Etikettarkiv: Brukarinflytande

Att lämna plats och ge ordet

Brukarmöte

En kulen kväll samlades deltagare från 16 av Värmlands kommuner i ett konferensrum på Karlstad CCC för att lyssna till, och diskutera Ann Jönssons remissförslag till utökat brukarinflytande. Detta är inte specifikt just för Värmland, utan handlar om hela Sverige. Jönsson åker runt i Sverige och berättar om sin text.

Det rådde en viss förvirring när seminariet öppnade kring ordet ‘brukare’. Är brukare den som får insatsen från kommunen, eller kan det också vara den personens anhöriga? Till slut nådde deltagarna konsensus, att det är den som får insatsen som är brukare. Sedan kunde Jönsson börja tala.

Orsaken till remissen är att Socialstyrelsen fick i uppdrag av Regeringen att se om det gick att förbättra brukarinflytandet inom socialtjänsten och angränsande hälso- och sjukvård. De främsta målgrupperna för remissförslaget är personal inom socialtjänsten, psykiatri, missbruks- och beroendevården samt brukarorganisationerna själva.

I pausen fick ASP Bladet en pratstund med en av brukarna, Lennart Berg, som varit ordförande för RSMH i Säffle under 25 år. ASP Bladets reporter samtalade med honom om det som Ann Jönsson hade sagt och hans tankar om framtiden.

– Jag har en förhoppning om en utökad kontaktyta och kunskap om målgruppen. Jag är nöjd med stödet från kommunen på det stora hela och tycker att brukarnas röst behövs höras mer. Ju mer de hörs, desto större blir livskvaliteten för brukarna, säger Lennart Berg.

– Men, en av nackdelarna är att det ställer högre krav på både brukare och de som hjälper till, avslutar Berg.

Den närmaste framtiden tänker Berg ta ledigt från det styrelsearbete han varit sysselsatt med de senaste 25 åren. Efter dialogseminariet fick ASP Bladets utsände skribent även en kort pratstund med Ann Jönsson och frågade henne om hon har hittat något som överraskade henne under arbetet med remissen.

– Jag insåg att det fanns många olika aspekter i området, vilket gjorde att det var svårt att skriva en kortare text. Jag är tacksam att jag hade erfarenhet från en lång tids arbete inom synskadades förening, säger Ann.

När undertecknad frågade vad Ann Jönsson har för förhoppning om att utredningen skulle leda fram till på sikt, svarade hon att hon hoppades att den skulle leda fram till att den blir ett redskap för de som arbetar med dessa frågor och och att den kommer att lyfta brukarinflytandet.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad & Kid Overgaard

Färdiga schizofreniriktlinjer

Förra året var ASP Bladet på plats för att bevaka hur arbetsgruppen ”Framtidens psykiatri” resonerade kring framarbetandet av riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni. Nu är de färdiga, och vi ger dig som läsare några av slutsatserna från Socialstyrelsen.

Tidiga insatser är ett av de områden som man i Socialstyrelsens riktlinjer sätter fokus på. Andra är åtgärder för att öka individens deltagande och inflytande i vård och omsorg: att få till stånd så kallat brukarinflytande. Socialstyrelsen tar även upp utbildning, psykologisk behandling, kognitiv och social träning, arbete, boende och samordning. Tillsammans utgör de ett helt batteri med perspektiv som Socialstyrelsen vill se påverka praxis inom vård och socialtjänst.

Enligt Lars Högblom, som är enhetschef för patient- och medborgarservice, så handlade delvis processen att ta fram riktlinjer att ”utranchera icke-fungerande metoder”. Detta konstaterades även i ovan nämnda möte med ”framtidens psykiatri”.

Sättet att finna vilka metoder som är bättre än andra är att kika på hur det vetenskapliga underlaget ser ut. Socialstyrelsens rekommendationer sker utifrån en tiopoängsskala, där en etta representerar en väldigt högt rekommenderad åtgärd och tio står för saker som har väldigt liten dokumenterad nytta.

Mindre rekommenderade åtgärder 

Exempel på metoder som Socialstyrelsen rekommenderar i låg omfattning är bland annat att använda sig av trappstegsmodellen vid schizofreni och samtida hemlöshet. Trappstegsmodellen innebär krav på skötsamhet och behandlingsanpassning, något som riskerar leda till att brukare och klienter blir kvar längre tid i sin hemlöshet. Framför detta ställs ”Housing first”-modellen, som tar fasta på att bostad är och bör vara en social rättighet.

Ett annat område där man ger en låg rekommendation är kring psykodynamisk psykoterapi, där det vetenskapliga underlaget anses saknas. Framför den rekommenderas istället kognitiv beteendeterapi och även musikterapi, som enligt Socialstyrelsen stödjer sig på starkare evidens.

 Tidig upptäckt

En utmaning för tidig upptäckt av sjukdom är att allmänläkare har rätt redskap att tolka den psykotiskes ofta diffusa kroppsliga symptom.

Personen kan bedömas vara kroppsligt frisk och inte vara i behov av vård, därför är det viktigt att allmänläkarnas kunskap kring symptombilder är aktuella. Det kan spara mycket lidande i det långa loppet.

Vid insjuknande i psykos anser man också att ACT-modellen bör följas. En modell som bygger på familjeinterventioner och social färdighetsträning. Detta förklarar Socialstyrelsen på följande sätt: ”för personer som för första gången insjuknar i psykossjukdom, innebär att stöd, vårdplanering psykiatrisk behandling och psykosociala åtgärder finns tillgängliga och i stor utsträckning sker inom ett specialiserat team.”

Teamet bör bestå av personer med olika kompetenser, som psykiater, psykologer, arbetsterapeuter, socionomer och psykiatriskt vidareutbildade sjuksköterskor.

Delaktighet 

För personer som ligger inlagda på slutna psykiatriska avdelningar är det viktigt att kontakt sker mellan slutenvårdskliniker, öppenvård och socialtjänst. Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten bör dessutom erbjuda personer med schizofreni en personlig kontakt med personal från öppenvårdsteamet och socialtjänsten före utskrivning från psykiatrisk slutenvård.

Det som kallas för Modell för delat beslutsfattande anser också Socialstyrelsen bör tillämpas.

Något som har som syfte att hjälpa personerna att spela en aktiv roll i beslut som rör deras hälsa samt vård och stöd. På så sätt kan personens egna preferenser tydliggöras och skapa grogrund för gemensamma beslut om behandling.

Text: Robert Halvarsson Illustration: Maria Lundby Bohlin

Strategier för samarbete

ASP bladet fick en pratstund med RFHL:s representanter Camilla Svennious och Louise Hemingsson.  Vi talade om vilka strategier som krävs för att få ett samarbete mellan olika aktörer gällande brukarinflytande.

– Det behövs en dialog mellan kommuner och landsting därför att missbruksvården har två huvudmän: Landstinget och kommunen, säger Camilla.

För att det ska fungera krävs det ett bra samarbete där alla berörda myndigheter är med.

Det krävs dessutom strategier som är anpassade efter varje kommun, län och landsting, hävdar Svennious. Ofta bli det inte likvärdig vård överallt i Sverige och det är inte bra, menar hon.

Strategin ligger i att hitta vägarna till myndigheterna i den region där du är verksam och att gå ihop med olika organisationer, säger hon. Styrkan sitter i att gå ihop med många olika organisationer. Det gör sammanslutningen av organisationer starkare.

Vi på RFHL vill också på sikt arbeta med psykiatriorganisationerna för att nå en ännu större bredd, eftersom det är många i de organisationerna som är direkt berörda av missbruksfrågorna, menar Louise Hemingsson.

– Det är en ödesfråga för landet eftersom 50 % av befolkningen är beroende av att missbruksvården fungerar, avslutar Camilla Svenious med.

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad

Medskapare istället för mottagare

Sveriges kommuner- och landsting (SKL) antog tidigare i år ett positionspapper med ett principiellt ställningstagande för en uppdaterad syn på brukare och patienter. Den traditionella synen på dessa som ”mottagare” av socialtjänstinsatser och hälso- och sjukvård ska ersättas med ett förhållningssätt där personen anses vara medskapare.

Anders Knape som är ordförande i SKL skriver att socialtjänsten och hälso- och sjukvården i Sverige har en stark tradition av att involvera sina patienter och brukare på olika sätt. De senaste åren har inneburit en förstärkning och utveckling av detta synsätt, och nya positionspapper förändrar inte detta. Men de förtydligar och lägger an en riktning mot framtiden.
– Med allt fler välutbildade medborgare, nya tekniska lösningar och lättillgänglig information ökar kraven och förväntningarna på den gemensamt finansierade välfärden. Detta kombineras med en trend av individualisering, där många gärna ser skräddarsydda lösningar, skriver Anders Knape i förordet.

SKL lyfter bland annat fram att man vill verka för patient/brukarmedverkan som en strategi i sina verksamheter. Man konstaterar att detta skulle bidra till att öka kvalitén och effektiviteten i vid bemärkelse. Detta synsätt innefattar förutom funktionshindrade även personer med nedsatt autonomi, unga och barn. Synsättet där professionella yrkesutövare är auktoriteter som ska ”lösa individens situation” anses däremot vara otidsenlig och förlegad.

Dialog människor emellan
Att utveckla ett perspektiv där den enskilde är medskapande innebär att brukarupplevelser och önskemål anses vara en kunskapskälla som ska vägas samman med forskning och beprövad erfarenhet. Brukare som medskapande handlar heller inte bara om att man ska få medverka i traditionella verksamheter inom socialtjänst och hälso- och sjukvård. Det kan även innebära att vissa välfärdstjänster kan utövas av patienter och brukare själva.

Inom socialtjänsten kan detta betyda att t.ex sysselsättningsverksamheter eller sociala aktiviteter styrs av brukare eller det civila samhället. Ett annat exempel man lyfter fram är utvecklandet av självhjälspgrupper, vilket ASP Bladet tidigare har bevakat.

En nyckel för att patienter, brukare och deras närstående ska kunna inta rollen som medskapande är att det finns tillgänglighet till god information. SKL nämner kvalitétsredovisningar av verksamheter och öppna jämförelser som exempel på detta. De konstaterar också att medborgardialog i dagsläget ofta sker genom intresseföreningar och att det därför finns en risk att särskilt utsatta människor som inte har en stark föreningsverksamhet bakom sig får samma möjlighet till dialog.

Text: Robert Halvarsson