Redovisning av kartläggning

I ett samtal med Bengt Palo, utredare på ASP/ANA, berättar han om kartläggning av brukare/klienter vecka 15. En vecka per år görs en kartläggning och eftersom vi sedan årsskiftet har slagit samman ASP och ANA avdelning blev det från och med i år en gemensam kartläggning. ANA har sedan tidigare gjort mätningar sedan 2003 och ASP sedan 2006. Tidigare var det alltså på varsitt håll men i år är det första gången vi går in och gör en gemensam kartläggning med ett gemensamt underlagsformulär.

Vi har delat upp kartläggningen i tre målgrupper och de vårdgrupperna är avdelningens målgrupper: Psykiskt funktionshindrade, psykiskt funktionshindrade med missbruk samt personer med missbruk/beroende. Då vecka 15 var det 584 stycken brukare/klienter som hade kontakt med oss på olika sätt. Av alla de så delade vi upp dem i de här tre huvudgrupperna.

Vi gör det här för vi behöver ha en samlad bild över avdelningen. Vem är brukaren/klienten? Hur ser åldersfördelningen ut? Hur är könsfördelningen? Hur är boendesituationen? Hur ser sysselsättningsbiten ut? I vilken utsträckning har brukaren/klienten egen försörjning?

Lite speciellt i år har vi också tittat på hemlöshet. Egentligen kom de här mätningarna från första början till för att se på just hemlöshet men har från 2003 fått ge en mer samlad bild över olika variabler kring boendesituation. I år har vi som sagt lagt mer fokus på hemlöshet.

Socialstyrelsen har fyra definitioner gällande hemlöshet:
1. En person är hänvisad till akutboende, härbärge, jourboende eller är uteliggare.

2. En person är intagen eller inskriven på antingen kriminalvårdsanstalt, behandlingsenhet eller stödboende inom socialtjänst, landsting, privat vårdgivare, HVB-hem eller SiS-institution och planeras att skrivas ut inom tre månader men har inte någon bostad ordnad inför utskrivningen eller utflyttningen.

3. En person är intagen eller inskriven på antingen behandlingsenhet eller stödboende inom socialtjänst, landsting, privat vårdgivare, HVB-hem eller SiS-institution och planeras inte att skrivas ut inom tre månader men har inte någon bostad ordnad inför eventuell framtida utskrivning eller utflyttning.

4. En person bor tillfälligt och utan kontrakt hos kompisar, bekanta, familj, släktingar eller har ett tillfälligt (kortare än tre månader efter mätperioden) inneboende- eller andrahandskontrakt och har på grund av denna situation sökt hjälp eller varit i kontakt med den uppgiftslämnande myndigheten eller organisationen under mätperioden.

Vi har utifrån de här fyra olika definitionerna tittat på hur många som är hemlösa och som det såg ut så är det 102 personer som är hemlösa utifrån definition två och tre. Elva brukare/klienter är hemlösa utifrån definition ett, alltså en ganska liten grupp. 33 stycken har en lös boendesituation enligt definition fyra. Sammantaget blir det 146 personer av 584 som är hemlösa. Sedan 2003 har hemlösheten enligt definition ett har sjunkit

Dock är den här kartläggningen bara en del av allt material och underlag som finns. Till exempel har vi brukarrevisionerna som också fungerar som underlag för oss. Vi måste ju vara uppdaterade för att få en så bra bild som möjligt. I och med att vi gör den här karläggningen varje år så kan vi lättare följa upp. Hur såg det ut förra året jämfört med idag?

Det vi gjort i år är att anpassa oss mer till nämndens inriktningsmål. Det handlar om boende för målgruppen, försörjning, tidiga insatser hos barn och ungdomar och att förbättra livssituationen. Det här gjorde vi för att också nämnden ska få svar på hur det fungerar utifrån de övergripande målen. Vi har även tittat på ålders- och könsfördelningen.

Dessutom har vi gällande beroende- och missbruksproblematiken tittat på vad som är huvuddrogen. Vilka droger är det som används av klienterna som hör till ANA? När det gäller det har vi även jämfört de andra grupperna och vi kan se att det även förekommer hos de med psykiskt funktionshinder. Det finns 22 stycken av 170 i den gruppen som har alkoholproblem. Mellangruppen är ju att man både har psykiskt funktionshinder och missbruk och det är ungefär 50 personer. Alkohol är den dominerande drogen följt av cannabis, heroin och amfetamin. Anmärkningsvärt är också att man använder narkotikaklassade läkemedel. Sedan har vi också ansvar för de med spelmissbruk.

En annan anledning till att man har kontakt med vår avdelning är att man har psykisk problematik. Flera har diagnoser som tillhör psykisk ohälsa men inte alla. Många lider av psykisk ohälsa som inte är klassificerad av sjukvården.

Insatser är en annan sak vi tittar på. Vilka typer av insatser används utifrån de här tre olika målgrupperna? Boendestöd är representerat och det är den vanligaste insatsen tillsammans med sysselsättning när det gäller personer med psykiska funktionshinder. När det gäller mellangruppen ser vi att en del har behandlingsinsatser individuellt och det beror ju på att man har problem utifrån två områden. På missbrukssidan är det behandlingsinsatser individuellt och i grupp som främst är representerat. Antingen att man är placerad på våra egna institutioner eller är placerad externt på behandlingshem. Här får vi en ganska bra bild av hur insatserna ser ut och hur fördelningen ser ut.

I vilken utsträckning jobbar vi då med att samordna vårt arbete runt brukaren/klienten? Har man gemensamma arbets- och planeringsmöten? Har man parallella vårdplaner? Om man tittar på de här tre grupperna igen och fokuserar på barn- och ungdomsperspektivet så blir det fler frågeställningar. Har man hemmavarande barn under eller över 18 år? Har man då ett gemensamt och strukturerat samarbete med familjeavdelningen?

Både nämnden och förvaltningen vill ju att vi skall jobba mer ihop. Man behöver ju hjälp från olika avdelningar och de avdelningarna behöver synka ihop sig för att göra ett bättre jobb. Det här är första gången vi tittar på det här så nästa år får vi se om det skett förbättringar eller inte. Vi har jobbat utifrån de nationella riktlinjerna. Vi måste jobba parallellt med de personer som har både psykisk ohälsa och missbruk och man måste göra det gemensamt. Gör man inte det så blir det inte bra för brukaren/klienten.

I och med att vi har historiska data inom ANA så har vi tittat tillbaka i tiden för att jämföra. Hur har ärendeantalet förändrats mellan 2005 och 2009 och då ser vi att det har på sätt och vis planat ut och inte blivit någon dramatisk ökning. Vi har även tittat på åldersfördelningen och där ser vi att den yngre gruppen har ökat. Är det en tendens bara för i år eller är det något som kommer visa sig även nästa år? Det visar på tendenser som vi måste se upp med.

Slutligen gällande den här undersökningen så är det som så att vi ställer frågor och får massor av svar men samtidigt väcker de svaren i sin tur fler frågor. Är det bra eller kan det bli bättre?

Text: Karl-Peter Johansson & Kajsa Jansson

HUR NÅR VI DELAKTIGHET?

Avdelningen för socialpsykiatri, alkohol och narkotika anordnar en halvdag i Sessionssalen i Karlstad Bibliotek, kring ämnet delaktighet/inflytande. Syftet är att vi skall reflektera över hur vi bemöter varandra i vardagen och skapa nya infallsvinklar kring Brukarinflytandet.

”I Karlstad Kommun arbetar vi efter metoden Terapeutisk Allians/Relationsbaserat arbete, och att ge klienterna empowerment, egenmakt. Jag skulle vilja tillföra att vi borde arbeta mera med MOD som metod. Modet att lita mera på våra Brukare och att ha större tålamod”, säger Inger Granhagen i sin inledning.

Därefter fick vi se en mycket belysande teaterföreställning i tre akter. Tre mycket talande exempel på hur man kan omöjliggöra brukarens inflytande över väsentliga delar av sitt liv, bara genom att vara alltför rationell på jobbet. Föreställningen om ”Bostödet” visade på ett tydligt sätt hur såna ”små” saker går till, och hur otroligt förödande det kan bli; Bostödjarna tyckte det tog för lång tid för brukaren att komma till dörren och öppna…då låser man upp och går rakt in. I stället för att ha tålamod och ta sej tid att låta henne själv avgöra vad hon vill ha handlat…så gör man det åt henne. Man rullar upp persiennerna åt henne…för ”alla vill väl ha lite ljus i sin lägenhet…eller hur”.

Tankarna går genast till uttrycket ”Att bemöta andra som man själv vill bli bemött”. Men är det verkligen så? Vill alla bli bemötta precis som jag, och är det inte lätt att man faktiskt rationaliserar just när det handlar om att själv bemöta andra? Här kan jag se innebörden av Inger Granhagens ord om Mod och Tålamod. Mod att känna förtroende för att brukaren faktiskt själv är förmögen att avgöra om hon vill ha leverpastej eller ost…om persiennerna ska va nere eller uppe.

Tålamodet att det faktiskt får ta en stund tills hon bestämt sej för vad hon vill ha i sitt kylskåp, och att det tar lite längre tid än du själv skulle göra samma sak på, betyder inte att hon är mindre förmögen till adekvata beslut och handling än du. Den lilla Teatergruppen framförde på ett fantastiskt sätt kärnan av problemen. Föreställningen i sin enkla form gav så mycket ”extramaterial” i form av konkret insikt. Att spela samma scen, fast med rätt beteende direkt efter den första, ger dessutom känslan av att man ger rollerna en chans till.

Kanske är det inte bara Brukaren som behöver få en extra chans att göra rätt alla gånger. Kanske är det en väsentlig del av själva brukarinflytandet att tjänstemännen faktiskt vågar backa bandet i sin myndighetsutövning, och göra om. Den som inte får en chans att ”göra om” med någon värdighet i behåll, vågar heller aldrig erkänna sina fel. Under presentationen av gruppdiskussioner framfördes åsikter från flera håll om saker som varit dåligt i bemötandet från myndigheterna, likväl om saker som varit bra, och jag slås av det faktum att dom grupper som har allra mest att säga, är dom som haft en eller flera brukare i grupparbetet.

En person framför att det ständiga bytet av handläggare varit ett stort problem, samt att handläggare helt enkelt glömt bort att ta kontakt. En annan tillägger att man inte får glömma bort att brukare inte alltid mår bra…och ibland kan man helt enkelt inte välja att vara delaktig alla gånger. Det är viktigt att man får en chans till!

Någon tycker det var bra att en handläggare faktiskt ringde och frågade ”hur mår du” utan att ha ett tjänsteärende i bakfickan. ”Det kändes som hon brydde sej om mej, inte bara sina papper”.

Anhörigföreningar uttryckte sina synpunkter om möjligheter till inflytande.  Många anhöriga känner sej avskurna från inflytande pga sekretesslagarna och det uttrycktes önskemål om fler kontaktpersoner.
”Kalle”, med 27 fängelsestraff bakom sej ”seglade runt” i det sociala i över 30 år. Han har sett metoder och program komma och gå, och själv varit föremål för dem, genom åren. Kalle jobbar nu själv som behandlingsassistent på Ullebergsgården och har flera års drogfrihet bakom sej. Han betonar vikten av dom så kallade ”kringverksamheterna”. Kalle var själv med och startade upp KRIS i Karlstad, ansökte om pengar och fick kommunens förtroende att starta verksamhet. Kalle har sett många bli hjälpta till ett bättre liv tack vare den verksamheten. ”Det betyder mycket det vi gör själva…och att vi faktiskt får förtroendet”.

Jag är själv en Brukare och bor i ett av kommunens boenden, och jag tar med mej två stora reflektioner hem från denna förmiddag; Brukare och personal/tjänstemän talar ofta olika språk. Det flyger åtskilliga ord som; evidens, revision, enkät, och återkoppling genom luften. Jag har inte svårt att förstå ordens enskilda betydelser men kan känna att jag ändå lätt förlorar sammanhangen när dom där orden används, och jag undrar…vad döljer det sej för ”hemligheter” bakom ord som evidensbaserad? Återkoppling?

Kanske kan det också vara en viss del av problemet med vårt eget inflytande, att vi inte alla gånger hänger med och förstår vad som egentligen menas. Det krävs lite tålamod att bryta ner facktermer till ”vanlig Svenska”.

Text: Helena Båtman

BISAM – Vad händer nu?

BISAM är nu slut som projekt. (Förkortningen BISAM betyder brukarinflytandesamordnare)
Vi undrar vad som skett under projekttiden och hur man tar tillvara på den kunskap som man fått. Det är  viktigt att kunskapen tas tillvara, och att personalen finner den bästa möjligheten att förverkliga projektets framgångar så den når brukarna på bästa tänkbara sätt.

Vad har ni arbetat med under tiden som BISAM projektet pågått? Syftet med projektet har varit att utveckla brukarinflytande och det vi mest arbetat med har varit att ge brukarna möjligheter att komma till tals på olika sätt. Men vi har också pratat med personalgrupperna om arbetssätt och metoder och ibland gett förslag på lösningar. Vi har pratat mycket om att inte göra det för svårt. Små enkla saker kan ha stor framgång. Jag tycker det viktigt och säga att det är samarbetet mellan brukare och personal som utvecklar brukarinflytandet, säger Vasti.

Vi är många enheter och flera som varit engagerade, både brukare och personal ute i verksamheterna. Mycket av arbetet har varit förberedelser och planering inför träffar och aktiviteter. I starten av projektet bildade vi en arbetsgrupp med brukare och personal för att få i gång samarbetet. Vi har träffats regelbundet och delat erfarenheter. Vi har även besökt husmötena ute på dom olika boendena och tipsat om hur man kan få mer aktiva möten och göra brukarna mer delaktiga. Det fanns inte husmöten på alla boenden så på vissa ställen har vi vart med och hjälpt till att starta upp sådana. Husmöten är viktiga forum där alla får komma till tals och framföra sina synpunkter samt även ställa sina frågor. Vi har hållit i brukarråden och haft flera omgångar med studiecirklar. Under hösten har en revisionsgrupp fått utbildning och arbetat med förberedelser av en brukarrevision. Den ska börja genomföras nu i dagarna. Vi har också informerat om projektet vid flera tillfällen, både muntligt och skriftligt.

Har ni märkt av några effekter som BISAM projektet åstadkommit? Ja det tycker jag. Vi hade som mål att det ska ge plats, aktiviteter och utrymme för brukarna att vara delaktiga och föra fram sina åsikter, samt att vi tar tillvara deras erfarenhet. Det är inte alltid så att var och en av brukarna säger vad de tycker och tänker, men genom att vara deltagande så engagerar dom sig. Till exempel hade vi två brukare som var med och delade med sig av sin syn på hur viktigt det är med stöd och bemötande när vikarierna informerades före sommaren. I brukar rådet är det mycket diskussioner och några föreningar har börjat se på hur de kan hjälpa varandra. Där är det tänkt att de också gå i en studiecirkel, som heter ”Din egen makt”.  Vi har dessutom lämnat några förslag på en policy kring brukarinflytande som vi hoppas skall gå igenom. Varje personalgrupp har inflytande-ansvariga.

Har det utvecklats som det var tänkt? Det har varit lite speciell att jobba i projekt. Från början gjorde vi ett tidsschema och planerade för olika aktiviteter, men allt eftersom tiden gick fick vi tänka om och göra på andra sätt. Målen med satsningen tycker jag vi nått, även om jag nog hade hoppats att vi hunnit med mer, och kanske kommit längre i processen. Jag tror många tyckt att det gått bra att ha brukarperspektiv i jobbet,  dock inte alla, men lite så är det ju med helt nya koncept. Det behöver tid på sig, och handlar om vad brukarna vill och förmår också.

Vad händer nu? Det finns mycket mer att göra för att nå ännu bättre resultat. Ledningen tycker att det här området är viktigt och vill att arbetet fortsätter i verksamheten. Tills vidare kommer jag att dela min arbetstid på Spegeln, med att tillsammans med Sofia Lagerkvist arbeta vidare för utvecklingen av brukarinflytande. Vi kommer nu att fortsätta besöka husmöten där vi bjuds in och hjälpa till med det vi kan. Studiecirklar är något vi satsar på. Några personalgrupper är också intresserade av studiecirkel på arbetsplatsen. Det tror jag är en jättebra ide. Arbetsgruppen fortsätter sitt arbete och just nu planerar vi för en halvdag kring delaktighet och kommunikation. Brukarrevisionen ska pågå under hela året.

Text: Thomas Andersson