Etikettarkiv: Brukarinflytande

BrukarInflytande: Rapport från nätverksträff i Skellefteå

Nyligen bjöd Föreningarnas Hus i Skellefteå in till årlig nätverksträff för Bisam –BrukarInflytandeSamordnare. I nätverket finns idag ca tjugotre personer, både brukare och personal, fördelat på elva platser runt om i landet. Från Karlstad åkte vi, Annica Lindfors och Vasti Ekholm.

 

De här nätverksträffarna är mycket viktiga för utvecklingen av inflytandearbetet. Erfarenhetsutbyte och diskussioner skapar nytänkande. Eftersom våra verksamhetsområden och inflytandeaktiviteter skiljer sig åt en del så ger det påfyllning och energi till arbetet på hemmaplan.

På de flesta platser har inflytandesamordnaren sin anställning inom kommun eller landsting, men på några platser är det delat huvudmannaskap.
Speciellt för inflytandesamordnarna i Skellefteå är att de är anställda av flera föreningar som gått samman och bildat en ekonomisk förening och ett socialt företag, Föreningarnas Hus.

”Vi räknar inte frånvarodagar, utan närvarodagar”
Inledningsvis fick vi också en presentation av Föreningarnas Hus och Gränden, ett Bed & Breakfast. Föreningarnas Hus drivs av fem föreningar inom området psykisk ohälsa och är helt föreningsstyrt. Målsättningen är att bl. a skapa rehabiliterande arbetsuppgifter och att stärka föreningarnas samverkan med närsamhällets olika aktörer. Det bedrivs flera verksamheter och aktiviteter i huset och mottot är: ”vi räknar inte frånvarodagar, utan närvarodagar”.
När vi steg innanför dörrarna möttes vi genast av en härlig atmosfär och kom strax in ett stort inbjudande café som är öppet för alla. Dit kommer ensamma som vill känna gemenskap, pensionärer, skolungdomar, en och annan stadsvandrare m. fl.

Gränden invigdes i våras och idén att öppna ett B & B fick de för två år sedan vi hade nätverksträffen här i Karlstad och alla deltagare bodde på Solakoop. De trivdes så bra där och tog med sig konceptet hem till Skellefteå. Roligt! Rummen är inredda i olika teman och bär namn efter sponsorer i Skellefteåbygden.

Vi delade sedan upp oss för att samtala i små grupper och därefter återsamlas och knyta ihop diskussionerna. Prioriterade områden från förra träffen var denna gång:

  • Demokratifrågor. Hinder och möjligheter.
  • Utbildning, information till verksamheter. Motverka fördomar.
  • Marknadsföra arbetet utåt.
  • Empowerment – stärka egenmakten.
  • Motverka stigmatisering
  • Gemensam plattform.
  • Vem talar för oss? Paraplyorganisation?

Demokratiutveckling – grunden är allas lika värde. Som demokratifråga togs bl. a upp att man i en del verksamheter ser åldersgränser, olika diagnoser, kulturer och funktionsnedsättningar som hinder för utveckling. Istället kan man tänka att mångfald kan motverka fördomar och öka förståelsen för varandra.
Det är inte alltid enkelt att sprida demokrati- och inflytandefrågor utåt och uppåt. Ibland kan personalen och vissa formalia/regelverk bromsa inflytandearbetet. Attityder och bemötandefrågor är därför alltid viktiga att jobba med. Värderingsövningar kring inflytande och delaktighet får oss att reflektera över våra synsätt. Intresse och aktivt stöd av chefer är avgörande.

Inflytandesamordnarna har en uppgift i att sprida information om arbetet och om möjligt hjälpa andra verksamheter att få igång bisamgrupper. Vi kan också finnas med på olika arrangemang som Kommunen eller Landsting ordnar. På några platser är Bisam med och arrangerar utbildningar och ger information. Karlstad har t. ex haft en dag med kommunikation och bemötande som utgångspunkt för delaktighet. Bisam Jönköping är med och utbildar deltagare på arbetslivsinriktade verksamheter i en modell för demokratiska arbetsplatsträffar.

I Skellefteå har man spelat in en DVD om återhämtning som används som utbildningsmaterial för personal. Där gör Bisam också revisioner på uppdrag av verksamheter även i andra kommuner.
Det är också värdefullt att samverka med bostadsföretag och bovärdar med tanke på de svårigheter det kan innebära för en del personer med psykisk ohälsa att få och/eller behålla ett hyreskontrakt. Karlstad berättade om vikten av öppenhet – öppet hus – när det öppnas nya verksamheter. Genom information och öppenhet motverkar vi fördomar ökar kunskapen om psykisk ohälsa hos allmänheten.
Ett café där olika människor har en mötesplats, som i Skellefteå, är ett exempel på hur man kan motverka fördomar och stigmatisering.  Alla former av demokratiska möten är bra forum för delaktighet och dialog, och att ha hittat forum att verka i och påverka stärker egenmakten.

I år deltog Gävle för första gången, och av egen erfarenhet som brukare poängterade en Bisam därifrån om hur viktigt det är med en välkomnande atmosfär när man kommer på första besöket till en träffpunkt, sysselsättning/arbete eller till ett boende. Att vi utformar och skapar trivsamma miljöer och möter människor med respekt och rätt attityd kan vara helt avgörande för om man kommer tillbaka.

Vi pratade mycket om vår roll som Bisam och att uppdragen kan skilja sig åt. Ju fler vi blir, desto viktigare att hitta gemensamma utgångspunkter. Vi kom överens om följande beskrivning;

BISAM är ett verktyg för utveckling av demokratiska metoder och är en möjliggörare av ökat inflytande för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Samordnarna i landet arbetar på olika sätt utifrån de lokala förutsättningar som finns på orten.

Den gemensamma plattformen är att BISAM

  • Arbetar på uppdrag av föreningar, kommuner, landsting eller privata företag.
  • Främjar metodutveckling för ökat inflytande genom t.ex. brukarrevision och demokratiska mötesformer.
  • Arbetar för utveckling, utbildning och dialog i bemötande- och andra inflytandefrågor.
  • Skapar olika forum och förutsättningar att starta processer kring ökat inflytande genom att vara igångsättare och möjliggörare.
  • Samverkar med lokala och nationella aktörer på alla nivåer – även den politiska.

En fråga som fanns med redan i Göteborg förra året och som togs upp igen, var om Bisam skulle lyda under en gemensam huvudman, ett organ som talar för oss och marknadsför Bisam. NSPH och Socialpsykiatriskt forum nämndes som möjliga i det avseendet. Kontakter har tagits och diskussionen fortsätter.

Innan vi avslutade våra två dagar i Skellefteå fick vi med oss värdegrunden för arbetet i Föreningarnas hus. En värdegrund som vi alla har som utgångspunkt för arbetet.

Vår värdegrund är att alla människor kan och vill

  • Ha en framtidstro – att känna hopp och tro på förändring.
  • Utvecklas – att bli uppmuntrad och bekräftad för den man är, fokusera på förmågor och möjligheter utifrån en positiv människosyn.
  • Vara delaktiga – att ha rätt att ställa krav på tillgänglighet, att vara delaktig i arbete och social gemenskap utifrån egna behov och önskemål.
  • Ha inflytande – att ha möjlighet att vara med och fatta beslut om verksamheten samt om sin egen situation.
  • Bli respekterad och respektera andra – att själv få och ge andra ett bra bemötande, känna att det är tillåtet att vara den man är.
  • Ta ansvar – att genom stöd och handledning bidra till ansvarstagande för varandra och verksamheten.

Text: Annica Lindfors & Vasti Ekholm.

Ett rum att växa i

Inre rum är ett kunskapscenter baserat om psykisk ohälsa i Göteborg som finansieras med medel av Allmänna arvsfonden. Ett center som står på flera ben, och arbetar med vitt skilda saker som föreläsningar, utställningar, utbildningar och webbproduktion. De har även en tidning vid namn Inblick. ASP Bladet har pratat med två personer ur redaktionen för att få oss en egen inblick i deras verksamhet.


Linda Weichselbraun är handledare på Inre rum och redaktör för Inblick. Innan hon började arbeta med tidningen har hon bland annat gjort en tv-dokumentär om psykisk ohälsa, i bagaget har hon en journalistikexamen.
– Jag anställdes som handledare på Inre rum när verksamheten drogs igång för tre och ett halvt år sedan, i början av 2007. Mina arbetsuppgifter var att handleda personer med egen erfarenhet av psykisk sjukdom i skrivande och berättande. Dessutom skulle vi arbeta för att göra dessa röster hörda i media. Från början hade vi inte tänkt göra en egen tidning, men allt eftersom att deltagarnas texter strömmade in började tanken ta form och så föddes Inblick, berättar Linda.

Runt sex personer utgör kärnan i redaktionen, men det är flera som författar material. I senaste numret kan man bland annat läsa artiklar av gamla ASP Bladet-skribenten Håkan Kristensson. Tidningen kommer ut i flera hundra exemplar per nummer och finns bland annat att läsa på samtliga öppenvårdsmottagningar i Göteborg. Inblicks skribenter arbetar även med att bidra till redaktionellt material för Göteborgs Fria Tidning.
– Vi är ett forum för brukare att göra sin röst hörd, att berätta om sina erfarenheter och om hur man vill ha det. Tidningen skickas till allt från brukare och andra privatpersoner med intresse för frågorna, till vårdpersonal, politiker och tjänstemän. Även alla som sitter i Göteborgs kommunstyrelse får tidningen. Man kan se detta ur ett demokratiskt perspektiv, vi ger politikerna chans att få ökade kunskaper om hur det kan vara att leva med psykisk ohälsa, vilka problem man har men också vad man önskar och behöver, berättar Linda Weichselbraun.

En av de personer som har varit central i framväxandet av Inblick i Inre Rum är Christian Linde. Han har hängt med sedan starten och har en gymnasielärarutbildning i svenska, engelska och filosofi med sig. Han har även diagnosen Aspergers syndrom och erfarenhet av ett flertal psykoser.
– Skrivandet har alltid funnits i mitt liv. Redan som liten tyckte jag om att skriva berättelser. Men det kan vara ganska ensamt att sitta och skriva på egen hand. Därför är det stimulerande med en grupp människor som jobbar tillsammans, som i Inblicks redaktion. Vi läser varandras texter, ger feedback och kommer med konstruktiva förslag, berättar han för ASP Bladet.

Christian hoppas att tidningen kan fungera som ett verktyg för att påverka folks inställning till psykisk ohälsa. Inre rum vill han med sina egna ord ska vara en tidning ”för alla brukare i samhället.”
– Jag hoppas och tror att det kan leda till att psykisk ohälsa avdramatiseras. Att folk skall få lättare att prata om hur vi mår psykiskt. Och att vi kan bidra till att bli av med skam och tabun kring att må dåligt och vara patient i psykiatrin, berättar Christian.

När jag frågar honom vad han är extra stolt över att ha varit med att producera, lyfter han fram ett av sina arbeten kring en mindre känd sida hos nazismens brott mot mänskligheten. Som tog upp föreställningen att ”mentalt svaga” och handikappade människor inte skulle vara en del av framtidens Tyskland.
– Jag lyfte fram att det inte bara var judar som mördades, utan även psykiskt sjuka och funktionsnedsatta människor. Den artikeln kändes extra viktig att skriva, eftersom det är angeläget att minnas sådant som hänt i historien, berättar Christian.

Om framtiden hoppas både Linda Weichselbraun och Christian Linde på god fortsättning.
– Framtiden är, tyvärr, ett osäkert kapitel. Men om vi får finansiering kör vi på som vanligt med fyra nummer av Inblick per år, säger Linda Weichselbraun.
Christian säger på samma tema:
– Framtiden avgörs – som alltid – av hur ekonomin och finansieringen ser ut. Det gäller att få politikerna att vilja satsa, avslutar Christian Linde.

Text & Foto: Robert Halvarsson

HUR NÅR VI DELAKTIGHET?

41Avdelningen för socialpsykiatri, alkohol och narkotika anordnar en halvdag i Sessionssalen i Karlstad Bibliotek, kring ämnet delaktighet/inflytande. Syftet är att vi skall reflektera över hur vi bemöter varandra i vardagen och skapa nya infallsvinklar kring Brukarinflytandet.

I Karlstad Kommun arbetar vi efter metoden Terapeutisk Allians/Relationsbaserat arbete, och att ge klienterna empowerment, egenmakt. Jag skulle vilja tillföra att vi borde arbeta mera med MOD som metod. Modet att lita mera på våra Brukare och att ha större tålamod”, säger Inger Granhagen i sin inledning.

Därefter fick vi se en mycket belysande teaterföreställning i tre akter. Tre mycket talande exempel på hur man kan omöjliggöra brukarens inflytande över väsentliga delar av sitt liv, bara genom att vara alltför rationell på jobbet. Föreställningen om ”Bostödet” visade på ett tydligt sätt hur såna ”små” saker går till, och hur otroligt förödande det kan bli; Bostödjarna tyckte det tog för lång tid för brukaren att komma till dörren och öppna…då låser man upp och går rakt in. I stället för att ha tålamod och ta sej tid att låta henne själv avgöra vad hon vill ha handlat…så gör man det åt henne. Man rullar upp persiennerna åt henne…för ”alla vill väl ha lite ljus i sin lägenhet…eller hur”.

Tankarna går genast till uttrycket ”Att bemöta andra som man själv vill bli bemött”. Men är det verkligen så? Vill alla bli bemötta precis som jag, och är det inte lätt att man faktiskt rationaliserar just när det handlar om att själv bemöta andra? Här kan jag se innebörden av Inger Granhagens ord om Mod och Tålamod. Mod att känna förtroende för att brukaren faktiskt själv är förmögen att avgöra om hon vill ha leverpastej eller ost…om persiennerna ska va nere eller uppe.

Tålamodet att det faktiskt får ta en stund tills hon bestämt sej för vad hon vill ha i sitt kylskåp, och att det tar lite längre tid än du själv skulle göra samma sak på, betyder inte att hon är mindre förmögen till adekvata beslut och handling än du. Den lilla Teatergruppen framförde på ett fantastiskt sätt kärnan av problemen. Föreställningen i sin enkla form gav så mycket ”extramaterial” i form av konkret insikt. Att spela samma scen, fast med rätt beteende direkt efter den första, ger dessutom känslan av att man ger rollerna en chans till.

5Kanske är det inte bara Brukaren som behöver få en extra chans att göra rätt alla gånger. Kanske är det en väsentlig del av själva brukarinflytandet att tjänstemännen faktiskt vågar backa bandet i sin myndighetsutövning, och göra om. Den som inte får en chans att ”göra om” med någon värdighet i behåll, vågar heller aldrig erkänna sina fel. Under presentationen av gruppdiskussioner framfördes åsikter från flera håll om saker som varit dåligt i bemötandet från myndigheterna, likväl om saker som varit bra, och jag slås av det faktum att dom grupper som har allra mest att säga, är dom som haft en eller flera brukare i grupparbetet.

En person framför att det ständiga bytet av handläggare varit ett stort problem, samt att handläggare helt enkelt glömt bort att ta kontakt. En annan tillägger att man inte får glömma bort att brukare inte alltid mår bra…och ibland kan man helt enkelt inte välja att vara delaktig alla gånger. Det är viktigt att man får en chans till!

Någon tycker det var bra att en handläggare faktiskt ringde och frågade ”hur mår du” utan att ha ett tjänsteärende i bakfickan. ”Det kändes som hon brydde sej om mej, inte bara sina papper”.

Anhörigföreningar uttryckte sina synpunkter om möjligheter till inflytande.  Många anhöriga känner sej avskurna från inflytande pga sekretesslagarna och det uttrycktes önskemål om fler kontaktpersoner.
3”Kalle”, med 27 fängelsestraff bakom sej ”seglade runt” i det sociala i över 30 år. Han har sett metoder och program komma och gå, och själv varit föremål för dem, genom åren. Kalle jobbar nu själv som behandlingsassistent på Ullebergsgården och har flera års drogfrihet bakom sej. Han betonar vikten av dom så kallade ”kringverksamheterna”. Kalle var själv med och startade upp KRIS i Karlstad, ansökte om pengar och fick kommunens förtroende att starta verksamhet. Kalle har sett många bli hjälpta till ett bättre liv tack vare den verksamheten. ”Det betyder mycket det vi gör själva…och att vi faktiskt får förtroendet”.

Jag är själv en Brukare och bor i ett av kommunens boenden, och jag tar med mej två stora reflektioner hem från denna förmiddag; Brukare och personal/tjänstemän talar ofta olika språk. Det flyger åtskilliga ord som; evidens, revision, enkät, och återkoppling genom luften. Jag har inte svårt att förstå ordens enskilda betydelser men kan känna att jag ändå lätt förlorar sammanhangen när dom där orden används, och jag undrar…vad döljer det sej för ”hemligheter” bakom ord som evidensbaserad? Återkoppling?

Kanske kan det också vara en viss del av problemet med vårt eget inflytande, att vi inte alla gånger hänger med och förstår vad som egentligen menas. Det krävs lite tålamod att bryta ner facktermer till ”vanlig Svenska”.

Text: Helena Båtman