projekt som exempelvis referensgrupp i Bostad Först, konstaterar Sven Andersson.

– Det är kul att få utbyta tankar. Det är bra att kunna bolla olika tankar med personal. Man sitter vid samma bord och kommer närmare varandra. Vi som brukare kanske förstår personalen bättre och tvärtom. Det är här är ett bra sätt att få yttra sig på och komma med idéer, tycker Mikael Karlsson som är brukare och är med Inflytanderådet.

Vad framtiden anbelangar finns det goda förutsättningar för en fortsättning i samma anda. Inflytanderådet får utvärdera den första Inflytandedagen, vi får se om det kommer något likande i framtiden. Ett tjugotal personer deltog och trotsade höstrusket, vilket är bevis på att många har ett behov av aktiviteter som Inflytandedagen. Det behöver inte alltid vara så komplicerat, kaffe, varmkorv och bingo räcker långt för att skapa trevlig atmosfär, där angelägna samtal och relationer kan växa.

 

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Kajsa Jansson

Från kunskap till handling

Det behövs mer kontakter mellan brukare och myndigheter. Det bör skaffas lokalgrupper på flera håll där man kan jobba tillsammans brukare, beroendevård, psykiatri och socialarbetare, i enligt med rådande evidens.

Kunskap till praktik höll i en utbildningsdag i Karlstad 7 mars, angående missbruks- och beroendevården. Den stora kärnan var om, och i så fall hur, man ska jobba tillsammans på regional och kommunal nivå, för att få så bra vård som möjligt. Det talades om evidensbaserad praktik, som är sammanfattningen av brukares erfarenheter och önskemål, professionellas erfarenhet och bästa rådande evidens. Grums jobbar till exempel med aktiviteter, för att brukaren skall kunna må bra en stund.

Grums samarbetar Ria, Länkarna och Verdandi. De har flera grupper som arbetar med olika saker. Exempelvis finns det träningsgrupper, samtalsgrupper, känslogrupper, matgrupper och även en målargrupp.

Några av killarna är så fattiga att de får bada i kalsongerna. Det viktigaste är att samlas för att göra någonting tillsammans. Både kommunala och privata bostadsbolag bör hjälpa till, då det behövs bostäder för att klara sig undan missbruk, någon stans att bo, helst inte i missbrukarområden, är ett minimum för att kunna bygga upp ett nytt liv. Det konstaterades att det finns väldigt lite skrivet om missbruk från högre ort, jämfört med exempelvis skolfrågar och psykiatrin. Kanske är detta för att missbruk upplevs som skamligt? Under en period höll Sverige på att supa ihjäl sig, då byggdes nykterhetsrörelsen upp av kyrkan, nykterhetsförbund och arbetarrörelsen.

Att få vara med och påverka  I Grums finns brukarenkäter där brukare efter sin vårdtid får fylla i vad de tycker varit bra och sämre i den vård de fått. Ett problem är att mottagare av vård, så kallade ”brukare”, får vara med i grupper för att förbättra vården, men då de blir utskrivna får de inte det längre. En person som är djupt nere i ett missbruk eller psykisk ohälsa har inte kraft och vilja att jobba i intressegrupper när man ligger nere på botten. Det bör därför skapas lokala råd utan knytning till myndigheter för att kunna påverka politiker direkt, menar en deltagare på föreläsningsdagen.

Definitionen av ordet brukare, är ”en användare av offentliga tjänster”. Brukarinflytande handlar om rätten att påverka sin situation i förhållande till dessa tjänster. Det är viktigt att stå på sig med vårdgarantin, vilken gäller även för missbrukare, även om Socialstyrelsen själva ger delade budskap. Det är viktigt att folk får hjälp med detta, för vem orkar stå på sig och hävda sina rättigheter under en kort tids vård?

I dagsläget ser det så ut att anhörigorganisationer inte får vara med i råden. ”Min mamma ska inte vara med och bestämma hur ofta man ska ta urinprov”. Det kan vara svårt för anhörighetsorganisationer att arbeta tillsammans med myndigheter, då de lätt hamnar i minoritet och blir överkörda. Anhörigorganisationerna bör ha kontinuerlig kontakt med politiker, tjänstemän i vården och ta plats i planeringen och återkoppla resultaten, hävdade en deltagare.

Egen plats vid psykiatrihuset  Brukarorganisationerna har egna rum i nya Psykiatrihuset i Karlstad, dit även beroendeenheten flyttar 4 april, med 12 platser.

”Missbruksvården är ofta som en schweizerost, mer hål än ost”, tyckte en kvinna. En åsikt som dryftades var att anhöriga bör engageras till och med i rekryteringsprocessen av nya läkare till missbrukarvården. Politiker bör också vara välkomna att visa intresse för frågorna, det uppfattas lätt som att det är något fel då politiker kommer på besök, men så behöver det inte vara. Man ska våga pröva nya vägar.

En uppfattning som även togs upp var att det var lättare att få hjälp i början av året, i januari eller februari är det större chans att man får hjälp än i november december. För sent på året har budgeten sinat och små medel finns kvar.

Ett regionalt råd som paraplyorganisation kan vara ett gott val, där organisationer som både är för och emot Subutex och Metadon kan samarbeta utifrån de viktiga gemensamma nämnarna som faktiskt finns. En sådan punkt kan vara att man är överens om att det är svårt att vara nykter om man ingenstans har att bo.

Text: Maria Lundby Bohlin Foto: Per Rhönnstad